Jul 2016

Snabbt blev det december med allt vad det innebär. Det hann komma mer snö, tack och lov. Vintrarna är så konstiga numer. Snön kommer sent och den mesta faller i februari-mars när vi vill ha vårvinter med skare och sol.

Årets skinnleverans kom någon vecka innan jul. Väldigt bra så vi hann märka upp och sälja fina julklappar. Dottern kom förbi och hjälpte mig en kväll med att få det gjort. Skinnleverans är som julafton men man blir helt snurrig i skallen av sortering i prisklasser och kvalitéer. Årets skinn var väldigt jämna och fina, samtliga efter baggen Lester som jag gärna använder fler gånger, supersnygga skinn!

 Lesterlockar = leicester/gotland-bagge på finullstacka... helt klart får man habegär!

Imför julen har vi ordnat egen "tag" till skinnen och stora rejäla pappkassar som är både snygga och rymliga.

Alla är inte lika intresserade av lammskinn mer än att de är sköna att ligga på. Kurre och Tjorv myser i värmen.

Iskall kväll med fullmåne bakom fårhuset, inte ofta man ser den placerad där. Hela gårdsplanen ligger i skugga men på baksidan var det ljust.

I år firade vi jul hos dotter och svärson. Föredömligt få paket för en gångs skull. Vi hade en jättetrevlig julafton med god mat och sällskapsspel.

Hela julhelgen står glöggen på värmning, kryddig och söt värmer den och ger energi kalla vinterdagar då vi inte gör många knop. Saftglögg ska jag kanske tillägga, vill man ha annat i så kan man skvimsa i lite rom.

Kaffe och julklappsböcker för mig.

Kaffe och eftermiddagsvila i soffan för trädgårdsmästaren. Årets slappaste helg helt klart!

Skinnleverans!

Årets skinn kom sent, vi slaktade sent och fick inte iväg skinnen innan det magiska datumet som garanterar retur innan jul. Nåväl nu är dom här, äntligen.

Har gått igenom dom och sorterat i olika högar. Det är det hellånga mörkbruna mattskinn i traven närmast och bortanför ligger babyskinnen och de vita mattskinnen.
Det finns ett skinn för varje ändamål. Hemma hos oss har vi skinn lite här och där, det är väldigt skönt att ligga och sitta på ett lammskinn i soffan tex, eller i fåtöljen. Det skyddar möblerna och är samtidigt varmt, luftigt och skönt att ha bakom rygg och rumpa.

Skinnen skakar man av och vädrar ute, upplevs de ofräscha så kan man snöbada dom och sedan låta lufttorka, ull är självrenande! Fläckar kan man punkttvätta med lite ulltvättmedel, är de beredda som "tvättbara" behöver man inte vara rädd att förstöra själva lädret, däremot traditionellt beredda skinn ska man undvika att blöta ned i botten. De klippta med 35 mm ull längd  kan man även karda/kamma för göra dom mjuka och fina igen. Sitter man på skinnet dagligen blir de med tiden lite toviga i topparna.

Våra skinn går även att tvätta i maskin på ullprogram, en säkerhet ifall de blir riktigt nedsmutsade men absolut inte nödvändigt med tanke på den självrenande egenskapen. Helt galet egentligen att man ska tvätta läder- och skinnprodukter i tvättmaskin kan jag tycka! Jag har lagt upp fler bilder på fb "Höjdensfårgård" om man vill se fler skinn.

Mera dagsljus och hobbyodling

Det efterlängtade dagsljuset blir starkare för var dag, här fångad i ett fluffigt skinn efter en av våra tackor som ligger över kökssoffans rygg. Det här skinnet är enormt stort och tjockt men helt värdelöst i "snygghet". Kanske tidpunkten för slakten spelar in då det var december och tackorna hade satt rejäl vinterpäls som på Finull innebär mycket ull!

Nu när det är ljusare så har äntligen de sista amaryllisarna kommit igång samtidigt som vi nu kan börja planera för vårens sådder. Det blir lite annorlunda detta år då trädgårdsmästaren har sålt sitt företag och inte kan fröså och förodla på jobbet. Vi funderar hur vi ska få plats med allt, det blir väl som för de flesta hobbyodlare fullt med sålådor i alla fönster som sedan kan flyttas ut till den glasade kallfarstun och sedan växthuset och grönsakslandet, planer och funderingar, det är en härlig tid vi har framför oss!

Årets skinnleverans.

Våra skinn anlände julveckan, då hade de varit på vift ett tag och stått kvar i lagret hos distributören.
Trots sen leverans har jag lyckats sälja några inför julen. Jag har tagit flera bilder bara för att ha som referens eftersom jag säljer bort skinnen eftersom. Därför följer nu flera bilder som till synes ser likadana ut.

Det här året har alla mattskinn (de som har fullängd på pälsen) blivit väldigt snygga. Det är tydliga staplar och glansiga lockar, bara lite ull/vadd i mitten på några skinn. Men helt klart det bästa vi avlat fram hitintills.

Skäckarna blev nedklippta utom ett som höll måttet för mattskinns beredning och som vi såklart sålde på en gång. Finull blir väldigt tät och mjuk så berederierna klipper ner dom för att överhuvudtaget kunna leverera ett presentabelt skinn.
Eftersom jag själv varit till våra leverantörer i Tranås och sett hur många moment med garvning, tvätt och slipning som ett skinn går igenom så förstår jag att det krävs en viss sorts ullfiber för att bli bra.

Ifjol var skinnen vaddiga och extremt täta med noll stapel, varma och sköna men bara några få var riktigt snygga.

 Det här är det sämsta och det är helt okej ändå med tanke på hur de sett ut tidigare år.

 Lår och ljumskar blir också alltid lite ulligare det ser man på skinnet till höger.

Det här ser ut som skinnet från en sälkut, helt underbart mjuk. Jag plockade fram de klippta skinn jag har kvar sedan ifjol och kunde bara konstatera att årets lamm hade så mycket mjukare ull, helt fantastiskt mjuka och glansiga skinn.

Det är nog både avel och miljö som slår igenom. Flera av dessa skinn kommer från lamm som har pappa som morfar också (vi sparar inte sådana inavlade lamm, de går till slakt per automatik) det kan vara så att baggens vackra päls slår igenom men antagligen är det också vår fina sommar med bra bete, särskilt om vi jämför med ifjol då det regnade hela sommaren och hösten.
Hmm nu gjorde jag gruppindelningen till baggarna helt annorlunda i år för att slippa inavel så vi får se om det blir några snygga skinn från kommande lamm det här året.

Planen är att köpa ny bagge till hösten, helst en som har lika bra poäng som snygga Harald Hårfager, vilket inte är så lätt här i trakterna då han är Riksbedömd med helhet 5 poäng.



Ja det var lite fårskinns-nörderier från mig, tack och godkväll!

Skinnkurs

Här kommer några bilder från kursen i skinnsömnad som jag gick förra veckan. Självklart hade jag med mig egna skinn det gick även att köpa olika skinn som kursledarna hade med sig.

Här visar Gertrud hur man skräddar ut ett par tofflor på lämpligast sätt ur ett mjukt Finullsskinn. Man använder en körsnärkniv till att ta ut alla mönsterdelar, helst utan att rita på skinnet. Jag var den enda som var helt nybörjare på skinnsömnad de andra hade gått kurs tidigare och sytt på egen hand. Men det var inga problem då det fanns tid för att visa och instruera hur man både skräddar och syr. Sedan var det lärorikt att titta på vad de andra sydde. Man blir ganska trött i ögon och händer så pauser måste man ta.

Här står vår lärare Gertrud och Elvy och passar in mönster på olika skinn. Längst bort håller Britta på med sina tumhandskar medan Desirée tittar på.
Kursen hölls i Svensbyn hos Britta och Josefin på Eufåria. De har under våren byggt klart sin gårdsbutik med ateljé i gamla lagården. Den fungerade jättebra till kurslokal med sina fina ytor för tillskärning och sömnad.

För något år sedan då vi var ett gäng fårägare som åkte på studiebesök till Tranås skinnpremiering så bodde vi hemma hos Gertrud i hennes fina herrgård, där träffade vi även Elwy som också var på besök under Skinnpremieringshelgen.
De här två kvinnorna har mycket kunskap om skinn och sömnad, båda två har jobbat professionellt med skinn sedan unga år, det var bara att suga i sig allt de berättade.

Som nybörjare så var min ambition att bli klar med ett par tofflor. Fick börja med att sy en provlapp i pälsskinn med olika sömmar. Det var stråksöm, fällsöm, kråksöm och bältsöm sedan en passpoal och kantband i finaste nappaskinn av ren.
Phu som att flyttas tillbaka till syslöjden igen. Var bara att sy och sprätta upp när det blev tokigt. Den här provlappen är ju jättebra att ha när man ska minnas och se hur en söm ska se ut, förhoppningsvis blir det snyggare sömmar framöver...

Limmade på grått nappaskinn på sulan innan jag började sy fast alla lager i varandra. Gjorde ett par med höga skaft, det blev en gosig liten stövel, perfekt att ha på sig här hemma.
Kul och inte allt för svårt att få till, med lite övning så kan jag nog få upp hastigheten också. Viktigt är att passa in de olika delarna rätt så att inte toffeln blir sned och drar åt något håll, ni vet som felskräddade jeans kan bli, väldigt obehagliga.
Därför kan man använda en lite klämma för att hålla delarna på rätt plats, sedan får man jämka lite i skinnet för att komma rätt också.
Att sy det här på maskin kräver nog mycket övning, sy för hand gör ju att man har tid att prova och känna så att sömmen kommer rätt.

Här skräddas det vantar i vitt skinn med röd mockasida, blir superfint!

Vi sydde med lintråd, lite styv och väldigt behaglig att sy med, stark och stabil. Den blå gummitutan är skön att ha på fingret när man syr genom skinn. Efter ett tag är pekfingret ganska ömt så en skyddande tejp eller fingerborg är bra att använda.

Elvy signerade böcker och Katrin sydde på sina handskar, här har hon på sig sina handledsvärmare som hon sydde första dagen då det var ganska svalt i lokalen.  Ingen av oss är nog van att sitta så här still och koncentrerade några längre stunder så  efter ett tag blev vi lite frusna, hon om händerna och jag om fötterna, det blev ullstrumpor på för min del för tofflorna sparar jag till sedan.

Så här kan man sko handsken på handflatan, så den håller lite bättre mot fukt. Katrin har också Finullsfår så våra skinn var väldigt lika.

Gunnar och Maria har blandningar med Leicesterbagge tror jag, skinnen såg då sådana ut. Hons syr på ett gosedjur medan han syr sig en väst att ha till vinterns körslor med hästen. Västen blev jättebra, tog ingen bild på det färdiga resultatet men det var en fin modell, lite längre bak på ryggen, fickor fram och slag som man kan stänga uppe vid halsen.

En lärdom vi gjorde: att sy i skinn innebär punkterade fingertoppar lite nu och då. Inte så bra med vita skinn men det går att fixa! Gertruds knep var rikligt med saliv och torka av med trasa av linne, helt otroligt så gick blodet bort, på mockaskinnet syntes inte ett spår.

Jag ska helt klart gå fler kurser, hann med att börja på ett par handskar och skrädda ut några tofflor till men tror ni jag har sytt något här hemma? Nej efter lediga dagar på kurs så har här arbetats på företaget mest hela tiden känns det som. Inte så kul men vad gör man, det är jobb som gäller just nu, min tid med skinnen kommer det har jag lovat mig själv!

Nu har de nya skinnen kommit!

Hellånga och fluffiga mattskinn, de här är beredda hos Tranås skinnberedning. Vi har delat upp våra skinn och skickat till både Donnia och Tranås, det har vi gjort varje år för att ta reda på vad som passar våra Finullsskinn bäst.
Nu vet jag att Tranås är bäst på att göra fina mattskinn. Donnia gör tvättbara mattskinn och det fungerar inte för våra finfibriga skinn så vi får alltid tillbaka klippta plädskinn när vi skickat dom dit. Inte så kul när man öppnar packen och alla skinn är nedklippta. De tvättbara är jättefina också men som sagt vi har större efterfrågan på hellånga mattskinn.

Här närmast ligger det mattskinn (lång oklippt päls) och längre bort tvättbara plädskinn (klippta 35mm). Mockasidan är slipad i naturell färg.

Det finns fluffiga skinn och skinn med tydlig stapel.  Man kan väl enkelt uttryck säga att de vackraste skinnen sitter kvar på våra djur i stallet. Det här med päls, ull och skinn är en hel vetenskap och aveln är helt avgörande för att behålla och utveckla den fina ullen, de som går till slakt har vi av någon anledning (förutom att de är baggar) valt bort.

Våra skinn är inte putsade och klippta i ljumskarna dvs vi låter lädret vara kvar så får man själv klippa bort den delen om man vill. Personligen tycker jag det är fint och ser naturligt ut, man förstår att skinnet faktiskt ursprungligen kommer från ett djur.

 Klippt tvättbart skinn med fina mjuka små krus.

Svarta skinn som är en aning blekta och tyvärr nedklippta. Ifjol fick vi alla sorterade som mattskinn och de blev superfina. Den här gången så valde berederiet att klippa ner alla svarta skinn (Donnias sortering) så i år har vi inga lurviga "björnskinn" till salu.

Har redan sålt några och några är tingade. Sedan så ska dottern få välja sig några fina till sitt nya hem, de kommer nog att pryda sin plats i soffan eller nedanför sängen.

Skinn från garveriet

Det gick snabbt med leveransen från Donniaskinn, skickade i december och hämtade ut säckarna i början på april. Fina blev dom också, vi ska helt klart använda det garveriet fler gånger.
De svarta skinnen är solblekta och ser ut som björnskinn, men är så mjuka!
Det är också fint att de inte är beskurna, de är mycket större och känns naturligare än de som är skurna och putsade i ljumskar och hals.

Skinnen har kommit

Våra första skinn från de lamm vi slaktade ifjol har kommit. Jag har valt att göra tre olika längder så vi kan se hur de blir. Ett ekoskinn också.

Vi ska salta om våra nuvarande skinn och skicka dem i tid i år. Förra höstens skinn kom inte iväg förrän i februari, trodde det skulle vara någon surskada eller annat men det gick finfint. Trädgårdsmästaren grälade på mig för att jag inte fick iväg dem och när vi väl skickade dom så var ett i princip frystorkat! Men som sagt det gick bra och alla är kritvita.


Här är det 35mm ekoskinn till vänster och tvättbart 17 mm pälsskinn till höger.
Ekoskinnet är finare i färg och känsla. Det tvättbara blir lite dött med en kall vit ton. Båda är väldigt mjuka och ulliga.
Skinnet som skymtar på korgstolens dyna är getskinn, små skinnbitar ihopsytt till en större "fäll".


Det tredje skinnet blev ett mattskinn, full längd på pälsen, mjukt och vitt.
Härliga skinn men lite sugen är jag på pälsfår just för skinnens skull de har en helt annan lyster. Men, men vita fina skinn till inredning, tofflor och barnvagnen finns det också behov av!
Dynan i den här korgstolen är ett tvättbart skinn inköpt på IKEA, jag kan säga att det är lite skillnad mot det tvättbara från våra finullare.


Kollade runt i trädgården på morgonen efter morgonprommisen med Atle, Rödluvan ger gigantiska äpplen iår, som köpe-äpplen!

Det blir lätt av man glömmer bort växthuset på hösten. Men vi har växter kvar här inne fortfarande. Tomater, chilli och någon pelargon som väntar på vinterförvaring. Cypresserna har stått ute hela sommaren och ska snart få komma in i värmen hos oss. De blir fina höstblommor i köksfönstret.
Lite höstvemod känner jag allt när jag är här inne sommaren är definitivt över.