lördag 30 mars 2013

Vi har också påsk förstås.

Okej då, vi firar också påsk, tro inget annat! Kände att ett inlägg om vår brunn *fniss* kanske inte var så himla påskigt när jag sedan läste mitt eget inlägg på påskaftons morgon.
Den här helgen är ju bara helt underbar, i år har vi stängt på Hanssons så jag får en minisemester på hela fyra dagar. Långfredag gick åt till att städa och röja efter en intensiv arbetsvecka. Då först åkte den fina gamla tuppp-paraden fram, den får stå på järnspisen så den syns ordentligt.

Sedan har vi förstås påskblommor, narcisser, pärlhyacinter och påskliljor. Högtiderna är ofta blomor för oss men däremot mindre med pynt.

Men ett litet rede med vaktelägg och min fina brevpress med vårig och glad blomma kan man ju alltid ta fram, det är det vi påskar till det med på den här gården. Resten är mat med släkt och vänner plus lite jobb, både på gården och hos trädgårdsmästaren som har fått hem 25 000 pluggplantor som ska i jorden så fort som möjligt.
Imorgon kommer fårklipparen så det får vi också gjort under helgen! Ha det gott så länge. /Annelie

fredag 29 mars 2013

Vår brunn.

Den här passerar jag flera gånger per dag. Vi har kommunalt vatten men brunnarna på gården används iallafall till bevattning av växter och djur. Det är två stycken, en mitt på gården och en alldeles utanför stallet. Den vid stallet har vi satt ner en dränkbar pump i så den använder vi året runt till att fylla i vatten åt fåren.

Men den här den vilar hela vinter för att på nytt tas i bruk under sommaren.
När vi köpte den här gården så fanns det inget brunnshus, det var bara betongringar med en murken trätrall över. Det är min pappa som har byggt brunnshuset med rulle och vev med rostfri hylsa på handtaget så den roterar fint i handen när man drar runt den. 

Så många gånger jag använt den och inte tänkt så mycket mer på konstruktionen. Jag kommer ihåg hur glada vi blev när pappa en dag anlände med sin egenhändigt komponerade byggsats och snickrade ihop den på plats, så där plätt lätt som bara pappor kan (iallafall min).


Nu när pappa har gått bort har vi förstås städat igenom alla hans papper och då dök ritningaran till det här lilla projektet upp. Pappa var ju byggnadsingenjör och en sådan slarvar inte igenom saker med ofullständiga skisser. Det fanns förresten många ritningar på alla byggnationer han gjort under åren, allt från hus, sommarstugor, glasverandor till golvvärme i badrum, hundkojor och fönsterbyten.

Så det är inte så konstigt att han som pensionär gjorde en grundlig visualisering av hur brunnen på Fyragårdarshöjden skulle se ut.

Men det som imponerar mest är att han har tillverkat rullen efter konstens alla regler. Den är limmad med virket lagd i olika riktningar allt för att undvika att den spricker eller slår sig. Sedan har han täljt ned den och hyvlat den rund.
Nog berättade han för mig hur han hade gjort, men utan större åthävor för i hans ögon så var ju detta inget märkvärdigt, och jag måste ärligt talat säga att det här var inget som jag tyckte var något speciellt, då.
Men nu när ritningen ligger här och jag förstår vilket arbete han lade ner på att få den perfekt och hur han passat in hela konstruktionen att klara av tyngden och dimensionen för att orka veva upp en hink vatten från sex meters djup då blir jag imponerad och rörd.

Det finns inte så många kunniga gubbar kvar längre. Nu har jag satt det här på pränt så det är "googlebart" ifall någon funderar på att tillverka en egen rulle någon gång!

Varför inte bara använda en bit av en trädstam undrar säkert någon, jo min pappa menade att de vill till att spricka efter ett tag och sedan släpper veven så den bara rullar runt och då får man hålla på och "jävlas med det fanstyget i tid och otid", nä rejält och riktigt gjort ska det vara.







tisdag 26 mars 2013

Det har sina sidor

Det växer och gror i odlingarna, vår stamros som vi haft i många år har överlevt ännu en vinter plus en mängd lusangrepp och annat trist, vi använder rovkvalster till bekämpning fast till löss är ofta mekanisk (mosa med fingrarna) lika effektiv.

Jag är ju gift med en trädgårdsmästare som har egen handelsträdgård, det har sina sidor, bra och dåliga. Bra för att han kan mycket om odling på våra breddgrader och han misslyckas nästan aldrig med sina sådder och odlingar, att vara uppfödd med det här har sina fördelar förstås.

Det dåliga eller avigsidan är ju då förstås att jag inte behöver anstränga mig. Ni vet, som när man är ute och reser och sällskapet har full kännedom om omgivningarna och hur man tar sig hit och dit, det är liksom ingen idé, ja man kan ju engagera sig men det blir inte riktigt samma känsla...

Jag får se det som en lyx, det är inte alla som har en partner som är odlingsfixerad och expert på att tilhandahålla alla möjliga och omöjliga "bra att ha saker". Skrotlager för en del men rikedom för oss!

Nu är alla drivhusen igång och växter skolas och en del frön sås för hos oss går det fort när ljuset och värmen kommer. Som de här chilliplantorna, de har stått helt stilla en längre tid, alltså noll groning. Då placerade han dom på värmerören under växthustaket och se då kom dom igång, de ville har varmt om fötterna helt enkelt.

Andra sådder, t ex oregano och basilika, ska skolas om om någon vecka. Än så länge är de helt nyväckta av vårsolen och värmen.


Treans drivhus (det finns fyra stycken) är än så länge halvfullt men fylls på eftersom. Antagligen är det första omgången penséer som står i alla "flak" på höger sida. Om några veckor är det proppfullt här med skir grönska och fuktig luft.

När de startar upp det här drivhuset då är det riktig vår på gång, utanför kan det vara snöstorm och kallt men här inne är det ljust och varmt med doft av jord.
Det ger hopp om vår och varmare dagar. För vår del så dröjer det med barmark och grönska ute, det hinner bli mitten på maj innan gräset skiftar färg.

söndag 24 mars 2013

Omplantering och bra att ha saker.

Här hos oss lyser vårsolen och då får man ju lust att vårfixa med blommor. Sedan är  det det där med att ta sig tid att göra det också vilket vi gjorde igår. Planterade om pelargoner och gröna växter, putsade och rensade i tråkiga vinterbladverk.


Lyktrankan fick sig en båge att växa runt, egenhändigt tillverkad av trädgårdsmästaren .


Man tar två metalltrådar i önskad grovlek, här har vi använt koppar. Spänner fast dom i skruvstädet.

Monterar den andra änden av tråden i borrmaskinen.

Sedan är det bara att tvinna, full fart om man vi ha hårda täta varv eller som här långsammare för en lösare profil. Gör man den hårdtvinnad får man räkna med att öka på längden så det blir kvar något att böja en båge  av.

Han gör många sådana här på ett år, det blir ett antal spiralstöd till julens amaryllisar och bågar till murgrönor och andra klängväxter i butiken. När man ska köpa blomstöd så tycker jag att det är svårt att hitta rätt storlek så då är det lika bra att göra ett som passar sina egna fönster och blommor.

Man ska ju förstås ha någon lämplig tråd att göra dom av. Trädgårdsmästaren är en riktig återbrukare så sådant här har han alltid i lager, koppar eller annan metall från gamla ledningar, "bra att ha saker" helt enkelt som man kan skapa något mervärde av.

lördag 23 mars 2013

Vi släckte lamporna

Earth hour hos oss, efter en lång dag som tilbringats både ute och inne med gårdsjobb och städning så var det skönt att landa inne i värmen och äta kvällsmålet i skenet av tända ljus.

Det fick bli en sallad med kallskuret och lite annat plock, lättlagat i mörkret i vart fall och bra avrundning på dagen som bestått av olika slags fysiskt jobb och kaffe med dopp! Ja, några grillade korvar blev det också till mellanmål...

onsdag 20 mars 2013

Frulle ute i solen.

Vårdagjämning i dag, så här såg det ut när jag kom från stallet och hagen efter att ha utfodrat. Soligt och lite vind som biter i kinderna, hackspetten trummar i asparna nere vid sjön och pilfinkarna och blåmesen pratar i björken vid uppfarten,, vårvinterljud som är så fina och efterlängtade.
Skönt med ljuset som återvänt, det är till och med ljust när jag kommer hem på kvällen vid 18.00, ja inte direkt ljust men det skymmer så man ser vad man gör utomhus.

Frukostbord fyllt med välsmakande hösilage, vi använder lastpallar med påbyggda sidor som trädgårdsmästaren får hem träd och buskar i på våren. Sågar bara av bräderna så de kan sticka in huvudet också lägger vi en plywood som lock mot regn och snö.
Här står Sparris och kollar in mig och kameran medan hon sorterar fodret och letar rätt på det smakligaste först.

Det funkar bra för oss med den här lösningen, jag brukar lägga en giva inne i stallet också eftersom jag vet att de går in och idisslar efter ett tag, de tjockaste tackorna får inte plats med hur mycket som helst eftersom de har många lamm i magen medan de unga förstalammarna oftast bara har ett lamm så de tuggar gärna i sig mer medan de andra lägger sig.


Alla har fått första givan med Selen och ikväll har vi börjat ge lite kraftfoder. Vi får vänja dom vid det några dagar för att sedan trappa upp givan morgon och kväll. Närmare lamning kompletterar vi med en tredje giva vid lunch. Då åker jag eller trädgårdsmästaren hem och rastar Atle hur som helst så det blir en sväng ut i fårhuset också.

Det är helt tyst när dom äter och gott om plats men ändå ska några gå runt till andra ätplatser innan det blir lugnt och alla står still.

lördag 16 mars 2013

Blommande väppling och inventera äppelträd





Kallt och snö ute men solen skiner så nu har väpplingen i köksfönstret  börjat blomma.

Jag har inte planterat om den bara gett den lite näring och se, så fort ljuset och solen började återvända i februari så kom den igång med sitt bladverk och skira blommor, tänk att en blomma kan göra en så glad!


Soliga dagar sprider sig ljuset i hela huset, ja inte i hallen för vår påbyggda farstu gör att solen inte riktigt letar sig in genom överljuset som sitter ovanför dörrarna. Jag längtar tills vi kan ha öppet under vår och sommar, då blir även den här passagen ljus och fin.

Hoppsan, så här såg det ut i sommras utanför köksfönstret bort mot trädgårdslandet. På bilden är det kväll och regn i luften.

Det är ett tag innan vi är där igen, före det ska vi gräva om landet och inventera äppelträden för att se vilka som klarat sig från åkersorkarna. Det händer mycket under snön en lång kall vinter. När tjälen släpper så uppdagas det om träden bara står där i sitt eget hål med noll rotsystem kvar.
Det känns lite snopet att ta tag i stammen och finna att det som återstår bara är just stammen, under jord är det nada. Men nu är alla rotklumpar försedda med nät i metall för att göra det svårare för sorkarna att äta upp alla rötter.

Det provisoriska taket på lammens sol- och vindskydd blev kvar. Hoppas vi får tid att bygga något ordentligt det här året, ett skärmtak som går ut flera meter runt om så alla ryms när det regnar. De ligger gärna i skuggan soliga dagar men på nätterna när det är fint väder då ligger de mitt ute på valen men inom synhåll så de har koll på gårdsfolket.

fredag 15 mars 2013

Ledig

Tillbringade torsdagen hemmavid. Fick sällskap förstås, Tjorv, Kurre och Nils älskar att slappa när det är kallt ute.

onsdag 13 mars 2013

Älskade snöhögar

Med koppling till föregående inlägg. Det gäller att älska snön och det merarbete den för med sig, ja man kan ju vänta på att den tinar men det skulle ta för lång tid i det här fallet. Bagarstugan används som förråd under vintern men under några månader så är den avstängd pga det här. Just mitt framför dörren blir det enorma mängder drivsnö när det blåser plus att det har rasat från taket. Vi väntar oftast tills det börjat tina men nu behövde vi komma in och hämta några grejer.

Det är korp och hacka som gäller för att ta sig ner genom isen, det tog en stund för trädgårdsmästaren. Här får han inte använda traktorn för jag är rädd om fasaden och trappstenen som ligger framför dörren. Vi brukar förstås skotta när det rasat och innan det fryser ihop men den här gången prioriterades annat.

Har förresten pratat med plåtslagaren idag så nu ska han få räkna på att sätta upp takrasskydd på huset. Vi vill ju inte att vår nya brokvist ska braka ihop eller lossna från väggen nästa vinter när snön far från taken.
Man kan ju skotta men vem vet hur vigulant jag eller min trädgårdsmästare är om så där 10-15 år? Jag gillar inte flacka tak och höga höjder och det lär inte ändra på sig i takt att man blir äldre eller hur?  Det blev mycket om snön, nästan så att den skulle få en egen etikett så som jag tjatar om kyla och snö...

tisdag 12 mars 2013

Snöhögar

Alltså, vi har mycket snö, vi har gott om plats för snön och den snösmältning som sedan blir när allt ska omvandlas till vatten. Vår gård är traktorvänlig, dvs här finns inte plats för så mycket lullull för det ska skottas och fösas snö åt alla håll och kanter. Nu när våren kommer så gör trädgårdsmästaren alltid en riktig skottning då han trycker bort snön från gårdsplanen så vattnet från smältingen hamnar ut på betesvallarna.

När jag besöker andra delar av landet, främst söderut så ser gårdarana alltid så idyllliska och gulliga ut. Det är tätt mellan husen, grindar, fina staket, stensättningar och trappor, slingrande vägar med alléer och fina trädgårdar. Alla hus har fina uteplatser med träd och häckar tätt inpå knutarna.

Hos oss är det mer plogvänliga autostrador med vida ytor vart man än vänder sig. På sommaren kan jag komma på att vi ska göra än det ena och det andra med vår gård men det faller alltid då trädgårdsmästaren tar ned mig på jorden och säger att det kommer inte att fungera med ett träd där eller en häck här för var ska vi då lägga alla snö?  Eller så rasar det från taken så en plantering  nära huset är helt dödsdömd. Vi har ju trots allt vinter och snö i sex månader hos oss.

Hehe, måste bara tillägga att jag är glad att vi bor som vi bor för i villaområdena kan det bli riktiga bråk mellan grannar just för det här med var man lägger snön.
Gud nåde den som föser ut det på vägen så att plogbilen föser den till grannens infart, eller fy skäms på den som kör snön på snöbjörn och tippar den på andra sidan vägen i diket hos en annan granne så att spireahäcken mosas sönder.
Det är därför snöslungan är så populär den sprider ut allt i ett fint lager så inga spår syns varifrån all snö kommer...

måndag 11 mars 2013

Matplats ute

Nu äter alla ute vid foderbordet, så här kan det se ut en mulen morgon. De dagar det är busväder ger vi inne i stallet, eller om vi själva är lite krassliga som jag var förra vecka. Krafterna räckte precis till jobb och sedan när jag kom hem så var benen och huvudet tunga som cement. Då var det skönt att få ösa upp maten inne på foderbordet, fylla på vatten och mineral och sedan bara få gå in och lägga sig. Katterna sköter sig själva och Atle var hos lillmatte några dagar.

Sådana gånger brukar jag tänka på de gårdar med missskötta djur. Det kan gå ganska snabbt från ordning och reda till misär, tänk om man blir allvarligt sjuk i kroppen eller knoppen och inte får hjälp, bara på några veckor så blir ju hela gården eftersatt och i värsta fall med djur som far riktigt illa.

Är man två så kan man ju dela på ansvaret och klara sig tills man är piggare, ja iallafall när man bara har några får, katter och hund. Våra skötebarn är ju annars våra företag, det går liksom inte att sjukanmäla då. Däremot kan vi oftast styra lite och se till så vi får gå hem tidigare och vila de dagar man inte är pigg, som tur är.

söndag 10 mars 2013

Söndagsbestyr

Skön söndag tillbringas hemma, äter frukost i lugn och ro efter att ha utfodrat djuren.
Nu har jag satt en bulldeg så vi ska få färska kanelbullar till förmiddagskaffet, sedan är resten av dagen oskriven. Har en massa "bör göra" som jag kan pyssla med idag.

Ja lite tvätt och persedelvård, men så är det ju alltid. Vi har ingen tvättstuga så tvätten hänger jag på en ihopfällbar ställning och för de större sakerna som lakan och dukar använder jag sängens ram som sträck. Det torkar snabbt och så luktar det gott av nytvättat, bäst är ju när man får hänga ute men det är några månader kvar dit.

fredag 8 mars 2013

En överraskning, fortfarande...

Varje gång jag öppnar dörren blir jag glatt överraskad. Jag har fortfarande inte vant mig vid att vi har en inbyggd farstukvist, jag liksom hajar till varje gång jag öppnar dörren hit. Det är en ansenlig massa gånger vi gör det när vi är hemma eftersom husets katter går in och ut på olika tider, särskilt om det är fint väder som idag, då blir det en massa spring i dörren.

Det blev ett nytt rum varifrån man upplever gårdstunet på ett nytt sätt.
Vi har redan provat på den praktiska sidan när det t ex är snöstorm, då är den ett skönt vindskydd innan man kliver in i huset, man hinner liksom samla sig, borsta av sig snön och i lugn och ro leta reda på nycklar medan man kan ställa ifrån sig det man nu har i händerna utan att det försvinner i snön eller blåser bort i den starka vinden. Ja, jag vänjer mig väl tillslut men ännu ett tag kommer den att vara en angenäm överraskning.

torsdag 7 mars 2013

Skäcken

Det här är Skäcken,  när hon var lammunge så var hennes fäll skäckig, det har nu vuxit bort men prickarna på öron och huvud har hon kvar plus sina svarta ben förstås. En timma gammal såg hon ut så här.
Skäcken gick tom sitt första år men i fjol slog hon oss med häpnad och fick som förstalammare trillingar som hon skötte galant alldeles själv.
Hennes mamma Sally fick flytta till Katarina i Överkalix, som har Ordvindens blogg, då hon köpte några tacklamm av oss och även ville ha en vuxen tacka med som ledare.
Skäcken har gobelängull som är mindre lockig men extremt tät, den är alltså inte finkrusig som finullen men med samma glans och lika finfibrig.

Förresten så måste jag nu kolla upp det här med Sallys flytt då en person från Jordbruksverket ringde  igår och påtalade att jag antagligen fått stöd för henne trots att hon inte ingår i min besättning. Jaja det är mycket med dessa blanketter och myndigheter. Tänk att det ärendet hamnat på en persons skrivbord, slarvigt av mig, fy skäms!

söndag 3 mars 2013

Så här ser den ut.

När vi varit på semester har Nallebohus dvs Göran och hans dotter Lena jobbat på med vår kallfarstu.
Jag har ju ett visst mått av kontrollbehov så det var med viss vånda jag åkte i väg och lämnade bygget helt i någon annans händer. Jag hade förstås gjort en skiss med allt vad det innebär, dvs bara begriplig på ett ungefär hur jag ville att den skulle se ut för att passa till huset. Men jag blev glad och nöjd när vi svängde upp på gården trötta och slitna efter 22 timmars resa.

De har gjort ett jättebra jobb som inte är riktigt klart ännu då plåtslagaren ska lägga taket och bläcken. Det enda de fick ändra på var råplanen de satt runt fönstren (som är kvar här på bilden) där satt vi profilerade foder istället så de stämmer bättre med övrig fasad.

Sedan bestämde vi redan innan jag reste att göra taket lite flackare för att slippa såga sönder hela "midjan" som ligger under övervåningens småfönster. Fasaden på vårt hus är original från 1890 så det finns inte exakt lika dimensioner men jag tycker att Göran lyckats bra med det material vi har att tillgå, jag kan passa på att göra lite reklam för Ängesbysågen som har ett bra sortiment och helt andra priser än de stora byggvaruhusen.

Vi hade inte på långa vägar klarat av att bygga något bättre själva och trädgårdsmästaren medger motvilligt att det var en bra idé att leja för bygget och att det var färdigt när vi kom hem. Men hade vi inte vetat vem Göran var och vilka jobb han gjort då hade vi aldrig vågat lämna bort det på det här viset.
Vill lämnade till och med in fönstren för omkittning hos glasmästaren, trots trädgårdsmästarens vija att göra det själv, hoppas bara vårfåglarna håller sig borta från kittet så vi slipper göra om det. Farstun är redan populär bland våra katter så vi får hoppas att fåglarna inte törs fram.



Det har varit soliga dagar sedan vi kom hem men även regn (?!). Ur led är världen men idag söndag har vi mulet efter gårdagens snö och hårda vind, vanligt marsväder helt enkelt med några minusgrader.  Marskatten Tjorv i husses knä när vi tar första kaffekoppen ute efter vår solsemester.

Sedan har vi fått besök från Lillgärdet, Nea och Olof kom sparkandes från Sävast.

Dvs Olof sparkar och dottern får skjuts, det tar 40 minuter med sparken till oss meddelade dom.
Det känns i benen och rumpan kan jag säga, lastvikt och minimum med nedförsbackar, bara flackt landskap, ingen crosstrainer behövs efter en sådan här tur.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails