söndag 24 februari 2013

Semester...igen

Ja det är nästan så man skäms, vi har ju hunnit med en semestertripp till Sri Lanka under de två första veckorna i februari. Så om någon tyckt att mina inlägg varit lite väl generella så beror det på det. Schemalagda och bestämda i förväg blir de ju inte så synkade med verkligheten. Vår resa var bokad och klar långt före jul så det blev lite omtumlande med en pappa på sjukhus och hans bortgång på det. Man kan väl säga att när vi väl insåg faktum så var det bara att fullfölja resan och se den som en välbehövlig semester efter allt kaos i familjen och intensiva dagar på jobbet med för den delen.


Jag ska lägga in fler bilder från vår resa men här kommer några från den dag vi gjorde en tur till teodlingarna i "highlands". Här är vi ca 1600 meter över havet det är fuktigt och svalt, ett utmärkt läge för odling av högkvalitativt ceylonte.

Den teplantage vi besökte heter Glenlock. Vi fick en guidad tur i fabriken och sedan gjorde vi ett besök i deras butik och restaurang där vi köpte med oss exklusivt te.

Teet som plockas är två blad plus toppskottet som är så färskt så det inte har slagit ut riktigt.
Processen att göra ett svart te tar 24 timmar från de att de tamilska teplockerskorna, det är enbart kvinnor som plockar, levererar sin säck med färska skott till att det är klart och står svart och väldoftande i sina pappsäckar klara att levereras till auktionen för vidare försäljning till grossisterna och tetillverkarna.

Man kan väl enkelt beskriva processen i fyra steg, 1. mekanisk torkning på långa banor med varmluft, 2. krossning för att lösgöra resterande vätska (det sker på bilden) .3 slutlig upphettning/torkning för att avstanna fermenteringen. 4. sortering i olika storlekar.

Alla maskiner är gamla men väl fungerande, det doftar te med en touch av hö och slåtter här inne. Väldigt friskt och behagligt med andra ord men det är hög ljudnivå, .

En av de nyare maskinerna som tillkommit under 60-70 talet är den här fläkten som blåser/sorterar tebladen efter storlek. Man kan väl enkelt säga att den gjort det möjligt att ta tillvara de sämre delarna av broken pekoe som blir fannings och dust. Dust, det minsta pulverartade teet är det som vi har i tepåsarna (teabags) Det teet går inte att filtrera med en vanlig sil och blir starkare vi bryggning än en exklusivare tesort av t ex orange pekoe som har en mildare aromatisk smak.

Så här ser teet ut som kommer från de olika tebladen. Det ljusbruna överst till vänster blir kompost, det är stammar och stjälkar som inte används som te.

Säckar med svart te av O.P (orange pekoe) och B.O.P (broken orange pekoe) som ska säljas på teauktionen. Teplockaren ska leverera minst 20kg färska blad per dag och trots att Sri Lanka har följt med bra i utvecklingen och numer odlar organiskt te så har de tamilska teplockarna låg status och lever fattigt, de tjänar ungerfär 3-4 dollar om dagen vilkt är 2/3 av vad de sämst betalda statligt anställda tjänar. Det var inga Fairtrade-odlingar där vi åkte runt, det känns sorgligt för det här är ett riktigt hantverk utfört av kvinnor i gamla lokaler med maskiner som är avskrivna för 150 år sedan, helt klartt finns det marginal för vettigare löner.


Uppe i bergen träffade vi på såna här småkillar, makaker som skyggt höll koll på vad vi gjorde.

Första veckan blev en åtehämtningsvecka, precis som det brukar vara när man tar semester, luften gick fullkomligt ur mig och min syster som också var med på resan. Vi orkade ingenting ville bara ligga under palmerna i skuggan och njuta av värmen medan trädgårdsmästaren piggt undersökte stranden, staden och omgivningarna. Här på Sri Lanka är det väldigt vackert, varmt och tropiskt med hög luftfuktighet, stor skillnad mot vädret i Indien som är betydligt torrare.

fredag 22 februari 2013

Att vara föräldralös och oortodox

Nu är vi det, vi har haft begravning och minnesstund för vår pappa Linus. Vi var i skogskapellet här i vår by och minnesstunden hade vi hemma hos oss. Efter begravningen gick trädgårdsmästaren, som är i kommunens olika kyrkor flera gånger i veckan för att leverera blommor till begravningar och altare, resolut fram till pappas kista och tog med sig den stora dekorationen med ljus som vi ställt framför kistan. Den ska vi ha till minnesstunden förklarade han till sin kollega begravningsentreprenören som såg lite överraskad ut.

Ett något oortodox beteende skulle jag tro, hmm, hade det nu varit en vanlig kistdekoration så hade han låtit den vara kvar på kistan några spärrar har han ju faktiskt. Men han har ju rätt i att blommorna kan få följa med och lysa några timmar till om man vill. I kyrkan blir de efter förättningen placerade på en hylla utom synhåll för att sedan förpassas till komposten.

Nåväl dekorationen fick lysa upp spishörnan medan vi fikade, pratade minnen och läste telegram. Pappas alla syskon är redan döda så nu är det bara vi barn och barnbarn kvar plus mammas bröder med familjer som också kommit till begravningen.
Sorgsamt men trevligt kan man väl sammanfatta dagen.



Efteråt när alla gäster åkt så var det bara vi syskon och syskonbarn kvar. Här ligger brorsans flickor Moa och Malin på kökssoffan och värmer sig under filten.

Självklart har Atle anslutit sig till tjejerna, han älskar ju att vara i centrum och flickor är det bästa han vet, tvåbenta som fyrbenta!

Håkan min systers ex som numer vistas i både Tyskland och Sverige passade på att göra en avstickare till Boden från Ystad för att få vara med på sin gamla svärfars begravning.


Min storebror Mats och hans fru Marie kom bilandes från Karlstad med Moa och Malin i baksätet 115 mil enkel väg. Sin vana trogen så vill han hem till Värmland snabbt igen då han för många år sedan övergett kylan och mörkret här i norr. Så det blev en snabbvisit den här gången, en dags resa, en övernattning, begravning och övernattning också hem med bil direkt på morgonen igen, tur att de har helg för sådana där bilturer låter alltid enkla och snabba i teorin men man är bra mör i kroppen och plattrövad efteråt!

onsdag 13 februari 2013

Smällkallt men soligt

Husets sorkjägare får sig en egen varm platå att sitta på, några vedbackar med liggunderlag på, här satt dom och solade sig i flera timmar, vi behöver alla få i oss lite solig d-vitamin.

Trädgårdsmästaren fick ett ryck och skottade upp till växthuset för på en riktig solig dag så ska kaffet helst intas ute.

Inte så mysigt här inne men på några veckor då kommer solen värma upp dagtid så att snön åker av och det blir ljust och fint här inne. Det blev en snabb kaffepaus då det faktiskt inte var vidare varmt, solen i början på februari står lågt och värmer knappt.

söndag 3 februari 2013

Äntligen nåt som går som planerat.

Här händer det grejer som vi faktiskt planerat ska hända, ni kanske kommer ihåg att jag önskat mig en brokvist, kallfarstu eller glasveranda för att jag är så enormt less på blötan och snön som tränger sig på när man inte har ett brotak som skydd. I sommras så gjorde jag en skiss och lät en snickare räkna på jobbet. Nu är det på gång, Göran och hans dotter Lena har rest stommen så nu kan vi se hur proportionerna blir.

Själv hade man ju föredragit att bygga under barmarksperioden men nu blir det så här istället, det finns inget dåligt väder vet vi ju. Är det för kallt så står bygget stilla men nu har det varit -10 och det är visst bra arbetsväder.

Den blir större en vår befintliga träbro och det blir en kallfarstu eller inglasad brokvist. Kärt barn har många namn och just en sådan här tillbyggnad har jag förstått heter lite olika i vårt avlånga land.

Jag är lite spänd på resultatet, tänk om det blir helt fel? Men "timmermannen" har gjort fina jobb och har ett gott rykte, det är också han som dottern och Olof anlitat i sin byggnation. Själv tycker han det är extra roligt att få bygga på ett "riktigt" hus.

Egentligen skulle den kanske vara en aningens mindre om den var byggd i början på 1900-talet men nu blir den så pass rymlig så den passar våra behov, vi lever ju trots allt här och nu. Vi får återkomma längre fram för just nu visar termometern -25 så imorgon kanske de gör ett inomhusjobb istället.

fredag 1 februari 2013

Nu har de nya skinnen kommit!

Hellånga och fluffiga mattskinn, de här är beredda hos Tranås skinnberedning. Vi har delat upp våra skinn och skickat till både Donnia och Tranås, det har vi gjort varje år för att ta reda på vad som passar våra Finullsskinn bäst.
Nu vet jag att Tranås är bäst på att göra fina mattskinn. Donnia gör tvättbara mattskinn och det fungerar inte för våra finfibriga skinn så vi får alltid tillbaka klippta plädskinn när vi skickat dom dit. Inte så kul när man öppnar packen och alla skinn är nedklippta. De tvättbara är jättefina också men som sagt vi har större efterfrågan på hellånga mattskinn.

Här närmast ligger det mattskinn (lång oklippt päls) och längre bort tvättbara plädskinn (klippta 35mm). Mockasidan är slipad i naturell färg.

Det finns fluffiga skinn och skinn med tydlig stapel.  Man kan väl enkelt uttryck säga att de vackraste skinnen sitter kvar på våra djur i stallet. Det här med päls, ull och skinn är en hel vetenskap och aveln är helt avgörande för att behålla och utveckla den fina ullen, de som går till slakt har vi av någon anledning (förutom att de är baggar) valt bort.

Våra skinn är inte putsade och klippta i ljumskarna dvs vi låter lädret vara kvar så får man själv klippa bort den delen om man vill. Personligen tycker jag det är fint och ser naturligt ut, man förstår att skinnet faktiskt ursprungligen kommer från ett djur.

 Klippt tvättbart skinn med fina mjuka små krus.

Svarta skinn som är en aning blekta och tyvärr nedklippta. Ifjol fick vi alla sorterade som mattskinn och de blev superfina. Den här gången så valde berederiet att klippa ner alla svarta skinn (Donnias sortering) så i år har vi inga lurviga "björnskinn" till salu.

Har redan sålt några och några är tingade. Sedan så ska dottern få välja sig några fina till sitt nya hem, de kommer nog att pryda sin plats i soffan eller nedanför sängen.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails