Finullsgarn!

 

Nu har vårat supermjuka och fina tvåtrådiga Finullsgarn kommit från färgningen! Hela paletten av regnbågen ligger på sofflocket och riktigt ber om att få bli stickade till mjuka sköna plagg.

 

Ann-Britt (som komponerat kulörer och färgat) och Katarina tog sig en tur från Töre och Överkalix på lördagen för att leverera allt det fina garnet. Vi gick en härlig lördag med besök hos tackorna och massor av får- och ullprat. Vi hann även med att planera ett gemensamt projekt, spännande och utmanande, vi får se vart det slutar!

 

Skottat hos tackorna och Lester fick vandra vidare

Gäller att älska snön den här tiden på året. Vi flyttar runt den en hel del innan den tinar bort. Efter några dagars ihållande snö och blåst har hela rasthagen hos tackorna drivit igen, alla djur har varit instängda under busvädret.

Stillsamt skottande och idisslande...

Tackornas rasthage innan trädgårdsmästaren kört sitt fyspass med snöbjörnen. -Använd traktorn säger jag. Får till svar att det tar längre tid att varmköra den och röja upp en väg till tackornas dörr plus att han vill ha motionen.

Faktiskt har han rätt, det tog ungefär en kvart för honom att lugnt och stilla flytta snön så de fick en liten yta att komma ut och stå på under dagarna.

Här är alla ute igen och känner på underlaget som är ungefär som strösocker. De står gärna utomhus och idisslar när det är dagsljus, iallafall om temperaturen håller sig kring -10-15C. Är det kallare tycker de nog att det blir kallt om klövarna.

Härlig sommarbild med vår baggtrio som numer bara är två. Någon vecka innan jul fick Lester, som står till höger i bild, urinsten. Jag tog ut veterinär för att få en riktig bedömning då han är/var en väldigt fin bagge som gett oss extremt fina lamm. Tyvärr kunde hon bara bekräfta diagnosen och han fick hastigt avsluta sina dagar samma kväll. Sorgligt men avslutet blev iallafall inte utdraget då jag snabbt såg att han var på väg att bli riktigt dålig.

Fick fälla en tår över denna fina bagge och samtidigt gräma mig att jag inte sparat fler tackor efter honom (sparade bara en då jag tänkte jag kan ta fler ett annat år) eller rent av låtit honom betäcka även denna höst så vi fått fina lesterlamm till våren. Nu blev det bruna Putte som fick betäcka alla tackor denna säsong, det blir nog bra det med såklart.

Hösten hos oss

Hösten kom snabbt till Höjden. Plötsligt är det frost och mörka kvällar och allt ska fixas innan snön kommer. Här håller vi på med reparationer av fasta elstängsel, nytt inslag är att vi har en liten hjälpare som väldigt gärna åker med och håller koll på vad vi gör.

 

Välmående tackor som gillar det svalare vädret, klippta i god tid denna höst. De som vi låtit bli att klippa ska slaktas och bli denna gårds kött i vinter.

 

Annars så jobbar vi och står i, är lite barnvakt till barnbarnet som får lära sig allt möjligt så liten han är. Här håller han på att dekorera blommor med små glaspärlor.

Hemslakten går väldigt smidigt nu då vi har traktor hemma på gården, enkelt att lyfta upp kroppen när man tar ur den. Kallt väder denna slaktdag då temperaturen låg på -10, inga flugor iallafall men kropparna måste hänga frostfritt för att svalna lagomt snabbt utan att frysa.

I år har vi låtit chokladfärgade Putte betäcka samtliga tackor, tre veckor gick han med tjejerna. Nu håller vi tummarna att alla är betäckta. Det ska dom vara av vad jag har sett men han är så het på gröten den här baggen att det ibland blir lite hetsigt i gruppen.

I baggboxen inne i ladan står Lester och Bruse och är grymt irriterade på varandra, precis som det brukar vara den här tiden på året. Höst är ju den huvudsakliga brunstperioden för får och andra hjortdjur, även om våra Finullsfår brunstar året runt. Den här perioden på hösten blir väldigt blodig för de baggar som inte får gå hos några tackor, som synes.

Vardag och höst

Vardag och frulle innan jobb. Hösten rullar på, alla köttlådor är sålda. Sålde några helfall till slakteriet också. Det var flera med bättre klassning denna säsong är i fjol. Nu blir det nya tag inför nästa lammsäsong. Konstigt man blir aldrig riktigt nöjd, det finns alltid förbättringspotential! Har skickat in foderanalys för att få göra en foderstat tidigare än jag brukar göra. Det har ju att göra med "fårvälfärdspengen" som vi sökt för vår lilla besättning.

Mer administration men bra att få på pränt det man hursomhelst har i huvudet eller löst nedskrivet i almanackan och på alla möjliga papper i kontoret.
Har i höst gått kurs i ullhantering och klassificering för att bli bättre på att ta hand om vår egen ull. Det var jättekul och lärorikt. Har numer en större nätram för att sortera ullen på vilket underlättar mycket. Det blev ett helt annat flyt i arbetet med ullsäckarna. Så nu är allt packat och förslutet i dubbla pappsäckar... vi ska köra över till Torneå i Finland inom snar framtid för att posta det till spinneriet i södra Finland, spännande att se vad vi får tillbaka av 32 kg vit finull!

Ute på betet och kontroller

Ett av årets lamm, svart med grå bottenull. Teckningen är förmodligen tack vare baggens påbrå som är 50/50 gotland och leicester. Det står mitt i en askhög efter en av vårens risbrasor, naturligt kol är bra för fårens magar, jag ser att tackorna gärna slickar i sig av askan och kolet då och då.

 Finulliga lamm med vita krusiga lockar. Allt regnande gör underverk med ullen!

Det här är nere på röjningen vi gjorde klart i vintras och under valborgmässohelgen. Mycket frodig växtlighet av Tuvtåtel och Älggräs, det första ratas och det senare gillas av fåren.

Det finns fortfarande stora ytor med buskar och mindre träd, mycket gott att äta för ett får men enormt mycket mygg och knott.

Vi banade väg in i slyn, tog fyrhjulingen till hjälp för att göra en slinga så de kan ta sig in och ut. Efter några dagars trampande i vegetationen så blir det tydliga stigar och man ser marken. Här ska vi fortsätta att såga ner buskagen för att öppna upp så solen når ned till marken igen. Målet är öppen åker/betesvall.

Lammen har vuxit fint än så länge, den blandade dieten är bra för lammens magar verkar det som.

Vi har haft väldigt varierande väder sedan midsommar, regn och sol om vart annat. Verkar som om det är så somrarna ska bli från och med nu. Jag håller tummarna att alla får klarar den blöta dieten, det brukar bli mycket "komockor" i hagen av detta väder men slydieten verkar hjälpa än så länge.

Vi hade förresten en inspektion från Länsstyrelsen häromdagen. De gjorde tre kontroller samtidigt, Fårpeng, Hotade husdjursraser och Märkning. Fårpengen för "fårvälfärd" är helt ny och dras med lite luddigheter enligt mig vad gäller tidpunkten när vissa saker ska vara noterade och genomförda.

Vi hade t ex inte gjort adekvata (tabell på pappret) foderstater för denna säsong då jag tänkt att det gör jag för hösten 2016. Nu får vi till 1/11 på oss att inkomma med den kompletteringen, så det blir som jag tänkte från början iallafall. Men för deras inspektör blev det en notering om brist/åtgärdas i tillsynsprotokollet.
Trist men inget jag orkar bekymra mig över, sedan har vi ju vårt gamla flasklamm 0099 "Prinsessan" som bara har en öronbricka. Hon ska märkas med ett till örhänge vid installning då får ska ha två... ett i varje öra. Samma med bruna Putte som bara har ett i örat medan det andra ligger i skrivbordslådan och väntar på att knipsas fast.

Vi får väl se vad dessa stöd gör i pengar för vår lilla besättning. Ungefär 75% av EUs stöd berör jordbruket så vi har ju självklart rätt till vår del i Sverige men ibland undrar man ju hur mycket tid det är värt att lägga på administration och den oro som skaver att man ska göra fel.

Vad har vi gjort sedan sist?

Oj vad tiden går! Vi är redan i mitten på juni och det är som vanligt att dygnets timmar inte riktigt räcker till. Men vi jobbar på både på gården och på våra företag/arbeten. Växthuset är planterat och klart, vi har haft flera kalla nätter så fortfarande får värmefläkten gå vissa nätter men nu ska nog "järnnätterna" vara passerade med råge.

I fjol satte jag jordärtskockor och de har minsann överlevt, förmodar att detta kan bli ett framtida problem ifall jag inte håller efter dom och begränsar deras yta manuellt. Men väldigt kul att den här knölen verkar trivas i vårt grönsaksland!

Trädgårdslandet är grävt, planterat och nästan klart, vi har bara några gångar som ska täckas med tidningar och ensilage för att hålla värsta ogräset borta, det blir mindre att rensa iallafall. Att vi är klar med detta jobb till 15 juni får nog räknas som en bedrift för mig och trädgårdsmästaren då vi är alltid sena. Men i år så har vi haft flera fina och varma dagar i maj så jorden hann torka och "reda" sig ordentligt, skönt att få gräva klart innan myggen invaderar. Nu sak vi bara hålla efter och komplettera med sådder vart efter sommaren framskrider och vi skördar.

Vi satsar på lättskötta dekorativa växter i år. Här olika grässorter och sälg som vi har gott om på den här gården. Sälgen är ett experiment, tre kvistar har fått rota sig, sedan har vi planterat dem i en trätunna som sedan får stå ute hela vintern. Stammarna har jag flätat ihop. Nu ska vi hålla den uppstammad och tukta grenarna upptill så vi får ett kompakt växtsätt på "kronan".
Som sagt det är ett test, är det något vi har gott om så är det sälg/sly och det vore särdeles trevligt om den gick att använda till något dekorativt. Den är i vilket fall väldigt livskraftig då dessa pinnar har övervintrat i tre plastkrukor bortglömda under en snödriva och sedan blivit styvmoderligt behandlade utan vatten eller annan näring innan trädgårdsmästaren planterade dom här.

Målningsprojektet är inne på sista gaveln denna säsong. Vi har ju verkligen inte jobbat ihjäl oss med fasadmålningen. Vet inte riktigt vilket som är att föredra, att göra allting färdigt på en sommar och inte få tid för något annat (känns det som) eller sprida ut målningen över tre sommarsäsonger (som det blir den här gången, tanken var att göra det på två) så att det verkligen känns som ett långtidsprojekt. 

Nåväl fjolårets juli var en blöt och regnig månad. Det regnade tre dagar ihållande och var uppehåll i tre eller fyra dagar i flera veckor. Så vi hade i vilket fall som helst inte hunnit med gaveln då den kräver mycket underlagsarbete. Här syns det att vi ändrat kulören till en mer ljusgul gulockra samtidigt som jag gjort den grå knuten varmgrå istället för den mer kalla nyansen av ljusgrå. Grönt är fortfarande kromoxidgrön.

Det blir en del att göra på den här delen av fasaden, södervägg som får ta mycket sol. Panelen är original från sekelskiftet 1890/1900 så den är torr men av rätta virket! Eftersom det är en begränsad yta så tror eller rättare sagt vet jag att den här väggen kommer blir riktigt kul att få göra fin igen. Det känns bra att få sätta skrapan i arbete och stryka på linoljefärg efter konstens alla regler.

Tidigare i vår så har vi såklart haft lamning på gården, den började en lördagskväll då vi hade gäster till middag och för att sedan pågå under tio dagar. Precis som vi vill ha det, en jämn ström med lamm som kommer under en kortare period. Målet var två veckor så tio dagar var ju över förväntan! Här ligger mannen under fällen och tar igen sig efter morgonens utfodring den där helgen i april då vi hade middagsgäster kvällen innan. Vi chansade nämligen att lammen skulle komma någon dag senare trots att jag visste att det kunde börja den lördagen. Jag brukar undvika att ställa till med kalas när jag vet att jag kan behövas ute i stallet. Nu blev det precis så iallafall, det gick bra men blev lite stressigt och maten kom inte på bordet förrän sent.

Vi har bara haft tolv tackor denna vinter varav elva lammat. Det blev totalt 28 levande lamm. En tacka fick tre ofullgångna plus en fullgången som dog i magen. Verkligen sorglig och jobbig lamning, att dra ut döda små lamm ett efter ett var inte kul. Tackan var helt slut efter det men repade sig efter några timmar och fick till sin lycka adoptera ett lamm då en annan tacka fick trillingar några timmar senare. Jag bara tog undan det sista lammet precis då det kom ut  och lade in det hos Pinglan som var utan lamm. Oj så hon pysslade och pratade med lammet, hon fick helt klart ny energi av att få göra sin uppgift!

Den här säsongen har jag hållit olammade tackor i egen grupp, blev mycket lugnare på så vis. Tackor med lamm i egen storbox med sin fodergiva och olammade i en avdelning närmast ytterdörren med tillgång till rasthage så de kunde välja att ligga ute på dagarna eller vara inne.

Lamningen var i rätt tid men däremot så hann vi inte klippa innan lamning, så veckan efter sista lammat kom Martin förbi och klippte alla tackor och baggar. Vilken jobbig klippdag! Det gör jag aldrig om, dels så var de svårklippta med tät tjock ull på varma kroppar (i början på maj) men framförallt så var det stressigt för både tackor och lamm eftersom jag av hanteringsskäl skiljde av dem från varandra innan vi skulle plocka ut tackorna en och en. Just klippningen tyckte Martin var ovanligt tung och slitig men logistiken var det inget fel på, bara att ha öronproppar och koppla bort oväsendet enligt honom. Ja, jag är väl lite för blödig men jag såg att även tackorna tyckte det var stressigt men skönt att bli av med all ull förstås.

Baggarna är alltid ett kapitel för sig, blir lite rodeo innan vi har dom på rumpa, men men det går på något sätt varje gång tack vare att klipparen är så lugn och van att hantera stora baggar.

Valborgsmässoafton eldade vi upp resterande rishögar på det nya betet vi röjt under hösten och vintern, då såg det ut så här. Behöver putsas också men det får bli till hösten. I sommar ska fåren få beta det som går. Alla stubbar lär sätta nya skott så det är bra om tackorna håller efter det vi röjt bort.

Den hage vi kallar vinterhage hade en del "förna" att elda upp, den har fått vila från djur en säsong med tanke på parasittrycket och behöver därför rensas från gammalt gräs med hjälp av eld.

Denna vår har vi eldat mycket gammalt gräs. Vi har aldrig tidigare behövt elda i den omfattning vi gjort i år. Det beror på fjolårets regniga sommar med översvämning av markerna som följd, det blev så blött och surt att våra låglänta partier på vallarna inte bar några maskiner och att slå med lie eller röjmaskin finns inte med på kartan, det var det för stora ytor för att klara av och för blött förstås.

Det blir hursomhelst fin grönska efter det att elden gjort sitt så jag gör det gärna även om det tar tid och inte alltid är genomförbart beroende på väder och vind. Ja, det var en lite resumé över det som varit på gården sedan april. Hej hej!

Godmorgon!

Morgonens fårhussysslor utförda, spatserar och balanser in igen på dessa spänger. Våran väldigt omysiga gårdsplan ser ut så här varje vår,  nu har det iofs torkat upp betydlig, bilden är tagen för några dagar sedan. Vi har inte brytt oss om att göra någon fin plattbeläggning eller grusgång, det ser ut precis som det alltid har gjort på den här gården, övervuxen pinnmo som är stadig och hård att gå på även de mest blöta tiderna på året. Spången är mest för att undvika att dra in så mycket grus och boss, katterna uppskattar den också, de gillar att hålla tassarna torra och rena.

Vi väntar fortfarande på lammen, första lamning kan ske till helgen på lördag om jag har noterat tackornas betäckning rätt. Jag brukar ju hålla koll på hur baggen gör sitt jobb helt enkelt genom att se på tackans kors om hon haft någon bagge över sig, det brukar synas ganska tydligt när man vet vad man ska titta efter.

Det är blött och ganska lerigt ute i deras rastfålla så de hålls helst inomhus, vi fodrar allting inne sedan några veckor tillbaka. Alla ser ut att vara i bra form, det här året kommer vi att klippa alla efter lamning. Vi reste ju på semester i mars och sedan har dagarna rullat på så det blev lite snävt med tid helt enkelt. Inte optimalt men jag har iallafall sluppit våndas över snaggade tackor och kalla nätter, vi har ju ofta -20C på nätterna i mars så det har vi sluppit i år.

Foderanalysen vi gjorde på ensilaget visade något sämre värden på energi och protein än tidigare år så därför har vi ökat på givan samt ger mer kraftfoder än tidigare. Resultatet lär visa sig när lamningen kommer igång. Vi vill inte ha för stora lamm så tackan får problem vid lamning men de ska heller inte vara svaga av underutfodring, svår balansgång då vi inte scannar våra djur utan bara får anta att de får minst två eller tre lamm (eller fyra) som är vanligast bland Finullsfår.

Att döda en hink eller två.

Kylan har haft den här gården i sitt grepp i några dagar. Allting blir lite mer besvärligt. Ett aber är vatten till djuren. Vi har inte eluppvärmda vattenkoppar utan kör med basic vattenkar modell murarbalja till tackorna och hinkar till baggarna. Vattenkaret är uppvärmt med värmeslinga runt om men den klarar bara hålla borta isen upp till -17 C sedan fryser det.

I baggarnas box har vi en hink som vi byter morgon och kväll. Under vintern fryser hinkarna runt om men hinner oftast inte bli bottenfrysa på dom timmarna. Men är dygnstemperaturen -30 då är det bara homogen is i sprucken hink man lyfter ut ur boxen vid utfodringen. Baggarna (och tackorna) dricker helst ljummet vatten direkt efter att de ätit. Är fodret torrt hö går det mycket vatten men är det blötare hösilage/ensilage går det betydligt mindre. Förr om åren brukade vi byta hinken mitt på dagen kalla dagar men det har vi slutat med då vi sett att de inte rör vattnet även om det bjuds den tiden på dygnet.

Det finns en myt att får klarar vätskebehovet på snö och is, det är fel. De vill ha rent och fräscht vatten, vill man att de ska få i sig mycket på en gång så serveras det gärna ljummet. Vid lamning kan en tacka suga i sig 10-15 liter ljummet vatten när hon är klar. Det är ganska mycket för ett får som i vanliga fall kanske dricker någon liter om dagen vintertid.
Nåväl döda hinkar ersätts med nya, möjligen köper vi bättre hinkar eller inte... baggarna har en tendens att stånga sönder saker så visst svinn blir det...

Baggsläpp

Ja så inleder vi ett nytt fårår med baggsläpp. Lammen väntas i början på april, det här året har vi gjort det lätt för oss genom att bara använda en bagge till alla tackor. Det blir inga renrasiga Finullslamm denna säsong, Lester som går med tackorna är ju av blandras Leicester och Pälsfår. 

Enkelt med en betäckningsgrupp, inget byggande med grindar och skivor för att hålla baggarna ifrån varandra. De andra baggarna går kvar i sin vinterhage utan att vet vad de går miste om. Nu får Lester gå med tackorna ca tre veckor innan vi flyttar tillbaka honom.  Vi får se hur lyckosam han är i år, det blev lamm med bättre klassning och vikter efter honom, sedan såg både ull och skinn väldigt fina ut på alla hans lamm.

Årets skinnleverans från berederiet väntas vecka ett och två, det blir spännande paketöppning, jag tror vi har flera skinn som är lite utöver det vi är van vid i den sändningen.

Förövrigt är han väldigt populär, snäll och lugn verkar han vara också. Springer inte runt och jagar utan tar det ganska lugnt och metodiskt med uppvaktningen. Men han har varit rejält omsvärmad sedan han kom även om inta ella brunstar samtidigt.

Innan snön... bygge och slakt

Vacker himmel när jag kommer ut från morgonens utfodring. Bilden från förra helgen, nu har vi fått snö så landskapet ser annorlunda ut men himlen är fortfarande vacker på morgonen även om det börjar vara mörkt. Upplysningsvis så har jag publicerat två slaktbilder längst ned i detta inlägg, ifall någon vill undvika sådana vardagsrealistiska upplevelser.

Vi har ägnat några helger åt det här bygget, det blir ett kallgarage till traktor och bil. Arbetet har dragit ut lite på tiden och nu är det bråttom att få upp allt innan snön kommer.

Grå och kall novembersöndag med finaste sällskapet som fick vara med på ett hörn. Dottern har fixat fika och hållit eld i spisen medan svärsonen har gjort ett jättejobb tillsammans med trädgårdsmästaren. Själv hade jag lite logistik att genomföra i fårhuset då vi skulle slakta några tackor den här dagen.

Efter det att allt var uppreglat så hjälpte jag trädgårdsmästaren att spika panel.

Det ska på locklist också men det tänker vi spika upp till våren då vi har målat väggarna med faluröd.

 

Tidigare i november klippte vi alla får, rekordsent för vår del men hela den här "fårsäsongen" har präglats av att allting sker i senaste laget. Martin som vi anlitar var här och friserade alla på mindre än två timmar, det är så skönt att kunna anlita en duktig fårklippare, klövarna tar jag själv förutom på baggarna som Martin gör åt oss när han ändå har satt dom på rumpan. 

Här står Lester och spanar på vad vi har för oss, väldigt social och nyfiken. Han är boss och väger nog 80-90 kg vid det här laget, det är sådär en 20 kg mer än sina polare som är småkillar i jämförelse trots att de är lika gamla. Ribban ovanför boxkanten är fastspikad för hans skull, han har tidigare haft tendenser till att hoppa över men med den här blir det inte riktigt lika lockande.

Ja så fick jag det här gjort, en ungtacka och tre äldre tog vi bort. Sparade bara köttet från denna då vi har frysen full sedan tidigare. Tanken att göra korv av de äldre tackorna har än så länge inte blivit av, det får bli något annat år helt enkelt.

Det är alltid jobbigt att ta bort gamla tackor, de har ju sin egen personlighet och har gett oss så mycket genom åren av lamm, kött och ull. Jag har inget problem med att slakta lammen men att ta bort tackor gör mig alltid nedstämd, det kan ta ett tag innan jag vill plocka fram kött ur frysen efter en sådan här helg. Att vi slog ut dessa djur hade både med ålder och att de hade egenskaper vi inte vill avla på.

Nåväl, det är så här det är när man har djur, de föds, lever och dör och det är sällan en naturlig död. Vår "slaktare" är en kompis som bokstavligt talat vuxit upp med slaktarbyxorna på. Han är alltid lugn med djuren och jag litar helt och full på hans kompetens och hantering när vi ska avliva och slakta här hemma på gården. I hans familj slaktar pappa, bror och brorson, att det gått i arv är kanske inte så konstigt då pappan jobbat professionellt med hantverket plus att samtliga är jägare.

Jag skulle egentligen vilja lära mig det här själv men inser att jag aldrig skulle få rutin på det med så långt mellan gångerna. Att bedöva med slaktmask och sedan avbloda går inte att göra utan att det ser och upplevs som dramatiskt, det är ju faktiskt ett liv man avslutar. Då är det skönt att ta hjälp av någon som har erfarenhet och är stadig på hand.

Det här momentet, knäcka benen och flå utförs vanligen i en slaktbock, men har man ingen sådan kan man lägga kroppen så här mellan två stockar. Efter att han lossat skinnet från ben och buk hänger vi upp den i traktorns lastare så det går lättare att ta av skinnet från ryggen (då lossar man även huvudet från halspelaren) för att sedan gå över till att sota och ta ur kroppen. Ett moment som också är viktigt är att knyta till matstrupen så att ingen magvätska ska kontaminera köttet, det gör man innan man lossar inälvorna från kroppen.
Det kött vi slaktar hemma stannar också hemma, köttlådor som vi säljer kommer direkt från slakteriet och har blivit besiktigat och godkänt av slakteriets besiktningsveterinär.

Vintern närmar sig, ströbädd och skinn till beredning.

Varje morgon skrapar jag bilrutan innan jag styr kosan mot grannkommunen, nu har vi frost och kyla på nätterna. Vi är helt klart efter i tidplaneringen med göromålen här på gården. Jag tog mig några dagar ledigt för att vi skulle kunna hjälpas åt med att riva stängsel, gödsla ut, flytta djur till andra hagar och städa och fixa så allt är klart innan snön kommer. Dagarna är korta nu så att vara ute och jobba kvällar efter arbetet är både mörkt och kallt. Ska bli skönt att få stalla in alla djur och fodra inomhus utan att snubbla runt ute i mörkret morgon och kväll. Katterna får frukost ute ett tag till.

Nu är iallafall ströbädden utgödslad och ligger i stuka på två fält. Tack vare inlån av kompaktlastare med gödselgrep fick vi ut nästan allt på 5 timmar. Vi hann precis lämna tillbaka den till vår kompis som har mjölkgård och använder den i utfodringen morgon och kväll. Stort tack för lånet!

Trixigt och så precist i dörrhålet att det krävdes slägga och slagborr för att göra plats för Avanten, men det var det värt! Det tog också ett tag att komma på hur den skulle köras och hur tung börda den orkar med.

Förr om åren har vi mockar ut för hand, alla som gett sig i kast med en djupströbädd skapad av fårens spillning, urin och halm vet hur kompakt och tung den är att handskas med. Vi brukar få hugga ut varje greptag i tre, fyra tag. Att tömma fårstallet har vi tidigare år jobbat med under en vecka - tio dagar. Tungt och slitigt och helt uteslutet iår då den var extra tjock tack vare att vi haft fler djur än något år tidigare. Här ser ni 50 cm hård packad finfin ströbädd (och skitiga sövlar med nöjd gube ) som är världsbäst till gödsel och jordförbättring.

Efter utgödsling har trädgårdsmästaren lagat dörrhålet genom att gjuta och putsa ny karm innan träkarmen med dörrblad sattes tillbaka. Nästa år skruvar vi bara bort den då jobbet ska göras. Sedan har jag grovstädat stallet och skurat foderbord, hinkar och vattenkar. Alla grindar har fått stå ute i regnväder och är nu helt rena och fina igen. Efter det har vi strött golvet med  torv, kalkat och sedan kört in halm i tjockt lager så nu kan tackorna stallas in, vi ska bara hyvla av stallplanen och lägga på ett lager sand först.

Vi hann skicka skinnen till berederiet tidigare denna månad, förhoppningsvis kommer de i retur innan julafton. Lastade allt på pall med pallkragar. Plast i botten och hela vägen upp så vi kunde göra att packet av alltihop. Smidigt med upphämtning på gårdplanen. Från början skickade vi i kartong med bussgods men nu är det så pass stor leverans så Schenker hämtar på gården. Vi tar återtag på skinnen så vi kan gå igenom skinnen och ha koll på eventuella flåskador. Vi har klarat oss utan trasiga skinn genom alla år, till viss del vill jag tro på att det har med återtaget att göra. Slaktaren är kanske mer omsorgsfull då han vet att vi kommer titta på skinnen innan vi skickar iväg dom till garveriet. Hör att en del kollegor får anmärkning på trasiga skinn då de går direkt från slakteriet. Att hantera skinnen, skaka av saltet och vika/packa är både tungt och skitigt jobb. Det fanns några riktigt fina skinn som det ska bli spännande att få i retur!

Frukost ute i gårdshagen. Alla tackor är på framsidan av huset nu, de har hunnit beta rent det lammen lämnade och går nu mer på promenad i landskapet och tar sig någon fröställning här och där. Maten får de morgon och kväll i foderhäckarna som vi använder på den här gården.
Till veckan ska de klippas och efter det blir det omgruppering till fårstallet med rasthagen utanför. De kan iofs få ta sig en promenad men känner jag damerna rätt så vill de hållas nära vinterbostaden och maten nu när frosten ligger kvar.