onsdag 29 maj 2013

Försommar

Ojoj det går verkligen snabbt för våren och sommaren här hos oss. Nu har björkarna slagit ut helt, den här bilden var för några dagar sedan men sedan dess så är det full grönska. Vallarna växer så det knakar, gräsmattan också för den delen.

Växthuset hemma på gården har vi startat upp för säsongen. Bäddarna är omgrävda och tomatplantorna väntar på att få komma i jorden. Här i Norrbotten har värmen glidit in från Kolahalvön och lagt sig som ett lock över hela länet, temperaturen har legat kring 25 grader den senaste veckan. Det är vi inte bortskämda med och när det väl händer så ligger högtrycken gärna kvar, vi kallar det för "ryssvärmen", den bildas över norra delen av Ryssland och är ett pålitligt bra-väder-fenomen!

Med bra väder följer mycket jobb på våra företag så växthuset hemma är bara i sin linda vi har inte hunnit med det helt enkelt. Trädgårdsmästaren har fullt ös på handelsträdgården precis som han ska ha den här tiden på året. Det fina vädret gör ju att alla vill fixa hemma i trädgårdar och på balkonger. Jämfört med i fjol då det bara regnade och var kallt så är det här vädret en dröm.

På mitt eget företag har vi också många kunder sådana här dagar, alla som jobbar vill gärna äta sin lunch ute i solen och på eftermiddagarna kommer ungdomarna som har mindre att göra i skolan nu innan avslutningen, sedan är det ju en och annan shoppare som måste pausa med lite fika.

Så våra kvällar blir väldigt långa med allt som ska göras här hemma, stängsling, röjning, klippa gräs och gräva om trädgårdsland med mera, trädgårdsmästaren somnar ovaggad kan man lugnt säga, själv är jag en nattuggla som får mest gjort på kvällar när det är svalt och lugnt, tyvärr med påföljd att jag är riktigt seg på morgonen, jag sover som en stock när mannen kliver upp kl 5 och cyklar till jobbet.

Den ljusa årstiden är minst sagt intensiv, lite oroande för min del att jag redan känner mig trött och min högsäsong inte har börjat än. Att arbeta utan sammanhängande ledighet som lördag söndag är för de flesta yrkeskategorier tar på krafterna även när man jobbar för sin egen verksamhet. Jag måste bara inse att jag inte blir yngre precis. Men ett lugnt liv (mina fördomar, det kanske inte alls är lugnt) i lägenhet eller radhus är inte något för mig hur som helst...



söndag 26 maj 2013

Betessläpp

Äntligen har alla fått komma ut på välkomstbete*.
*Välkomstbete är ett fint oanvänt bete som har varit utan får och passerat två vintrar. Då räknar man med att lammen klarar övergången till gröda och naturliga parasiter bättre utan att behöva avmaska

Delar av gårdshagen använder vi varje år så helt parasitfritt är det ju inte men i år har vi brännt av förnan här så lite sanerad är den nog. Det är skönt att ha de små nära den första tiden, då har man bättre uppsikt och ser om något är galet.
Lammen samlas för att undersöka en intressant fläck, smakar på jorden, stoppar saker i  munnen precis som små barn gör...

Lillis fina tacklamm som är född på valborgsmässoafton, nyfiken och kontaktsökande.
 
Samling vid vattenkaret som vi har vid växthuset, alla tackor testar hagens faciliteter och betar snabbt av det frodiga gräset.

Lotta njuter av solen med sina trillingar som är yngst i stallet men definitivt inte minst, däremot fjompigast, de håller sig tätt kring mamma och bräker ängsligt hela tiden.

Napplammet Pontus med tre kumpaner tar ut svängarna i hagen. så fort jag kliver in i hagen kommer han sättandes, gulligt att han kommer på inkallning! Fast han och hans syster får aldrig välling här, det serveras i lammbaren inne i stallet morgon och kväll.

Vårt ensilage räckte precis, nu har vi några balar torrhö kvar och de brukar komma till användning. Grannen arrenderar ut sin mark till en mjölkbonde och de har inte använt några av de balarn ännu. Känns lite trist då vi gärna hade brukat den marken också, särskilt till bete. Men men det är huggsexa om vallarna här, stora mjölkgårdar som kör många mil för att slå nån hektar här och där.
Bland annat därför så har vi inte möjlighet att öka på besättningen något just nu, jag vill helst ha bete runt gården eftersom vi har björn i krokarna, utmarker passar inte bra för små får som är ett lätt byte för nalle.

Som vanligt så släppte vi alla lamm och tackor i en mindre prova-på-hage för några kvällar sedan. Alla måste lära sig vad elstängsel är för något.
Ja, bara att ta sig ut ur stallet är stort för de små!

Fick alla tre skäckar på bild samtidigt då de står och funderar på språnget i stalldörren.

57:an,  en av småttisarna som ungtackan Bella fick.

Men tillslut så vågar sig alla ut. Man kan lungt säga att tackorna är ganska slarviga när det kommer till betessläpp, de bara betar och mumsar utan att fundera så mycket på var lammen tog vägen.

Lammen bräker och bräker utan att få något gensvar, de smarta har hållit sig nära mamma hela tiden så de är med ute i grönskan från början.

Som vanligt är det stenarna och gropen som är intressantast, det är ett himla skuttande och klättrande för att komma högst. Några timmar ute på kvällen den första dagen sedan somnade alla gott inne i stallet för att sedan få komma ut på det riktiga betet morgonen därpå. Skönt tycker både herden och fåren!

söndag 19 maj 2013

Mjuka öron och snart grönbete...

Idag ska vi märka lammen, dottern kommer hit och hjälper mig med det. På den här bilderna tagna tidigare i veckan ligger alla och sover en förmiddagstupplur efter frukosten.

Det tar ett tag innan alla landat på sina platser, tackorna står gärna upp ett slag, ströbädden är varm och just nu behövs ingen extra värme eftersom vi fått försommar här hos oss, igår med full sol och 26 grader varmt. Under natten och förmiddagen är det svalt och skönt här inne men mitt på dagen då når solvärmen hit också.

Vi behöver inte värmelampor nu förstås. De är avslagna sedan några dagar. Lilla söta baggen som Bella fick står och spanar innan han bestämmer sig för att ligga och vila han också.


Dom är för söta med sina mjuka fina öron, känns inget vidare att klämma i öronmärken men nu är det lag på det så det är bara att knipsa dit dom. Varje år säger jag att nästa lammning ska vi märka alla när de är kvar i boxen med sin mamma. Det är bara det att varje år så är de ju så små och pyreliga så några märken i öronen kan vi inte med att sätta på dom, de måste få växa till sig lite först.

Det är förstås smartare att märka på en gång då vet man vem som är vem utan att fundera så mycket på det.  Nu får vi ta alla självklara först och sedan notera och märka vilka som diar respektive tacka. Det går bra men tar en stund.

När jag tittar ner så har jag förstås sällskap av Pontus, lillstackarn som inte är riktigt bra i magen och alltid håller sig kring mina ben när jag är och hälsar på. Hans syster som också är flaskis är mycket mer självständig och har börjat äta lite hö. Jag har gått över till Novilamm eftersom Granngården slutat sälja Pontus lammnäring som vi brukar ha. Nu får han ljummen ersättning tre gånger om dagen, tidigare har vi gett lammnäring kall i hink och bara fyllt på men jag tror att han ätit för mycket av den trots att den serveras kall (som ska vara ett sätt att få lammen att bara dricka små doser utspridda över dagen).

Nyss halmat, hela bädden är torr och fin, självklart ligger lammen mitt i solen och myser, oftast i syskongrupp men inte alltid. Det har börjat grönska rejält ute så snart är det bete som gäller, önskar bara att Pontus är bra i magen innan dess.

torsdag 16 maj 2013

En liten Pontus

Här är Pontus, hans mamma ville inte ha honom och hans syster. Pontus är också namnet på lammnringen jag köper på Granngården, därför får alla flasklamm som är baggar namnet Pontus hos oss. Jag behöver bara visa mig så kommer han glatt och hungrigt springande i stallet, det är praktist att samtidigt få honom att lyssna till sitt namn så vi övar på det. Inkallning kan jag ha nytta av senare när de går med alla lamm på eget bete senare i höst.

Hursomhelst så är svarta Frökenfröken hans mamma, hon som iår igen bara ville ha sitt första lamm och stötte bort sina två andra, precis som hon gjorde i fjol. Så nu är han (och hans syrra) ett flasklamm, en flaskis som vi säger. Här är han på besök inne i vårt badrum, han har precis fått sig en välbehövlig rengörning av bak och hasor eftersom han fått diarré.
Farbror Atle som älskar lamm är med och ser till att han känner sig hemmastadd.

Snusar och slickar lite på hans mjuka öron medan Pontus själv är lite konfunderad över den konstiga miljön. Eftersom han inte fått dia några större mängder råmjölk som innehåller nyttigheter och ger motståndskraft till allt möjligt ett lamm kan råka ut för så har han lättare att bli sjuk. Det vanligaste är att just magen krånglar.
 
Jag ger honom en tredagarskur med Diarsanyl, den kan man ge innan de börjar idissla, jag tycker redan att han är bättre men vi får se. Ifjol så hade att flasklamm också dålig mage och han blev aldrig bra så vi tog bort honom till slut.

När han är så här liten är det enklast att bära in honom till badrummet för tvätt, han har ju inte heller en mamma som blir orolig för att han är borta en stund. Schamponering med lite såpvatten och sedan tork med frottéhandduk och han är som ny igen. Tvätten lär jag få upprepa, det är lättare att se om det är ny skit som rinner ur honom nu eller gammal fasttorkad.
Nu håller vi tummarna att han blir bättre och kan börja äta lite hö för det borde han intressera sig för i den här åldern som för hans del är 14 dagar idag.

Riktigt oskarapa bilder men som vanligt undviker jag blixt samtidigt som motivet var högst ovilligt att stå still ens en sekund. Måste bara berätta att det klapprar jättegulligt av hans små klövar när spatserar omkring här inne :-)

tisdag 14 maj 2013

Söndagsfika och sommarfönster.

I söndags hade vi finväder här hos oss. Sol och 16-17 grader varmt, helt underbart skönt. Det blev flera koppar kaffe ute i solen under dagen då vi fick besök av lammsjuka vänner som tittade förbi.

Lördag eftermiddag när jag kom hem från jobbet så hade sista tackan börjat lamma, jag fick in henne i egen box så hon i lugn och ro fick sina två första lamm. Vi har nu totlat 22 stycken ulltottar som skuttar runt i stallet. Att vara sist ut mitt i deras busiga upptåg var en lätt stressande inledning på den här tackans (första) lammning men så fort hon kom in i egen kupé så lugnade hon ner sig och skötte allt själv.

Så söndagasmorgon var en sån där skön morgon när man kliver upp tidigt för att utfodra med vetskapen om att årets lammning är över och att det mest troligt inte är något dramatiskt på gång i stallet, bara ett himla massa bräkande för att tanterna tycker att jag fixar deras morgonmål väldigt långsamt!

Efter uträttad morgonsyssla så öppnade jag sovrumsfönstret som numer är öppningsbart dvs innanfönstret med klisterremsor är borttaget så vi kan vädra och känna vårvindarna. Lyxigt att sjunka ner i sänhalmen en stund och lyssan till stillheten och morgonljuden av spoven, tofsvipan och svanarna nere på sjön.

Nils uppskattar också fönstret som står öppet, här kan han komma och gå hur han vill under sommaren. Han tar gärna fönstervägen men har lite svårt att föstå varför han inte blir insläppt här under vintern.
När han pulsar genom snödrivorna och sitter här och krafsar på rutan mitt i natten så kliver vi upp knackar på rutan under rullgardinen och går till dörren, oftast står han redan där och väntar eller så kommer han som en raket med snön yrande runt kroppen, bråttom in i värmen.

 
Men som sagt nu har vi det så här i några månader, inget konstigt för oss, vi är så van vid att fönstret inte går att öppna vintertid. Det blir liksom en årstidsmarkering när vi tar ur eller sätter in fönstret. Var tid har sin tjusning för på hösten är det bara skönt att montera innanfönstret då kylan smyger sig genom enkelglaset och det är is på nederkanten när man vaknar på morgonen.

torsdag 9 maj 2013

Att välta ett får.

Torsdag eftermiddag då kom äntligen Lottas lamm. Som vi har väntat! Hon har varit redigt stor så redan för några dagar sedan fick hon egen stor box att vara i. Hon är min favorit kan man lugnt säga, supermorsa med trevligt temperament fint juver och bra kropp utan att bli fet. Ullen är inte exemplarisk men helt okej, sammantaget så är hon ett väldigt trevligt får att ha att göra med.
 
Hon har hos oss lammat tvillingar, trillingar, fyrlingar och i år trillingar igen. De var stora och livliga  med långa fölben. Två tackor och en stor redig bagge.

Med egen box i anslutning till foderbordet har hon haft gott om mat och sluppit trängas och slåss om kraftfodret.
När jag var på lammningskurs tidigare i våras så berättade veterinär Ulrika Köning från Fårhälsovården att en anledning till bukmuskelruptur hos högdräktiga tackor (bråck i bukmuskeln) är bl a  trängsel vid foderbordet. Om det är trångt så pressar de sig fram för att få kraftfoder med stora påfrestningar för bukmuskeln som följd. Det kan man förstå är man ser en sådan här mage.
Om det blir tryck på sidorna så har magen inte utrymme att ta vägen någon annan stans än nedåt. Har ni sett en tacka med bråck? Det ser inte skönt ut och har hon väl fått det så avlar man såklart inte vidare på henne.
Tjocka tanter mår bäst av runda foderhäcker där de får bra med plats eller extremt generösa ytor vid raka foderbord med andra ord.
 
Torsdag kom lammen, jag jobbade hela dagen men dottern hade varit hem och tittat till och allt såg lugnt ut dvs hon åt och vankade av och an i sin stora box.
När jag kom hem vid fem på eftermiddagen så bytte jag om och slevade i mig lite mat stående vid diskbänken innan jag gick ut. Eftersom man aldrig vet när man kommer in från fårhuset så är det bra att ha grundat med nåt i magen.

Den synen som mötte mig då jag klev in i fårhuset till en kakafoni av bräkande kommer jag inte glömma i första taget. Lotta låg platt på rygg med benen spretande rakt upp i luften, alltså vilket adrenalipåslag. För er som inte har får; det är högst onaturligt för ett får att ligga så om de gör det så är de antagligen döda.
Fem långa kliv så var jag inne i boxen för att se om hon levde, hon andades stötvis och rörde lite på bakbenen. Snabbt och förhållandevis lätt tippade jag över henne på rätt köl och fick upp henne på alla fyra. Så stod hon en stund och bara flåsade. Pysslade lite med henne och lyssnade på andningen som blev normal efter ett tag.

Medan hon pustade ut så utfodrade jag alla andra utsvultna, när jag tittade till henne igen så hade en fosterblåsa kommit ut, det var ju det som var på gång när hon välte. Antagligen så la hon sig ned för att krysta och när hon tog spjärn så tippade hon över på rygg och där blev hon fast då magarna på var sida om kroppen la sig som ankare platt mot marken.

Nu tog värkarna fart igen och hon bäddade och fixade. Jag ringde in dottern till hjälp, ifall det skulle vara något felläge. Det är lika bra att finnas på plats när man inser det och samtidigt skönt att vara två efter den knasiga inledningen. Senare kom även syrran som anade att något var på gång. Själv stod jag bakom Lottas rygg de gånger hon la sig utan stöd från boxkanten eftersom hon ville till att välta över varje gång hon tog i.

 
Nu behövde vi inte rätta något, alla kom ut enligt regelboken men Lotta var förstås medtagen efter dramatiken tidigare så jag hjälpte till med att torka av och ge råmjölk. Serverade ljummet vatten och en slurk energibalans lite senare på kvällen då jag tyckte hon hade svårt att hålla sig på benen så de fick dia. Men nu på morgonen har alla ätit ordentligt och somnat under lampan.
Funderar på hur länge hon legat upp och ner på rygg, kanske trettio minuter eller en timme, dottern lämnaade henne två timmar tidigare och då syntes inget på henne. Hoppas bara att det inte blir nåt knas med lungorna av att vomvätska runnit ned i dom.
Ja vilket drama, som värsta Texelmadamen* välter hon upp och ned. Nu kan jag se fördelar med tackor som har merparten av magen nedåt mot marken, de råkar nog inte ut för detta.

Här är några andra filurer, i boxen två små lamm från en förstalammare och utanför de betydligt större som redan är en vecka gamla.


Jag har inte bråttom med att släppa ut de här två de får växa till sig någon dag till.
20 lamm än så länge, nu har vi bara en tacka olammad, det är en förstalammare som ser ut att få två, håller tummarna för att det går utan problem.
Håhåjajja kanske man skulle ta och städa lite, vi har stängt idag så det är bara skönt att få vara hemma och greja. Dottern brukar påpeka att det luktar får hemma hos oss, inte så konstigt kanske under den här perioden...
 
*Texel är en fårras som är smått känd för denna problematik, stor bred rygg gör att de lätt tippar över på rygg utan att kunna rulla tillbaka.
 
 
 

söndag 5 maj 2013

Bästa tiden med smålamm!

 

När vi släpper ut lammen ur boxen med sin mamma och allt fungerar det är den bästa tiden med små lamm, varje gång man kliver in i stallet och utfodrar så drar de igång sina race. De är riktiga glädjespridare. I år har vi fått flera svartvita lamm, de är för söta. De här två är Skäckens barn den tredje är vit. Skäcken själv har endast sina svarta ben och prickar i ansiktet kvar sedan är hon begie-vit, antagligen blir den här lilla tackan också ljus med tiden.

Lammkammaren är på plats och här serveras finaste ängshöet (i balkonglåda, man tager vad man haver) som jag sparat särskilt till den här perioden och lite lammpellets. Får är verkligen läraktiga, det går fort så har lammen förstått det praktiska med eget krypin. Här kan man få lugn och ro och komma undan från jobbiga tackor och mammor.
Herregud vad tanterna bräker på sina små som kan ligga och sova väldigt hårt innanför grindarna, helt oberörda av mammas högljudda bräkande över noll gensvar eller mjölkstinna juver. Nu har sex tackor lammat 14 lamm, fyra kvar varav Lotta är stor som ett hus, ifjol fick hon fyrlingar.

Minstingen, ungtackan Bellas ena lilla pyttelamm kikar ut från lammningsboxen, han är så pyrelig så han kan krypa emellan rören i grinden fast han är så liten så än så länge är det bara mamma och brorsa som gäller. .

Han har precis börjat göra små jämfotahopp och busa lite. Bella får stå i box några extra dagar med sina små så mjölken kommer igång ordentligt

Pappa Baxe upp i dagen med huvud som en liten getabock och fin frisyr. Pälsen är lite blandad kompott mellan finull och gobeläng.

Här är en av de "normalstora" lammen som föddes på valborgsmässoaftonens kväll, ledartakcan Lillis är mamma. Jämn och fin päls med finast finaste krusen som pappa Harald. Här står hon och väntar på att mamma ska ge signal för matdags. Ett kort bräkande när mjölken rinner till.

Lillis i sin spanarposition, alla är inne i stallet just nu, här utanför är fullt med halm och skit efter vinterns utevistelse. Vi ska städa upp innan vi kan släppa ut alla till rastgården också får tackorna lamma färdigt utan spring ut och in. Ska skicka in träckprov till Vidilab den här veckan också så får vi se om de ska avamaskas innan släpp på bete senare. Det har vi sluppit tidigare år men man vet aldrig, det är bra att hålla dom inne tills vi gjort eventuell avmaskning så de inte sprids några oönskade parasiter på betet.

Bakslag också lite lamm på kvällskvisten.

Det är mycket prat om väder och vind dessa dagar, eller alla dagar för min del. Jobbar man på café så får man höra många kommentarer om dagens och veckans väder :-).

Vill bara visa hur senaste "bakslaget" såg ut hos oss. Det här var på valborgsmässoafton, jag har precis kommit hem från jobbet och varit ut i fårhuset för att se om det kommit några nya lamm.

Ett passande dystert väder till min huvudvärk som jag var tvungen att kurera med treo och lite vågrätt vilande. Sedan ringde Pelle som kör Lantbrukstjänst kadaverbil och meddelade att han var på väg från Kalix till Boden för att hämta upp den döda tacka som vi anmält för hämtning veckan innan. Egentligen ska det ske inom tre arbetsdagar, men är det kallt väder så kan det vänta, de smalar förstås på sig fler uppdrag, var visst fyra döda kor att hämta här i krokarna också.

Trädgårdsmästaren gick ut till vägen med skottkärran eftersom infarten till gården är så "svag" den här tiden på året och det bara blir en massa merjobb ifall vi släpper in en tung lastbil på den.

På det hela taget en grådyster valborg men med trevligt umgänge då vi var bjudna på födelsedagsmiddag hos svåger och svägerska.
Kvällen avrundade jag tidigare än mannen och självklart hamnade jag i fårhuset då en tacka lammat och fick dirigeras in i en nyhalmad lammbox där hon snabbt boade in sig med sina kavata och hungriga barn. Det var en grå dag som slutade fint med goa pigga lamm. skönt!

torsdag 2 maj 2013

Lamm.

Ja lamningen har ju kommit igång. Först ut var lilla Flinga som fick en fin bagge i år igen. Stor och stadig och väldigt ompysslad av sin mamma. Det här är bilder från igår eftermiddag när jag släppte ut dom ur lamningsboxen.

 Stora världen med en massa tjocka och elaka fårtanter som stångas och föser en hit och dit.

De är verkligen söta och försiktiga så här i början, hänger mamma i kjolarna vart hon än går. Jag släpper alltid efter måltid det blir lugnast så. Den här killen kom på måndag morgon efter en och en halv dags värkarbete, jag hann bli lite orolig att något var fel men så var det inte. Det syntes bara tydligt på henne vad som var på gång. Duktiga Flinga fixar allt själv, jag smög bara in och backade in henne i boxen med lammet framför nosen då hon var klar.

Han vägde 5kg och hade ökat till 6,1kg på tre dagar, det är bra. Som vanligt blir jag helt förundrad över tackornas kapacitet och återhämting. Bara en sådan sak att på några dagar är hon helt ren och vit igen från att ha varit helt nersmetad och blodig runt juver och hasor. Ull och halm är en bra kombination.

Det har kommit lamm varje dag så nu har vi elva små krabater i fårstallet. Trist nog så upprepar sig historien med svarta Frökenfröken.
Jag funderade på frysboxen för henne efter förra lamningen men gav henne en till chans. Men tyvärr är hon lite rubbad då det gäller små lamm. En lammis är ok men två, tre eller fyra? Näe glöm det matte. Fyra födda de tre första utan problem men sista brydde hon sig inte om och eftersom jag själv gick jag in och tog en kopp te för att låta henne bonda med sina tre små i lugn och ro så vet jag inte om den levde vid födseln, trodde faktiskt inte det var möjligt att hon bar på fyra.

Tvåan och trean vill hon inte släppa fram till spenarna. Blir helt galen och bara rusar runt och trampar på allt och alla, även mig då jag efter att ha hållit mig borta till slut ingrep i förvirringen. Så nu har vi två småttisar i egen kupé som jag ger flaska i vänta på att de växer till sig lite så de kan börja med lammbaren. Ska ut ikväll och sedan går jag upp vid tre tiden och ger ett nattmål. Men från i morgon blir det fyra gånger per dygn.

Så här tillbringar de dagarna, nära mamma och syrran men skyddade från hennes rusningar i boxen.
De har fått en värmelampa också så de har det varm och gott. Det är lättare för mig att se mitt i natten också då jag smyger ut för att nappa. De andra lamningarna har varit okomplicerade och helt normala, framklövar först och huvud sedan, trillingar och tvillingar.

Idag fick en av ungtackorna två mini lamm. Hon är ju liten i sig själv så det blir inga stora lamm, som tur är. Jag har varit orolig att det skulle gå åt pipsvängen för helst hade jag sett att hon gick tom. Men men nu blev det inte så. Istället får hon två, just födda när jag kom hem. Det var tur att jag kom precis då, tvåan var liten och klen så han fick tillbringa en stund innanför min jacka, passade på att mjölka ur lite råmjök och ge honom när han fått upp värmen. Efter en timme med upprepade små doser råmjölk var han pigg och diade själv.

Vilken skillnad det är på en tacka med perfekta modersegenskaper. Den här lilla tonårstackan pratar och puffar, och står helt still när de söker spenen, lyfter lite på benet så de ska hitta bättre. Sedan låter hon mig mjölka ur och ha lammet innanför kläderna utan att bli orolig. Det är en skön känsla efter att ha tampats med prilliga Frökenfröken som förstås bara är ett får med något fel i huvudet...

Nu blir det nattmål till de små och sedan sova en stund innan nästa. Kan vara bra att ta en nattkoll hursomhelst, Mimmi stod i ett hörn och vägde på alla fyra benen med slokande öron det brukar vara ett tecken på lamning.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails