Mer Sri Lanka

Sri Lanka är så vackert, grönt och lummigt, varmt och fuktigt. soligt och skönt men vi fick också uppleva några riktiga åskoväder. Då blixtrar det och dånar hela tiden och regnet vräker ner. Här sitter min trädgårdsmästare och funderar över varför ingen lagar alla trasiga solstolar som står här och var på vår strand.

Trevliga ankor som håller rent och fint runt gården på Ice Bear Guest House.

Man ser tydliga spår av kolonialisterna i de gamla byggnader som fortfarande finns kvar. Här är vi på Ice Bear guesthouse i Negombo och äter en lätt lunch, de har även äkta gott kaffe. Det är inte lätt att få sig en sån kopp här i te-land. Lugnt och stämningsfullt att sitta i skuggan och slappa medan man hör dyningarna från havet i bakgrunden.

Common craw eller kråka helt enkelt. En mulen och regning eftermiddag vi stranden.

Mannen roade sig med lite egna utflykter.

Katamaran ut på havet, här en egen konstruktion som många fiskare använder sig av.

.

En dag åkte vi till huvudstaden Colombo, den är ett virrvarr av modernt, gammalt, kolonialt, buddistisk, muslimskt och katolskt. Här finns också stora univeristet med ungdomar som strövar runt med sina Ipads och mobiler i skuggan under de stora träden. Baksidan är ju så klart de fattiga kvarteren som är ren slum med plåtskjul i ett gytter av gränder. På bilden är vi och besöker ett att stadens äldsta buddistiska tempel, allt är stilla och fridfullt och samtidigt pågår aktiviteter i vartenda hörn. Turister, buddister och munkar i en salig blandning.

Förresten så bodde vi på ett trevligt och bra hotell. När vi bokade så var vi överens om att vi inte ville ha långt till flyget så vi valde Negombo och Golden Star Beach Hotel. Den staden med sina hotell är ofta utgånspunkt för turister som vill resa runt och upptäcka Sri Lanka. Det är nära till de stora sevärdheterna men flera timmars bilresa till de vackraste stränderna.

Man ska inte alltid tro på recensioner man läser på nätet, vi kollade upp vårt hotell innan vi bokade och blev lite fundersamma då det var en massa gnäll på allt möjligt.
Men förnöjsamma och vana att se glaset halvfullt istället för halvtomt så bokade vi.

Jag kan bara säga att vi hade jättefina rum, rent och städat varje dag, frukostbuffén var superbra och utöver det jag är van vid på sådana här resor, personalen trevlig och serviceinriktad om än några ungdomar hade svårt att förstå engelska eller kanske snarare var nya och rädda att ta egna initiativ.

Stranden var fin och städades dagligen av hotellets två trädgårdsmästare. Det enda som vi kan klaga på var alla solstolar som var trasiga som dom trots det ändå ställde fram med påföljd att de fick bära bort dom när någon ny turist upptäckte att de var obrukbara.

För oss som alltid har hammare, spik och skruv i närheten hemma var det helt obegripligt att ingen bara lagade dom, det hade tagit max någon timme att sätta fast några spjälor och skruva fast det som satt löst. När vi påtalade det så fick vi höra att han som hade det till sin uppgift hade semester.

Just sådana grejer är stor skillnad mot hur det är hemma. Här tar man ingen annans jobb eller så är det brist på management.

Här sitter syrran på vår plats nedanför baren, våra solstolar är hela med fräscha dynor för vi har en pigg trädgårdsmästare med oss som går ut tidigt på morgonen och ställer iordning våra solbäddar.
Här tillbringade vi de flesta dagar från klockan nio på morgonen till sena eftermiddagen, många timmar i skuggan för det var varmt men precis vad våra vinterbleka kroppar behövde.

Här ser man delar av hotellet från vår plats på stranden. Den första lördagen vi var här så var det en festbokning på hotellet för ett gäng killar. I Sverige hade det kanske varit en fotbollsklubb eller en svensexa men här vete tusan vad det var, roligt hade de iallafall. Dansade, åt, festade och söp sig redlöst berusade.
De höll till i en egen avdelning eller annex nere vid stranden, fördelen var att det här skedde mitt på dagen och inte på natten men vi var ändå tvugna att gå en lång promenad för att lugna ner kropparna efter all techno-disco-pop som pumpades ut i hög volym, gärna samma låt om och om igen. Men efter några pavor sprit så blev det lugnt och alla slussades in i bussar och åkte vidare.

På våra resor så ägnar vi oss inte åt shopping, det är vi ganska ointresserade av men ett besök på helt vanliga varuhus eller supermarkets som det heter det gör vi alltid. Här är vi på "ICA" i Negombo, här kan man köpa sig en egen kompost för gasproduktion.

Den fanns i tre olika storlekar, den här var störst. Det verkar vara en vanlig lösning och väldigt praktisk då all mat lagas på gasspisar.
När vi åkte runt i omgivningarna tänkte jag på det att det var få hundar och nästan inga katter som sprang runt bland husen (och stränderna). Det är renare och mindre skräp än i Indien, kan det här vara en förklaring?
En mini biogasanläggning för hushåll som går som tåget i värmen!

Over and out från Sri Lanka/Annelie

Semester...igen

Ja det är nästan så man skäms, vi har ju hunnit med en semestertripp till Sri Lanka under de två första veckorna i februari. Så om någon tyckt att mina inlägg varit lite väl generella så beror det på det. Schemalagda och bestämda i förväg blir de ju inte så synkade med verkligheten. Vår resa var bokad och klar långt före jul så det blev lite omtumlande med en pappa på sjukhus och hans bortgång på det. Man kan väl säga att när vi väl insåg faktum så var det bara att fullfölja resan och se den som en välbehövlig semester efter allt kaos i familjen och intensiva dagar på jobbet med för den delen.

Jag ska lägga in fler bilder från vår resa men här kommer några från den dag vi gjorde en tur till teodlingarna i "highlands". Här är vi ca 1600 meter över havet det är fuktigt och svalt, ett utmärkt läge för odling av högkvalitativt ceylonte.

Den teplantage vi besökte heter Glenlock. Vi fick en guidad tur i fabriken och sedan gjorde vi ett besök i deras butik och restaurang där vi köpte med oss exklusivt te.

Teet som plockas är två blad plus toppskottet som är så färskt så det inte har slagit ut riktigt.
Processen att göra ett svart te tar 24 timmar från de att de tamilska teplockerskorna, det är enbart kvinnor som plockar, levererar sin säck med färska skott till att det är klart och står svart och väldoftande i sina pappsäckar klara att levereras till auktionen för vidare försäljning till grossisterna och tetillverkarna.

Man kan väl enkelt beskriva processen i fyra steg, 1. mekanisk torkning på långa banor med varmluft, 2. krossning för att lösgöra resterande vätska (det sker på bilden) .3 slutlig upphettning/torkning för att avstanna fermenteringen. 4. sortering i olika storlekar.

Alla maskiner är gamla men väl fungerande, det doftar te med en touch av hö och slåtter här inne. Väldigt friskt och behagligt med andra ord men det är hög ljudnivå, .

En av de nyare maskinerna som tillkommit under 60-70 talet är den här fläkten som blåser/sorterar tebladen efter storlek. Man kan väl enkelt säga att den gjort det möjligt att ta tillvara de sämre delarna av broken pekoe som blir fannings och dust. Dust, det minsta pulverartade teet är det som vi har i tepåsarna (teabags) Det teet går inte att filtrera med en vanlig sil och blir starkare vi bryggning än en exklusivare tesort av t ex orange pekoe som har en mildare aromatisk smak.

Så här ser teet ut som kommer från de olika tebladen. Det ljusbruna överst till vänster blir kompost, det är stammar och stjälkar som inte används som te.

Säckar med svart te av O.P (orange pekoe) och B.O.P (broken orange pekoe) som ska säljas på teauktionen. Teplockaren ska leverera minst 20kg färska blad per dag och trots att Sri Lanka har följt med bra i utvecklingen och numer odlar organiskt te så har de tamilska teplockarna låg status och lever fattigt, de tjänar ungerfär 3-4 dollar om dagen vilkt är 2/3 av vad de sämst betalda statligt anställda tjänar. Det var inga Fairtrade-odlingar där vi åkte runt, det känns sorgligt för det här är ett riktigt hantverk utfört av kvinnor i gamla lokaler med maskiner som är avskrivna för 150 år sedan, helt klartt finns det marginal för vettigare löner.

Uppe i bergen träffade vi på såna här småkillar, makaker som skyggt höll koll på vad vi gjorde.

Första veckan blev en åtehämtningsvecka, precis som det brukar vara när man tar semester, luften gick fullkomligt ur mig och min syster som också var med på resan. Vi orkade ingenting ville bara ligga under palmerna i skuggan och njuta av värmen medan trädgårdsmästaren piggt undersökte stranden, staden och omgivningarna. Här på Sri Lanka är det väldigt vackert, varmt och tropiskt med hög luftfuktighet, stor skillnad mot vädret i Indien som är betydligt torrare.

Semester i Karibien

Ja vi har ju varit på en semestertripp/bröllopsresa jag och trädgårdsmästaren. Den här gången åkte vi på kryssning i västra Karibien med världens största kryssningsfartyg Allure of the Seas. Vi har ju varit iväg tidigare men då med systerfartyget Oasis of the Seas. Om det har jag berättat här

Ett bekvämt och skönt sätt att resa, känns verkligen avkopplande och lyxigt! Fartyget är enormt och fullt utrustat med allt man kan tänka sig vilja göra när man är ledig. Det finns något för alla åldrar
t ex jazzklubb, teater, klättervägg, skridskobana, jetski, gallerier, spa med topputrustat gym, basketplan, vattenpolo, minigolf, pingis, vinprovningar med mera.

Sedan är det det här med maten, de har väldigt fina matställen både lunchbufféer och gourmerestauranger plus caféer och pizzeria/grill, för att inte tala om glassen.
Finns visst en brittisk undersökning som visar att en kryssningsresenär går upp mellan 3-5kg på en vecka. Jag förstår precis hur det går till, för även om man som jag (nu för tiden) älskar grönsaker och är ganska noga med vad man stoppar i sig så är det svårt att låta bli när man ser allt som serveras, det är ju all inclusive på sådana här resor, ja inte alkohol då förstås och en och annan specialrestaurang där man måste betala. Man bara måste smaka av allt så tallriken blir lätt överfull trots det bästa intentioner om motsatsen.

 Här är vi på Jamaica, det är fartyget man ser i bakgrunden.

Varmt och kvavt så man håller sig helst i skuggan. På båten är det ju väldig behaglig temperatur där all inomhusmiljö allt är svalt luftkonditionerad.

Modell på hur man kokar rom. Vi gick en sväng på stan också, Freemont Jamaica påminner om det jag sett av Indien. Portugisisk arkitektur i glada färger, väldigt slitet och smutsigt med ett myller av glada människor som vill sälja på en allt från cannabis till silverarmband.

Omtumlande och varmt, det blev en kort promenad för när man lever på en sådan här båt så är man verkligen i sin egen bubbla, dvs lyxkuvös för utarbetade medelålders kvinnor och män. Allt färgstarkt och påträngade vad gäller dofter, färger och ljud blir helt energidränerande!

 Hemma igen står vi uppe på däck och spanar ut över hamnen och staden.

Just här i Freemont var det ett antal personer som höll på att missa båten. Det är stränga regler om att passa tiden för avgång, fartyget väntar inte på eftersläntare. Men just här så var det flera barnfamiljer som kom sent, så jag tror det var en förmildrande omständighet.

Vår hytt med havsutsikt, vi var ju ett gäng på 12 personer och vi hade lyckats få hytterna bredvid varandra. Då kan man låsa upp mellanväggarna på balkongerna och umgås även där, hytterna är ju inte så stora så att sitta ute tillsammans och dricka eftermiddagskaffet eller ta ett glas vin är perfekt.

 Tre glada brudar, Ulla-Karin, Anita och jag.

 Jazz på däck fyra.

 Här är vi på Haiti, Labardee, där vi badade i havet och solade hela dagen.

Nästa stopp blev Consumel, Mexico. Vi hade bokat en utfärd till Tulum och Maya-staden på fastlandet som skulle ta 8 timmar. Först med färja 45 minuter till fastlandet, som bara den var en upplevelse då nästan alla blev sjösjuka och kaskadspydde i de av besättningen utdelade kräkpåsarna, och sedan buss en timme till Tulum och Mayastaden.

 Den enda sortens bofasta just här.

Att vara barbent och jobba med "snöret" är inte skönt, det har jag provat, men det är klart han har ju kvar skyddet mitt är bortmonterat för att jag ska komma under stängseltrådarna.

Vacker och fridfullt med svalkande vindar från havet. De byggnader som finns kvar är olika palats eller tempel. Här innanför murarna var det endast officiella byggnader medan befolkningen bodde utanför i jungeln. Det var en intressant och proffsig guidning som vi fick av Gabriel som själv är mayaindian. Bara deras historia i snabba drag skulle bli 10 inlägg här på bloggen så jag går inte in på det.
Enkelt sammanfattat så dyrkade de ljuset och solen, utförde människooffer, odlade grödor och fiskade samt använde cacaobönan som "valuta" i sina affärer, föredrog vulkaniska stenar som var hårda men formbara till smycken och verktyg framför det mjuka guldet som därför ansågs värdelöst. De hade en fungerande kalender och förstod att jorden var rund när vi knappt kunde rista runor här i väst.

Resan tillbaka från Maya-staden gick bättre, nu åkte vi med en snabbare färja ut till ön Consumel där vårt fartyg låg ankrat. Så vitt jag hörde så var det ingen som mådde dåligt, skönt att slippa ulkandet även om jag led med de som mådde dåligt.

 Kaffe ute på soldäck.

 Vi hade alla slags väder, sol och mulet men hela tiden varmt och skönt.

 Roligt att titta på, blev några vurpor för de flesta.

 Monika och Palle.

 Ulla-Karin och Janne

 Det är här nere i Centralpark vi sitter och lyssnar på fågelsång och vindens sus i träden.

Skönt vuxenställe utan barn. Det finns många utrymmen både för barn och vuxna så vill man ha lite lugnt hittar man det också. Det som syns och hörs är förstås badparkerna och boardwalken men sin karusell och vattenteater.

Palle som inte kan sitta still när man tar en bild och Ulla-Karin som håller stilen.

Lunchens efterättsbuffé. Bara att plocka så många sorter man vill.

Andra efterrätter smakar också bra, Frozen Margeritha!

 

 Här är vi tillbaka i Florida, Fort Lauderdale.

Vi ska strax gå av, nere på kajen har man redan börja fylla på för nästa kryssning.

 Vi stannade ytterligare några dagar i Florida men nu i Miami.

 Här är vi ute på en sightseing i Biscayne Bay. Rakt fram Downtown Miami.

Som förra gången bodde vi på Miami beach i Art deco-kvarteren. Den här delen av Ocean Drive är uppbyggd efter en stor orkan som sopade bort alla träbyggnader i början på 1900-talet, efter det så byggdes husen "orkansäkra" i betong.

Lite mer turistutflykter, nu till Coral Gabels och Coconut Grove. Det här hotellet bor Obama på när han är i Miami. Nu kommer jag inte ihåg vad det heter men stort och imponerande var det iallafall. Hotellet fungerade som sjukhus under andra värlskriget.

Över huvudaget så är det mycket som handlar om storhet och kändisskap här. Allt snurrar runt "framgång" och hur mycket pengar man tjänar. Ja antagligen inte allt men på de utfärder vi gjort i Miami så talas det alltid om kändisar, deras feta bankkonton och hur mycket pengar deras egendomar har kostat nu och då. Väldigt tröttsamt i längden, detta land som är helt bankrutt och där hela servicesektorn baseras på svarta pengar i form av dricks.

 

Så omodernt det är att vuxna människor ska behöva stå och förklara och be om dricks för att de ska ha råd att skicka sina barn till skolan eller köpa nya jympadojjor till dom. Att de inte har kommit längre här i USA känns faktiskt u-land. Fy vad vi har det bra i Sverige!

Men här var det genuint och trivsamt, lilla Havanna i parken där exilkubanenrna träffas på eftermiddagrana och spelar domino eller schack, röker cigarrer och snackar om Kuba och andra viktigheter. Kom inte här och prata om Castro om du inte vill råka illa ut, de hatar Castro (enligt guiden).

Anita, Thomas, Toril och längst bort Knut och Sissel...också smugglar Jan förstås i sina mystiska solbrillor.

Jag avslutar med bild på en egendom som ägs av en av världens rikaste män. Jag vet inte vem han är men han har gjort sig stora pengar på ett blått piller som många män här i väst inte kan leva utan! Det här var enligt guiden det största och mest påskostade palatset i hela Miami, bara så att ni vet!