Hemma

Hemma efter full jobbdag, konstaterar att dagarna blir längre, klockan är 17.25 och det är ljust!

Skottat hos tackorna och Lester fick vandra vidare

Gäller att älska snön den här tiden på året. Vi flyttar runt den en hel del innan den tinar bort. Efter några dagars ihållande snö och blåst har hela rasthagen hos tackorna drivit igen, alla djur har varit instängda under busvädret.

Stillsamt skottande och idisslande...

Tackornas rasthage innan trädgårdsmästaren kört sitt fyspass med snöbjörnen. -Använd traktorn säger jag. Får till svar att det tar längre tid att varmköra den och röja upp en väg till tackornas dörr plus att han vill ha motionen.

Faktiskt har han rätt, det tog ungefär en kvart för honom att lugnt och stilla flytta snön så de fick en liten yta att komma ut och stå på under dagarna.

Här är alla ute igen och känner på underlaget som är ungefär som strösocker. De står gärna utomhus och idisslar när det är dagsljus, iallafall om temperaturen håller sig kring -10-15C. Är det kallare tycker de nog att det blir kallt om klövarna.

Härlig sommarbild med vår baggtrio som numer bara är två. Någon vecka innan jul fick Lester, som står till höger i bild, urinsten. Jag tog ut veterinär för att få en riktig bedömning då han är/var en väldigt fin bagge som gett oss extremt fina lamm. Tyvärr kunde hon bara bekräfta diagnosen och han fick hastigt avsluta sina dagar samma kväll. Sorgligt men avslutet blev iallafall inte utdraget då jag snabbt såg att han var på väg att bli riktigt dålig.

Fick fälla en tår över denna fina bagge och samtidigt gräma mig att jag inte sparat fler tackor efter honom (sparade bara en då jag tänkte jag kan ta fler ett annat år) eller rent av låtit honom betäcka även denna höst så vi fått fina lesterlamm till våren. Nu blev det bruna Putte som fick betäcka alla tackor denna säsong, det blir nog bra det med såklart.

Gården denna söndag...

Gick en sväng runt gården under söndagen. Det har regnat de senaste dagarna men är varmt och skönt ute, tackorna har fått komma till nytt bete så de är nöjda och står i blötgräset och idisslar. Tjorv är mindre nöjd, gillar inte regn och gör allt för att hålla sig torr om tassarna. Tur att vi har stora ladan katterna kan hålla till i, de är både på vinden och under golvet och gör vad nu katter gör...

Nere vid sjön i hörnet på en av hagarna behöver ledet lagas med en ny stör. Kommer att kontrollera stängsel här eftersom vi släpper hit baggarna längre fram på sommaren och vi vill ju undvika att de stora gubbarna kommer ut på fel sida om stängslet. Jag vet att de går hem till gården så fort de kan, de vill inte vara ute på okänd mark någon längre stund men risken är då att de får syn på tackorna och vill ansluta till den flocken, något som vi vill undvika. Fårhållning med baggar handlar mycket om "vart ska vi sätta baggarna" större delen av året, de är ju bara i tjänst två-tre veckor varje år.

En av våra långliggande vallar ser ut så här, vi lär slå ut den om två veckor ungefär. Den här delen är gammal och full av gräs, örter, ogräs och annat mumsigt som får gillar. Helt klart kommer några av de smakligaste ensilagebollarna från den här vallen om du frågar våra tackor. Den som är van att odla kofoder tror jag tycker detta är skräp men jag blir varm och glad av den här "blomsterängen".

I kanten på ovanstående blomsteräng låter jag baggarna beta. Här har det varit fullt med hallonssnår, sälg, älgört, brännässla och gammalt ihoptrasslat fårstängsel/taggtråd. Men nu då de håller det ätbara nertuggat och jag slår med röjmaskinen det som de ratar så börjar det se riktigt bra ut. På köpet har vi även kommit åt att ta bort gammalt stängsel som vuxit fast i träd och buskar.

Mycket på den här gården har handlat om att sanera marken från gamla stängsel av taggtråd och fårnät, verkligen livsfarligt för får och lamm. Vi har fått bort det mesta men är långt ifrån färdiga, det dyker alltid upp nya gömmor av järntråd vartefter vi röjer.

Tanken är att kunna slå även den här delen av "blomsterängen" som foder. Johan som vi anlitar brukar inte vilja gå ut i buskagen med sina maskiner då han slår (verkligen klokt med tanke på alla gamla stängseldelar) men nu kan han snart lägga till fem meter på yttervarvet i den här delen av vallen/hagen. Det är sådant här jag blir så tillfreds av, när man ser resultat av betande och trampande, det gör stor skillnad efter några säsonger.

Nu hoppas vi bara att denna sommar får bli lagom blöt, vi har i början på juni haft flera dagars regnande i kombination med stormvindar upp till 24s/m vilket är mycket i dessa trakter. Just nu verkar det vara ett nytt regnområde som parkerat sig över oss dock utan stormvindar tack och lov. Vi håller tummarna, fyller våra vattenkar och inväntar lite mer soligt väder framöver.

Vad har vi gjort sedan sist?

Oj vad tiden går! Vi är redan i mitten på juni och det är som vanligt att dygnets timmar inte riktigt räcker till. Men vi jobbar på både på gården och på våra företag/arbeten. Växthuset är planterat och klart, vi har haft flera kalla nätter så fortfarande får värmefläkten gå vissa nätter men nu ska nog "järnnätterna" vara passerade med råge.

I fjol satte jag jordärtskockor och de har minsann överlevt, förmodar att detta kan bli ett framtida problem ifall jag inte håller efter dom och begränsar deras yta manuellt. Men väldigt kul att den här knölen verkar trivas i vårt grönsaksland!

Trädgårdslandet är grävt, planterat och nästan klart, vi har bara några gångar som ska täckas med tidningar och ensilage för att hålla värsta ogräset borta, det blir mindre att rensa iallafall. Att vi är klar med detta jobb till 15 juni får nog räknas som en bedrift för mig och trädgårdsmästaren då vi är alltid sena. Men i år så har vi haft flera fina och varma dagar i maj så jorden hann torka och "reda" sig ordentligt, skönt att få gräva klart innan myggen invaderar. Nu sak vi bara hålla efter och komplettera med sådder vart efter sommaren framskrider och vi skördar.

Vi satsar på lättskötta dekorativa växter i år. Här olika grässorter och sälg som vi har gott om på den här gården. Sälgen är ett experiment, tre kvistar har fått rota sig, sedan har vi planterat dem i en trätunna som sedan får stå ute hela vintern. Stammarna har jag flätat ihop. Nu ska vi hålla den uppstammad och tukta grenarna upptill så vi får ett kompakt växtsätt på "kronan".
Som sagt det är ett test, är det något vi har gott om så är det sälg/sly och det vore särdeles trevligt om den gick att använda till något dekorativt. Den är i vilket fall väldigt livskraftig då dessa pinnar har övervintrat i tre plastkrukor bortglömda under en snödriva och sedan blivit styvmoderligt behandlade utan vatten eller annan näring innan trädgårdsmästaren planterade dom här.

Målningsprojektet är inne på sista gaveln denna säsong. Vi har ju verkligen inte jobbat ihjäl oss med fasadmålningen. Vet inte riktigt vilket som är att föredra, att göra allting färdigt på en sommar och inte få tid för något annat (känns det som) eller sprida ut målningen över tre sommarsäsonger (som det blir den här gången, tanken var att göra det på två) så att det verkligen känns som ett långtidsprojekt. 

Nåväl fjolårets juli var en blöt och regnig månad. Det regnade tre dagar ihållande och var uppehåll i tre eller fyra dagar i flera veckor. Så vi hade i vilket fall som helst inte hunnit med gaveln då den kräver mycket underlagsarbete. Här syns det att vi ändrat kulören till en mer ljusgul gulockra samtidigt som jag gjort den grå knuten varmgrå istället för den mer kalla nyansen av ljusgrå. Grönt är fortfarande kromoxidgrön.

Det blir en del att göra på den här delen av fasaden, södervägg som får ta mycket sol. Panelen är original från sekelskiftet 1890/1900 så den är torr men av rätta virket! Eftersom det är en begränsad yta så tror eller rättare sagt vet jag att den här väggen kommer blir riktigt kul att få göra fin igen. Det känns bra att få sätta skrapan i arbete och stryka på linoljefärg efter konstens alla regler.

Tidigare i vår så har vi såklart haft lamning på gården, den började en lördagskväll då vi hade gäster till middag och för att sedan pågå under tio dagar. Precis som vi vill ha det, en jämn ström med lamm som kommer under en kortare period. Målet var två veckor så tio dagar var ju över förväntan! Här ligger mannen under fällen och tar igen sig efter morgonens utfodring den där helgen i april då vi hade middagsgäster kvällen innan. Vi chansade nämligen att lammen skulle komma någon dag senare trots att jag visste att det kunde börja den lördagen. Jag brukar undvika att ställa till med kalas när jag vet att jag kan behövas ute i stallet. Nu blev det precis så iallafall, det gick bra men blev lite stressigt och maten kom inte på bordet förrän sent.

Vi har bara haft tolv tackor denna vinter varav elva lammat. Det blev totalt 28 levande lamm. En tacka fick tre ofullgångna plus en fullgången som dog i magen. Verkligen sorglig och jobbig lamning, att dra ut döda små lamm ett efter ett var inte kul. Tackan var helt slut efter det men repade sig efter några timmar och fick till sin lycka adoptera ett lamm då en annan tacka fick trillingar några timmar senare. Jag bara tog undan det sista lammet precis då det kom ut  och lade in det hos Pinglan som var utan lamm. Oj så hon pysslade och pratade med lammet, hon fick helt klart ny energi av att få göra sin uppgift!

Den här säsongen har jag hållit olammade tackor i egen grupp, blev mycket lugnare på så vis. Tackor med lamm i egen storbox med sin fodergiva och olammade i en avdelning närmast ytterdörren med tillgång till rasthage så de kunde välja att ligga ute på dagarna eller vara inne.

Lamningen var i rätt tid men däremot så hann vi inte klippa innan lamning, så veckan efter sista lammat kom Martin förbi och klippte alla tackor och baggar. Vilken jobbig klippdag! Det gör jag aldrig om, dels så var de svårklippta med tät tjock ull på varma kroppar (i början på maj) men framförallt så var det stressigt för både tackor och lamm eftersom jag av hanteringsskäl skiljde av dem från varandra innan vi skulle plocka ut tackorna en och en. Just klippningen tyckte Martin var ovanligt tung och slitig men logistiken var det inget fel på, bara att ha öronproppar och koppla bort oväsendet enligt honom. Ja, jag är väl lite för blödig men jag såg att även tackorna tyckte det var stressigt men skönt att bli av med all ull förstås.

Baggarna är alltid ett kapitel för sig, blir lite rodeo innan vi har dom på rumpa, men men det går på något sätt varje gång tack vare att klipparen är så lugn och van att hantera stora baggar.

Valborgsmässoafton eldade vi upp resterande rishögar på det nya betet vi röjt under hösten och vintern, då såg det ut så här. Behöver putsas också men det får bli till hösten. I sommar ska fåren få beta det som går. Alla stubbar lär sätta nya skott så det är bra om tackorna håller efter det vi röjt bort.

Den hage vi kallar vinterhage hade en del "förna" att elda upp, den har fått vila från djur en säsong med tanke på parasittrycket och behöver därför rensas från gammalt gräs med hjälp av eld.

Denna vår har vi eldat mycket gammalt gräs. Vi har aldrig tidigare behövt elda i den omfattning vi gjort i år. Det beror på fjolårets regniga sommar med översvämning av markerna som följd, det blev så blött och surt att våra låglänta partier på vallarna inte bar några maskiner och att slå med lie eller röjmaskin finns inte med på kartan, det var det för stora ytor för att klara av och för blött förstås.

Det blir hursomhelst fin grönska efter det att elden gjort sitt så jag gör det gärna även om det tar tid och inte alltid är genomförbart beroende på väder och vind. Ja, det var en lite resumé över det som varit på gården sedan april. Hej hej!

Våren i antågande och handvevat.

Våren kryper sakta fram, än har vi gott om snö och is, det passar bra att sköta om lite verktyg sådana här dagar. Slöa yxor tycks vi alltid ha gott om på den här gården.

Handvevat men relativt lätt att dra runt om man bara ska stå en kortare stund och slipa.
Min pappas gamla slipsten som jag har vevat mycket som barn. Fastmonterad på en bock så den är lätt att lyfta fram då den ska användas.

Ja ni ser ju hur muntert det ser ut här. Snö och is i olika stadier av förfall. Vi har fortfarande minusgrader på nätterna så det tinar bara under halva dygnet, men det går ganska snabbt ändå. Sångsvan och Tranor flyger över hustaken trumpetande sin karaktäristiska sång, våren känns på riktigt nu!.

Inne i växthuset är det såklart varmt och skönt på dagarna. Har planterat några krukor med penséer bara för att få lite vårkänning. Här hos oss hoppar vi över lökväxter ute i "trädgården". Känns inte som någon stor idé då de oftast blommar först till midsommarafton. Men penséer är riktiga aprilväxter här hos oss, stryktåliga som de är med "växtglykol" i bladverket. Ha en fin lördag!

Godmorgon!

Morgonens fårhussysslor utförda, spatserar och balanser in igen på dessa spänger. Våran väldigt omysiga gårdsplan ser ut så här varje vår,  nu har det iofs torkat upp betydlig, bilden är tagen för några dagar sedan. Vi har inte brytt oss om att göra någon fin plattbeläggning eller grusgång, det ser ut precis som det alltid har gjort på den här gården, övervuxen pinnmo som är stadig och hård att gå på även de mest blöta tiderna på året. Spången är mest för att undvika att dra in så mycket grus och boss, katterna uppskattar den också, de gillar att hålla tassarna torra och rena.

Vi väntar fortfarande på lammen, första lamning kan ske till helgen på lördag om jag har noterat tackornas betäckning rätt. Jag brukar ju hålla koll på hur baggen gör sitt jobb helt enkelt genom att se på tackans kors om hon haft någon bagge över sig, det brukar synas ganska tydligt när man vet vad man ska titta efter.

Det är blött och ganska lerigt ute i deras rastfålla så de hålls helst inomhus, vi fodrar allting inne sedan några veckor tillbaka. Alla ser ut att vara i bra form, det här året kommer vi att klippa alla efter lamning. Vi reste ju på semester i mars och sedan har dagarna rullat på så det blev lite snävt med tid helt enkelt. Inte optimalt men jag har iallafall sluppit våndas över snaggade tackor och kalla nätter, vi har ju ofta -20C på nätterna i mars så det har vi sluppit i år.

Foderanalysen vi gjorde på ensilaget visade något sämre värden på energi och protein än tidigare år så därför har vi ökat på givan samt ger mer kraftfoder än tidigare. Resultatet lär visa sig när lamningen kommer igång. Vi vill inte ha för stora lamm så tackan får problem vid lamning men de ska heller inte vara svaga av underutfodring, svår balansgång då vi inte scannar våra djur utan bara får anta att de får minst två eller tre lamm (eller fyra) som är vanligast bland Finullsfår.

Röjning fortsätter och hävdad betesmark.

Vi har tagit ner träd för kommande eldingssäsonger. Eller vi och vi, rättare sagt jag har skött marktjänsten och servat men räknar med att vara mer behjälplig vid vedklyvning och stapling senare hemma på gården. I år så kapar de alla längder nere på skiftet och kör hem och tippar på hög, då slipper vi ha berg med sågspån hemma under våren och sommaren. Hur man än krattar och sopar så ligger det alltid kvar på gårdslplanen och i gräset.

Timmerhuggande svärson tar igen sig på en stubbe. Det här är i kanten av en åker som ligger höglänt och torrt, jag räknar med att vi på sikt kan öka på odlingsyta och slå vall även här om några år. Nu till våren släpper vi baggarna på bete här så får de gå och trampa och äta av det som börjar växa. Räknar med att ta röjsågen några varv för att hålla bort sly och hallonsnår också.

Det blir nog bra med tiden. Man måste ibland stanna upp och tänka efter vad vi uträttat på den här gården som stått obrukad i så många år innan vi skaffade djur. Ingenting går fort när det ska göra för hand. Man blir lätt otålig och vill helst bara meja ner all busk och sly på en gång men det finns ju en finess i att samarbeta med betesdjur, de återerövrar marken bit för bit och ser till att hålla den öppen och hävdad med lite hjälp av oss.

Innan vi hade får gjorde vi några röjningar för att öppna upp, det blev ju ett riktigt sisyfosarbete då det bara på tre-fyra år stod manshög sälg på samma plats igen. Den här marken är inte någon produktiv skogsmark utan rätt och slätt impediment så någon produktiv skog kan det aldrig bli tal om, den är bitvis väldigt olämplig för får (på de blöta och sumpiga partierna) men lite dungar med sälg och rönn får vi leva med, bin och andra polinerare ska ju ha sitt de med. På det hela taget så finns det gott om bete för våra får, det gäller bara för oss att öppna upp och stängsla så de kan få komma åt alla godsaker när det grönskar.

Traktor och skottad gårdsplan.

Trädgårdsmästaren skottar gårdsplanen så som vi brukar göra senare i mars-april, en riktig vårskottning med andra ord. Det betyder att han tar undan så mycket snö han kan och lägger i högar ute på vallarna omkring huset. Det blir öppet, avskalat och hmm.. väldigt fult, om man nu kan benämna en avskottad gårdsplan som ful. Ja det blir inte pittoreskt iallafall, bara praktiskt. Nu kan man parkera 8 bilar i bredd framför farstukvisten om man vill.

Traktorn parkerar vi i "garaget" som vi byggde i november, det är såklart inte färdigt, vi fick ju stressa lite med att få allt under tak innan snön kom och det hann vi precis tack vare hjälp av bästa svärsonen Olof. En plats till traktorn och den andra till bilen. Väldigt skönt att slippa översnöad bil när man ska iväg på morgonen. Tanken är att vi ska sätta garageportar på bilens sida och skjutdörr på traktorns men jag misstänker att det bara blir ett utav det.

Det har fungerat bra som det är och vi har sluppit drivsnö än så länge. Skönt att det visade sig vara ett så praktiskt bygge eftersom vi dividerarde fram och tillbaka hur det skulle byggas och var, vi hade lite olika idéer men landade i denna prisvärda lösning, det är trots allt den första (och förmodligen den enda) snedtaksutbyggnaden på denna gård!

Finaste dagen och snart februari.

Helt underbart med solsken! Tog mig en ledig fredag för att hinna ikapp med lite av varje här hemma. Unnade mig en promenad i solen och sedan en rundtur på gården och dess byggnader. Längst där nere till höger om björkdungen håller vi på och röjer för nytt bete, eldade rishögar under julhelgen. Det blir bra med lite får som trampar runt och betar grönskan när marken äntligen nås av ljus.

Allting ligger inbäddat i fluffig snö. Det har inte kommit några stora mängder, ligger väl kanske 30-40 cm på de öppna ytorna.

Alla uppskattar solen efter den långa mörka december, trots att den står lågt värmer den faktiskt.

Tackorna står ute i flera timmar när det är sådant här fint väder, den här sista fredagen i januari var det -20C. Ingen vill väll ligga inne i mörkret när solen äntligen skiner.

Fredag mitt på dagen och det är helt tyst ute, småfåglarna har inte börjat sjunga ännu, de har fullt upp med att äta och hålla sig vid liv antar jag. Fågelborden hos oss är alltid välbesökta den här tiden på året.

Men solen sjunker snabbt så är det fint väder som man vill vara ute och njuta av måste man ta tillvara på tillfället och släppa allt annat för en stund. Skönt att vi snart lämnar januari, nu är vi på väg mot ljusare tider, äntligen!

Ensilagebalar och hydraulik.

Utfodring vill man ju ska flyta på så bra som möjligt. Vi kör fram två balar åt gången, brukar försöka göra det i god tid och gärna när det är mildare ute. Kopparna på hydraulslangarna blir tröga i minusgrader, jag tycker de är svåra att rubba hursomhelst men i i vintertemperatur är det näst intill omöjliga att hantera.
Självklart var vi tvungen att fylla på foder under de kallaste dagarna då vi hade -30C, det går åt betydligt mer då blir extra kallt.

Trädgårdsmästaren fick ta värmepistolen till hjälp för att värma metallen så att vi tillslut med gemensamma krafter fick på slangarna. Det är snöiga balar med isskorpa som vi först sopar av och sedan slår sönder isen på innan vi kör in och sedan strippar av plast och nät innan vi kan börja rulla av varv efter varv. Smidigt med balgrip, fattar inte att vi klarat oss utan tidigare!

Trettondagen, veden inburen och staplad.

Fyllt på veden för denna dag. Idag är det -26C ute. Då är det extra skönt att tända eld i spisarna. Beträffande ved så finns det ju olika kvalitéer. Helst ved av björk (men även gran och tall i köksspisen för det knastrar så trevligt) och den ska naturligtvis vara torr innan man eldar den. Det är vår ved men i det här partiet verkar det ha smugit in sig en björk som inte är avverkad i rätt tid eller torkad rätt. Den har vita partier av svamp som är ett tecken på fukt som inte kunnat avdunsta som den ska. Händer då man avverkar sent på säsongen eller då det är väldigt ogynnsamma torkförhållanden och kombinationen mellan de två. Ingen vidare energiutvinning i den klabben men den får gå med iallafall. Vi brukar försöka ta dom när vi eldar utomhus på vårkanten istället.

Eldat ute gjorde vi i mellandagarna då vi satte fyr på rishögarna nere på röjningen för det nya betet. Det brann bra i den lätta vinden, vissa delar av högarna ligger under snön så där brann det sämre på sina ställen, vi får gå hit till våren och kratta ihop det som är kvar. Det ska tas ner mer sly så vi kommer förmodligen elda fler brasor.

Kallt idag med lilarosa himmel. Hos oss har vi städat undan julen och pysslat om krukväxterna som alltid tar stryk den här tiden på året. Var ut till fåren för att titta till dom i kylan, alla låg ner i halmen och idisslade, ingen var på humör att stå ute i snön. Kloka djur, det gäller att spara på energin och värmen när det blir kallt. Jag har serverat julgran ute i rastfållan men den kan dom gnaga på imorgon, de får vara inomhus och vila idag precis som husfolket.

Innan snön... bygge och slakt

Vacker himmel när jag kommer ut från morgonens utfodring. Bilden från förra helgen, nu har vi fått snö så landskapet ser annorlunda ut men himlen är fortfarande vacker på morgonen även om det börjar vara mörkt. Upplysningsvis så har jag publicerat två slaktbilder längst ned i detta inlägg, ifall någon vill undvika sådana vardagsrealistiska upplevelser.

Vi har ägnat några helger åt det här bygget, det blir ett kallgarage till traktor och bil. Arbetet har dragit ut lite på tiden och nu är det bråttom att få upp allt innan snön kommer.

Grå och kall novembersöndag med finaste sällskapet som fick vara med på ett hörn. Dottern har fixat fika och hållit eld i spisen medan svärsonen har gjort ett jättejobb tillsammans med trädgårdsmästaren. Själv hade jag lite logistik att genomföra i fårhuset då vi skulle slakta några tackor den här dagen.

Efter det att allt var uppreglat så hjälpte jag trädgårdsmästaren att spika panel.

Det ska på locklist också men det tänker vi spika upp till våren då vi har målat väggarna med faluröd.

 

Tidigare i november klippte vi alla får, rekordsent för vår del men hela den här "fårsäsongen" har präglats av att allting sker i senaste laget. Martin som vi anlitar var här och friserade alla på mindre än två timmar, det är så skönt att kunna anlita en duktig fårklippare, klövarna tar jag själv förutom på baggarna som Martin gör åt oss när han ändå har satt dom på rumpan. 

Här står Lester och spanar på vad vi har för oss, väldigt social och nyfiken. Han är boss och väger nog 80-90 kg vid det här laget, det är sådär en 20 kg mer än sina polare som är småkillar i jämförelse trots att de är lika gamla. Ribban ovanför boxkanten är fastspikad för hans skull, han har tidigare haft tendenser till att hoppa över men med den här blir det inte riktigt lika lockande.

Ja så fick jag det här gjort, en ungtacka och tre äldre tog vi bort. Sparade bara köttet från denna då vi har frysen full sedan tidigare. Tanken att göra korv av de äldre tackorna har än så länge inte blivit av, det får bli något annat år helt enkelt.

Det är alltid jobbigt att ta bort gamla tackor, de har ju sin egen personlighet och har gett oss så mycket genom åren av lamm, kött och ull. Jag har inget problem med att slakta lammen men att ta bort tackor gör mig alltid nedstämd, det kan ta ett tag innan jag vill plocka fram kött ur frysen efter en sådan här helg. Att vi slog ut dessa djur hade både med ålder och att de hade egenskaper vi inte vill avla på.

Nåväl, det är så här det är när man har djur, de föds, lever och dör och det är sällan en naturlig död. Vår "slaktare" är en kompis som bokstavligt talat vuxit upp med slaktarbyxorna på. Han är alltid lugn med djuren och jag litar helt och full på hans kompetens och hantering när vi ska avliva och slakta här hemma på gården. I hans familj slaktar pappa, bror och brorson, att det gått i arv är kanske inte så konstigt då pappan jobbat professionellt med hantverket plus att samtliga är jägare.

Jag skulle egentligen vilja lära mig det här själv men inser att jag aldrig skulle få rutin på det med så långt mellan gångerna. Att bedöva med slaktmask och sedan avbloda går inte att göra utan att det ser och upplevs som dramatiskt, det är ju faktiskt ett liv man avslutar. Då är det skönt att ta hjälp av någon som har erfarenhet och är stadig på hand.

Det här momentet, knäcka benen och flå utförs vanligen i en slaktbock, men har man ingen sådan kan man lägga kroppen så här mellan två stockar. Efter att han lossat skinnet från ben och buk hänger vi upp den i traktorns lastare så det går lättare att ta av skinnet från ryggen (då lossar man även huvudet från halspelaren) för att sedan gå över till att sota och ta ur kroppen. Ett moment som också är viktigt är att knyta till matstrupen så att ingen magvätska ska kontaminera köttet, det gör man innan man lossar inälvorna från kroppen.
Det kött vi slaktar hemma stannar också hemma, köttlådor som vi säljer kommer direkt från slakteriet och har blivit besiktigat och godkänt av slakteriets besiktningsveterinär.