lördag 24 januari 2015

Skinn och bagginventering

 Årets skinnleverans kom  någon vecka innan jul, vi har sålt bra och har endast ett fåtal kvar, bland annat några brunasvarta mattskinn som är både stora och härligt lurviga.

De vita mattskinnen har gått åt som smör i solsken, mjuka och finkrusiga. De är tvättbara i maskin precis som de nedklippta babyskinnen. Självklart har vi plockat ut några babyskinn till vårt kommande barnbarn, små barn ska ha det bästa!
Jag kulle tro att det här barnet inte kommer att få ligga insvept i eller påpälsad med något tyg i fleece av återvunna Pet-flaskor eller annat konstgjort. Nej, inga små fibrer eller partiklar av plast ska hitta sig ner i det barnets luftvägar om det inte går att undvika.
Ullfibrer är naturligt och inte farligt för kroppen eller miljön. Sedan är det förstås inget som kan mäta sig i värme och komfort som ett mjukt Finullsskinn ger!

Baggen Bruse står i bakgrunden och kikar över boxkanten på vad vi gör med kompisen Putte.

Under hösten har Finullsföreningen samlat in ullprover på landets alla vuxna tackor, vi har fått våra inskickade ulltussar analyserade och bedömda i mikroskop. Det är ett led i den kartläggning och inventering som påbörjades våren 2014. Nästa steg har varit att inventera alla stambokförda Finullsbaggar från norr till söder. Baggen är ju "halva besättningen" och väldigt viktig i aveln. Finullsfåret är en utrotningshotad gammal Svensk lantras med unik ull, den är finfibrig med hög komfort, passar att ha i babykläder och plagg närmast huden då den inte sticks. Sedan har den egenskapen att även ha hög glans vilket t ex inte merinoullen har. Just ullens egenskaper är självklart viktiga för aveln men även exteriört ska avelsplanen följas.



Våra baggar Bruse och Putte fick vara med på inventeringen trots att de bara är 9 månader och inte färdigvuxna, men tanken är ju att de ska användas i aveln i många år framåt så de fick vara med iallafall.

Det var Riksdomare Barbro Nord som gjorde en avstickare upp till Norrbotten för att titta på 4 besättningars baggar. Totalt tror jag  det blev 7 baggar i Norrbotten och lika många i Västerbotten.
När Barbro ringde och berättade att hon skulle komma blev jag både förvånad och glad. Vårt land är avlångt och att bege sig 120 mil enkel väg för att titta på några baggar i kallaste Januari visar på ett stort engagemang och intresse av sitt uppdrag.

Jag vet att jag frågade henne om hon visste hur kallt det kunde vara här uppe i Norrbotten och det var hon fullt medveten om så hon skulle utrusta sig med extra mycket varma kläder innan avresan. Ett av mina tips var att se till att ha bra med glykol i bilens kylare när hon körde från Nyköping däremot glömde jag att fråga ifall hon hade motorvärmare, vilket vi som bor här inte kan leva utan och sålunda tar för givet att alla bilar har.
Nåväl, bilen startade tillslut efter några timmar med värmetäcke och startkablar.

Jag törs nog lova att det är den kallaste "mönstring" som utförts i Sverige, mätklavarna av metall var inte kul att hålla i och bläcket frös i pennan medan jag noterad alla mått som Barbro tog på baggarna. Någon regelrätt mönstring är det ju inte då man inte gör någon bedömning av ullen mer än noterar färgen samt tar ullprov för analys.

Exteriört fick både vita Bruse och bruna Putte väl godkänt med bra vinklar på ben och kotor. Putte hade aningen sluttande kors men annars var båda fina i kroppen med huvud enligt avelsplanen. En sak som skiljer sig från höstens bedömning är ju vinterullen, båda fick notering "ull på kinder". Det syns inte övrig tid på året, då är deras huvuden släta och ullfria med blank nosrygg.

Efter en väl kylslagen "mönstring" var det skönt att komma in till vedspisen i köket och äta en varm lunch och prata lite får och företagande innan Barbro styrde vidare till Överkalix för att titta på Katarinas baggar
Jag kan tänka mig att om vi hade -29C mitt på dagen så var det nog ännu kallare i Ökx!



2 kommentarer:

Katarina sa...

Jo vi hade faktiskt bara -29, vi med �� Men! Nu får vi tacka svenska djurskyddet, för vi har ju faktiskt ett varmrum i nya fårhuset. Jag kom på att jag skulle slå på elementet där under dag - så vi tog in baggarna där, en efter en ��

Annelie sa...

Vilken lyx med varmrum! Även om man klär sig så är det rena döden att stå still, det hade ju underlättat ifall vi hållit till på ströbädden för även mina fötter hann bli kalla.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails