fredag 31 oktober 2014

Men jag då?

Skönt med ledig långhelg, vår Allhelgonahelg börjar så här. Med förmiddagsvila på soffan. Fast bara för husets katter, vi ska på morgonpromenad jag och Atle. Det är det han sitter och väntar på.
Han ser förväntansfull ut, han vet att efter matte gjort morgonsysslorna i stallet så ska vi ut på prommis. Helst en lite längre de dagar det är fint väder och jag är ledig. Om jag drar ut lite på förberedelserna genom att äta frukost först eller ta en kaffe stående vid diskbänken då har jag den här lilla figuren i hasorna som intensivt iakttar minsta rörelse jag gör för att få bekräftat att nu är vi på väg. Hela han är som ett litet frågetecken.... men jag då? När är det min tur?

söndag 26 oktober 2014

Gjort klart inför vintern

Semester i alla ära, men vad det blir körigt hemmavid bara för att man reser bort en vecka! Vi har jobbat på som bara den för att ta igen det. I torsdags klippte vi fåren, bättre sent än aldrig som fårklipparen Martin sa. Snabbt var det gjort, det som tar tid är att ordna logistiken före och efter, vi tar ju reda på all ull så det är noga med hanteringen. Nu ska den bara packas och skickas iväg.

Växthuset är städat och trädgårdsmöbler inplockade för denna säsong. Vattenslangar till alla vattenkar är tömda och ihoprullade. Hemmet är städat, tvätthögen efter semestern och förra helgens timmerförflyttning är rentvättad och vikt, vinterkläder framplockade och sommar dito undanhängda. Vintersulor bytta på båda bilarna. Halm, torrhö och korn hemkörd och stuvad i höladan. Saltstenar och lösmineraler inhandlade. Bilarna besiktade och körklara ännu ett år. Kvar är att få in all ved, men det ska trädgårdsmästaren ägna sig åt i veckan bland annat. Sedan har vi några några lastbilslass med sand som ska planeras ut innan vintern slår till på allvar.

Växthuset innan städningen var genomförd. Vemodigt och trist men så här är det ju varje år. På slutet av odlingssäsongen tappar man liksom intresset... och sedan när allt fryser bort då är det inte alls trevligt att titta in hit och verkligen inget ställe man tar sin kaffekopp och går till en ledig lördagmorgon.
Men nu är det städat och fint, redo för vinter och en kommande vårvinter då vi börjar nyttja det som "kaffestuga" soliga marsdagar. 


Så här såg det ut i fredags, då får man lite panik över allt man inte hunnit göra som ska vara gjort innan vi går i ide här på höjden. Vi vet ju att den hinner tina bort några gånger innan den stannar på riktigt men nog är det så att vintern snart är över oss!

måndag 20 oktober 2014

Att flytta en timrad lada.

I fredags började trädgårdsmästaren och Olof att ta ner ladan som vi använt till fårhus. Den har fungerat som regn- vind och solskydd under sommarhalvåret ända sedan vi skaffade fåren. Sned och gisten men stadig och helt funktionsduglig för ändamålet.  De två nedersta stockvarven på långsidan och högra gaveln är helt uppruttnade. Genom den låga dörren har vi fått huka oss för att ta oss in.
Plåtarna på taket är av diverse modeller där rillorna på vissa plåtar är ut hamrade för att plåten ska bli längre och täcka bättre. Så här såg det ut på morgonen då de började.

Senare på eftermiddagen när jag kom hem från jobbet var hela ladan uppmärkt och nedplockad i prydliga högar.

Stockarna ser nästan helt nya ut på insidan.

Trots att den sett så gisten och rutten ut så är nästan alla stockar i bra skick, det är bara på vissa som delar av ytskiktet är anfrätt av sol och vind men även vatten som antagligen runnit genom ett trasigt sticktak innan man fick upp lapptäcket av plåtar.

Timmerstockarna är plockade från olika timringar, det ser man på de hål och urtag som är gjorda för andra konstruktioner.

Inne i ladan på takbjälkar under taket fanns det en skatt av gamla lister, snickerier och innerdörrar som suttit på någon byggnad, bl a det här överstycket till ett fönster. Det är hyvlat i ett stycke med en utbytbar vattenbräda som dekoration på toppen. Så välgjord och fullt användbart.

Här är platsen vi ska sätta upp ladan på, det är på andra sidan av gårdsplanen ute i den steniga sommarhagen, härifrån når djuren tre olika hagar så platsen är central plus att den ansluter bra till övriga uthus.

Lördag förmiddag ägnades åt att transportera alla stockar till den nya platsen och göra utsättningen på stadiga hörnstenar.

Bra att vi har den smidiga lilla timmervagnen till fyhjulingen, den gör det enkelt att köra fram stockarna utan att marken blir spårig och ful.

En del stockar har vridit eller böjt sig så passformen är en aning generös minst sagt, knutarna har tagit styk av tidens tand men håller ändå ihop. Två av ladans sidor är i bra skick, där är det lätt att jacka i stockarna i både knutar och dymlingar.

 Någon stock fick bytas ut till en i bättre skick.

Atle var med en stund, solig dag men kallt!

Bortanför fyrhjulingen, vid stenladugården stor ladan tidigare.
Här syns det nya nedersta stockvarvet och den breda dörröppningen som låg helt nersjunken i marken på första bilden. Lördagen ägnades åt att få hela "grunden" på plats i den bitvis kuperade gårdshagen som är full med stenblock.

Söndagen blev snöig, stor skillnad att jobba med torra stockar och snöiga hala dito. Gråmulet med lätt snöfall hela dagen gjorde det halkigt och farligt att klättra på stegar och bockar.

 Men arbetet flöt på i bra takt. Stockarna blir tyngre och tyngre att lyfta ju högre väggen blir.

Här är den mest besvärliga väggen, den med ingången på långsidan som farit så illa. De två nedersta stockvarven är nya medan resten behålls. Timret har inte den bästa passningen här, dörrhålet är uppsågat någon gång utan att man gjort en gåt för att hålla stockvarven på plats.

 Här borras det hål för nya dymlingar och sedan ska dörrhålet förankras på insidan

Hela ladan är uppmärkt efter vädersträcken där den stod från början samt märkta H(höger) eller V (vänster) för dörrhål.

Det syns tydligt var det är en ny stock mitt i timmervarvet, Olof anpassar knuten lite eftersom den nya stocken gör att varven bygger på lite mer i höjd.

 De mindre öppningarna hade spår för gåtar så det var bara att slå i nya.

 Stadigt och bra blev det på en gång när den satt på plats.

Ladan känns betydligt resligare nu, förr stod den hopsjunken, sned och sliten halvvägs ner i marken, nu blir den mer som ett riktigt uthus med full ståhöjd om än man får huka sig i dörren. Trots att den är lappad och lagad så lär den hålla i många år efter det att vi försvunnit från jorden yta.

Nästa gåt på plats. En timring är en stor och tung byggsats, det är förståeligt att man förr tog tillvara på diverse timringar för att kunna uppföra byggnader på ny plats, så praktiskt och tidsbesparande att använda det som redan fanns. Torra stockar som står emot väder och vind i flera hundra år. 

Vårt eget hus består av timmer från flera byggnader, bagarstugan är en enkelstuga från tidigt 1700 tal som efter hand fått en förrådskammare på höger sida om farstun. Ett av uthusen är ena halvan av ett portlider som man helt enkelt delade på mitten när ena sonen flyttade hit till en avstyckad del av stamhemmanet någon gång efter första laga skifte. 

Nöjda timmermän som snart når nocken. De ska fortsätta nästa helg, målet är att få det klart innan den riktiga snön kommer.
Till våren ska hela flocken med får flytta ut till sommarfårhuset, jag tror de kommer gilla sitt nya ställe som har gott om plats med flera naturliga skuggplatser vid de stora rönnarna. Samtidigt har de full koll på gården och oss. Det blir jättebra!

söndag 19 oktober 2014

Bröd!

Nu ska jag inte äta bröd på ett bra tag, när man bakar kan man ju liksom inte låta bli att smaka på allt nybakat gott bröd! Vetebröd till förmiddagskaffet... Vi gjorde tre olika degar, en sötebröd som vi bakade ut och gräddade först av allt, sedan en vanlig mjukkaka (eller rieska som en del säger) efter mammas recept och slutligen mormors "sötstöup" som är ett bröd som man börja med dagen innan genom att skålla rågsikt med 70 gradigt hetvatten som får stå över natten för att sedan på morgonen göras klar med kryddor, jäst, salt vetemjöl och mer vatten. Det blir en seg, söt rågkaka av det receptet. Svårkavlad men väl värt besväret.

Vår ugn är inte så stor men två tre kakor gräddar man lätt samtidigt, däremot är det ingen tunnbrödsugn om man ser till ugnens yta, den hällen ska vara stor för att rymma en en kaka som är dubbelt så stor som den "spjölk" jag använder här.

Snabbt går det att grädda kakor när ugnen väl fått upp värmen. Att göra vetelängder är trixigt, de blir lätt vidbrända i botten då hällen är het och brödet tjockt. Jag lägger längderna på plåt och har eldgaffeln som distans under plåten, då går det hyfsat. Men vanliga mjukkakor ska man grädda så här såklart. Sopar av hällen med blöt kvast innan, då får jag bort mjöl och eventuell aska samtidit som jag ser och hör hur vattnet fräser och spottar, bra värme med andra ord...

lördag 18 oktober 2014

Bagarstugan

Natten mot lördag, vi eldar i bagarstugans bakugn och öppenspis för här ska bakas mjukkakor och vetebröd hela lördagen.

Vi brukar inte baka så här sent på hösten eftersom det tar tid att värma upp ugnen och murstocken. Vi har haft riktigt kalla nätter senaste dygnen med minus 8-9 grader, det är både kallt och vackert när man kliver upp på morgonen då.  Men just nu har vi både tid och gott om ved så nu ställer vi till med storbak!

Det är helt svart ute, men vi är så van att gå över gårdsplanen fram till stugdörren. Vid det här laget vet vi precis var stora trappstenen börjar, lutar och slutar.

Ska blir riktigt roligt att kliva upp i ottan och sätta första degen som får jäsa medan vi dricker morgon kaffet och hör på hur elden tar fart igen efter att ha legat på sparlåga under småtimmarna. Sedan lär det bli ett antal smörgåsar på nygräddat bröd, ni vet så där varma och goda så smöret smälter.

torsdag 16 oktober 2014

Baggarna Lester, Putte och lilla Bruse!

Våra nya baggar eller pojkarna som vi kallar dom har nu gått tillsammans i bagghagen några veckor. Här har vi tjusiga Lester som kommer från Anna Carin i Avan. Han är en leicester-pälsfår blandning med stora fina lockar och bred rygg. Lugn och cool, en väldigt trevlig individ som kommer springande i galopp när matte ropar.
Jag tingade honom i vintras eftersom jag visste att Anna Carin köpt in några renrasiga leicestertackor som komplement till sina pälsfår. Vi får se vad det blir för färg i nästa generation, vitt är önskvärt gärna med större lock och bättre slaktkropp än det vi får efter renrasiga baggar.

Den andra killen är Putte från Ubbyn. Brun Finull som vi hoppas på få några bruna lamm efter. Nu har vi inte bruna tackor men några med brunt och svart färganlag så kanske det blir några choklad-färgade lamm till våren, vi hoppas på det iallafall.

Han är riksbedömd med 4p som helhet av totalt 5p, lite mindre kropp än de vi haft tidigare men han är liten och kompakt så jag tror det blir bra. Han ska få växa till sig, det är då inget fel på inställningen, han är väldigt på och var helt hormonstinn när han kom hit, jagade runt alla andra bagglamm som en galning.

Vi trängde ihop honom i liten box med två andra för att få honom lugn. Efter någon dag var han sitt vanliga jag igen, men där ett tag tänkte jag att detta går aldrig vägen, ska vi ha en galning till bagge som rusar runt med tungan som slips då blir han inte långlivad hos oss.

Sedan har vill fina lilla Bruse som står bakom Lester här. Vit Finull från Jakobgården i Överkalix. Han är minstingen med den finaste ullen och vackra huvudet. Både Lester och Putte har baggskallar medan fina lilla Bruse är så söt och nätt så man kan ta honom för en tacka.

De trivs tillsammans och bildar en egen liten flock. Vi har utfodrat med hösilage i flera veckor då betet tagit slut och det alltid är lite spännande att ha djur i hagar på hösten. Gräset är ofta grönare på andra sidan så att säga plus att man kan få upp vittringen på brunstig tackor.

Jag och trädgårdsmästaren har varit bortresta på en veckas semester till Samos i Grekland. Då hade dottern och Olof hand om djuren med daglig utfodring och tillsyn. Det har gått alldeles utmärkt eftersom lagården fungerar som avgränsning till baggarnas vinterhage.
Det vlil säga förutom precis när vi kommer hem, då vi kliver ur bilen ser jag tre huvuden titta fram bakom växthuset på fel sida om stängslet.
-Nu har tackorna tråkigt och går genom trådarna säger trädgårdsmästaren men det är nog ingen fara på taket, de håller sig bredvid övriga flocken. Vi går lugnt in och byter om innan vi tar itu med det.

Men när jag kommer ut så är det dom här tre herrarna som går utanför tackornas hage och betar i godan ro, ja de blir faktiskt lite glada när jag kommer för jag brukar ju ha gott med mig. Med lite godsaker i näven så får jag in dom i fårstalletstallet och kan därifrån gå vidare till deras box i höladan.
Vi kontrollerar deras hage för att se var de tagit sig ut och kommer fram till att de måste ha hoppat över för att beta det gröna på utsidan och sedan kommit runt så de fått ögonkontakt med tackorna.

Förmodligen är det den sköna killen till vänster i bild, Lester som hoppat och fått med sig de två andra. Med rasen Pälsfår i generna kommer en och annan atletisk förmåga på köpet. Mina finullsbaggar har aldrig hoppat över stängsel självmant.

Efter det här har vi höjt stängslet med blått rep samt fodrat extra mycket så det inte ska bli hungriga och söka sig annat. Än så länge har det fungerat men vi har helt klart ett problem om han lär upp de andra två till hoppare. Nu önskar jag nästa att det ska komma snö så allt blir vitt och ointressant utanför hagen.

Apropå gener så var "Lammtåget" i Luleå igår, en intressant föreläsning om Elitlamms nya avles index BLUP och Fårhälsovårdens häsloprogram. Det är inspirerande att komma ut från sin egen bubbla och träffa andra fårägare och få lite mer kött på benen om de hjälpmedel som finns för vårt avelsarbete.

Elitlamm har jag varit med i sedan jag började med 4 tackor, det är väl värt pengarna tycker jag, så enkelt att registrera och skriva ut och nu efter gårdagen så bara längtar jag att få sitta vid datorn och analysera utvecklingen i min besättning.

Jag gillar när det blir konkret så man kan göra prognoser för att se hur utfallet blir. Nördigt, nej bara väldigt lärorikt hur tex en veckas tidigareläggning av lamning kan påverka hela arbetet och utfallet.

måndag 6 oktober 2014

Ett bygge klart

Ja så här blev den nya boxen till baggarna. Stadig och väl tilltagen i storlek. Nytt är att vi gjort två dörrar in ifall man vill dela av boxen och kunna ta djuren ut och in olika vägar, tex när man klipper eller om någon blir sjuk. Plywooden på golvet framför är lätt att hålla ren särskilt som det just här var en skada i golvet som gjorde att allt hö och skräp är svårt att sopa upp. Nu får den ligga här till vi fixar det.

Vi praktiserar oss av återbruk, väggar och dörrar är byggda av det gamla trädäcket som vi en gång byggde till cafeet. När det sedan skulle bytas ut så tog vi hem de bästa delarna för de kunde ju komma till användning någon gång.
Vilket det också gjorde. Tunga och stadiga är de nu anpassade och uppmonterade som boxväggar ute i höladan. Trädgårdsmästaren har byggt och fixat medan jag jobbat.
Golvet är av trä så det klär vi alltid in med plast innan vi strör med torv och halm i boxen, det blir en fuktig halmbädd efter en lång vinter vilket även ett rejält plankgolv skulle ta stryk av ganska fort.

Hemmafixad låsregel. Några mälor och en bit rundjärn med trähandtag, enkelt och funktionellt. Baggarna är installerade och verkar trivas i sin stora box, men än så länge är de mest ute. Det är bara när det regnar och på nätterna som de de gärna ligger inne i halmen och idisslar.

lördag 4 oktober 2014

Att äta det sista gröna

För någon vecka sedan var jag och tackorna ute på promenad i markerna för att äta det sista gröna. Just den här hagen tog väldig stryk av sommarens torka, men i slutet på augusti hade den återhämtat sig hyfsat. Så pass att den tålde tramp av vassa små fårklövar.



Men den här dagen var vi ner i "skogen" vid sjön. Här är det kuperat och blandad växtlighet av sly, gräs och örter. Tackorna är inte här själv några längre stunder, de är alltid lite stissiga och på sin vakt när vi går hit. De måste nästan ha råkat ut för något här eller om det bara är allmänt spännande för dom. Det går en gång- och cykleväg alldeles bredvid så de kan ju ha blivit skrämda av någon hund eller liknande.

Här är Lotta vår äldsta tacka som var en av de vi köpte in när vi började med får för några år sedan, hon är född 2008. Vackra kloka tacka som ger oss så fina lamm år efter år. Men nu tänkte jag pensionera henne. Den här säsongen ska hon få gå tom och bara moppa sig som gammelmormor. Vi har sparat flera tackor efter henne.

Plötsligt bestämmer någon i flocken att nu får det räcka med spänning... och så går alla i rask takt bort från den läskiga "skogen" och tillbaka till det vanliga betet igen.

Sådana här gånger kan det gå undan, en börjar springa och så sätter hela gänget iväg. De är bra på att väja och springer inte omkull en med vilje men blir det spännande så får man se upp. Mitt vad det är så tappar man själv fotfästet och dråsar omkull. Bäst är att stå helt still och låta dom passera, jag hann med att ta några bilder iallafall.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails