fredag 29 mars 2013

Vår brunn.

Den här passerar jag flera gånger per dag. Vi har kommunalt vatten men brunnarna på gården används iallafall till bevattning av växter och djur. Det är två stycken, en mitt på gården och en alldeles utanför stallet. Den vid stallet har vi satt ner en dränkbar pump i så den använder vi året runt till att fylla i vatten åt fåren.
 
Men den här den vilar hela vinter för att på nytt tas i bruk under sommaren.
När vi köpte den här gården så fanns det inget brunnshus, det var bara betongringar med en murken trätrall över. Det är min pappa som har byggt brunnshuset med rulle och vev med rostfri hylsa på handtaget så den roterar fint i handen när man drar runt den. 
 
Så många gånger jag använt den och inte tänkt så mycket mer på konstruktionen. Jag kommer ihåg hur glada vi blev när pappa en dag anlände med sin egenhändigt komponerade byggsats och snickrade ihop den på plats, så där plätt lätt som bara pappor kan (iallafall min).
 
 
Nu när pappa har gått bort har vi förstås städat igenom alla hans papper och då dök ritningaran till det här lilla projektet upp. Pappa var ju byggnadsingenjör och en sådan slarvar inte igenom saker med ofullständiga skisser. Det fanns förresten många ritningar på alla byggnationer han gjort under åren, allt från hus, sommarstugor, glasverandor till golvvärme i badrum, hundkojor och fönsterbyten.

Så det är inte så konstigt att han som pensionär gjorde en grundlig visualisering av hur brunnen på Fyragårdarshöjden skulle se ut.
 
Men det som imponerar mest är att han har tillverkat rullen efter konstens alla regler. Den är limmad med virket lagd i olika riktningar allt för att undvika att den spricker eller slår sig. Sedan har han täljt ned den och hyvlat den rund.
Nog berättade han för mig hur han hade gjort, men utan större åthävor för i hans ögon så var ju detta inget märkvärdigt, och jag måste ärligt talat säga att det här var inget som jag tyckte var något speciellt, då.
Men nu när ritningen ligger här och jag förstår vilket arbete han lade ner på att få den perfekt och hur han passat in hela konstruktionen att klara av tyngden och dimensionen för att orka veva upp en hink vatten från sex meters djup då blir jag imponerad och rörd.
 
Det finns inte så många kunniga gubbar kvar längre. Nu har jag satt det här på pränt så det är "googlebart" ifall någon funderar på att tillverka en egen rulle någon gång!
 
Varför inte bara använda en bit av en trädstam undrar säkert någon, jo min pappa menade att de vill till att spricka efter ett tag och sedan släpper veven så den bara rullar runt och då får man hålla på och "jävlas med det fanstyget i tid och otid", nä rejält och riktigt gjort ska det vara.
 
 
 
 
 
 

2 kommentarer:

Kerstin sa...

Fint skrivet om "kunniga gubbar" och din pappa. Man ser att det finns mycket kunskap och erfarenhet i hans ritningar.

Annelie sa...

Tack Kerstin, ja vad gör man utan dom? Det är så mycket kunskap som försvinner med de äldre.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails