söndag 29 september 2013

Årets rekrytering.

Vi sparade tre tacklamm av årets 22 lamm.
Nr 69 och 70 är helsyskon efter mamma Lotta, min fina tacka som välte på rygg när hon skulle till att lamma. Det är sparade främst för sina fina kroppar och modersinstinkter, ullen är ok men jag har helt klart sett bättre. Men som sagt jag har prioriterat modersegenskaper i min flock, från nästa år ska vi börja jobba mer med ullen då jag tänkte köpa in en eller två nya baggar.

Den här lilla rara tackan blev också kvar, hon är dotter till Mimmi som är ett får med stor integritet och perfekta moderinstinkter, bra kropp och juver. Den här lilla var för liten för att skicka med slaktbilen. Hon kommer att växa till sig och antagligen vara en lika duktig mor som sin mamma, ullen är gobeläng snarare än finull. Vi har några sådana tackor i vår besättning, locken är större men fortfarande lika fin och mjuk.

Den här lammsäsongen kan jag överlag summera som ett mellanår. Beten och foder har fungerat jättebra men däremot har fåraherden (jag) haft för mycket att göra på mitt ordinarier företag så planeringen av slakt dvs slaktanmälan blev helt fel. Vi fick skicka lammen för tidigt med låga vikter som följd. Låga vikter som både beror på sent födda lamm och förstalammare som fått minilamm som vägt 1,5-2 kg. Våra ungtackor har denna säsong fått tvillingar, det vanliga är ju att de får ett lamm första gången som då får dia helt utan konkurrans.

Hursomhelst, de  hade behövt växa till sig ytterligare några veckor. Klassningen låg på O till O+ med fett 1+ till 2+. Minilammen gick ju inte att sälja så de har vi i vår egen frysbox. Det är bara att ta nya tag, nästa år så har vi dessa tre som är ungtackor och resten är vuxna som redan lammat en eller tre-fyra gånger. Det blir förstås stora kullar efter tanterna men de har oftast högre födelsevikt så lammen får en bättre start på det viset.

söndag 22 september 2013

Varför har vi inte hunnit med det här i sommar...

Fika i växthuset, trädgårdsmästaren och syrran planerar sina odlingar. De har några gemensamma odlingsprojekt som de ska genomföra nästa år, något roligt att se framemot för jag tror att nästa säsong blir bra här på gården. Den här sommaren har bara varit och farit, fint och härligt väder men med allt för mycket att hinna med både hemma och på företaget. Vi har sorgligt nog inte hunnit med så många "växthushäng" denna sommar och höst.
 
Nåväl, här sitter vi för en gångs skull i växthuset och fikar. Det är i början på september, en sån där skön solig söndag som rullar på. Vi har tagit oss en paus i utskottningen av fårens ströbädd när syrran kom cyklande efter att ha stått på näsa i trädgårdslandet hela förmiddagen. 
 
Hallonpaj med grädde... eller utan om man hellre vill äta den så. Det fina med att sitta här är att man samtidigt kan ta sig en tomat eller paprika att äta, fast just de här gröna chilifrukterna sätter man inte så gärna tänderna i.
Sammanfattningen av denna sommar är för vår del: jobb och lite mera jobb, målning av hus och avveckling av företag. Från oktober blir trädgårdsmästaren "arbetslös" då han och hans kompanjoner säljer Fagernäs Trädgård, det har ju självklart tagit på krafterna också inte så mycket fysiskt men känslomässigt är det en process från dag ett när man bestämmer sig...


 

lördag 21 september 2013

Smygar och lister på plats.

I torsdags hade jag sån tur att svärsonen kunde komma och hjälpa oss få upp alla lister i vår nybyggda farstu. Han snickrade och jag hantlangande och beskrev hur jag hade tänkt att det skulle se ut, som här med fönsterbrädan på var sida om dörrarna.

Allt är målat men vi har kvar ett slutvarv på väggarna plus att dörren ska heloljas, ja sedan ska alla snickeridetaljer få sig ett tunt slutvarv också. Färgen på dörren har blivit matt av väder och vind men är ändå i bra skick så jag tror en oljning kommer att räcka. Här sätter han fast utsalningen på smygarna med spikpistolen. Mycket användbar manick när man ska spika panel och lister, den här maskinen som drivs av tryckluft har förstås underlättat mycket i deras eget bygge. 


 
Färdigmålade lister och bräder, till golvsocklar satte vi släta hyvlade bräder, ungefär som i vår sal där det också är golvsocklar utan profiler.

Jag velade fram och tillbaka innan jag bestämde mig för ljusgråa väggar inne i farstun. Var inne på att göra dem ljusgula men bestämde tillslut att grått skulle passa då framsidan av gården har mycket sol på sig och gult skulle ha känts för "varmt".

Snart är det klart och vi kan ställa undan färgpytsar och penslar för denna säsong. Nu ska den bara göras lite mer funktionell med någon bänk och kapphylla plus lite trevlig belysning och en korgstol med fårskinnsfäll så att katterna har någonstans att ligga. Kanske en fönsterputs vore på sin plats också. Sedan kan snön komma och blåsa bäst den vill, vi kan äntligen kliva inomhus utan att dra med oss all kalluft vintertid.

måndag 16 september 2013

Tomatkonserv

Husligheter och pyssel på höjden pågår mitt emellan lammslakt och färdigbyggande och målande av farstukvist. Det är minsann lite pyssel med att ta reda på de grönsaker man odlar, vi är inte så bra på det måste jag erkänna. Vi äter under odlingssäsongen och vinterförvarar i matkällare det som går, men det blir en och annan burk med inläggningar, saft och sylt också förstås.
Just nu är det tomater vi har gott om, vi äter och äter, i sallader på smörgås och i matlagningen. Sedan hinner man inte riktigt med att äta alla, då är det ju perfekt att konservera som "Camilla Plum" lärt oss, i ugnen på 110 grader.

Vi fyller burkar med hela och klyftade tomater, kryddar med lite chilli, vitlök, basilika eller vad man nu vill krydda med. Saltar en aning och häller på olja. Sedan får burkarna stå i ugnen med locken löst påskruvade så att ångan kan pysa ut medan innehållet upphettas/kokas. När innehållet fått rätt konsistens så tar man ut burkarna låter dom stå en stund och skruvar sedan igen locken ordentligt, efter det får konserven stå i ugnen på eftervärmen, man hör när locken knäpper till, då är det klart, färdigkonserverat så att säga. Sedan är det bara att plocka fram när man ska laga något gott som kräver tomatigt innehåll, gryta, soppa eller en vanlig köttfärssås. Skaka burken om du vill ha krossade tomater och passera genom sil om det ska vara utan skal och kärnor, plättlätt!

När man tar sig tid och gör det här så blir man sugen på mer husligheter, få se vad vi ska hitta på mer att göra, tror det blir morötterna nästa gång...


 

söndag 15 september 2013

Baggarna vid sjön.

Det är tidig morgon i bagghagen, jag har precis utfodrat herrarna med torrhö och en hink vatten eftersom det nu i september är slut på grönt gräs och löven är ointressanta och näringsfattiga. Det har hipsvips börjat bli höst på riktigt med gula löv som singlar ned mot marken fulla med dagg så här på morgonen.
Det tar bara några minuter att promenera till hagen vid sjön och ge dom morgonmålet. Det är två ivrigt trampande och dovt bräkande bessar som väntar på att jag ska komma med gosakerna, antagligen har det väntat en stund på sin frukost
Snart ska de få komma hem till vinterhagen och sin sköna rengjorda box som är fylld med lyxig kornhalm.
Förra året gick de hem själva då de kom runt stängslet vid stranden genom att vattnet i sjön sjunkit undan. Ganska skönt att veta att de helst vill vara hemma på gården så man slipper jaga dom runt byn. Skulle de komma ut ur hagen i år igen är jag säker på att de söker sig hemåt och vill in i sin box snabbt som bara den. Den här hösten har varit varm och skön länge men nu ska visst kylan komma, det blir antagligen bara skönt för de här gubbarna som har enorma pälsar på sig efter en frodig betessommar.
Hagen har fungerat bra och det gör ett utmärkt jobb med att bekämpa slyn även om tackorna är tusen gånger effektivare.
I år fick vi sätta upp skyltar på hagen för att varna för det olämpliga med att kliva in till baggarna för att hälsa på dom. Herregud att det finns oförståndiga och naiva människor, att barn och ungdomar kan vara otänkta är väl inte så konstigt men vuxna??

Tidigare i augusti när jag och trädgårdsmästaren håller på att måla gaveln på huset så hör och ser vi en grupp människor närma sig gården nere vid hagen, vi har en gång- och cykelväg som går genom våra marker. Sällskapet stannar vi baggarnas vindskydd där de ligger om dagarna. Lite oroligt frågar jag T vad det är för några, om det är barn och vad de gör (eftersom jag fått avstyra påhälsningar i hagen av just pojkar i tioårsåldern tidigare). Trädgårdsmästaren som står högt på byggställningen säger lugnande att det är två vuxna och en liten tjej på cykel, "de ska nog bara titta". Men sen ändrar han sig snabbt och busvisslar på dom där nere vid sjön, -gå genast ut ur hagen, det där är inga keldjur, det är baggar som kan stångas!

Hugaligen, den lilla tjejen hade klivit över eltrådarna in till baggarna medan de två vuxna stor utanför och tittade på! Svaret vi fick från de två vuxna var att hon är så van vid djur???  Jamen hur tänker folk, vad var det för idioter, gud jag blir alldeles kall efter hela ryggen när jag tänker på den lilla flicka i sin rosa cyklehjälm.

Nu är det ju inte säkert att det hade hänt något, kan tänka mig att de blivit nyfikna och puffat lite på henne men tänk om de börjat trampa runt och gruffat och tävlat om att komma fram först för att få lite gos?  Det gick bra och flickan klev ut ur hagen snabbt då hon hörde varningen om hur baggar kan stångas och att det är svårt att bedöma och hinna undan om de gör det. De två vuxna såg lite skamsna ut och lär aldrig mer släppa in henne i en hage till djur de inte känner eller vet något om.

Efter det har jag ju begripit att folk som är ovana vid djur och får tror att baggar alltid har horn, ja vissa ungdomar kallar till och med våra baggar för getter när dom passerar.
-Kolla getterna har jag hört flera gånger när de cyklar förbi. Tur att Baxe och Harald inte förstår för de skulle nog själva bli lite upprörda över att jämföras med ett par getter...

måndag 2 september 2013

Höst på höjden.

Nu är det definitivt höst. Vi har haft en jättefin augusti med varma dagar och kvällar. Men sista veckan så har kylan kommit smygande, blöt dagg på kvällen med rå luft och nästan nollgradigt på natten. Att det är höst vet vi ju också eftersom vi skiljt lammen från sina mammor. Nu har de gått på eget bete ett tag och vuxit till sig rejält de sista dagarna. Så här ser det ut på morgonen när jag tittar till dom, lugnt slappande med tuggande käkar.

Skuggan är skön, på någon timme så värmer solen upp luften och det blir riktigt varmt. Svidknotten hör också hösten till, de är synnerligen besvärliga för fåren. Själv märker vi inte av dom men så fort man kliver in i hagen och lammen kommer fram så omges man av svärmar av små små ettriga blodsugare som kryper in i öron och ögon. Väldigt irriterande för folk och fä, jag förstår att lammen föredrar att beta på natten när det är kallt för då håller sig knotten djupt i gräset och undviker att flyga upp i kylan, likaså är det lugnare att vara i skuggan, här är det inte heller så mycket svidon.

Trädgårdslandet som vi kom igång med så sent denna säsong har hunnit i kapp och börjat bli övervuxet. Nu skördar vi palsternackor, rödbetor och morötter. Salladen är övervuxen, löken har precis blivit klar och potatisen tar vi senare. Lite övervuxen sallad kan jag leva med bara man får koka sig lite rödbetor med en smörklick till och nypa sig några mogna smultron till frukost.

Tackorna stallade vi in ett dygn när vi skiljde från, dels för att lammen inte ska höra och se sina mammor men mest för att ha koll på fodret som under sinläggningen är av det magra halmlika slaget. De fick kornhalm med gräsinslag att tugga på och dagen efter släppte vi dom på samma bete de gått på med lammen. En nerbetad återväxt med gråbo och hallonsnår i kanterna.
Jag ska klämma igenom alla juver lite senare men än så länge verkar alla må bra. Sedan ifjol så skiljer vi bort alla lamm, även de tacklamm vi ska behålla, då får tackan återhämta sig och båda juverhalvorna sinar samtidigt. Sedan efter två-tre veckor får tacklammen komma tillbaka till flocken.
Här är det Lillis som fyller på vätska vid vattenkaret.
 

Långveden som legat i drivor på gårdsplanen är nu kapad och klyvd. Trädgårdsmästaren och svärsonen Olof körde ett långpass 08.00-20.00 för att bli klar med det. Båda två var ganska slut efter det arbetspasset men det är skönt att ha det gjort. Nu har vi ved för två vintrar i vedboden, det känns väldigt bra!

Gammel Nils hittar man nu för tiden ofta så här, han ligger och myser på någon varm fläck i solen eller på ett lammskinn.

Eller så här, nerborrad i en varm grop på höskullen. Det är skumt i höladan så det är inte alltid man ser vad som finns i höet. Reaktionen på den här lilla pälsklädda herrn blev först "hjälp en stor råtta" tills jag såg att det var fina Nils. Självklart spanar han på ovälkomna rådisar på logen medan han ligger här helt tyst och orörlig. Det märks att han blir äldre han ligger ofta och vilar mellan måltiderna, det är inte så mycket aktivitet nu för tiden.

Den här sommaren passerade snabbt, för snabbt. Men jag gillar som tur är hösten även om den är vemodig. Här är vi i båt på Luleälv på väg till svåger och svägerska i Harads, bron är den som går mellan Bodträskfors och Harads samhälle, förr var här ett färjeställe. När jag tänker efter så är den här trippen den enda utflykt vi gjort denna sommar. Vi har lite att ta igen i höst på den fronten. Men nu är iallafall halva huset målat, nästa år har vi det lite enklare partierna kvar att måla, så det borde gå snabbare.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails