onsdag 29 januari 2014

Stadig temperatur!

Är så himla glad att solen visar sig, allt blir så mycket lättare med solljus. Sedan så har temperaturen hållit sig på stadig och lagom kall nivå de senaste dagarna. Det är stor skillnad på -10C och -30C, rena rama blidan och så pass "milt" att bilen startar även om man glömt koppla i motorvärmaren.
Nu vill katter och hundar vara ute igen, själv tar jag gärna en promenad, inte för att jag måste utan för att jag vill.

Fler plus i kanten är att vattenkaret i fårhuset håller temperaturen så att jag slipper slå hål med yxan och fiska upp sjoken med issleven. Fåren klarar sig bra när det är kallt bara de har fullt på foderbordet och torr halm att borra ner sig i men jag märker att de gärna står ute och spanar när det är soliga fina dagar. Det är helt enkelt bra mycket trevligare med gnistrande sol och lagom med kyla!

På företaget är det lugnt, håller på med bokslut och lite allmänt städande, bra att få det gjort nu när vi har gott om tid och glest mellan kunderna!

söndag 26 januari 2014

Vedboden.

Stapla ved är ju något som många gårdsägare ägnar vår och sommar till. Här hos oss har vi två system för vedförvaring. Det här är ett av dom, plastbackar som trädgårdsmästaren samlat på sig genom åren. Vanligtvis så kommer de köpta perennerna packade i sådana här luftiga, staplingsbara backar. Dessa packar vi den torra veden i och ställer in i vedboden. Sedan när vintern kommer är det lätt att bära in de färdiga vedbackarna och stapla i farstun och hallen innan man fyller vedförvaringen inomhus.

När vi eldar som mest så tar vi in flera och travar upp dom bredvid öppenspisen i salen, vi hoppar över det där med att sätta dom i någon snyggare vedlår/vedkorg, det blir mest praktiskt för när det är kallt eldar vi många brasor och då duger det inte men några "snygga vedkorgar" eftersom de töms i ett nafs. 


Brukar tänka på det där med snyggheten när man ser inredningsreportage med den lantliga stilen. Då är det ofta en fin eldstad utan skräp och damm, inte ett endaste sågspån eller söndersmulad bark som stör den fina bilden. Verkligheten ser förstås annorlunda ut och för oss som eldar för att hålla värmen. Det är ganska uppenbart att de flesta lantlivsreportage inte visar verkligheten.



Vedboden är en del av timringen som är det ursprungliga stallet. Här var plats för två hästar som stod i spiltor med foderbord. De två nordsvenskar som stått här har nog haft det ganska varmt och gott men en aning lågt i tak. Vi har rivit ut inredningen, skottat bort sand och mossa från innertaket (som var halvruttet) och tagit bort det murkna trägolvet sedan har vi kärrat in grus på golvet, så nu är det ett torrt men kallt förråd för en del av våra trädgårdspryttlar.

På andra sidan timmerväggen är dasset med fem platser plus gödselhögen som hör till stallet, väldigt praktisk förvaring och kompostering av all dynga!. Förr var det självklart så att gårdens avträde och gödsel var rikedom, inget fick förfaras allt skulle "återanvändas".

Det är ett tag innan vi ska plantera om pelargoniorna och rulla ut vattenslangarna igen men nu är vi på rätt väg i alla fall. Men det ska eldas många brasor i köksspisen och kaminen innan den riktiga våren är här!

torsdag 23 januari 2014

Husets hjärta!

Kökets hjärta och ovärderliga värmekälla är vedspisen. Den här används flitigt hela året men mest under höst och vinter. Vi valde att investera i jordvärme när vi renoverade den här gamla gården. Eftersom det är mer än sexton år sedan så har den anläggningen inte den verkningsgrad den skulle ha om vi installerade en motsvarande idag, det får till följd att vi eldar i kök och sal när temperaturen kryper ner mot minus 17-20 grader celsius helt enkelt för att vi inte vill att tillskottsvärmen (elen) ska gå igång för att hålla värmen i systemet.

Ved finns det gott om, det är trevligt med en värmande spishörna som sprakar och knastrar när man är hemma. Att jaga kilowatt är trädgårdsmästarens stora passion, nästan så jag blir trött på honom för lyse vill jag inte vara utan. Numer har vi led-lampor överallt så jag får ha mina armaturer tända utan att han går och släcker.

Den gamla mannen som levde här innan vi köpte gården värmde huset, eller rättare sagt köket och kamrarna med en kökspanna som skickade ut varmvatten med självtryck. Den stod i gluggen där vi nu har veden. Någon gång innan han flyttade in på hemmet så blev det sotbrand och den skorstenskanalen sprack. Spelar ingen roll för oss då kökspanna inte var ett alternativ, vi eldar mer för trivsel och möjligheten att kapa topparna på elförbrukningen.

Jag är lite sugen på en vedspis av modernare snitt där verkningsgraden är högre (större eldstad med glaslucka så man ser elden) De gamla vedspisarna med sina små eldstäder är anpassade till att snabbt få upp värmen i för att kunna laga mat på. Funktionen som värmekälla kommer på köpet men kräver ständig påfyllning av ved för att hålla värmen, var förstås inget problem förr i världen då kvinnans plats huvudsakligen var vid spisen.
Kan ju bara säga att kvinnan i det här huset är så långt från spisen hon bara kan då hon inte är på jobbet  :-)

Men när jag sitter i köket och tittar på spishörnan så vill jag inte ändra på något. Originalkaklet med finaste meanderbården är så fint, lite skamfilat på sina ställen men i stort sett exakt likadant som när det sattes någon gång på 1920-30 -talet. Den emaljerade vedspisen är också nästan felfri, vi behöver byta brännjärn men det ska ju inte vara något problem bara att beställa på j.davidssons hemsida, där finns allt!



måndag 20 januari 2014

Jag och brorsan.


Jag och brorsan är dom bästa kompisar, för det mesta. När vi inte är ute och jobbar på gården så ligger vi helst inne på kökssoffan och myser på fårskinnet. Eller ligger på någon av våra människor som lägligt nog brukar sitta i någon stol eller fåtölj och drälla.

När vi är inne i värmen passar det bra med tvätt och putsning av vår tjocka vinterpäls. Vi hjälper varandra särskilt med mustascher och öron. Människorna får inte hjälpa till, vi blir lätt irriterade om dom kommer och förstör frisyren som vi precis rengjort och fixat, ingen gillar väl att bli omrufsad i håret, särskilt inte om man hållit och lägga det på rätt plats i en halvtimme eller mer.

Kloklipp existerar inte i vår värld det är bara den där jobbiga Atle som får pedikyr under tvång som det verkar, eftersom han alltid sjunger höga arior då det sker. Vi slipper till och med bli badade vilket vi verkligen uppskattar då vatten är onaturligt om det inte serveras i en pöl eller skål.
Ibland tycker vi att servicen, särskilt måltiderna, är alldeles för sölig på det här pensionatet. Men det brukar ordna sig då vi ihärdigt krafsar på skafferidörren.

När vi känner oss allmänt uttråkade så kan det bli lite action om man välter en blomkruka eller pillar ner något annat viktigt på golvet t ex glasögon, ett vattenglas eller en sån där platt sak som man kan ta bilder med och håller mot huvudet medan man går omkring och pratar rakt ut.
Men på det hela taget så har vi inte mycket att klaga på förutom att vi tycker det är lite trångt i den sköna sängen som människorna alltid envisas med att klämma ner sig i när vi redan ligger där på våra uppvärma platser, ganska fräckt faktiskt...

lördag 18 januari 2014

Löp-tik-veckan from hell...

Atle sprattlen har haft en jobbig vecka nämligen löp-tik-veckan from hell! Vi har nästan blivit tokiga på hans gnällande, ylande och ständiga försök att få gå ut. Här sitter han på en av sina utkikspunkter i salen och spanar ner mot våran uppfart. Pigg och alert på minsta lilla rörelse som kan skymtas mellan träden borta på vägen. Jag kan inte minnas att vi haft det så här jobbigt tidigare, om man säger så här han var ganska billig ja rent av gratis ett tag.


Finaste vännen som fått en ofrivillig bantningskur på köpet. Ingenting utom löptikar är intressant sådana här gånger. Tillslut när vi har tagit kväll och gått och lagt oss har han somnat av ren utmattning för att vakna pigg och utvilad med samma enkelspåriga fokus efter 6-7 timmars sömn.
Några morgnar innan jag åkte till på arbetet så meddelade trädgårdsmästaren att "idag skjuter jag hunden bara så att du vet"... Man måste känna min man för att förstå att det här är sagt med viss ironisk sarkasm.


Sedan så slutar gnällandet, på någon dag så avtar intresset och sedan är han sitt gamla vanliga glada matfriska hund-jag igen. Denna gång var det nog 10-12 dagar som de värsta hormonerna svallade. Hursom så kom trädgårdsmästaren förbi jobbet igår och tog en kaffe med oss.
-Jag har varit förbi veterinären och kollat vad en kastrering av hunden kostar, det var dyrt, skulle gå på 3 500:-, jag glömde förresten att fråga vad avlivning kostar...


Nu ikväll har de två varit ute på promenad i vinterkylan, vi har minus 28 så här på kvällskvisten, och sitter nu tillsammans i soffan i salen, jag hör hur trädgårdsmästaren frågar om han ligger bra på fårskinnsfällen och om han vill ha filten på sig samtidigt som han lägger in mer ved i öppenspisen, man kan väl säga att ordningen är återställd och dessa jobbiga dagar redan suddats ut som om de inte existerat.
Det finns så mycket hemskare saker man kan råka ut för än det här lilla hundproblemet men ni som har hanhundar vet hur det är, man vill helst ta sin hund och flytta till månen ett par dagar!

onsdag 15 januari 2014

Mera dagsljus och hobbyodling

Det efterlängtade dagsljuset blir starkare för var dag, här fångad i ett fluffigt skinn efter en av våra tackor som ligger över kökssoffans rygg. Det här skinnet är enormt stort och tjockt men helt värdelöst i "snygghet". Kanske tidpunkten för slakten spelar in då det var december och tackorna hade satt rejäl vinterpäls som på Finull innebär mycket ull!

Nu när det är ljusare så har äntligen de sista amaryllisarna kommit igång samtidigt som vi nu kan börja planera för vårens sådder. Det blir lite annorlunda detta år då trädgårdsmästaren har sålt sitt företag och inte kan fröså och förodla på jobbet. Vi funderar hur vi ska få plats med allt, det blir väl som för de flesta hobbyodlare fullt med sålådor i alla fönster som sedan kan flyttas ut till den glasade kallfarstun och sedan växthuset och grönsakslandet, planer och funderingar, det är en härlig tid vi har framför oss!

lördag 11 januari 2014

Hej solen!

Äntligen vek det tjocka molntäcket ner sig och fram kom solen. Den kämpar sig fram ovan horisonten lite mer dag för dag.

Det känns som en evighet sedan jag såg ljuset, vi har haft mulet de sista två-tre veckorna plus midvintermörker som då upplevs konstant trots att vi ska ha dagsljus 3 timmar mitt på dagen i slutet på december. Men vet ni vad, det blir inte dagsljus när solen inte orkar igenom molnen.
Så när den äntligen tittar fram över berget borta i horisonten så fylls man med värme, bokstavligt talat.

Ledig helg för mig som tur är för jag har haft ett stort behov att få se solen i ögonen. D-vitaminbrist så det skriker om det! Passade på att promenera och riktigt bliga in i solens strålar så mycket jag klarade av!

måndag 6 januari 2014

Årets skinnleverans.

Våra skinn anlände julveckan, då hade de varit på vift ett tag och stått kvar i lagret hos distributören.
Trots sen leverans har jag lyckats sälja några inför julen. Jag har tagit flera bilder bara för att ha som referens eftersom jag säljer bort skinnen eftersom. Därför följer nu flera bilder som till synes ser likadana ut.

Det här året har alla mattskinn (de som har fullängd på pälsen) blivit väldigt snygga. Det är tydliga staplar och glansiga lockar, bara lite ull/vadd i mitten på några skinn. Men helt klart det bästa vi avlat fram hitintills.

Skäckarna blev nedklippta utom ett som höll måttet för mattskinns beredning och som vi såklart sålde på en gång. Finull blir väldigt tät och mjuk så berederierna klipper ner dom för att överhuvudtaget kunna leverera ett presentabelt skinn.
Eftersom jag själv varit till våra leverantörer i Tranås och sett hur många moment med garvning, tvätt och slipning som ett skinn går igenom så förstår jag att det krävs en viss sorts ullfiber för att bli bra.

Ifjol var skinnen vaddiga och extremt täta med noll stapel, varma och sköna men bara några få var riktigt snygga.

 Det här är det sämsta och det är helt okej ändå med tanke på hur de sett ut tidigare år.

 Lår och ljumskar blir också alltid lite ulligare det ser man på skinnet till höger.

Det här ser ut som skinnet från en sälkut, helt underbart mjuk. Jag plockade fram de klippta skinn jag har kvar sedan ifjol och kunde bara konstatera att årets lamm hade så mycket mjukare ull, helt fantastiskt mjuka och glansiga skinn.

Det är nog både avel och miljö som slår igenom. Flera av dessa skinn kommer från lamm som har pappa som morfar också (vi sparar inte sådana inavlade lamm, de går till slakt per automatik) det kan vara så att baggens vackra päls slår igenom men antagligen är det också vår fina sommar med bra bete, särskilt om vi jämför med ifjol då det regnade hela sommaren och hösten.
Hmm nu gjorde jag gruppindelningen till baggarna helt annorlunda i år för att slippa inavel så vi får se om det blir några snygga skinn från kommande lamm det här året.

Planen är att köpa ny bagge till hösten, helst en som har lika bra poäng som snygga Harald Hårfager, vilket inte är så lätt här i trakterna då han är Riksbedömd med helhet 5 poäng.



Ja det var lite fårskinns-nörderier från mig, tack och godkväll!

onsdag 1 januari 2014

Morgonen efter årets sista dag.

Årets första morgon som börjar som alla andra morgnar med en sväng till fårstallet för utfodring och sedan rastning av hund. Idag, nyårsdagen blir en latdag då vi kramar ut det sista ur den här jul- och nyårshelgen. Hur det nu än är så håller vardagliga rutiner ordning på tillvaron. Det ska bli skönt med vanliga arbetsveckor igen, det tror man aldrig där före julhelgen men varje år känner vi likadant.

Igår var det nyårsfirande med några vänner hos syrran som dukat för fest och förmodligen lagat mat hela eftermiddagen, väldigt lyxigt och fin avslutning på året.

Min syster är bäst på att komponera goda middagar så det ser man alltid framemot. Skönt också att få kliva ur sina egna serveringskläder, klä upp sig lite och bara njuta av god mat med kompisar.

Stilstudie av värdinnans armband som matchade kvällens dukning. Det blev en tidig kväll, strax efter 12-slaget körde vi hem, ja jag hade ingen lust att dricka skumpa eller annan alkohol och det sämsta med nyårsfirande brukar alltid vara att det är svårt att få tag i en taxi innan småtimmarna.

Vi hade kunnat gå i det milda vädret men kände inte för en 50 minuters promenad i mörkret eftersom det är ishalt i hela Boden efter den vädermässigt konstiga julhelgen. Isiga gator med pudersnö på är livsfarligt, det krävs spark och broddar för att ta sig fram. Så idag är jag pigg och utvilad utan vätskebrist, det känns väldigt skönt. God fortsättning på er alla!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails