tisdag 30 oktober 2012

Nils 13 år!

Vi har ju missat Nils födelsedag, den 22/10 fyllde den här sötnosen 13 år. Jag kommer ihåg när vi hämtade honom i kyrkbyn, Gammelstad. Vi skulle ge honom i julklapp till dottern.

Den 22 december för tretton år sedan fick hon den sötaste lilla kattungen hon någonsin sett. Sammetsgrå med en fin röd rosett runt halsen. Han är fortfarande lillmattes ögonsten, så fort hon kommer hem så myser de tillsammans i soffan eller i sängen när de sova. Nils föredrar helt klart hennes sällskap framför vårt.

lördag 27 oktober 2012

Jätteverbena och hundspya.

Det snöade igårkväll, ett fint litet pudertäcke. Kanske det får ligga kvar men mest troligt så tinar det bort. Vi har haft rejält kalla dagar den här veckan minus 8 grader på dagarna och igårmorse kröp termometern ner till 14 på morgonen. Jätteverbenan i järngrytan är fortfarande dekorativ, den har varit fin i alla väder tål både regn och torka. Ja den klarar även kylan bra den står fortfarnade ståtlig och vajar i vinden. 

Skatorna har haft morgonmöte på gårdsplanen, undrar vad det hittade här, kanske en hundspya? Atle tjuvåt av katternas mat igårkväll med påföljd att han mår jättedåligt och kräks. Antagligen för att han redan har ätit och fyllt magen med sin egen mat och som grädde på moset fyller på med katternas torrfoder, det får inte plats och kommer upp efter ett tag.
Det slutade med en arg matte som skurade mattan i salen två gånger under kvällen och en hund som fick gå ut på gårdsplanen för att springa av sig och spy upp det han hade kvar.

Förresten varför kräks alla hundar och katter helst på den finaste och mest svårtvättade mattan, det slår aldrig fel här hemma hos oss iallafall, oftast på samma fläck (vilket kanske är lika bra förstås).
Nu ska jag jobba löningslördag, då brukar det vara lite extra att göra så kvällen går till att vila, men imorgon ska jag försöka vara ute och njuta av en ledig dag med lite jobb hemma på gården.
Ha en fin lördag alla! /Annelie

tisdag 23 oktober 2012

I söndags...

Vintrade vi i växthuset, nu är det tömt på alla plantor, bara stamrosen och morsdagsrosen väntar på att komma till sitt vinterviste hos trädgårdsmästaren och alla hans drivhus. Vemodigt men så är det ju nu, vintern är i antågande.

De tomater och chilli som var kvar är skördade sedan tidigare och ligger och mognar i köket. Bänkarna är omgrävda så att bottens gödsel nu är blandad med övriga jorden. Vi kan fortfarande ta en fika här ute när solen skiner. Försöker alltid hålla växthuset tomt från pinaler så att det går att använda när vädret tillåter, cyklar och gräsklippare är bannlysta här inne!

Inne i värmen står några kryddväxter och tinar upp sina frusna blad och orkidén som stått i bagarstugan och frusit har också fått komma in i värmen. Nils har tagit plats på köksbordets soliga hörn där han vet att han brukar få sitta utan att matte schasar ner honom.
Ja, så förflöt vår söndag, jetlag och seghet efter att ha jobbat fredag och lördag gjorde att vi började med sovmorgen men ändå hann med mycket fram till mörkret kom. Det är väl nackdelen med semester, det blir lite stress med att hinna ikapp med allt som ska göras innan snön kommer. 

söndag 21 oktober 2012

Semester i Karibien

Ja vi har ju varit på en semestertripp/bröllopsresa jag och trädgårdsmästaren. Den här gången åkte vi på kryssning i västra Karibien med världens största kryssningsfartyg Allure of the Seas. Vi har ju varit iväg tidigare men då med systerfartyget Oasis of the Seas. Om det har jag berättat här

Ett bekvämt och skönt sätt att resa, känns verkligen avkopplande och lyxigt! Fartyget är enormt och fullt utrustat med allt man kan tänka sig vilja göra när man är ledig. Det finns något för alla åldrar
t ex jazzklubb, teater, klättervägg, skridskobana, jetski, gallerier, spa med topputrustat gym, basketplan, vattenpolo, minigolf, pingis, vinprovningar med mera.

Sedan är det det här med maten, de har väldigt fina matställen både lunchbufféer och gourmerestauranger plus caféer och pizzeria/grill, för att inte tala om glassen.
Finns visst en brittisk undersökning som visar att en kryssningsresenär går upp mellan 3-5kg på en vecka. Jag förstår precis hur det går till, för även om man som jag (nu för tiden) älskar grönsaker och är ganska noga med vad man stoppar i sig så är det svårt att låta bli när man ser allt som serveras, det är ju all inclusive på sådana här resor, ja inte alkohol då förstås och en och annan specialrestaurang där man måste betala. Man bara måste smaka av allt så tallriken blir lätt överfull trots det bästa intentioner om motsatsen.

 Här är vi på Jamaica, det är fartyget man ser i bakgrunden.

Varmt och kvavt så man håller sig helst i skuggan. På båten är det ju väldig behaglig temperatur där all inomhusmiljö allt är svalt luftkonditionerad.

Modell på hur man kokar rom. Vi gick en sväng på stan också, Freemont Jamaica påminner om det jag sett av Indien. Portugisisk arkitektur i glada färger, väldigt slitet och smutsigt med ett myller av glada människor som vill sälja på en allt från cannabis till silverarmband.

Omtumlande och varmt, det blev en kort promenad för när man lever på en sådan här båt så är man verkligen i sin egen bubbla, dvs lyxkuvös för utarbetade medelålders kvinnor och män. Allt färgstarkt och påträngade vad gäller dofter, färger och ljud blir helt energidränerande!

 Hemma igen står vi uppe på däck och spanar ut över hamnen och staden.

Just här i Freemont var det ett antal personer som höll på att missa båten. Det är stränga regler om att passa tiden för avgång, fartyget väntar inte på eftersläntare. Men just här så var det flera barnfamiljer som kom sent, så jag tror det var en förmildrande omständighet.

Vår hytt med havsutsikt, vi var ju ett gäng på 12 personer och vi hade lyckats få hytterna bredvid varandra. Då kan man låsa upp mellanväggarna på balkongerna och umgås även där, hytterna är ju inte så stora så att sitta ute tillsammans och dricka eftermiddagskaffet eller ta ett glas vin är perfekt.

 Tre glada brudar, Ulla-Karin, Anita och jag.

 Jazz på däck fyra.

 Här är vi på Haiti, Labardee, där vi badade i havet och solade hela dagen.

Nästa stopp blev Consumel, Mexico. Vi hade bokat en utfärd till Tulum och Maya-staden på fastlandet som skulle ta 8 timmar. Först med färja 45 minuter till fastlandet, som bara den var en upplevelse då nästan alla blev sjösjuka och kaskadspydde i de av besättningen utdelade kräkpåsarna, och sedan buss en timme till Tulum och Mayastaden.

 Den enda sortens bofasta just här.

Att vara barbent och jobba med "snöret" är inte skönt, det har jag provat, men det är klart han har ju kvar skyddet mitt är bortmonterat för att jag ska komma under stängseltrådarna.

Vacker och fridfullt med svalkande vindar från havet. De byggnader som finns kvar är olika palats eller tempel. Här innanför murarna var det endast officiella byggnader medan befolkningen bodde utanför i jungeln. Det var en intressant och proffsig guidning som vi fick av Gabriel som själv är mayaindian. Bara deras historia i snabba drag skulle bli 10 inlägg här på bloggen så jag går inte in på det.
Enkelt sammanfattat så dyrkade de ljuset och solen, utförde människooffer, odlade grödor och fiskade samt använde cacaobönan som "valuta" i sina affärer, föredrog vulkaniska stenar som var hårda men formbara till smycken och verktyg framför det mjuka guldet som därför ansågs värdelöst. De hade en fungerande kalender och förstod att jorden var rund när vi knappt kunde rista runor här i väst.

Resan tillbaka från Maya-staden gick bättre, nu åkte vi med en snabbare färja ut till ön Consumel där vårt fartyg låg ankrat. Så vitt jag hörde så var det ingen som mådde dåligt, skönt att slippa ulkandet även om jag led med de som mådde dåligt.

 Kaffe ute på soldäck.

 Vi hade alla slags väder, sol och mulet men hela tiden varmt och skönt.

 Roligt att titta på, blev några vurpor för de flesta.

 Monika och Palle.

 Ulla-Karin och Janne

 Det är här nere i Centralpark vi sitter och lyssnar på fågelsång och vindens sus i träden.

Skönt vuxenställe utan barn. Det finns många utrymmen både för barn och vuxna så vill man ha lite lugnt hittar man det också. Det som syns och hörs är förstås badparkerna och boardwalken men sin karusell och vattenteater.

Palle som inte kan sitta still när man tar en bild och Ulla-Karin som håller stilen.

Lunchens efterättsbuffé. Bara att plocka så många sorter man vill.

Andra efterrätter smakar också bra, Frozen Margeritha!
 
 Här är vi tillbaka i Florida, Fort Lauderdale.

Vi ska strax gå av, nere på kajen har man redan börja fylla på för nästa kryssning.

 Vi stannade ytterligare några dagar i Florida men nu i Miami.

 Här är vi ute på en sightseing i Biscayne Bay. Rakt fram Downtown Miami.

Som förra gången bodde vi på Miami beach i Art deco-kvarteren. Den här delen av Ocean Drive är uppbyggd efter en stor orkan som sopade bort alla träbyggnader i början på 1900-talet, efter det så byggdes husen "orkansäkra" i betong.

Lite mer turistutflykter, nu till Coral Gabels och Coconut Grove. Det här hotellet bor Obama på när han är i Miami. Nu kommer jag inte ihåg vad det heter men stort och imponerande var det iallafall. Hotellet fungerade som sjukhus under andra värlskriget.

Över huvudaget så är det mycket som handlar om storhet och kändisskap här. Allt snurrar runt "framgång" och hur mycket pengar man tjänar. Ja antagligen inte allt men på de utfärder vi gjort i Miami så talas det alltid om kändisar, deras feta bankkonton och hur mycket pengar deras egendomar har kostat nu och då. Väldigt tröttsamt i längden, detta land som är helt bankrutt och där hela servicesektorn baseras på svarta pengar i form av dricks.
 
Så omodernt det är att vuxna människor ska behöva stå och förklara och be om dricks för att de ska ha råd att skicka sina barn till skolan eller köpa nya jympadojjor till dom. Att de inte har kommit längre här i USA känns faktiskt u-land. Fy vad vi har det bra i Sverige!

Men här var det genuint och trivsamt, lilla Havanna i parken där exilkubanenrna träffas på eftermiddagrana och spelar domino eller schack, röker cigarrer och snackar om Kuba och andra viktigheter. Kom inte här och prata om Castro om du inte vill råka illa ut, de hatar Castro (enligt guiden).

Anita, Thomas, Toril och längst bort Knut och Sissel...också smugglar Jan förstås i sina mystiska solbrillor.

Jag avslutar med bild på en egendom som ägs av en av världens rikaste män. Jag vet inte vem han är men han har gjort sig stora pengar på ett blått piller som många män här i väst inte kan leva utan! Det här var enligt guiden det största och mest påskostade palatset i hela Miami, bara så att ni vet!  

tisdag 16 oktober 2012

Finväder!

Hörde att vi fått snö hemma, där vi befinner oss just ni är det väldig brist på såna fenomen! Men snart är vi hemma igen så jag njuter på beachen i Miami en dag till, medan dottern och Olof håller ställningarna på Höjden.

torsdag 4 oktober 2012

Jaha, det här har vi pysslat med

 Lite stressigt har det allt varit i veckan, mycket att stå i på jobbet och så fixa en privat liten sak...
 som nu inte är så privat längre då jag lägger ut bilder här.
 
 Vi har ringmärkt oss.
Jag och trädgårdsmästaren, efter 28 år så tyckte vi det var dags! Ett trevligt litet onsdagsbröllop av det borgerliga slaget. Sedan champagne med våra närmaste på vårt stammisställe Hanssons.

tisdag 2 oktober 2012

Klippt alla får och personalmöte.

I söndags hade jag bokat Martin som kom och klippte alla får. Det är nu fjärde gången han är hos oss så nu börjar vi har bättre rutin på hur det går till och vad som fungerar bäst. Här är det fjolårstackan Mimmi som blir friserad, en riktg hoppjerka är hon minsann, men till slut blev hon klar efter en liten brottningsmatch.
 
Vi har inget närliggande golv-utrymme som är stort nog att rodda om till klippyta så vi lägger ut skivor på ströbäddden för att göra ett hårt golv med närhet till alla ihopsamlade tackor. Inte opimalt med halmen men vad gör man. Om vi bygger ett mer ändamålsenligt fårhus ska det minsann planeras bättre för sådan här hantering.
 
Efteråt är de så fina och nätta. De tar gärna några gkädjeskutt och bockar sig, antagligen känner de sig väldigt smäckra och smidiga utan den tunga fällen av ull.
 
Baggarna klipper vi numer stående, de har blivit så stora och omfångsrika så det går lika snabbt att klippa dom inne i sin box, jag håller huvudet eller baken på plats medan Martin klipper, sedan verkas klövarna runt om. De tycker det är skönt att bli friserade och pysslad med samtidigt som de har koll på varandra vilket innebär ett hopp åt sidan eller ett försök att stångas trots att de är åtskiljda med fårgrindar när vi klipper dom. Slutade med att jag hängde en hästfilt över grinden så de inte kunde se varandra och se då blev det lugnt.
På jobbet har vi haft ett arbetsmöte och gått igenom nya och gamla rutiner, höstens menyer och kommande aktiviteter. Styr upp lite och förbättrar logistiken blandannat, det kan snabbt bli gnissel i maskineriet om inte alla drar samma lass. Då är det bra att snabbt bromsa upp och ta nya tag. Vi är ju alla olika men även på en lite arbetsplats är det viktigt att alla förstår och vet hur vi ska jobba för att det ska bli så bra som möjligt för våra kunder och oss själva.
Den här gången tog vi ett afternoon tea till mötet. Det är sällan vi sitter och mysfikar så här, känns lyxigt och skönt att göra det för en gångs skull mitt i arbetsvecka!
 
 
 
 
 

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails