Åskrädd vovve och artilleripjäs.

Hittade några fina bilder på Atle från i somras, det känns redan som om det var ett år sedan med tanke på det gråa höstrusket vi har nu. Iallafall så sitter han i försommarsolen och gonar sig.

Håller koll på vem som kommer och går. Han hoppar inte ner från sin plats i första taget, kollar lite innan han vet om det är värt besväret att gå fram och hälsa på den som kommer.

Eller så kanske man kan få sig en korvbit bara för att man sitter still och är dekorativ.

Senare på eftermiddagen går åskan, då är han så här eländig. Punktmarkerar husse eller matte, står mitt på golvet under köksbordet och bara skakar. Flåsar och är påtagligt stressad. Det här har bara blivit värre med åren, numer reagerar han även på militärflyget som dånar i luften och artilleriet från skjutfältet som är en del av vardagen när man bor i en militärstad, ja inte varje dag men vi har ju övningar titt som tätt. Hur normalt man än försöker bete sig för att inte bygga på hans rädsla är det väldigt svårt att inte bli beskyddande när en liten hund mår så här dåligt

Senaste övning var för några veckor sedan. I kombination med ett stort lågtryck blev det en upplevelse utöver det vanliga när övningen med artilleripjäserna Archer genomfördes på Södra skjutfältet. Jag har nog aldrig upplevt ett sådant dånande bombardemang. Rutorna skallrade hemma hos oss trots att det är 15 kilometer bort. Det i sin tur kändes ju så där lagom välkomnande då vi samtidigt är en kommun som ta emot många asylsökande. Men jag antar att syrianer tycker det är en storm i ett vattenglas i jämförelse med deras upplevelser.

Känslan när det är helt tyst

Vi är nästan helt inbäddade i snö, hittade dom här bilderna i kameran, de är två veckor gamla. Jag och Atle är på promenad en mulen söndag efter trettonhelgen, det är lugnt och helt tyst ute.

Det är lite surrealistiskt när det är så här grått och tyst, ljudet bär inte. Det bara landar och bäddas in i all snö på något sätt. 

Just nu snöar det hos oss, trädgårdsmästaren har räknat ut att det ska komma 70 cm innan måndag, redan i morse hade det fallit nästan 20 cm pudersnö, den är lättskottad iallafall... och vitt och fint blir det.

En sådan här dag tar jag stora bilen med fyrhjulsdrift när jag kör till jobbet i grannkommunen. Kollektivtrafiken går bort idag, jag har inte lust att bli sittanden i en buss som kör fast i drivsnön.

Som sagt var, nu har vintern kommit igång ordentligt!

Men jag då?

Skönt med ledig långhelg, vår Allhelgonahelg börjar så här. Med förmiddagsvila på soffan. Fast bara för husets katter, vi ska på morgonpromenad jag och Atle. Det är det han sitter och väntar på.
Han ser förväntansfull ut, han vet att efter matte gjort morgonsysslorna i stallet så ska vi ut på prommis. Helst en lite längre de dagar det är fint väder och jag är ledig. Om jag drar ut lite på förberedelserna genom att äta frukost först eller ta en kaffe stående vid diskbänken då har jag den här lilla figuren i hasorna som intensivt iakttar minsta rörelse jag gör för att få bekräftat att nu är vi på väg. Hela han är som ett litet frågetecken.... men jag då? När är det min tur?

Inte så pigg vovve, ny bagge och ihjälstångad bagge.

Har en gammal liten hund som varit lite ur form. Något som gjort honom lite spak och gnällig. Atle har råkat ut för en sträckning i ett av muskelfästena i sitt skadade ben, det som han bröt som 6 månaders valp.
På bilden är det någon dag efter det hände. Konvalecent som får ligga under duntäcket och ha det skönt. Det har varit många lyft upp och ner av liten hund i en veckas tid eftersom matte införde hopp- förbud från höga höjder efter incidenten.

Han förstod själv att det var läge att be om hjälp efter att ha provat en och två gånger. Det var inte skönt upptäckte han då. Så efter det har han varit noga med att säga till när han hoppa ner från något.

Att det är just det dåliga benet har väl sin förklaring i att han är mindre musklad och allmänt försiktig med rörelser på vänster framben. Hursomhelst så vid en häftig "skutta-upp-snabbt-som-tusan- rörelse" så hände någonting.. Vi trodde först att han brutit benet igen men efter lite klämmande och böjande så förstod jag att så inte var fallet. Men helt klart påverkad och väldigt rädd om tassen har han varit i några dagar.

Nu är han återställd och går på alla fyra igen och matte ser till att det blir i lugnt tempo, inga häftiga rörelser eller höga hopp upp eller ner.
Han börjar ju vara en äldre herre med sina 10 år, det är så lätt att glömma att den här pigga lilla killen med sitt krokiga framben faktiskt har varit en del av den här familjen så länge!

Hos oss fortsätter det fina vädret med soliga varma höstdagar och svala daggiga nätter. Det är bara att passa på att få saker gjorda medan vi har så fint väder. Idag har jag laserat hammocken innan i ställer undan den till nästa år. 

I ärlighetens namn har vi inte använt den på hela sommaren då den har stått på åtgärdslistan med absolut lägsta prioritet. Spelar ingen större roll för jag har verkligen inte haft tid att ligga i den men till nästa sommar då ska den användas!

Trädgårdsmästaren målade bordet i samma lasyr, bort med det gröna, nu är trämöblerna mörkgrå istället! Lasyr är bra, förlåtande och täcker hyfsat så det går att byta kulör om man vill ha det mörkare.

Annat som händer är att vi planerar det nya fåråret. Slaktbilen kommer till vecka så ikväll ska jag och trädgårdsmästaren sätta i återtagsmärken i öronen på de vi skickar. Det är alltid lika trist moment det här med att knipsa fast brickor i öronen, usch jag skulle verkligen vilja slippa, borde gå att hitta ett annat sätt att fästa brickor i befintliga märken tycker jag. 

Att skicka till slakteriet är inte heller kul men ett av syftena med att ha lamm, vi kan ju inte behålla alla hur gärna vi än vill och efterfrågan på lammkött i våra trakter är bra så vi har inga problem med att sälja det.

  

Jag har hunnit gårdsmönstra och plockat ut några tacklamm till egen rekrytering. Sedan har vi varit och hämtat hem den här snyggingen från Anna-Carin i Avan. Det är ett stort stadigt bagglamm av blandras Päls och Leicester. Han har haft egen kupé i några dagar för att vi ska se om han har några baciller som poppar upp. Men nu går han med slaktlammen på betet och har det gott, än så länge frisk och pigg. Väldigt stilig men reserverad, stor och stadig så ingen verkar bråka med honom.

Vi hoppas på lamm med snyggare skinn och bättre slaktkroppar efter honom. Vi har ju tagit bort våra gamla baggar och köper in nya till kommande års avel, totalt tänkte vi ha tre baggar, de andra två blir renrasig Finull!

Förresten så hade vi en tråkig inledning på helgen då ett av våra största och finaste bagglamm blev ihjälstångad i fredagskväll. Trädgårsmästaren såg när det hände och försökte hjälpa honom med att dra ut honom ur hagen bort från alla bråkstakar men det var försent, så han avblodade direkt och sedan fick vi hjälp av vår private slaktare Alf som turligt nog var hemma. Han gjorde en utryckning till oss och genomförde en "renslakt" dvs det mesta görs på marken innan man hänger upp kroppen att svalna. 

Med tanke på den här händelsen och att jag har en ny fin avelsbagge jag är rädd om så känns den planerade slakten välkommen minst sagt.

Skrotar i på inomhus, är tolerant och förbereder djurskyddskontroll...

Efter en lång och händelserik arbetsvecka har jag ledig helg, skönt. Efter morgonens stallbestyr tog jag mig tid att sitta ned och bekanta mig med alla lamm i en timme. De är nu så stora och nyfikna att de gärna kommer fram för att kolla vad jag är för en figur, även de mest reserverade. Bra tillfälle att kolla lite på framtida rekryteringar eftersom jag tycker deras tillit till människor är väldigt viktig. Det är besvärligt med osäkra tackor som är skvättiga och skygga, behåller jag en sådan så ska de ha andra egenskaper som är extremt bra.
Det regnar idag så alla djur håller sig inomhus i värmen, även Atle som verkligen inte vill ut när det är regn.

Så vi ska skrota på inne idag jag, katterna och Atle. Annat som får hållas inne i värmen är nästa omgång tomater och paprika. Trädgårdsmästaren är smått irriterad (så meningslöst) på det kalla majvädret. De små plantorna klarar inte kylan i växthuset så vi har mängder med backar stående så här överallt i huset. Det mår dom inte heller så bra av, ränner iväg och blir rangliga i värmen och det klena ljuset som blir trots våra ljusa fönster.

Själv är han på "jobbet" och producerar åt de nya ägarna, kul för honom men lite snopet för mig, jag som tänkte få ha honom hemma mer nu när han är "företagslös" men det ser ut att bli ännu en hektisk plantsäsong för honom.

Jag känner mig som en väldigt tolerant och förstående fru när jag ser mig omkring i vårt hem, där det står sålådor, brätten och backar fulla med diverse planteringar överallt :-). Var sak har sin tid, han har ju i ärlighetens namn låtit mig köra på med får och lamm trots att det inte är hans största intresse precis. Men ska vi odla större mängder så behöver vi en bättre lösning för förkultivering och uppdragning av alla plantor, det ska vara både roligt och hyfsat lättskött att odla... och producera lamm.

Nu blir det förmiddagskaffe i favoritkoppen innan jag ska ut och nappa lamm och ge kraftfoder som mellanmål till tackorna. De håller sig i stallet idag där det är nyhalmat och påfyllt med hö och vatten, rasthagen blir smått slipprig när det har regnat ett tag så de får gärna stå inne med alla lamm.

Jag ska passa på att fylla i checklistan som Länsstyrelsen skickat ut inför deras kommande oanmälda besök hos oss. Har tänkt att de kommer väl till hösten någon gång. Men där fick jag tänka om för igår hade jag ett gäng tjejer på kaféet som var rejält kaffesugna och i behov av att få värma upp sig. Alla i kläder med länsstyrelsens emblem.

Jag var ju tvungen att fråga vad det pysslade med i Boden en sen fredageftermiddag och tänk de var djurskyddsinspektörer som just nu besöker fårbesättningar i Norrbotten. Så det känns som om de kan stå på gården vilken dag som helst, fast det är visst över 150 besättningar att kontrollera i vårt län dvs alla som håller får, många eller få.

Stickprojekt och hundmys.

Kolla vilka fina! En kompis till mig har alltid så fina sockar på sig. Så jag beställde några av henne.

Nu är det inte hon som stickar utan en kvinna hon känner som är särdeles produktiv och flink med stickorna.
Jag hade glömt bort att jag beställde två par och blev så glad när Ann-Marie kom förbi med leveransen. Att de sedan satt som en smäck på foten och hälen var ju en extra glad överraskning.

Det här gör mig än mer övertygad om att jag kan hoppa över det där med egna stickprojekt, däremot tillhandahåller jag gärna ull till garn!

Här är mattes fina kille som börjar bli grå om nos och ögon. Han gillar OS på tv då får man mysa under filten i soffan med husse som tillbringar mycket tid hemmavid just nu.
Atle är pigg och vital precis som DSG-hundar* brukar vara, man kan lätt tro att han är en unghund...i allafall på håll.

*DSG Dansk-Svensk Gårdshund.

Hundsaker och VVU...

Vår hund har ett sorgfritt liv där han ofta är i centrum för mattes och husses omsorg. Leksakerna på bilden ligger i hans låda (minus kortleken som av någon anledning har hamnat här). Det är leksaker som vi använde mycket förr när jag engagerade mig mer och försökte hålla honom aktiverad med hjälp av olika uppgifter som han fick lösa. Allt för att ha en stimulerad och hyfsat lugn hund.

Atle bröt vänster framben när han var 6 månader. Sedan läkte det inte som det skulle, uppenbarligen, för han bröt upp skadan igen några dagar efter att veterinären tagit av gipset. Efter det så blev hela hans framben snett och vridet vilket naturligtvis gör att han är en handikappad hund som får ta det lugnare med fysiska aktiviteter. Därför blev det här med hjärngympa i form av problemlösning väldigt viktigt.

Vi har en väldigt smart och lättlärd hund som inte alls gillar att springa och hämta bollar, det är inte hans grej. Klickerträning hade nog passat oss om jag haft det riktiga intresset.

Det märks att han har blivit äldre, han fyller tio år till sommaren och har med åren blivit en riktig soffpotatis som gillar lugna promenader och söklekar efter korv och andra gosaker.

Någon gång då och då smiter han från gården så både jag och trädgårdsmästaren blir helt galen av oro. Ibland är han bara på vallen och gräver upp ett sorkhål men lika ofta tar han sig en långpromenad för att kontrollera att allt är uppmärkt på rätt sätt. Då slår han dövörat till kan man lugnt säga.

Vår kloka lilla hund, han ser inte sig själv som en smitare eller bortsprungen byracka, nä han är bara ute på ett VVU dvs Väldigt Viktigt Uppdrag.

Löp-tik-veckan from hell...

Atle sprattlen har haft en jobbig vecka nämligen löp-tik-veckan from hell! Vi har nästan blivit tokiga på hans gnällande, ylande och ständiga försök att få gå ut. Här sitter han på en av sina utkikspunkter i salen och spanar ner mot våran uppfart. Pigg och alert på minsta lilla rörelse som kan skymtas mellan träden borta på vägen. Jag kan inte minnas att vi haft det så här jobbigt tidigare, om man säger så här han var ganska billig ja rent av gratis ett tag.

Finaste vännen som fått en ofrivillig bantningskur på köpet. Ingenting utom löptikar är intressant sådana här gånger. Tillslut när vi har tagit kväll och gått och lagt oss har han somnat av ren utmattning för att vakna pigg och utvilad med samma enkelspåriga fokus efter 6-7 timmars sömn.
Några morgnar innan jag åkte till på arbetet så meddelade trädgårdsmästaren att "idag skjuter jag hunden bara så att du vet"... Man måste känna min man för att förstå att det här är sagt med viss ironisk sarkasm.


Sedan så slutar gnällandet, på någon dag så avtar intresset och sedan är han sitt gamla vanliga glada matfriska hund-jag igen. Denna gång var det nog 10-12 dagar som de värsta hormonerna svallade. Hursom så kom trädgårdsmästaren förbi jobbet igår och tog en kaffe med oss.
-Jag har varit förbi veterinären och kollat vad en kastrering av hunden kostar, det var dyrt, skulle gå på 3 500:-, jag glömde förresten att fråga vad avlivning kostar...


Nu ikväll har de två varit ute på promenad i vinterkylan, vi har minus 28 så här på kvällskvisten, och sitter nu tillsammans i soffan i salen, jag hör hur trädgårdsmästaren frågar om han ligger bra på fårskinnsfällen och om han vill ha filten på sig samtidigt som han lägger in mer ved i öppenspisen, man kan väl säga att ordningen är återställd och dessa jobbiga dagar redan suddats ut som om de inte existerat.
Det finns så mycket hemskare saker man kan råka ut för än det här lilla hundproblemet men ni som har hanhundar vet hur det är, man vill helst ta sin hund och flytta till månen ett par dagar!

Stillsam dag med köttbullar stjärnor och urinsten.

Stillsam dag idag som tillbringats inne mest hela dagen. Atle han tycker det är härligt när vi är hemma båda två då det blir långa promenader, frigång under snöskottning och mys i soffan med både husse och matte. Jag har haft en lång arbetsvecka och kommande blir också lång och intensiv ända fram till julafton-juldagen då jag alltid har stängt så vi får vara lediga. Men som sagt idag söndag har vi hållit oss här hemma. 

Att Atle står vi diskbänken och ser allmänt alert ut beror på det här, köttbullar under tillverkning.

Mest har dagen handlat om att städa och stöka i stallet med ensilage och halm till både baggar och tackor. Kommande vecka är jobbintensiv så vi "krattar manegen" och förbereder utfodringar och ströar upp ordentligt i boxarna.

Trädgårdsmästaren ska jobba några dagar på sitt gamla företag då de hört av sig om planteringshjälp under julförsäljningen. Det tycker han ska bli roligt, han kommer säkert att bli lite galen också eftersom tjejerna som tagit över naturligtvis inte gör precis som han alltid har gjort... ni vet det där med att lära gamla hundar att sitta, jaja det går säkert bra. Som tur är har han jobbat med en av dom tidigare också är två anställda kvar så helt nytt är det ju inte.

Att vara ledig och hemma är så skönt särskilt med hela julhelgen framför sig, tänk att vi går igång så på gamla traditioner! Hos oss är det julpyntat med våra favoriter bland adventsstjärnorna. I köksfönstren hänger de vita i handgjort papper från tiden då Hanssons även bestod av en inredningsavdelning och vi sålde enorma mängder av dessa vackra stjärnor. Nu för tiden kan man ju köpa pappstjärnor till bråkdelen av priset på vilket varuhus som helst.

Vidare i stjärnfrosseriet, finaste Herrnhuter Stern i salen pryder sin plats och får lysa många timmar nu under december. Den är så omfångsrik så jag låter den hänga uppe året om, men tänder den mest i december. Vi har inget lämpligt förråd att förvara den i så jag har låtit den hänga framme året runt.

Vi gillar den gamla modellen på stjärnor, den här har många år på nacken och är fyndad av min syster på loppis en gång i tiden, känns som om den är från 40-talet.

Sedan en nytillverkad klassiker "proletärstjärnan" som bloggkompisen "Mitt universum" skrev om tidigare i veckan. Trots att jag har moderna färgranna papperstjärnor i olika modeller så är det den här jag helst hänger upp, gammeldags och trygg på nåt vis.

Slutligen har vi en liten/stor sjuk katt här på Höjden, det är Tjorv som ligger på köksoffan och ser morsk ut. Han har fått urinsten, igen ska jag kanske tillägga. Kastrerade hanar får det ganska lätt om man ger dom torrfoder. Våra katter äter både torrfoder och kattmat i konserv. Men just nu får han bara "blötfoder" som vi kallar det. Det är väl bara att inse att han inte alls kan äta torrt.

Hoppas han kissar ut alla stenar så han börjar må bättre. Jag märker att det är något knas genom att han blir orolig och ska in och ut hela tiden, så jag brukar kolla hans kissfläckar i snön. Just nu är de lite blodiga som de blir vid urinsten. Vi har kollat med veterinären och det brukar ordna upp sig om de får kattmat i konserv som innehåller mycket vatten.

Katterna hos oss är ju utekatter men under vintern brukar vi ha en låda med kattsand eftersom de är inne mycket mer då kvicksilvret kryper ner mot -20. Det uppskattas av både sjuk katt och oss då det blir lugnare och mindre spring in och ut för att kissa. Hoppas du får ut alla kristaller och mår bra snart lilla gubben, vi håller ett öga på dig under tiden!

Början på helgen.

Skönt med helg särskilt som jag unnade mig en ledig fredag också efter en vecka med långa arbetspass och kvällsöppet på torsdag. Börjar dagen med eld i köksspisen efter att jag gjort stallet. En eld som knastrar medan man läser tidningar och äter frukost är bästa starten på en ledig dag!

Jag är ju en tedrickare på morgonen men ganska snart måste jag få i mig kaffe med mjölk. Idag i den här favoritkoppen, vanligtvis dricker jag min första kopp på jobbet en stund innan jag låser upp dörren för dagens första gäster. Hemma är det lite lugnare, jag har oftast ingen tid att passa, kan sitta lugnt och sörpla i mig gott kaffe medan jag lyssnar på radion och elden.

Som sagt här hemma är det ingen som stressar på en ledig lördagmorgon, Atle, som börjar vara grå om nosen, ligger på kökssoffan med husse och smälter maten innan vi ska ut på morgonpromenad. För hans del blir det alltid en snabb vända ut när vi kliver upp, sedan frukost och tålmodig väntan innan det blir riktig promenad.

Vi har fårhusjobb att göra idag, trädgårdsmästaren har hämtat hem årets halm plus några extra balar till nästa säsong (bra att ha torr fin halm redan i augusti), de ska vi rulla in i ladan och klämma in på något smart sätt, sedan ska ny ensilagebal sprättas och boxar halmas och fixas, slutligen måste vi öppna brunnen utanför lagården och hissa upp pumpen för den har slutat att fungera.

Brunnen är bra att ha när vintern kommer men vattnet ska ju upp ur den också. Vi använder en dränkbar pump med trädgårdsslang och värmekabel, det har fungerat utmärkt i flera säsonger men nu verkar den ha gett upp, kanske det räcker med rengöring eller så får vi köpa en ny.
Men först ska Atle promeneras så han får läsa av vad "hundavisen" har för nyheter den här morgonen, det är många doftspår att hålla koll på...

Redan hemma?

Avrundade lite tidigare på jobbet idag och kom hem till en förväntansfull vovve och dåsig katt i form av Nils som slapppade i en solstråle. Det är verkligen skönt att komma hem till solljus mitt på eftermiddagen, man hinner med både promenad och middag innan mörkret kommer.

Efter solig promenad i vårslasket så placerar han sig här, brevid sin matplats. Sedan några månader tillbaka så får han maten vid kökssoffan för där är det minst spring av oss tvåbenta. Han blir så lätt stressad om man håller på runt omkring honom när maten serveras. Det är det lite vardagslyx att få torrfoder på en av mattes assietter, fina Atle med sitt krokiga framben.

Anledningen att jag pep iväg hem tidigare än vanligt var årets SAM ansökan. Den ska vara inskickad till 18:e april så jag är ute i god tid, hehe. Nu gör jag inga större ändringar, lägger bara till ett nytt arrende för betesmark och vallodling men det är ändå alltid spännande med dessa digitala kartor och dokument. Ganska snabbt var den ifylld sedan får den ligga till imorgon innan jag trycker på "skicka" knappen, det finns alltid tid till att göra ändringar sedan.

Här skymtar förresten lathunden för "beräknad lammning" som Fåravelsförbundet skickar ut varje år. Det är en fickbok där vi kan göra noteringar om lammningen, antal bagg- och tacklam, det är också där jag skriver vilka som får resp öronnummer vi märkning och födelsevikt som senare ska försas in i Elitlamm.

Bästa dagen den här helgen.

Juldagen är bäst! Kylen full med mat och alla julbestyr avklarade. Nu kan vi ägna oss åt varandra, vila, läsa bok, se på tv, elda i spisarna och skotta snö förstås!

Det här är en helig dag hos oss så tillvida att vi gör absolut ingenting som inte måste göras. Jo förresten jag tänkte skilja från baggarna men det är så kallt att jag kanske väntar med det till en "varmare" dag. Vi har haft -35 de senaste dagarna men på julaftonsmorgon hade vi bara -25. Det är faktiskt stor skillnad på dom temperaturerna, men ändå så är det för kallt för att hålla på med grindar i metall och vistas ute längre stunder, det är helt enkelt inget skönt arbetsväder.

Atle tycker också att det här med kylan är trist, hans lilla gårdshundkropp gillar inte -25, tassarna krampar och sluta fungera så han tillslut inte har några ben som lyder honom. Nä, han vill helst ligga under filten framför kaminen och ha det gott så det är nog där vi kommer att hålla oss han och jag.
Vi önskar er en fortsatt trevlig julhelg fån ett kallt och vintrigt Boden!

Posera sig lite.

 -Okej då kör vi matte, nu är jag här så ta dina bilder nu då!

- Nä men va f*n ska han va med nu också? Jagade jag inte bort honom från matskålen nyss?

 -Den strimmiga tjockbollen, vet inte om jag vill vara på samma lammskinn som honom ens...

 -Stilla, min nos ska synas mest.

 -Är vi klara snart, det här är näst intill outhärdligt pinsamt?

 - Jag känner mig så...

...förbaskat söt.

Härlig helg hemma!

 

 

Precis som Atle så trivs jag jättebra med att vara hemma. Hela helgen har vi ägnat åt familjen, ätit god middag hos syrran och besökt kyrkogården förstås. Det här med att ta ledigt en fredag så helgen blir lång det ska jag göra fler gånger. Det känns lyxigt och vad man hinner med mycket!

 

 

På gården finns det ju allitd något att göra. Vi har eldat upp all sly vi fällde i sommar nere på vallen där den gamla hagen börjar. Här är det mycket sälg, tuvor och älggräs. Tanken är att röja upp till nytt bete så vi kan köra med slaghack för att kapa alla tuvor, skulle vara utmärkt att göra det nu för marken är stenfrusen så den bär en redig traktor.

Här har vi mer jobb med att röja sly och elda men nu har vi fått en rejäl början, det blir verkligen fint och öppet. Bara marken torkar upp nästa vår efter allt detta regnande så kan vi nog använda den här biten till "skogsbete" på försommaren.

Fredag med en liten solglimt

Jag avrundade tidigare idag, skönt att komma hem till en gnutta sol. Här hos oss har det regnat skurar i flera dagar. Men just nu så tittade solen fram en stund.
Nu ska vi ta en promenad i torrt väglag, Atle gillar inte regn, då ligger han helst inne på sängen och spanar genom fönstret. Sedan kanske jag hinner dra igång gräsklipparen innan nästa skur.

Vedförråd...

Morgon, jag och Atle tar en promenad i vedskogen. Här ska det kapas och röjas. Björken duger till ved iallafall... också kan tackorna få beta här. Ett av många projekt här hos oss. Under tiden så är det ganska fint att ströva här en kall morgon när skoterspåret fortfarande bär.