Nu har det äntligen slutat blåsa. Alla vågar sig ut i hagen. De äter snabbt och effektivt.
Lillisen som syns här på bilden mår inte bra. Han och hans bror hade diarré när vi hämtade dem. Nu har jag gett honom vätskeersättning och sedan lammnäring. Han äter dåligt och är fortfarande lös i magen. Brorsan mår mycket bättre men han är också betydligt större och robustare. Vi får se om han klarar natten den här lilla. Jag stängde in alla i stallet så det blir lite lugnt för lammen. Längre fram får de gå ute dygnet runt. Alla låg och idisslade när jag gick.
Våra kompisar Janne och Ulla Karin var förbi idag på förmiddagen. Men ska de inte vara vita? frågar Janne. Ja, men de är vita med naturlig touch, lite nerpissade för vi hämtade hem dem i en hästtransport och där är det inte så lätt att göra sina behov på rätt ställe. Det gör dom för övrigt aldrig. Svarta får skulle väl se bättre ut kanske.
Under morgonen bestämde jag mig för att ta itu med badningen av diarrélammen.
När dottern och O kom så hjälpte de mig. Det är inte så bra att ha en stor kocka med skit under svansen och ned på hasorna. Tänk när det blir varmare och flugorna kommer.
Det gick åt 20 liter varmvatten till varje lamm. Lite klippning och blötläggning av de västa partierna och sedan torkning med frottéhandduk.
Det blev inga bilder för vi hade fullt upp. Totalt tvättade vi tre lamm, upptäckte en till bagge som hade gammalt träck under svansen. De tyckte det var riktigt skönt att bli sköljda med varmt vatten och "masserade".
Nu har vi fullständig koll på hur bagglamm är skapta där bak iallafall. Bra att det var soligt och varmt när vi släppte alla till hagen igen. Det var inte svårt men tog tid.
Avslutar dagen med att dricka te i en kopp som jag fick när jag fyllde 30 år av min dåvarande kollega och kompanjon. Då hade jag ingen aning om att jag skulle jobba med det jag gör idag, men att jag skulle ha får det visste jag, det tog bara några år... Kommer du ihåg syrran? "Får i subarktiskt klimat".
Mitt fynd på loppisen i Ånäset. Två välgjorda lampskärmar. Det finns nog ingen som gör sådana idag, faktiskt riktigt klurigt handarbete. När jag var barn så önskade jag att min mamma skulle göra puffiga och söta lampskärmar. Det hade hon alldeles för bra smak för att göra. Vi är uppvuxna med designade möbler, konst och ljusa enhetligt målade vävklädda väggar. Efter lampskärmar så önskade jag mig ett flickrum med blommiga tapeter.
Det har jag skaffat mig som vuxen men lampskärmarna har saknats. Nu har jag dem och använder dem så här, lite knäppt men så fina. Morsan hade nog tyckt det med för hon var inte omöjlig.