torsdag 29 januari 2015

Känslan när det är helt tyst

Vi är nästan helt inbäddade i snö, hittade dom här bilderna i kameran, de är två veckor gamla. Jag och Atle är på promenad en mulen söndag efter trettonhelgen, det är lugnt och helt tyst ute.

Det är lite surrealistiskt när det är så här grått och tyst, ljudet bär inte. Det bara landar och bäddas in i all snö på något sätt. 

Just nu snöar det hos oss, trädgårdsmästaren har räknat ut att det ska komma 70 cm innan måndag, redan i morse hade det fallit nästan 20 cm pudersnö, den är lättskottad iallafall... och vitt och fint blir det.
En sådan här dag tar jag stora bilen med fyrhjulsdrift när jag kör till jobbet i grannkommunen. Kollektivtrafiken går bort idag, jag har inte lust att bli sittanden i en buss som kör fast i drivsnön.

Som sagt var, nu har vintern kommit igång ordentligt!

lördag 24 januari 2015

Skinn och bagginventering

 Årets skinnleverans kom  någon vecka innan jul, vi har sålt bra och har endast ett fåtal kvar, bland annat några brunasvarta mattskinn som är både stora och härligt lurviga.

De vita mattskinnen har gått åt som smör i solsken, mjuka och finkrusiga. De är tvättbara i maskin precis som de nedklippta babyskinnen. Självklart har vi plockat ut några babyskinn till vårt kommande barnbarn, små barn ska ha det bästa!
Jag kulle tro att det här barnet inte kommer att få ligga insvept i eller påpälsad med något tyg i fleece av återvunna Pet-flaskor eller annat konstgjort. Nej, inga små fibrer eller partiklar av plast ska hitta sig ner i det barnets luftvägar om det inte går att undvika.
Ullfibrer är naturligt och inte farligt för kroppen eller miljön. Sedan är det förstås inget som kan mäta sig i värme och komfort som ett mjukt Finullsskinn ger!

Baggen Bruse står i bakgrunden och kikar över boxkanten på vad vi gör med kompisen Putte.

Under hösten har Finullsföreningen samlat in ullprover på landets alla vuxna tackor, vi har fått våra inskickade ulltussar analyserade och bedömda i mikroskop. Det är ett led i den kartläggning och inventering som påbörjades våren 2014. Nästa steg har varit att inventera alla stambokförda Finullsbaggar från norr till söder. Baggen är ju "halva besättningen" och väldigt viktig i aveln. Finullsfåret är en utrotningshotad gammal Svensk lantras med unik ull, den är finfibrig med hög komfort, passar att ha i babykläder och plagg närmast huden då den inte sticks. Sedan har den egenskapen att även ha hög glans vilket t ex inte merinoullen har. Just ullens egenskaper är självklart viktiga för aveln men även exteriört ska avelsplanen följas.



Våra baggar Bruse och Putte fick vara med på inventeringen trots att de bara är 9 månader och inte färdigvuxna, men tanken är ju att de ska användas i aveln i många år framåt så de fick vara med iallafall.

Det var Riksdomare Barbro Nord som gjorde en avstickare upp till Norrbotten för att titta på 4 besättningars baggar. Totalt tror jag  det blev 7 baggar i Norrbotten och lika många i Västerbotten.
När Barbro ringde och berättade att hon skulle komma blev jag både förvånad och glad. Vårt land är avlångt och att bege sig 120 mil enkel väg för att titta på några baggar i kallaste Januari visar på ett stort engagemang och intresse av sitt uppdrag.

Jag vet att jag frågade henne om hon visste hur kallt det kunde vara här uppe i Norrbotten och det var hon fullt medveten om så hon skulle utrusta sig med extra mycket varma kläder innan avresan. Ett av mina tips var att se till att ha bra med glykol i bilens kylare när hon körde från Nyköping däremot glömde jag att fråga ifall hon hade motorvärmare, vilket vi som bor här inte kan leva utan och sålunda tar för givet att alla bilar har.
Nåväl, bilen startade tillslut efter några timmar med värmetäcke och startkablar.

Jag törs nog lova att det är den kallaste "mönstring" som utförts i Sverige, mätklavarna av metall var inte kul att hålla i och bläcket frös i pennan medan jag noterad alla mått som Barbro tog på baggarna. Någon regelrätt mönstring är det ju inte då man inte gör någon bedömning av ullen mer än noterar färgen samt tar ullprov för analys.

Exteriört fick både vita Bruse och bruna Putte väl godkänt med bra vinklar på ben och kotor. Putte hade aningen sluttande kors men annars var båda fina i kroppen med huvud enligt avelsplanen. En sak som skiljer sig från höstens bedömning är ju vinterullen, båda fick notering "ull på kinder". Det syns inte övrig tid på året, då är deras huvuden släta och ullfria med blank nosrygg.

Efter en väl kylslagen "mönstring" var det skönt att komma in till vedspisen i köket och äta en varm lunch och prata lite får och företagande innan Barbro styrde vidare till Överkalix för att titta på Katarinas baggar
Jag kan tänka mig att om vi hade -29C mitt på dagen så var det nog ännu kallare i Ökx!



söndag 18 januari 2015

Snö

Äntligen, *smått ironisk men med en positiv underton* så har snön kommit för att stanna. Den här tiden på året ägnas mycket tid på att förflytta snö från en plats till en annan. Det gör vi med snöskyffel och gårdens bästa arbetshäst vintertid -snöslungan.

Tidigare år har vi lejt in snöröjning av gårdsplanen men i år hoppade vi över den tjänsten för att trädgårdsmästaren tänkte skotta själv. Nu har det blivit lite si och så med det då han varit helt korrigerad i höft och axlar. Så jag har kört snöslunga en hel del men vi har också fått hjälp av svärsonen som gärna blåser runt med slungan om han har tid.

Vackraste himlen idag då solen visade sig över berget en stund.

Tackornas matplats ute är skottad efter att ha varit täckt med 70 cm snö. Nu kan vi snart fodra ute igen. Eftersom det varit både kallt och snöoväder plus att vi fick små lamm förra vecka så har de fått vara inne hela dagarna men nu börjar det vara dags för utegång.

Måste bara röja planen framför fårhusets dörr också. Här har jag inte lust att släppa ut små lamm som är en vecka gammal. Så de får antagligen gå inne den här veckan med.

Bilarna är som isbitar. När man inte har något varmt garage så ser dom ut så här större delen av vintern. Blir till att ställa bilen i uppvärmt parkeringshus någon dag när jag är på jobbet, då är den tinad när man kör hemåt på kvällen.

Nog är det vackert och lugnt med alla snö, ljudet blir dämpat, man är liksom i sin egen bubbla och hör endast knarret under skorna.

Idag hade vi milt och skönt med endast -6C, ljust och fint den stund solen visade sig. Skönt att vi lämnar den mörka tiden bakom oss mer och mer för varje dag som går. Från vintersolståndet fram till nu så har vi fått ungefär 2,5 timme mer dagsljus per dag. Innan månaden är slut är vi uppe i 3 timmar/dag!

Snöslungan, den bästa kompisen just nu. Så länge den startar vill säga. Är väldigt glad att vi har elstart så man slipper dra igång den. Nytt tändstift gjorde susen då den varit lite svårflörtad en tid. Men nu är trädgårdsmästaren på bättringsvägen och gör lite inhopp i snöskottningen. Det är drygt att göra alla gårdssysslor själv, särskilt när man arbetar heltid.  Åter igen slås jag av hur beroende man är av att vara frisk och ha hälsan då man bor på gård med djur.

söndag 11 januari 2015

Högst oplanerat men inte helt oväntat...

Alltså, känslan när man kommer ut i stallet och möts av det här...

Fredagens morgonutfodring tog en helt annan vändning än jag tänkt mig. Jag har varit rejält förkyld de senaste dagarna med både värk i kroppen och knoppen så på på fredagmorgon kände jag att det nog var läge att stanna hemma från arbetet och vila. Så jag masade mig ut till djuren med baktanken att snabbt få krypa ner i sängvärmen igen och sova några timmar till.

Men mina planer tog snabbt en annan riktning för i stallet där alla tackor väntade förväntansfullt på min ankomst med maten var även deras uppmärksamhet riktade på de små krabater som Sparris pysslade med i ett hörn.

Inför den vanliga lamningen vet man ju vad som väntar och är någon vecka innan mentalt förberedd. Så känslan som spred sig i kroppen då jag fick syn på dom här två var något helt nytt för mig. Glädje och överraskning särskilt när allting verkade ha gått bra. Pigga och runda om magen så de hade uppenbarligen diat båda två.

Det var bara att hugga i och bära fram grindar, värmelampa, foderkrubba och vattenhink medan merparten av tackorna stod vid foderbordet och åt. Inför vanliga lamningssäsongen har jag ju plockat fram och ställt i ordning minst en eller två boxar i god tid innan. Men det gick bra och Sparris följde snällt efter mig och lammen in i sin egen box.

Hyfsat renslickade och varma om nosen men små och taniga. Vi har ju inte extrautfodrat med kraftfoder och korn som vi gör inför den vanliga lamningen. Jag har ju förstått att hon varit dräktig men att utfodra en tacka på sidan om de övriga under två månader är liksom inte gångbart hos oss så man kan väl säga att jag hoppades det skulle lösa sig med att hon inte hade så många foster. Hon har antagligen blivit tjuvbetäckt av något bagglamm innan vi skiljde ifrån.

Den chansningen tycks ju ha fungerat, det blev en tacka och en bagge, härkomst okänd, ska kolla mina noteringar för att ungefär reda ut vem som kan vara pappa till dom. Vet ju vilka bagglamm som var mest brådmogna och vilka dagar våra nya avelsbaggar anlände samt när de lyckades smita in till tackorna den första tiden de var hos oss.

Så min morgon i sjuksängen blev istället att göra det bästa för de här små. Det gick riktigt bra för efter att jag fått boxa in dom gick jag in och vilade några timmar. Sedan på eftermiddagen hade de rätat ut sig lite mer och fyllt på kroppen med mjölk så de var runda och goa som små lamm blir efter några timmars diande.




Jag är glad att vi just den här dagen bara hade -5C ute så i stallet var det riktigt varmt för den här årstiden, inte värre än det kan vara i april som är lammningsperiod i vanliga fall.

Men dom är inte speciellt stora, den här tackan fick trillingar i våras och de var bra mycket större än dom här två små.
Som vanligt blir man lätt kvar extra länge i stallet bara för att man inte riktigt kan slita sig. Att sedan på kvällen stå i mörkret  med bara värmelampa och nattbelysning på och lyssna på idisslandet är så rogivande! Nu hoppas jag att de kommer igång med diandet och att Sparris har nog med mjölk, för de lär behöva all näring och värme de kan få då det blir kallare ute. Redan nu är det -14C och det klarnar vilket betyder ännu mer kyla.

fredag 2 januari 2015

En katts julhelg, uppvärmda möbler och årets julgran.

När man är hemma så här flera dagar i sträck så går det upp för en hur lite verkstad det är om man är katt. Barmarkstiden är våra katter riktiga jägare som mest är utomhus hela tiden. Stor skillnad mot vintern, då uppskattar de ett dukat bord flera gånger om dagen och en varm liggplats mellan måltiderna. Är det kallare än -10C ute hålls de helst inne i köket i väl inövad slappar-position.

Här är det Tjorv som som placerat sig i korgstolen i köket. Den här platsen är lite av en favorit för husets tre katter. Full uppsikt över händelsernas centrum (köket)  men ändå en egen vrå nära elementet. Köksbordet är också populärt men inte då husfolket är hemma, så pass mycket förstånd har de här kissarna fått med åren.

Från kallfarstun har man full uppsikt över gårdsplanen. Här kan man sitta och speja utan att frysa om tassarna. Tidigare innan vi hade byggt den här så var de inte så sugna att sitta ute på bron. Då fick vi ställa ut en stol med ett fårskinn så de skulle ha någonstans att hålla till medan de väntade på att bli insläppta. Det kan ta en stund om man som katt går ut på jakt klockan fyra på morgonen.

Jag får sällan sitta i korgstolen själv, men försöker ta min tekopp och sitta där lyssnandes till brasan i köksspisen, därav pallen som får fungera som avställningsyta till koppen. Den är också bra att stå på när trädgårdsmästaren kliver upp och kollar hur mycket elmätaren snurrar i skåpet ovanför garderoben.

Men sedan ligger kissarna här igen, de är gärna två som trängs om utrymmet. De putsar varandra och Nils som nu är gammal och kantig över ryggen får extra värme av någon av brödernas runda och välmående kroppar. Det är väldigt tydligt när man lyfter i Nils hur liten och tunn han blivit de sista året, man ser att han föredrar värme och vila framför utevistelse och jakt.

Kurre sitter vid köksbordet på en varm ylletröja. Han är den som gärna håller sig utomhus trots kyla och snöoväder. Det tycks alltid finnas något att göra ute i ladan och lagårn där fåren är. Jag vill inte riktigt veta vad han pysslar med utan kan bara konstatera att han gärna sitter högt upp på halmbalarna, där han har bra utsikt över golvet. 
Fåren gillar inte när han är och stryker runt deras box i mörkret, då blir de stirriga och oroliga. Han är trots allt ett rovdjur om än väldigt liten och söt.

En annan favoritplats är på toppen av kistan där jag förvarar skinn och filtar. Den står framför fönstret så är man katt kan man hålla ett öga på gårdsplanen och samtidigt få värme från elementet, korgstolen är förstås också ett alternativ. 

Ja så här pågår det, katterna hasar runt mellan olika liggplatser där även husfolket får sägas ingå som en sorts praktiskt uppvärmda möbler. Det lustiga är att så fort jag lägger mig i soffan så har jag tre katter och en hund draperade på och runt mig medan trädgårdsmästaren sitter lös och ledig i sin fåtölj eller soffhörna. Det måste hänga ihop med att jag är bra på att ligga stilla medan han hela tiden rör på sig eller helt enkelt skuffar undan alla fyrbeningar. 

Ni som har katt och hund känner nog igen er... man kan ligga krokig som en banan hellre än att knuffa ner en djupt sovande katt eller snusande hund, alla vet eller anar väl hur obehagligt det är att trilla ur sängen när man sover som bäst!

Årets julgran pryder sin plats, den är huggen nere vid sjön i baggarnas hage, den har inte börjat barra ännu men snart åker den ut hursomhelst, nu kliar det i fingrarna att börja införa vardagen här igen efter en lång och skön ledighet för min del!


torsdag 1 januari 2015

God fortsättning!

Årets sista dag kom med "nyårsblidan" som trädgårdsmästaren kallar det. Plusgrader med dropp från taken och fuktig luft som faller som blöta iskristaller, inte riktigt regn men nära på. Efter att ha hållit sig inomhus mest hela tiden under julens kyliga dagar blir det en himla aktivitet med allt som ska göras i det milda vädret. Här är jag bakom vedboden och hämtar mer ved från lagret vi har ute. Fyller på flera backar som jag kan dra fram på snöbjörnen i djupsnön.

Hos fåren serveras kvällsmålet inomhus i trygga stallet. De gillar inte att vara ute i vinternatten och jag stänger alltid dörren om dom när kvällen kommer. Särskilt nyårsnatten är vi noga med att bomma igen så ingen förlupen raket eller "ufoballong"  ska landa fel och ställa till med elände.

Vagnen med ensilage fyller vi på utomhus vid balen och kör sedan in eller till foderhäckarna ute i hagen. Jag brukar ladda morgongivan färdigt så det bara är att släppa ut alla på morgonen till dukat bord. 
Till jul och nyår får de lite extra godsaker som morötter och äppelbitar samt några tussar med vanligt skulltorkat ängshö som är lyxdiet här hos oss.

De sista två åren har vi skördat vallen till perfekt torkväder så vi sluppit stå och hacka med korp och yxa för att få lös några varv. Det är väldigt skönt ska jag säga, för med genomfrusen ensilageboll, var varje utfodring ett rejält fyspass som vi behövde vara två för att klara av.


Baggarna står inne i sin box fortfarande, men nu ska de få komma ut i sin hage igen. Man ser boxdörren med den extra ribban över för att hålla dom innanför boxväggarna. Har väl aldrig varit med om sådana vigulanta och envisa baggar som dom här tre. Ska bli spännande att se vad de tycker om att vi höjt hagens stängsel på den sida som gränsar till tackorna, misstänker att Lester snabbt räknar ut att han kan hoppa över någon annanstans, de andra två är inte lika finurliga och smarta som han. Men nu är ju ingen brunstig så de är förmodligen inte så lockande, vi håller tummarna att det ska fungera.

Nyårsaftonen firade vi hos syrran med kompisen Eva Marie, lugnt och stillsamt med god mat och en hel del champagne. Trädgårdsmästaren kunde slappa i soffan med sin trasiga höft, ungefär som när vi är hemma. Att sitta rakt upp och ner fungerar inte några längre stunder för honom just nu. Värktabletter och champagne är väl inte bästa kombinationen men han blev helt bedövad och smärtfri så nyårsfirandet gick bra.

Efter avslutat taberas var vi hemma någon timme efter tolvslaget. Det blev en välbehövlig sovmorgon efter stallbestyr och rastning av hund, sedan har det här året börjat med stillsamma gårdssysslor och kaffe till ljudet av vedspisens knastrande i köket. God fortsättningpå er!



LinkWithin

Related Posts with Thumbnails