måndag 28 december 2015

På rätt sida om dagsljuset och instagram.

Här passerade vintersolståndet nästan obemärkt, ja trädgårdsmästaren nämner det alltid så man glömmer inte dagen precis. Men idag kändes det verkligen som om ljuset kommit tillbaka, nu når solens bleka strålar precis in i köket och orkar göra en reflektion på skorstensmuren under några minuter. Hur underbart är inte det!?

Jag har ägnat mig åt lite arbete i gårdskontoret, rensat i gamla pappershögar och ordnat med byns bokföring samt gjort lite betalningar som rör gården. Funderat på kommande odlingssäsong och hur vi ska dela in markerna för vall och bete. Skönt att "slösa" en hel dag på denna administrativa syssla som annars alltid ska hinnas med på kvällar och helger utöver vanligt arbete. Tog med mig kaffekoppen och lämnade kakfatet på köksbordet...

...som synes var det någon som tyckte att smörkrämen i drömtårtan var synnerligen begärlig, samme någon som sedan kom och trampade runt bland papper, pärmar och dator så jag tillslut var tvungen att bestämt schasa bort honom och tvinga honom att hämta en nypa frisk luft.

Jo just det, jag har lagt till mitt Instagramflöde här på bloggen i sidospalten, jag får nog erkänna att det är enkelt att ta nåt kort här och där med mobilen och skriva en rad till... helt klart på bekostnad av mer innehållsmässigt skrivna inlägg i bloggen men men, vi följer med utvecklingen även om jag länge stretat emot! Höjdens fårgård har ju en egen fb också, om man är intresserad att kika in där.
God fortsättning på er alla!




söndag 27 december 2015

Annandag med gobitar.


Annandagen blev en lugn dag hemma. Läsa böcker och titta på film, utfodra djuren, ta en promenad och se på mer film. Testade broddarna jag fått av dottern, de behövdes verkligen då det regnat dagarna innan jul, regn som nu frusit på och blivit en livsfarlig isgata på hela gårdsplanen och infarten. Man går ingenstans utan spark eller broddar helt enkelt.
Mat är inget bekymmer den här helgen, rensar faten i skafferi och kylskåp fortfarande men efter det här så ska det smaka bra med vanlig lagad vardagsmat igen.



Fundersam lilleman har redan börjat lära sig att kameran är något speciellt.



Julafton på höjden


Julafton firades med familjen hemma på höjden. Mormors pöjk var förstås i centrum denna jul.

Julgranen klädd i god tid innan själva julafton men inte så tidigt som förr om åren då vi båda två jobbade inom handeln och klädde den till lucia för att hinna med allting. Med andra ord våra nya liv har förändrat vissa måsten och göranden till det bättre enligt mig. Bara en sådan sak att jag kan ta ledigt en dag innan julafton och sedan plussa på det med lediga dagar mellan jul och nyår, sådan lyx för mig!


Julbord, av det mer återhållsamma slaget serverar vi hos oss. I år blev det tre sorters sill, rökt lax och gravad lax, ägg, med cremefraiche- och örtfyllning, löjrom med picklad rödlök, lantpaté på lammfärs och lever, skinka, salami, torkad lammbog, salat, ostbricka, västerbottenspaj och småvarmt bestående av älgfärsbullar, prinskorv också potatis förstås, sedan lite röror och tillbehör på det.


Syrran och svärson ser nöjda och glada ut. Numer finns alltid nappflaskan med i alla möjliga sammanhang... plus finfördelad och mosad mat med kulört sked.


Klapputdelning som vanligt i salen. Vi trodde att iår så kommer det bli få klappar, men inte det. Även om vi minskat ner på paketen så tenderar det att svälla ut på slutet. Speciellt trädgårdsmästaren är expert på att komma på "bra att ha saker" som man kan ge bort. Det betyder att det som ges ofta är återbruk eller på annat sätt fyndat.


Sedan blev det såklart en hel del klappar till barnbarnet, han hade ju alla paket från farmor och farfar att öppna också. Rättare sagt så är det ju dottern och svärsonen som öppnade de paketen.

Svägerskan och dotterns kusin  tar det lugnt i soffan efter en supersnabb klapputdelning. Att ha små barn med på julaftonen har sina fördelar, vi "tjejer" brukar alltid tycka att klapputdelningen tenderar att ta onödigt lång tid eftersom trädgårdsmästaren är löjligt förtjust i att dela ut klappar lååångsamt. Men det här året så var det lilleman som fick styra upplägget. Kanske det blir så framöver, tidigare firande än förr om åren då trädgårdsmästaren alltid jobbade fram till lunch.




fredag 27 november 2015

Baggsläpp







Ja så inleder vi ett nytt fårår med baggsläpp. Lammen väntas i början på april, det här året har vi gjort det lätt för oss genom att bara använda en bagge till alla tackor. Det blir inga renrasiga Finullslamm denna säsong, Lester som går med tackorna är ju av blandras Leicester och Pälsfår. 

Enkelt med en betäckningsgrupp, inget byggande med grindar och skivor för att hålla baggarna ifrån varandra. De andra baggarna går kvar i sin vinterhage utan att vet vad de går miste om. Nu får Lester gå med tackorna ca tre veckor innan vi flyttar tillbaka honom.  Vi får se hur lyckosam han är i år, det blev lamm med bättre klassning och vikter efter honom, sedan såg både ull och skinn väldigt fina ut på alla hans lamm.
Årets skinnleverans från berederiet väntas vecka ett och två, det blir spännande paketöppning, jag tror vi har flera skinn som är lite utöver det vi är van vid i den sändningen.

Förövrigt är han väldigt populär, snäll och lugn verkar han vara också. Springer inte runt och jagar utan tar det ganska lugnt och metodiskt med uppvaktningen. Men han har varit rejält omsvärmad sedan han kom även om inta ella brunstar samtidigt.




söndag 22 november 2015

Innan snön... bygge och slakt

Vacker himmel när jag kommer ut från morgonens utfodring. Bilden från förra helgen, nu har vi fått snö så landskapet ser annorlunda ut men himlen är fortfarande vacker på morgonen även om det börjar vara mörkt. Upplysningsvis så har jag publicerat två slaktbilder längst ned i detta inlägg, ifall någon vill undvika sådana vardagsrealistiska upplevelser.

Vi har ägnat några helger åt det här bygget, det blir ett kallgarage till traktor och bil. Arbetet har dragit ut lite på tiden och nu är det bråttom att få upp allt innan snön kommer.

Grå och kall novembersöndag med finaste sällskapet som fick vara med på ett hörn. Dottern har fixat fika och hållit eld i spisen medan svärsonen har gjort ett jättejobb tillsammans med trädgårdsmästaren. Själv hade jag lite logistik att genomföra i fårhuset då vi skulle slakta några tackor den här dagen.

Efter det att allt var uppreglat så hjälpte jag trädgårdsmästaren att spika panel.

Det ska på locklist också men det tänker vi spika upp till våren då vi har målat väggarna med faluröd.

 
Tidigare i november klippte vi alla får, rekordsent för vår del men hela den här "fårsäsongen" har präglats av att allting sker i senaste laget. Martin som vi anlitar var här och friserade alla på mindre än två timmar, det är så skönt att kunna anlita en duktig fårklippare, klövarna tar jag själv förutom på baggarna som Martin gör åt oss när han ändå har satt dom på rumpan. 

Här står Lester och spanar på vad vi har för oss, väldigt social och nyfiken. Han är boss och väger nog 80-90 kg vid det här laget, det är sådär en 20 kg mer än sina polare som är småkillar i jämförelse trots att de är lika gamla. Ribban ovanför boxkanten är fastspikad för hans skull, han har tidigare haft tendenser till att hoppa över men med den här blir det inte riktigt lika lockande.

Ja så fick jag det här gjort, en ungtacka och tre äldre tog vi bort. Sparade bara köttet från denna då vi har frysen full sedan tidigare. Tanken att göra korv av de äldre tackorna har än så länge inte blivit av, det får bli något annat år helt enkelt.

Det är alltid jobbigt att ta bort gamla tackor, de har ju sin egen personlighet och har gett oss så mycket genom åren av lamm, kött och ull. Jag har inget problem med att slakta lammen men att ta bort tackor gör mig alltid nedstämd, det kan ta ett tag innan jag vill plocka fram kött ur frysen efter en sådan här helg. Att vi slog ut dessa djur hade både med ålder och att de hade egenskaper vi inte vill avla på.

Nåväl, det är så här det är när man har djur, de föds, lever och dör och det är sällan en naturlig död. Vår "slaktare" är en kompis som bokstavligt talat vuxit upp med slaktarbyxorna på. Han är alltid lugn med djuren och jag litar helt och full på hans kompetens och hantering när vi ska avliva och slakta här hemma på gården. I hans familj slaktar pappa, bror och brorson, att det gått i arv är kanske inte så konstigt då pappan jobbat professionellt med hantverket plus att samtliga är jägare.

Jag skulle egentligen vilja lära mig det här själv men inser att jag aldrig skulle få rutin på det med så långt mellan gångerna. Att bedöva med slaktmask och sedan avbloda går inte att göra utan att det ser och upplevs som dramatiskt, det är ju faktiskt ett liv man avslutar. Då är det skönt att ta hjälp av någon som har erfarenhet och är stadig på hand.

Det här momentet, knäcka benen och flå utförs vanligen i en slaktbock, men har man ingen sådan kan man lägga kroppen så här mellan två stockar. Efter att han lossat skinnet från ben och buk hänger vi upp den i traktorns lastare så det går lättare att ta av skinnet från ryggen (då lossar man även huvudet från halspelaren) för att sedan gå över till att sota och ta ur kroppen. Ett moment som också är viktigt är att knyta till matstrupen så att ingen magvätska ska kontaminera köttet, det gör man innan man lossar inälvorna från kroppen.
Det kött vi slaktar hemma stannar också hemma, köttlådor som vi säljer kommer direkt från slakteriet och har blivit besiktigat och godkänt av slakteriets besiktningsveterinär.

onsdag 11 november 2015

Åskrädd vovve och artilleripjäs.



Hittade några fina bilder på Atle från i somras, det känns redan som om det var ett år sedan med tanke på det gråa höstrusket vi har nu. Iallafall så sitter han i försommarsolen och gonar sig.

Håller koll på vem som kommer och går. Han hoppar inte ner från sin plats i första taget, kollar lite innan han vet om det är värt besväret att gå fram och hälsa på den som kommer.

Eller så kanske man kan få sig en korvbit bara för att man sitter still och är dekorativ.

Senare på eftermiddagen går åskan, då är han så här eländig. Punktmarkerar husse eller matte, står mitt på golvet under köksbordet och bara skakar. Flåsar och är påtagligt stressad. Det här har bara blivit värre med åren, numer reagerar han även på militärflyget som dånar i luften och artilleriet från skjutfältet som är en del av vardagen när man bor i en militärstad, ja inte varje dag men vi har ju övningar titt som tätt. Hur normalt man än försöker bete sig för att inte bygga på hans rädsla är det väldigt svårt att inte bli beskyddande när en liten hund mår så här dåligt

Senaste övning var för några veckor sedan. I kombination med ett stort lågtryck blev det en upplevelse utöver det vanliga när övningen med artilleripjäserna Archer genomfördes på Södra skjutfältet. Jag har nog aldrig upplevt ett sådant dånande bombardemang. Rutorna skallrade hemma hos oss trots att det är 15 kilometer bort. Det i sin tur kändes ju så där lagom välkomnande då vi samtidigt är en kommun som ta emot många asylsökande. Men jag antar att syrianer tycker det är en storm i ett vattenglas i jämförelse med deras upplevelser.

lördag 7 november 2015

Regn och minusgrader...


Stilla lördagförmiddag med sprakande eld i spisen. Dottern kom förbi på kaffe medan Olof slipar golven på deras vind, lilla Birk sover i vagnen ute på kallfarstun. Vi har minusgrader och regn... Helmysigt att få vara inne i stugvärmen!

måndag 26 oktober 2015

Vintern närmar sig, ströbädd och skinn till beredning.

Varje morgon skrapar jag bilrutan innan jag styr kosan mot grannkommunen, nu har vi frost och kyla på nätterna. Vi är helt klart efter i tidplaneringen med göromålen här på gården. Jag tog mig några dagar ledigt för att vi skulle kunna hjälpas åt med att riva stängsel, gödsla ut, flytta djur till andra hagar och städa och fixa så allt är klart innan snön kommer. Dagarna är korta nu så att vara ute och jobba kvällar efter arbetet är både mörkt och kallt. Ska bli skönt att få stalla in alla djur och fodra inomhus utan att snubbla runt ute i mörkret morgon och kväll. Katterna får frukost ute ett tag till.

Nu är iallafall ströbädden utgödslad och ligger i stuka på två fält. Tack vare inlån av kompaktlastare med gödselgrep fick vi ut nästan allt på 5 timmar. Vi hann precis lämna tillbaka den till vår kompis som har mjölkgård och använder den i utfodringen morgon och kväll. Stort tack för lånet!

Trixigt och så precist i dörrhålet att det krävdes slägga och slagborr för att göra plats för Avanten, men det var det värt! Det tog också ett tag att komma på hur den skulle köras och hur tung börda den orkar med.

Förr om åren har vi mockar ut för hand, alla som gett sig i kast med en djupströbädd skapad av fårens spillning, urin och halm vet hur kompakt och tung den är att handskas med. Vi brukar få hugga ut varje greptag i tre, fyra tag. Att tömma fårstallet har vi tidigare år jobbat med under en vecka - tio dagar. Tungt och slitigt och helt uteslutet iår då den var extra tjock tack vare att vi haft fler djur än något år tidigare. Här ser ni 50 cm hård packad finfin ströbädd (och skitiga sövlar med nöjd gube ) som är världsbäst till gödsel och jordförbättring.

Efter utgödsling har trädgårdsmästaren lagat dörrhålet genom att gjuta och putsa ny karm innan träkarmen med dörrblad sattes tillbaka. Nästa år skruvar vi bara bort den då jobbet ska göras. Sedan har jag grovstädat stallet och skurat foderbord, hinkar och vattenkar. Alla grindar har fått stå ute i regnväder och är nu helt rena och fina igen. Efter det har vi strött golvet med  torv, kalkat och sedan kört in halm i tjockt lager så nu kan tackorna stallas in, vi ska bara hyvla av stallplanen och lägga på ett lager sand först.

Vi hann skicka skinnen till berederiet tidigare denna månad, förhoppningsvis kommer de i retur innan julafton. Lastade allt på pall med pallkragar. Plast i botten och hela vägen upp så vi kunde göra att packet av alltihop. Smidigt med upphämtning på gårdplanen. Från början skickade vi i kartong med bussgods men nu är det så pass stor leverans så Schenker hämtar på gården. Vi tar återtag på skinnen så vi kan gå igenom skinnen och ha koll på eventuella flåskador. Vi har klarat oss utan trasiga skinn genom alla år, till viss del vill jag tro på att det har med återtaget att göra. Slaktaren är kanske mer omsorgsfull då han vet att vi kommer titta på skinnen innan vi skickar iväg dom till garveriet. Hör att en del kollegor får anmärkning på trasiga skinn då de går direkt från slakteriet. Att hantera skinnen, skaka av saltet och vika/packa är både tungt och skitigt jobb. Det fanns några riktigt fina skinn som det ska bli spännande att få i retur!
Frukost ute i gårdshagen. Alla tackor är på framsidan av huset nu, de har hunnit beta rent det lammen lämnade och går nu mer på promenad i landskapet och tar sig någon fröställning här och där. Maten får de morgon och kväll i foderhäckarna som vi använder på den här gården.
Till veckan ska de klippas och efter det blir det omgruppering till fårstallet med rasthagen utanför. De kan iofs få ta sig en promenad men känner jag damerna rätt så vill de hållas nära vinterbostaden och maten nu när frosten ligger kvar.

tisdag 29 september 2015

Städa hagen och inspekterat odlingarna...

Det blev helt tomt och boktavligt talat dött i hagen efter att slaktbilen hämtat alla lamm på måndagens morgon. Lastningen av lammen gick bra när vi väl fått på tackorna som skulle med också. Usch, att skicka mina fina tanter var verkligen inte kul, bökiga och helt ovilliga att kliva på bilen var de också så jag kände mig verkligen som en skurk.

Resten av dagen ägnades åt att städa upp i hagen. Foderspill, gödselhögar och ensilage som städats ur foderhäckarna under de sista veckorna blev till lass efter lass som vi körde bort med fyrhjulingen. Slitigt och tungt då det var många lager med gödselfylld ensilage runt matplatserna. Men vi hade fint väder hela dagen så arbetet flöt på bra.

Gick en sväng runt gården för att ta bilder på årets grödor. Vi hade ju en kall juni och blöt juli som sedan följdes av en varm och skön augusti, turligt nog får man väl säga! Allting exploderade i grönska och fruktbildning. Vi kan väl säga att vi nästan hann ikapp med det mesta även om mängden grönsaker inte är som ett normalt år.


 Rödbetor, ärtor, bönor och längst bort fransk dragon.

Bjuder på ytterligare en förlåtande bild där man inte ser allt ogräs, det har verkligen frodats denna blöta och slutligen varma sommar!

På baksidan av huset där trädgårdslandet ligger har tackorna sin semesterhage. Här har det gått och sinat av och vilat upp sig efter några intensiva månader med lamm. Nummer 99 är vår fina Prinsessa som var ett ytteppytte flasklamm ifjol och som fick bli kvar i flocken den där kvällen när jag och trädgårdsmästaren märkte alla slaktlammen och han upprört bestämde att hon skulle få bli kvar trots att jag mentalt bestämt mig för annat. Hon är lite slarvigt märkt (fel placering på det örhänget men men det sitter kvar) och har fortfarande bara ett märke... man kan läsa om hennes första tid här och och här.

I år fick hon sitt första lamm, en stor präktig bagge som hon tagit hand om med bravur. Han var tillslut jämnstor (nästan) med henne. Det såg verklligen lite lustigt ut då han diade.

söndag 20 september 2015

Ull och lamm


Härlig gobelängull på ett av våra korsningslamm. I fredagskväll öppnade jag upp fårhuset till lammen så de fick komma in och torka upp ordentligt efter de senaste dygnens regn. Betet är slut, det som är kvar är mest bukfylla dvs ganska näringsfattigt. Så sedan en vecka kan man säga att vi utfodrar med ensilage fullt ut. Det var hursomhelst ett gäng nöjda lamm som boade in sig och tömde foderbordet medan regnet öste ner utanför.

Vår slaktanmälan som vi gjort i god tid till v37 flyttades fram av slakteriet till v40. Eftersom vi har dåligt med bete så här på sluttampen (det hade ju räckt bra om vi fått skicka som vi bokat) och lammen blir mer och mer självständiga är det ett himla jobb med att hålla dom mätta och belåtna så de inte hoppar över till grannens fina gröna vallar. Igår släppte jag in dom på nästa års välkomstbete något jag aldrig behövt göra tidigare år, surt och jag kommer förmodligen få ångra det men vad ska man göra, nu har de något att pyssla med och hinner förhoppningsvis inte hitta på nåt ofog, som att rymma tex.

Det har blivit fina pojkar och flickor av årets smålamm. Både ull och kropp är helt ok. Våra nya baggar har helt klart gett fina avkommor.
Finullsbaggar på bilden. Ullen har härliga staplar och är överlag väldigt jämn. Men ännu är vi inte i hamn med tätheten i fällen, eller rättare sagt glesheten. Jag vill ha lite glesare mellan stapeln för att uppnå bättre skinn.



Till veckan ska vi märka lammöron för återtag av kött och skinn så har vi det gjort i god tid innan slaktbilen kommer. Det här lammåret går mot sitt slut och som vanligt är det både vemodigt men skönt. Nu gäller det bara att ha alla kvar i hagen sista veckan, fårhuset är alldeles för litet för 40 djur så  där kan de bara vistas under natten.


måndag 14 september 2015

Kräftskiva på höjden!

Årets kräftor avnjöts i gassande solsken en fredagskväll i slutet på aufusti. 27 grader varmt, vindstilla med helt klar himmel, det är inte ofta vi har haft sådant fint väder när kräftorna ska intas. Vilken härlig augusti vi fick efter en bedrövligt regnig juli. Men så snart solen går ner och mörkret kryper på så lägger sig dimman som en blöt slöja över allt. Då är det skönt att ha ett varmt växthus att vistas i.

Som komplement till kräftorna bjöd vi även på ugnsstekt fjällröding från trädgårdsmästarens senaste fjälltur. Enkelt och gott med kokt mandelpotatis, gräddfilssås och sallad på grönsaker från växthuset.
Ett himla pillande och knäckande med dessa kräftor, man bör inte vara helt utsvulten när man börjar så det kan vara bra att grunda med lite nygräddat bröd och västerbottensost innan man låter snapsen och kräftorna landa i magen!

måndag 31 augusti 2015

Vi blev med traktor!

Stor investering för den här gården men vi har funderat några år och var väldigt överens efter den senaste vinterns enorma snömängder kombinerat med krasslig förste snöskottare (trädgårdsmästaren), inte en till vinter utan traktor, sedan har vi ju ett litet jordbruk där den ska användas först och främst! Jag ser verkligen framemot att slippa dra fram tunga ensilagebollar med bilen eller städa hagen efter vinterns ensilageutfodring med grep och skottkärra. För att inte tala om putsa beten och lufta strängar inför pressning.

Medan vi har funderat har vi kollat runt på både begagnat och nytt, vägt för och emot med den prisskillnad det innebär. Jag var mer inne på en bättre begagnad medan trädgårdsmästaren ville köpa nytt. Ja ja han är dyr i drift min trädgårdsmästare men det fick bli en sprillans ny röd traktor av enklare modell. Andrahandsvärdet är ju trots allt mycket bättre än på en bil i samma prisklass.

Zetor Major 2015, 80 hästar med lastare, planskopa, gafflar och balgrip. Bra många fler reglage, växlar och funktioner än den gamla baklastare vi använt tidigare. Men en stark liten traktor som är lagom för vår verksamhet och nog så avancerad att lära sig köra. Nu måste vi bara bygga ett litet garage/carport till den innan vintern. Under tiden håller vi på att bekanta oss med varandra, den ska köras in några mil innan vi kan börja jobba fullt ut med den.
Övningskörning blir att samla ihop alla ensilagebollar och stapla dom hemma på gården samt flytta lite sandhögar från punkt a till b, däremellan tar sig trädgårdsmästaren en tur längs byvägen för att lägga till några kilometer med normal körning dag för dag.  


söndag 30 augusti 2015

En liten gårdsrapport och flugpapper...



Ja här händer det inte mycket, livet går sin gång. Semestern är slut och jag har börjat arbeta igen. Lammen växer i hagen, vi skiljde från för några veckor sedan och det gick utan problem men det var ändå en svettig historia att dela upp flocken och föra bort tackorna till ett nytt bete med lite gles återväxt. 
Förresten verkar betet räcka till för denna säsong trots att vi har mer djur än någonsin med våra 60 får utspridda runt gården i tre olika grupper. Det kan vi tacka vädret för som bjudit på mycket regn och slutligen en fin augusti med riktig sommarvärme, vegetationen fullkomligt exploderade! 
Men nu får vi nog bara acceptera och erkänna att här i Norrbotten är det höst. 

Med värmen kom också mycket flugor, då åker alla flugsmällare fram och flugpapper... Trädgårdsmästaren tycker flugpapper är väldigt fiffigt och lägger ut papper på lite strategiska platser, dvs där flugor gärna slår sig ned. Men här är det viss någon annan som hamnat i klistret och förmodligen haft lite jobbigt med att lösgöra sig. Misstänker att det är livsnjutaren på den övre bilden då han såg lite tufsig ut ett tag.

fredag 31 juli 2015

Måla huset med linoljefärg.



Det ska ju bara göras! Vi målade framsidan och ena gaveln sommaren 2013, ifjol jobbade jag exakt hela sommaren så det fanns ingen ork eller tid att fortsätta. Men nu i år hade vi planerat att måla baksidan och södergaveln. Vad händer då? Jo det regnar nästan precis hela tiden!

Men nu har vi tagit itu med målandet efter några dagar med uppehåll. Skrapade sidan som är mot norr och därmed inte så dålig på en dag. Sedan regnade det konstant i fyra dagar, efter det uppehåll så vi kunde grunda de skrapade partierna. Efter det regn igen i två dagar och nu äntligen tre dagar med sol så vi har kunnat börja måla.

Vi tar flera pauser under parasollet, förmiddagskaffe, lunch och vätskepaus. Viktigt att ta det lugnt och jobba på i lagom takt. Trädgårdsmästaren har ju varit dålig i rygg, axlar och höft hela vintern och våren men jobbat iallafall. Just nu är han mycket bättre men att bygga ställning och klättra runt med plank och målarpytsar på stegar som en annan cirkusakrobat är inte alltid så bra för en sliten kropp. Själv blir jag bara mer och mer höjdrädd och håller mig på marken och stegpallen, kan klättra upp ett steg på ställningen men högst upp går bort.

Vi har en bra byggställning men den är tung att bygga. Den här gången reste vi hela husets längd och vi har inte varit snåla med bommar på de olika sektionerna. Det ska vara enkelt att höja och sänka nivåerna vartefter vi målar och ställning har vi gott om efter många års husrenoverande.
Vi målar med Ottossons linoljefärg. Grundar de renskrapade partierna med en blandning av 50 % kallpressad linolja, 35% färg och 15% balsamtepentin. Låter det suga in och torka två-tre dagar innan vi slutstryker med ockragul på fasad, varmgrå till foder och knutar och kromoxidgrön runt fönstren. Fönsterbläcken får även i fortsättningen vara naturligt galvade. De är en eftergift till modernare tider, tidigare var här påspikat diverse hopplock av utplattade plåtburkar och bitar av plåt i olika stadier av rostigt förfall.

När vi köpte gården för snart tjugo år sedan var den helt vitmålad med linoljefärg, endast fönstren och pardörrarna hade avvikande färg.  Inser att det hade varit verkligt modernt nu om vi fortsatt med den färgättningen :-) Men det var totalt omöjligt att vara ute på gårdsplanen utan solglasögon en solig dag med hela den stora vita fasaden som obarmhärtigt reflekterade soljuset. Så vi valde en för tiden och fasaden mer tidstypisk färgsättning. Hade det varit stående lockpanel eller bart timmer så skulle den blivit faluröd istället som är den typiska färgsättningen på norrbottensgårdar.

Nu har vi kommit mer än halvvägs med fasaden och vädret ser lovande ut några dagar till. Fördelen med linoljefärg är många bla tål den fukt även om hög luftfuktighet inte är optimalt målningsväder men vad gör man? Solen värmer upp luften bra på dagarna och baksidan har morgonsol från kl 4. Vi håller tummarna och målar vidare.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails