måndag 31 januari 2011

Smarriga semlor i söndagsolen


Bjöd på goda hemgjorda semlor till söndagskaffet. Det blir några stycken den här årstiden.





Nils han gillar grädden, här spejar han efter ett tillfälle att ta sig upp på bordet. Går inte så bra för vi sitter fyra till bords.





Här sitter två av dom och smakar lite försiktigt på grädden. Mina stalldrängar som hjälpt till med klövar, lammning och annat. För oss är lamningen långt bort ännu, jag beräknar att första lammet kommer runt 20/4. Harald fick komma till tackorna sent i år, det var inte planerat men så blev det. Det var en juverinflammation och långa arbetsveckor som gjorde baggsläppet försenat.



Under söndagen var det gnistrande solsken. Upptäckte på lördagkväll att vattnet i duschavloppet inte rann bort som det skulle så under söndagen kollade T kommunens avloppsbrunn ute vid vägen och mycket riktigt, det var igenfruset. Ringde journummret och de kom nästa direkt med stora slambilen som tinar upp isproppar med varmvatten och tryck.

Det har varit en kall vinter så trots isolering inne i brunnen och ovanpå så har kylan letat sig ned i botten där det ska vara frostfritt. Det är många år sedan de var här senast men vi förstod direkt vad det var för fel så det var snabbt ordnat.

söndag 30 januari 2011

Klövvård igen


Söndagens viktiga fårskötselmoment var att verka klövarna på mina baggar.
I november när jag och dottern gjorde alla tackorna var det så kallt så jag sköt på att ta deras också.


Men idag var temperaturen bättre och jag hade bett syrran om hjälp.

Började med 100kg tunga Harald. Alltså prova hålla fast en ovillig ullboll som inte alls vill vara med. Ja men tillslut så klämde vi in honom i ett hörn och jag kunde krypa runt och klippa alla klövar. Det behövdes men var inte så illa som jag trott. Passade på att kolla i klövspalten efter tecken på klövröta men där var rent, fint och normalt med päls (allt hår lossnar och det blir som ett eksem om det finns klövrötebakterier där).

Borde lära mig att sätta ett får på rumpan men just den här gubben skulle jag inte orka få ned på baken med bästa vilja i världen.




När vi sedan tog oss an småkillarna så var det nästan en "baggis" *ha*. De är hälften så massiva som Harald och ganska fjompiga men skuttiga istället. Deras klövar var också jättefina och bara en aning för långa. Så skönt att få det gjort, jag har gått och oroat mig att det skulle vara alltför fula och felväxta. Det är svårt att se hur klövarna ser ut när de går i halm och snö man måste lyfta varje klöv eller ställa fåret på ett vanligt golv för att se hur det ser ut.
Det är ju inte precis så att jag leder omkring mina får i grimskaft även om jag en sån här gång ångrar att jag inte vant dem vid en sådan hantering. Ska tänka på det med kommande baggar.

Många bollar i luften när man ska fixa middag


Jag har jobbat men trädgårdsmästaren har varit ledig hela dagen och fixar lördagsmiddag. Dottern hämtar mig på jobbet vid 17.00 tiden. Vi stannar och handlar lite och då när vi strosar runt där på ICA så ringer en något stressad T till dottern. -Var är ni, vad håller ni på med, varför tar det sån tid?

-Men mamma har ju städat hela lokalen efter jobbet och nu är vi på affären, du låter lite stressad pappa vad är det, behöver du hjälp?

-Kanske det, blir det korta svaret i luren och sedan ett klick.
*Klassisk telefonkommunikation med trädgårdsmästaren*

Hursomhelst när vi kommer hem så ser vi att hela framsidans snö från taket har rasat ned. Vi har inget rasskydd och med den senaste tidens snöande så är det gigantiska mängder hårt packad snö som ligger i en stor, lång driva utmed hela framsidan och på bron (21 meter lång för att vara exakt).

-Okej säger vi, han kanske hade anledning att vara lite stressad (vi skulle nämligen ha middagsgäster). Nog för att det gick att klättra in i huset men snön måste bort innan det fryser på och blir en kompakt ishög och så är det väl inte så välkomnande med en snödriva framför dörren. Det blev jag som snöröjde så att T fick laga middag klart i lugn och ro.







God mat och prat som vanligt. Lite planerande för våren och sommaren, plockade fram frökataloger som vi skummade igenom, planering runt arbetsfördelning för att hinna med att hjälpa varandra med våra olika projekt.
Atle han låg mest i soffan och myste, hoppade upp på en av köksstolarna för att kollla matbordet då och då. Självklart hade han fått smaka lite kött på sin middagstallrik. Sedan tog vi en promenad och följde syrran en bit på vägen mitt i natten.

fredag 28 januari 2011

I tryggheten under trappen


Atle försvann med svansen mellan benen när dottern plockade fram lasermätaren hon ska använda imorgon när de ska mäta upp sitt renoveringsobjektet. En liten hund tycker det är väldigt läbbigt med en röd prick som virrar runt på tak och väggar. Han blev riktigt skraj och gömde sig under trappan, här sitter han aldrig annars. Vi brukar ställa backar med ved på en tidning här och så förvarar vi lite sommargrejer som inte får frysa sönder som rödfärg och insektssåpa osså nu den rädda lilla hunden. Stackars lillprinsen, matte var tvungen att locka fram honom till kökssoffa och prata lite vardagligt med honom, sedan gick det över.

Bryskt uppvaknande



Telefonen ringer 03.25, larmet går på mitt café. Det är inget skönt uppvaknande mest för att det blir sådan adrenalinkick. På med kläder och iväg med gasen i botten. Inget inbrott bara ett falsklarm, men jag går runt och kollar alla frysar och kylar ifall de har löst ut larmet. Måste kolla med larmleverantören vad det är som händer när det blir så här. Vi körde hem igen och ställde fram klockan lite och sov vidare. Men som ni vet så tar det ju ett tag att gå ned i varv, usch vad jag var trött sedan när klockan ringde.

Tänk de som har kor och mjölkrobot, de lever också med larm och akututryckningar, inte för att det är inbrott utan för att mjölkroboten strejkar. Kossan hon kan välja att bli mjölkad när hon vill på dygnet och då måste den fungera.

Men nu har vi ju inte kor, bara små trevliga får som är väldigt kravlösa så här års. Här har jag precis klivit ut från stallet efter morgonbestyren. Atle är ute på sin pinka-in-gården-runda, jag hör hur han, ofint nog, skäller ut en som passerar på gångvägen nedanför vårt hus.
Vi har fått kanonväder med +3!!! nu på morgonen. Genast börjar jag oroa mig för takras av stora tunga snösjok ned på pregnanta fårdamers ryggar. Baggarna är jag inte lika ängslig för, de klarar det mesta och är ju bara tre stycken så det borde inte bli kalabalik om de springer undan.

måndag 24 januari 2011

Paltkoma med knoppvärmare


Här ligger dottern och Atle på kökssoffan med begynnande paltkoma. Atle har ätit sin vovvemat piffad med lite fläskbitar. Dottern har klämt ett antal paltar till middag. Mössan hann hon inte få av sig innan maten, så hungrig var hon. Näe det är väl så att hon är på väg ut och känner sig frusen efter hemkomsten från Bali och jetlag gör sitt till också.


Det var på söndag jag gjorde storkok på palt. Det räcker till flera dagars middag. Hos oss är det ingen som klagar på att äta likadan mat i flera dagar när vi har kokat palt eller köttsoppa.


Jag fyller alltid palten med fläsk men steker på sidan om också, det är gott med fläsk i salt steksky till och lingonsylt och kall mjölk. Syrran hon brukar ta en klick med sirap också, tror det var något vår mamma brukade ha till sin palt, tradition från Älvsbyn eller?



lördag 22 januari 2011

Här krattar man manegen och vad händer då?


På förmiddagen står jag här i buskagen och fixar med fågelbordet.


Jag har sett till att kissekatterna är inomhus. Den här killen, Kurre, är en hejare på att jaga, har satt i system att sitta uppe på fågelbordet och speja. Självklart vågar inga småfåglar fram och äta när han är där. Så därför har jag kasta in honom och efter lite mat så somnar han i korgstolen.


Nils kan också hålla sig kring fågelbordet men är mest intresserad av möss och sorkar, verkar tycka att fjädrar och dun är jobbiga saker att ha i smilgroparna. Gammal och klok men han får också hålla sig inne några timmar nu när solen skiner och vi har många gäster vid fågelbordet.


Så här ser det ut just nu men vi ska göra om det så att inga katter kan sitta uppe på hyllan. Det får helt enkelt bli fler automater som hänger i luften. Men just idag så har jag sett till att inga katter är ute på ett tag.


Jaha jag fixade så det inte skulle vara några predatorer i närheten men när jag kikar ut så är alla fåglar borta utom en större en som sitter på snön.



När det inte finns några katter som stör då vågar sig Sparvhöken fram, den fick tag på en Talgoxe. Klart de ska äta de också och det känns bättra att rovfågeln äter småfåglar än att våra välgödda katter tar dom för att ha kul en stund. Men jag som fixat och bänglat med motsträviga katter, att hålla reda på en går plätt lätt men tre som ska in och ut hela tiden det är lite bökigare och så kommer den här och käkar fågelkött mitt i vårt idylliska fågelbuskage det var inte riktigt min plan, så kan det gå.


Dagen började med en promenad i solen, så härligt och Atle han var så glad att det var lite varmare ute, han rusade omkring i snön som en galning. T har hämtat en ny halmbal och så har vi tillsammans rivit ensilage så det finns för några dagar.


Solen står inte högt och landskapet får långa skuggor. Så härligt med sol, jag är ledig hela helgen och ska bara hålla mig hemma och fixa med sådant som jag inte hinner på veckorna, det är mycket enklare att få saker gjorda i dagsljus.




torsdag 20 januari 2011

Vårt växthus


Nu ska jag berätta om vårt växthusbygge.
Som allt annat vi renoverat och byggt/bygger hos oss så tar det en hiskelig tid innan det blir klart.
Man måste vara beredd på lååångdragna projekt om man lever vårt liv. Vet inte vad det beror på för jag skulle nog vilja beskriva mig själv som en som får saker gjorda. En anledning är väl att vi jobbar mycket i våra företag, speciellt under sommaren när det vore naturligt att ta itu med byggprojekt och andra förbättringar utomhus.


Trädgårdsmästaren hade länge pratat om ett eget växthus hemma på gården. Så en sensommardag 2005 började han skära bort grässvålen där det skulle stå. Vi räknade och stegade utifrån de fönster vi skulle använda, det blev 5x7 meter.
Vi grundade med sand och grus innan han murade med lecablock. Under två somrar fungerade grunden som en grillplats, vi satt på stenmuren och grillade korv på öppen eld mitt i. Det var en del av våra vänner som trodde att det var just det vi hade byggt en megastor grillplats.


Propotionerna hade jag ritat upp, klurade på taklutning och höjd tillsammans med syrran som är ett jättebra bollplank när man håller på med "projekt". Trädgårdsmästaren byggde syll och spantring klart innan han började med taket. Det såg ganska bedrövligt ut länge, halvfärdig stomme med spretiga gavelstolpar här och där.
Han ville bygga ett växthus som hans pappa och farfar byggde på sin tid. Det är inte vanliga takstolar i sådana hus, nocken bärs upp av mittstolpar i järn. Det ska aldrig vara någon tyngd på taket, det viktiga är ljuset och värmen som solen ger.


Här har han börjat med takspröjsarna, satte dom med 40 cm mellanrum. Hela växthuset är i princip återbruk, lite nytt virke och några lecablock som han tidigare använt på sitt företag har vi kompletterat med . Fönstren i väggarna är gamla "bänkfönster" från jobbet som han sparat i 20 år för att de kan vara bra att ha. Samma med taket, glasen är från ett växthus som det bytt tak på någon gång på 80-talet. Det skulle antagligen kosta en bra slant att beställa nytt glas.


Under tiden som det byggdes så målade jag, tyckte det var lika bra att måla lite i taget och hålla jämna steg med bygget. Det är många vinklar att komma åt. Vi har valt att måla med oljebaserad lasyr som är ganska förlåtande (om man missar eller målar tunt) och ser trevligt patinerad ut. Det var ju meningen att växthuset skulle smälta in i vår gårdsmiljö som är av den gamla modellen.


Här har vi kommit långt tror det är sommaren 2007. Olof och T svetsar och förbättrar mittstolparna så det verkligen ska hålla. Dörren hade vi stående i höladan, de slipade glasen är från ett dörrpar som antagligen suttit i ett vardagsrum på 50-talet. Målade den med kromoxidgrön linoljefärg.


Golvet i delen som vi använder som uterum är av gammalt handslaget tegel. Det är också återbruk av den gamla skorstenen till kokspannan som värmde alla drivhus på Fagernäs Trädgård förr i världen. Den har han också rivit och sparat för att teglet var så stort och fint (måste säga att han har sina ljusa sidor). Golvet är satt som man sätter plattor, i fin sand, under har vi lagt täckduk för att hindra ogräs från att komma upp.



Lilla kransamlingen står på parad, fina mässingskranar som användes till vattenposterna förr.



Här ser man takets glasskivor som ligger nedsänkta i sin kittfals. Alla falsar ska täckas av smala längsgående plåtar. Dom har han tyvärr inte sparat så vi får antagligen beställa nya hos plåtslagarn. Till vänster har han provat skruva fast tunna trälister men han var inte riktigt nöjd med den konstruktionen. Som det är nu så äter skatorna upp kittet och utan kitt så läcker taket när det regnar mycket. Det praktiska med glasskivor är att om det blir en spricka aller går hål så behöver man bara byta just den glasskivan och inte en hel längd (ifall man skulle monterat upp sådana) sedan så blir det bra stadga av skivor som ligger omlott.


Här ser man hur "bänkfönstren" sitter fastskruvade kant i kant.


Vädringsluckan ovanför dörren, den har en öppningsmekanism gjord av ett gammalt underrede till ett cafébord. Under högsommaren så står dörrarna öppna dagtid men på kvällen stänger vi dom. Det går att vädra ut den varma luften som blir stående uppe i nocken med hjälp av fönstren.



Mittstolparna som håller upp nocken är från gamla "gurkhuset". Armarna som går upp mot taket håller upp en järnskena som stöd för taket.



Odlingsbäddarna är murade av gammal mursten från ett av arbetsrummen som revs på 90-talet. Golvet är grusat.



Det blir ljust och fint med de vitlaserade snickerierna.


Mitt i har vi fäst en bänkskiva byggd av gamla golvplank. På den kan man ställa krukor eller duka upp en buffé.



I ett hörn har vi ställt mormors gamla järnspis, den har vi lite kvar att fixa med.



Det är ett riktigt växthus inte ett lusthus. Växthus som man odlar i måste man kunna justera värmen i. Växter mår inte alltid bra av direkt solljus, det blir brännskador och för varmt helt enkelt. Vi gör som trädgårdsmästaren gör på jobbet, kalkar glaset på utsidan, slänger på skuggfärg. Det blir vitfläckigt och för den som inte sett det förut ser det konstigt ut. Jag förstår att den som köper ett fint växthus från Classic inte gör så här men då har de också ett väldigt varmt "lusthus" om det står soligt till och inte har gardiner på insidan.



Vi är mycket här ute och Atle följer med.


Det blir kaffe och middag både till vardags och med våra vänner. Mitt under sommaren så är det oftast för varmt dagtid men perfekt på kvällarna. Lungt, skönt och myggfritt.


På nedre sidan ut mot hagen har vi gjort en grusad uteplats, här äter vi frukost på sommaren eller grillar korv på våren.




Under vinterhalvåret ser det ut så här, i mars när solen värmer rasar snön av men vi skottar/rakar alltid minst två gånger desförinnan.
Odlingen börjar vi inte med förrän i slutet på maj. Vi drar upp alla plantor på trädgårsdmästarens jobb, det är praktiskt och spar lite jobb med vattning och oro för frostnätter. Vinrankorna Zilga har klarat tre vintrar härinne utan att vi täcker dom, vi bara vattnar med lite snö när solen värmer i april.
Det blir varmt och skönt här redan i mars så att sitta och sola och ta en fika inne i växthuset gör vi gärna när vi är lediga.
Från 2005 till 2009 tog bygget, 4 år innan vi började odla i det. Det känns bra att vi kunnat återanvända så mycket material och att det verkligen står still där vi placerat det.


Några fakta och mått:
4,5 x 7,2 m= 32 kvm.
Höjd upp till nocken 3,6m
Väggband 1,9 m varav fönstret är 1.5 högt resten är grundmur och syll.
Bredden på fönstren är 90cm vi har 7 på varje långsida, de är fastskruvade i spantringen sida vid sida.
Grundmuren är murad två varv med 20 x 60cm lecablock

Grunden är i princip murad direkt på marken, vi skalade av gräset och grävde ca 20-15cm djupt sandade och grusade. Marken är väldigt väldränerad då vårt hus och gård står på en stenås.
Taket är gjort av regel som vi fräst kittfals på, reglarna sitter så att vi får plats med ett glas som är 40 cm brett (förutom sista raden med glas som är smalare för att passa), glasen ligger stiftade omlott som tegelpannor så taket blir väldigt stadigt.
Inne i växthuset står två järnstolpar fastgjutna i marken de håller upp nocken. Stolparna har två armar som med längsgående L-järn stödjer takets långsidor.
Eftersom mannen är tredje generationens växthusodlare hade vi mycket glas sparat från gamla växthus b la takets glas. Nu förtiden har alla moderna drivhus kanalplast som är hållbart och isolerande, vi funderade på det till taket först men eftersom det fanns glas tog vi det.


Snön får vi raka av en till två gånger varje vinter, det måste göras innan den blir blöt och tung. Har väl fått laga någon glasskiva genom åren, det är mest höststormarna som ställer till det, vi bor öppet på en höjd så här viner det bra runt knutarna... 

Vi trivs med vårt växthus, vi skulle inte ha gjort det annorlunda om vi byggde det idag, sedan kan man alltid fixa med detaljer och göra det snyggare, men på en sån här gammal gård så ska varje byggnad smälta in, då får det inte vara för elegant. Förresten så skulle vi antagligen ha gjort det några meter längre om vi byggde ett idag, ta till i överkant är mitt råd!

Ha det gott alla växthusälskare!
/Annelie
  



tisdag 18 januari 2011

Foton som aldrig kommer ut på papper


En av de finaste julklapparna fick vi av dottern och Olof. De hade gjort en fotobok om livet på Höjden. Jag blev alldeles paff när vi öppnade julklappen och fick se den fina boken om oss!


Blir riktigt inspirerad av att se bilder om vårt liv så här i sammandrag. Många bilder har jag visat på bloggen och en del ligger i fotoarkivet.


Att dottern lagt ned många timmar på att "layouta" och få ihop bildkollagen förstår jag när jag bläddrar igenom boken, jag har ju själv jobbat med det i mitt tidigare liv.

Kolla här är våra grisar Knorr och Fille som vi hade en sommar. De var helmysiga men det var helt klart mer jobb med att fixa mat till dom än till fåren.
De fick äta mycket wienerbröd, pasta, potatis och sallad från mitt café. Inget gick till spillo och maten uppskattades verkligen, matfriska rackare som var väldigt sociala och nyfikna. När de växte till sig hade jag alltid en sopkvast med in i hagen för att kunna värja mig när de började tugga på stövlarna eller tacklades i sin iver att komma nära.

Men nu är det får som gäller här på Höjden, kanske det blir grisar någon fler gång, trädgårsmästaren gillade dom verkligen och pratar om att vi måste ha gris fler gånger. Grismat har vi så det räcker och blir över speciellt under sommaren när det är högsäsong på caféet.


Jag skulle vilja göra iordning gamla tvättstugan till hönshus. Skulle gärna ha några höns sprättande på gården (givetvis ser framför mig att de bara går och sprätter där de får vara och att duvhöken eller räven inte kommer och tar dom). Blir kanske av någon gång, just nu så har vi ganska gott om husdjur och vi måste vara överens om det ska bli fler att sköta om här hemma.

Men katter det kan vi ha många av, trädgårdsmästaren som älskar katter har katt både på jobbet och hemma!
Det är bara på sommaren när de jagar Tofsvipa, Spovungar och Fasanens kycklingar som han inte är så glad åt sina kissar. Då åker bjällran på men det brukar inte hjälpa något vidare.

Här har vi dottern själv en varm sommardag när vi dricker iskaffe och har lagat lunch på sommarens primörer efter en het dag nere vid sjön.
Det kanske är så här man ska göra i fortsättningen med sina digitala bilder som man aldrig kommer sig för med att göra papperskopior av.
Man gör helt enkelt en bok som man kan kopiera i flera ex till sina nära och kära
Tack Nea och Olof för den fina julklappen!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails