fredag 25 februari 2011

Dessa datorer

Jag är utan dator hemma, trasig kaputt och över tre år gammal så det finns ingen garanti som gäller. Väntar på en ny som kommer vilken dag som helst, då ska det bli lite kontinuitet här på bloggen.
Men man hinner liksom bli avprogrammerad på det här med att kolla bloggar och blogga, känns inte bra...

Ha en trevlig helg allihop, jag ska vara ledig och kurera min envisa förkylning som inte vill ge med sig!

onsdag 23 februari 2011

Inga ficktjyvar så långt ögat når


Men de här individerna får man se upp med. Målmedvetet tog han sikte på min solsäng, nosade sig fram till min strandbag, stoppade ned nosen och letade igenom innehållet.


Han hittade en banan som låg i en plastpåse. Med några knickar och slickar så öppnade han påsen och fick fram bananen som han mumsade i sig.
Här har syrran precis konstaterat att det är en en fick-tjur.

-Du kanske inte ska vifta så mycket framför nosen på honom säger hon till trädgårdsmästaren när hon konstaterat att det inte är en oxe.

Han lunkar vidare när en kille kommer med "fösaren" och tjoar åt honom.
Jag har aldrig råkat ut för ficktjuvar i Indien ingen ficktjur heller för den delen, men det är ganska vanligt att "kossorna" kollar vad turisterna har i sina väskor, kan vara bra att veta om man inte varit här förut, se upp för ficktjurarna!

söndag 20 februari 2011

64 graders skillnad


Vi är tillbaka till kylan från en härlig semester, så här kommer några bilder som visar en del av allt jag sett och upplevt.


Trädgårdsmästaren och Tomas på väg till dagens solbad.


Syrran och Toril njuter av eftermiddagssolen.

Cricket är sporten med stort S här. Den utövas på stranden när solen är på väg ner.


Lite stillsamt fågelskådande från balkongen.


En drink är särskilt gott när det blir lite svalare ute, sådär en 27 grader varmt när solen går ned.








Vi äter bara god mat, allt är fräscht, närproducerat och lagat al á minute. Inte ett halvfabrikat så långt ögat når.

Fiskebåtarna går ut tidigt och återvänder under förmiddagen.


Räkor i massor blev det idag.


The bread walla cyklar runt med sin korg, tutar vid varje korsning för att varsko sina kunder om att färskt bröd är på väg.


Köper en fotlänk av gamla Noria på stranden inte för att jag absolut vill ha den utan för att tanten ska få göra sin business och jag ska få fortsätta att sola, 100 rupies vill hon ha det är 17 kr. Eftersom jag känner Noria och vet hennes historia får hon 200 rupies.


Solsängar med fina tyger, vill man ligga på samma strandshack nästa dag så lämnar man kvar sitt tyg till nästa dag.




Meena säljer smycken till Toril.


Norra Goas enda får, jag har sett många getter men den här baggen han var ensam. Här ligger han vi trapporna i Calangute och slappar innan solen går upp. Svart päls och +34 i skuggan under dagen måste vara jobbigt.


Här en annan lite raring. Valpen som håller till på bakgatan vi tar till stranden. Fint rött halsband och en blöt rosa tunga. Här går hundarna lös för det mesta. Han kommer förhoppningsvis att klara sig från att bli påkörd. Nästan alla har hund här och de har för det mesta frigång på dagarna.


Drickorna kommer på lastbil i backar som hos oss på 60-talet.



Här går det snabbt att torka fisk.


På någon dag så är det klart.


Salta och torkade.




Här får djuren sköta sig själva, att ett gäng hundar vaktar stranden och jagar iväg kor med kalvar är inget upprörande. Korna stannar och tar en annan väg så tillslut slipper de undan nafsande käftar.


Har självklart haft sällskap när jag solat, den här killen påminde lite om Atle sprattlen.


I skogen bakom vårt hotell hade vi den här fina familjen. Mamma gris med 12 fina kultingar. De städar bland soporna och bökar i marken, säkert tar de en och annan råtta också, de är stora som katter här.


Sopbilen kommer och samlar ihop det som hundar och kor redan gåttigenom.


Härlig grönska på vårt hotell, det är tredje gången vi bor här. Det är kanske lite tråkigt men lätt för vi kan omgivningarna och alla genvägar till stan och stranden.


Att promenera tidigt på morgonen, före klockan 7.00 är härligt. Svalt och lite trafik, bara kossor och folk som är på väg till jobbet.


Ett av kogängen som har sopsorterat på morgonen. Mat- och grönsaksrester och smarriga kartonger tuggar de i sig. De här korna har en något fastare komocka än våra svenska. Utanför stan så samlar byborna ihop skiten efter kor och bufflar, den torkas och sedan eldar dom med den.
Nu får det räcka för den här gången! KYLA, jetlag, förkylning och rivstart på jobbet (att jag aldrig lär mig att ta någon extra ledig dag) har verkligen gjort hemkomsten till en minnesvärd upplevelse, i Indien +34 och här hemma-30, Inte undra på att luftrören strejkar .





torsdag 3 februari 2011

Indien light


Just nu är jag i Indien, så det blir inget bloggat på ett tag.

Dottern och Olof håller ställningarna på Höjden under tiden. Antar att det kan komma ett inlägg om deras vistelse här vi får väl se.



Det här är bilder från vår förra resa, väldigt vackert med orörd natur och odlingsmark. Vi är i Goa, här på bilderna i södra regionen. Goa lever på sin turism men de är lokalbefolkningen som äger rättigheterna till stränderna och fisket. Det får inte byggas några storhotell strandnära, trots det så verkar det som att myndigheterna har släppt på vissa områden. Bortom de här fälten ligger havet och sandstranden. På söndagar är de indiska familjerna lediga och har gärna picknick på stranden. Alla badar, barnen, papporna och så mammorna iklädda sina fina saris (som de badar i).





Jag kommer antagligen ha en egen kompis liggande bakom min solstol, här kryllar det av hundar som springer runt i stora pack och skäller på båtar och vattenskotrar. Jag har barat träffat på trevliga vovvar, vi brukar ge dem vatten när det är som varmast mitt på dagen . Mat får de hemma (många har halsband) eller från restaurangshacken.





Andra husdjur är naturligtvis de heliga kossorna som strosar runt fritt eller som här en vattenbuffel på väg hem efter en arbetsdag.




Vi är i Calangute, i norra Goa det är turistiskt och genuint indiskt på samma gång eller som det står i Vagabonds reseskildring; en regnbåge av hoppressade varianter av begreppet liv på jorden.

Antingen älskar man Indien eller så gör man det inte.



Eller som syrran säger Goa är Indien light. Inte Mumbay eller Dheli
utan ett chaterresmål med trevliga människor, fantastik natur och god mat.




Här är vi inne i stan Panjim och shoppar på Bombay bazar. Det måste upplevas, man blir förflyttad till 30-talet med handelsbod-försäljning över disk. Köpte finaste tunikorna i tunn muslin med broderier och paljetter.

Det här är bröllopsavdelningen och den här killen har hand om bomullstunikorna och ingeting annat, det kryllar av butiksbiträden, alla med en egen uppgift.
Ha det bra så länge, jag återkommer med bilder när vi kommer hem i slutet på februari.

/Annelie

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails