måndag 29 december 2014

Lite dagsljus och härliga -28C

Passar på att ta promenad innan mörkret sveper över oss igen. Det är vackert men kallt ute, Atle fick stanna hemma då mätaren visade -28C, han får kramp i tassarna trots värmande täcke. Himlen blir azurblå med rosa toner där ljuset försvinner, mäktigt och vackert, går liksom inte att fånga på bild. Solen på nedgång, eller rättare sagt den har knappt varit upp. Det syns tydligt hur lågt den står när man ser månen samtidigt.  

Hela december var en svart och snöslaskig månad, först några dagar innan julafton kom det äntligen snö som fått ligga kvar, så först nu har den riktiga vintern börjat hos oss. Nu för tiden kommer snön senare än då jag var barn. Nåväl det lär ju snöa resten av vintern så vi ska väl inte klaga, ner ska den i någon form och jag föredrar snö framför iskallt regn.

Det är iallafall skönt att slippa isen i fårens hage eller leran som det var innan det frös på. Får gillar inte leriga hagar, det är inte bra för deras klövar. Men det här är ganska perfekt, vit fräsch snö som knarrar under fötter och klövar. Lagom är förstås bäst så man inte behöver skotta eller sopa ren foderhäckarna varje dag.

Eftersom de står ute och äter några timmar hamnar ju en hel del spillning och kiss utomhus och vi sparar på strömaterial. Halm kostar pengar och behövs till lamningen, då det är extra viktigt att det är rent och fint inne. Det lär bli många lamm denna vår, fler än vi planerat... så det lär gå åt mycket halm för att hålla det torrt och rent inne i stallet.

Förresten så är det då minst en som kommer lamma redan i januari, ytterligare en tacka är misstänkt rund om magen. Hoppas det inte händer när vi har så här kallt och hoppas det går bra överhuvud taget. Det är svårt att extrautfodra en eller två individer i vår lilla flock så vi ger bara ensilage och lösmineraler än så länge, det kommer jag väl att få ångra ska ni se.

lördag 27 december 2014

Lediga dagar!

Härliga julhelg! Här tar vi det lugnt hemma i stugvärmen, vi gör inte många knop den här julhelgen, som vanligt är det skönt att koppla av och bara mysa på helt "måste" befriade.

Vi tar det lugnt med familjen, äter god mat och softar framför öppen spisen med kaffe och varm glögg. Äter aningen för mycket gosaker men det hör ju liksom till, den vanliga vardagen  kommer snart iallafall.

Annandagen bjöd vi syrran, dottern och Olof på en lättare jullunch här på Höjden. Julafton firade vi hos svåger och svägerska, glömde kameran hemma så det blev inte förevigat, men men det ser ju ungefär likadant ut som varje år... nöjda miner, en hel drös med klappar och god mat i överflöd.

Julafton borta eller hemma spelar igen roll, glöggen står på värmning mest hela tiden iallafall, det luktar gott av varm glögg, hyacinter och julgran. Vi kör med saftglögg som man kan spetsa med lite rom om man känner för det. Passar bra då vi får både promenerande och bilkörande gäster.

Dagsljuset är minst sagt sparsamt men eftersom vi fått kallare till jul så är det klart väder ute vilket hjälper till att hålla kvar dagsljuset innan det börjar skymma vid 13-tiden. Nackdelen är att vattenkaret i fårhuset fryser och baggarnas vattenhink som jag byter morgon och kväll är en rejäl isbit att hantera.

En av fördelarna är att vi utan att skämmas kan spendera många timmar framför brasan inne i stugvärmen, Atle och jag trängs på fårskinnet i soffan.
Han har inte mycket till päls, det har ingen DSG så de är väldigt frusna av sig. Säkert skulle han pälsa på sig mer om vi var mycket utomhus men med sitt ihopspikade framben är han känslig för kyla och blir snabbt "trebent" då det är -20 ute. Inte mig emot, bara vi kan gå en kortare prommis är han nöjd och belåten. Han är en riktig soffpotatis under vinterhalvåret.

Då vi firat julen borta det här året har vi inte fyllt på med så mycket mat och godis hemma, det känns bara bra. Julskinka, lite kallskuret, löjrom och köttbullar plus lite konfekt, nötter och frukt är allt vi har. Själv gillar jag dadlar, torkade fikon och blodapelsiner det är barndomens jular för mig och frukten blir snabbt till en festlig och god fruktsallad om man vill ha lite variation.
Tanken var att inte göda på husfolket allt för mycket den här julen och det känns som om det har fungerat mycket bra. God fortsättning på julhelgen alla fina!

fredag 19 december 2014

Rymlingar

Innan vi släppte  baggarna till tackorna i november så var de och sonderade terrängen helt på egen hand. En lördag förmiddag möttes jag av det här när jag var på väg ut med Atle.
Tre "gangsters" som mumsar ensilage och håller koll på tackorna som går i hagen omgärdad med elstängsel. Inga problem, de följde snällt med in i ladan till sin box. Det var bara det att efter ett tag var de tillbaka trots att jag kollat stängsel och spanat efter spår hur de tagit sig ut och kommit fram till att de hoppat som gaseller på något vis. Den här gången stannade jag kvar för att kika hur de gjorde. Lester vår stora lugna bagge travade snabbt iväg runt hörnet i deras vinterhage och dök sedan upp lugnt promenerandes utefter väggen med två följeslagare bakom sig. Det var inte den vägen han skulle komma ifall de hade hoppat över stängslet. I mitten står Bruse med rödfärg på sidorna.


Så jag fick leta bakåt i deras spår för att begripa hur de tagit sig ut. Hittade ett kryphål bokstavligt talat... De har krypit under ladan några meter för att sedan komma ut bakom en virkeshög på gaveln av ladan. Inte en väg man tänker att ett får ska ta då det är både trångt och skräpigt här under.


Här har Lester kommit på att man kan krypa ut om man hasar några meter under golvet, fiffigt va?
Möjligtvis har han vuxit upp på bete där det står någon gammal lada eller häbbre som lammen kunde krypa under för att få skugga och skydd undan regn och blåst.  I grannbyn ligger det en sådan lada vid vägen och både tackor och lamm i den hagen kryper under där för middagsvila trots att det är ganska trångt för dom vuxna.

Ingen av våra tidigare baggar har ens kommit på tanken att göra så här, de har inte ens hoppat över då de hade respekt för både elstängsel och vanligt stängsel.
Men den här baggruppen med finurlige Lester i spetsen hittar på både det ena och andra. Efter frånskiljningen tidigare i december hittade jag samtliga killar i tackornas stall en eftermiddag, då hade de hoppat över stängslet i sin hage och även tackornas elstängsel.

Efter den rymningen lämnade jag kvar lilla baggen Bruse för efterbetäckning medan Lester och bruna Putte fått stå inne i box under tiden. Men nu kan vi släppa ut dom i hagen som vi har höjt stängslet på rejält. Vid det här laget måste tackorna vara mindre intressanta då garanterat alla är betäckta. Det var ju så jag inte skulle ha det i år men men det blir inte alltid som man planerat.

Att vara månskensbonde med nytt jobb är inte den bästa kombinationen just nu särskilt som trädgårdsmästaren är småkrasslig i rygg och höft. Det ska bli skönt med några lediga dagar mellan jul och nyår, det ser jag verkligen framemot!


lördag 13 december 2014

Tak vare här!

Uppbygandet av fårens sommarladugård i form av en gammal lada som vi flyttat till gårdshagen fortsätter. Taket är halvvägs på plats. Här ser man åsarna med  nya "raftar" på plats.

Takutsprånget följer åsarnas längd, känns lite kort men så här var det gjort tidigare på den här timringen. Jag ska tillägga att det är bästa svärsonen (vi har bara en) som står för takläggandet. Trädgårdsmästaren dras med en inflammation i höften som gör honom helt ur skick att anstränga sig med att kliva och klättra så för hans del är det lättare arbete på marken som gäller.

Vi återvinner gammalt plåttak som finns i gömmorna. Möjligtvis kommer de bästa bitarna från det gamla taket till användning också. Det är väl ett och annat spikhål i plåten  men inget som kommer inverka på funktionen som regn och solskydd för våran fårflock.


Nu är arbetet pausat men återupptas förhoppningsvis när vårsolen återvänder. Det är inte vidare kul att arbeta ute i mörker och snö, de här bilderna är från november då snön låg som ett lätt uppfriskande ytskikt över markerna. Efter det har det både snöat och regnat så allt är isigt och glashalt, det är helt enkelt med livet som insats att klättra runt på stegar och ställningar så vi avvaktar i väntan på bättre, ingen ko på isen än på ett tag. Det ska nog bli klart innan betessäsongen börjar!
  







måndag 8 december 2014

Godmorgon

Godmorgon! Stallbestyren avklarade så nu frukost innan jag åker och arbetar. Nu är vi i mörkret några månader här i norr. Mysigt ända fram till december är avklarat sedan mindre kul. Nåja vi har iallafall fått lite snö som hjälper till att ta tillvara på det ljus som finns. Solen den visar sig bara en timme innan den kryper ner bakom trädtopparna igen.

onsdag 3 december 2014

Gårdsbesök, ljusstöpning och minihen...

Hade inspektion av djurskyddet från Länsstyrelsen förra veckan, de gör gårdsbesök hos länets alla fårbesättningar under 2014. Innan besöket har de skickat ut en checklista så man får en chans att korrigera ev felaktigheter i sin djurhållning, det har verkligen funnits förutsättningar till att det ska bli ett trevligt inspektionstillfälle som flyter på utan mankemang.

Våra sociala tackor var fram och hälsade nyfikna som de är. Nyfriserade och med välklippta klövar visade de upp sig från sin bästa sida. Hullbedömningen var det inte heller några problem med.  Det var skönt att inspektionen kom efter att vi skiljt från baggarna, vilket vi gjorde bara någon dag innan. Det är alltid lite rörigt och bökigt när stallet är indelat i mindre boxar för att inte tala om att det kan vara vanskligt att jobba ostört inne i boxen tillsammans med en beskyddande bagge. Nu gick allting bra och redan efter 30 minuter hade vi gått igenom checklistan och känt och tittat på djuren.

Så här såg det ut tidigare, vi hade delat in stallet i tre avdelningar, foderborden på höger sida och grindar med täckta sidor mitt i, det blev stadigt och bra då det finns stolpar från den gamla båsindelningen att fästa grindarna i.

Betäckningen i år blev i tre grupper, plus en liten grupp med småtackorna som inte ska betäckas. Just det gick inget vidare eftersom vigulante Lester hoppade över grindarna till deras box så minst en av dom är betäckt vid det här laget.
Sedan visade det sig att bruna fina Putte var ett jobbigt machosvin som vaktade foderbordet och jagade runt sina tackor mest hela tiden. Vi får se om det blir några lamm i den gruppen, han var verkligen inte snäll, tyvärr. Han var ju väldigt testosteronstinn då han kom hit till gården i höstas och det verkar inte ha mattats av.

När vi skiljde från så var det slagsmål utöver det vanliga, särskilt mellan finullsbaggarna. Det  slutade i finkan som ni ser på bilden, liten trång box av grindar så de knappt kan vända sig. Meningen är att de inte ska kunna ta sats och stångas samtidigt som de gnider sig mot varandra och med tiden får samma doft. Fick komplettera med tak också då bruna Putte hela tiden skulle rida på dom andra till deras stora irritation. De stod nog så här i 5-6 timmar innan jag tordes öka på utrymmet.
Efter ytterligare någon timme fick det sån yta så att alla tre kunde ligga ner samtidigt, de fortsatte att puckla på varandra men var då rejält trötta så det blev inte någon kraft i bufflandet.
Inför natten fick de hö att pyssla med och vatten såklart. 
Sedan har vi ökat på boxen lite varje dag för att sedan släppa ut dom.


Annars så rullar dagarna på, har hunnit vara på en heldagsseminarium som Länsstyrelsen och Hushållningssällskapet bjöd in till. Den handlade om renovering av betesmark, bete som foderstat, ekologiskt kött och parasiter och betes planering. Mycket intressant och lärorikt. Som vanligt inspirerande och kul att komma iväg och träffa andra får-människor, ja det var ju nöt- och hästfolk där också förstås.
Ja, sedan så arbetar jag förstås så vardagarna bara flyger iväg, tänk att vi redan är i december! Har hunnit baka saffransbröd och ska försöka göra lite pepparkakor i veckan också.
 
Dottern är inne i ett pysslar-flow så hon fick oss att boka in en lördag med ljusstöpning på schemat.

Vi höll till hemma hos min syrra.
Ja vad ska man säga vi var väl lite för koncentrerade på att använda upp alla ljusstumpar så vi missade att när man stöper ljus ska 70% vara annan ljusmassa än rent stearin, annars blir ljusen inte raka och fin på någon ledd, vi valde att vara hemma hos syrran just för att undvika drag som kan ha samma inverkan.
Så nu har vi väldigt många hemstöpta, vita stearinljus av den krokiga sorten. 100% stearin använder man bara när man gjuter ljus, kom ihåg det!
Jag som har stöpt ljus för många år sedan kom inte ihåg det alls och ingen av oss läste på så noga innan vi entusiastiskt satte igång.

Att dottern är i pysslar tagen är kanske inte så konstigt, med en liten mini hen i magen så brukar ju de värsta boa-in-sig hormonerna slå till. I februari blir jag mormor!!! Det är stort och smått ofattbart faktiskt, ni vet man begriper ju inte att man blir äldre, jag tänker fortfarande på mig själv som en kvinna i 30 års åldern vilket ju uppenbarligen inte stämmer. Den här lilla krabaten ser vi framemot men törs inte riktigt längta efter förrän den anlänt helskinnad till den här världen.

Med anledning av tillökningen så har syrran fått lite inspiration till handarbete, här i form av bok med trevliga mönster... Åhh jag som är så kass med stickorna får till och med lust att börja med ett projekt! Tur att det är julmarknader i hela december, jag borde kunna hitta något fint som någon händig människa producerat att slå in till julklapp. Vi får väl se vad man kan hitta på, helt klart ska ju den ungen ha det bästa lammskinnet att ligga på, nästa leverans kommer v 50 så då ska vi vraka och välja!






tisdag 18 november 2014

Planer, planer...


Innan vi åkte på vår semester i oktober såg det ut så här utanför fårens vinterhage. Trädgårdsmästaren ordnade några lastbilslass med sand för framtida bruk. Ofta är det så på den här gården att ges ett tillfälle tar man det med tanke på kommande. Sanden är ett sånt tillfälle, den ska komma till användning... så småningom.

Jag har en längre tid velat göra ett mer rationellt boende för våra får. Ladugård i all ära men den är inte kul att mocka ut efter en säsong och lite väl lågt i tak och trångt i slutet på lamningssäsongen. Så ett nytt fårhus har legat högt på önskelistan.

Nu ska jag ta mig i kragen och skissa ner hur vi vill ha det och sedan får vi se. Timringen som vi använder till sommarladugård är flyttad och på den platsen har vi tänkt bygga nytt. Om den nu blir av, drömmen om ett rationellare fårhus har legat och skavt i bakhuvudet en tid. Att jag är lite försiktigt optimistisk hänger ihop med kostnaden helt enkelt. För att kunna göra en riktig kalkyl så måste vi tänka igenom storlek och material, det är där vi är just nu.

Att bygga nytt till en avelsbesättning som är på hobbynivå verkar kanske inte riktigt klokt. Men byggnaden ska ha multifunktion och kunna göras om till maskinhall, det ökar värdet på fastigheten och måste ses som en förbättring för framtiden. Jag har studerat olika rapporter och dokument från både jordbruksverket och SLU. Alla intryck och fakta ska nu bara bearbetas i min skalle för att sedan komma ut i någon sorts ritning som är anpassad till våra behov.
Största utmaningen är att integrera byggnaden i gårdsbilden, nytt och praktiskt med proportioner och material som är genuina och äkta.

Den viktigaste funktionen är rejäl takhöjd med minst en bred port så att vi kan skotta ut djupströbädden med traktor.

Jag har en alternativ lösning på byggnation, det är att bygga ut befintligt ladugård med lösdrift under tak med öppen långsida. Det är inget alternativ som trädgårdsmästaren gillar, han vill hellre bygga nytt. Det kan jag säga är smått förvånande då han alltid (nåja ofta) är den som motsätter sig mina planer för att öka på fårbesättningen. Men vi är iallafall överens om att befintligt "fårhus" är för tungjobbat när man har mer än 4 tackor som var det antal vi hade från början. Den här vintern är det 18 tackor och tre baggar på gården, ett antal som känns lagom än så länge.


Kontoret i dagsljus är ett trevligt arbetsrum som numer är försett med rejäla arbetsytor. Närmast utanför bild har jag plats för symaskinen. Det är tre bord på rad som fungerar som arbetsyta, nygamla bord från tiden med caféet. Enda nackdelen med mycket yta är att man lätt fyller den med pappershögar och fixarprojekt... som aldrig blir fixade. Men att ha varsin dator har sina fördelar och att allt pappersjobb som rör gården är samlat på ett ställe är så skönt.




söndag 9 november 2014

Nya foderbord!

I väntan på ett nytt fårhus så modifierar vi det vi har. Jag drömmer ju om något mer lättarbetat och rymligt till vår fårbesättning. Nu har vi kört några år så här och jag tycker fortfarande att det är roligt och givande så det kan vara dags att göra en investering på det planet. Vi får se vad det blir av det.

Eftersom vi har arton tackor till bordet denna vinter var vi tvungen att göra mer plats. De gamla ko-foderborden i gjuten betong har vi använt som inspektionsgångar men nu är de åter igen foderbord, dock lite modifierade och med en smal gång bakom. 
Vi snickrade löstagbara sektioner i regelvirke och lantbruksplywood. Vi kan höja dem eftersom genom att lägga distans på undersidan. de är lätta att sopa av och hålla rena. Eftersom fronten på bordet är gjuten i botten och sedan förankrad solida stolpar står hela matplatsen still hur mycket dom än trycker på.

Själva boxväggen var det bara att glesa upp genom att ta bort en bräda. Blev lagom avstånd för huvudet på tackorna, ca 20 cm tror jag vi har.  Stolparna till båsindelningen är kvar, några hjälper till att bära upp taket medan andra bara har fungerat som avgränsning när det stod uppbundna mjölkkor här inne på 30-talet. Under de 20 år som det var stall för hästar så uppstod alla gnagmärken. Det var gamla rostiga och skruttiga boxar här då vi köpte gården.

Det ryms två-tre får mellan stolparna så alla får plats men jag har iallafall hängt in en reservkrubba i plast för de små som blir skuffade hit och dit av alla äldre tackorna.
Till ett rimligt pris modifierade vi de till ett hyfsat lättskött foderbord. Systemet passar oss och våra får som inte är så många till antalet.

Sedan har vi ju samma utrymme på andra sidan, där har vi gjort ett kort foderbord av det virke som blev kvar, det går ju självklart att bygga på med fler sektioner. Det är enklast att utfodra på andra sidan, här måste jag in i boxen med ensilage-givan, det blir lite bökigt men det går. Än så länge ger vi på en sida men sedan när de blir större om magarna och trängseln ökar  får vi använda det här bordet också. Det kommer väl till pass när jag gör betäckningsgrupperna också. I år kör vi alla tre baggarna så det krävs lite logistik för att få det att fungera. Men vi utfodrar ute så länge det går, man kan väl säga att frukost äter de alltid ute om det inte är snöstorm.

Framme där vi hade foderbordet tidigare är det nu gott om plats, både inne i boxen och på utsidan. Vi gjorde en liten dörr in till boxen. Den här använde vi när vi klippte. Alla tackorna var samlade i en liten fålla innanför dörren Hyfsat lätt att ta ut en och en för klippning. Skönt att slippa halmbädden som underlag. Nu klippte Martin snabbt och smidigt och jag kunde hyfsat lätt samla ihop ullen utan en massa onödigt bös i fällarna. sedan var det bara att släppa in dom genom stora grinden.
Under lamningen ska vi gör boxarna på rad här, nära tillhands då vi kommer in i stallet, lätt att fylla på vatten och hö utan att gå runt hela storboxen.

Den här ladugården har fungerat på många sätt sedan den byggdes 1930. Men den är såklart lite tungjobbad eftersom vi inte kommer in med en kompaktlastare då vi ska ta ut ströbädden Vi avsätter en vecka till att grepa ut den med handkraft. Slitigt och tungt så det fungerar inte i längden och fylla på med strö det måste man. Vi får de om vi satsar på något nybygge eller om vi kan modifiera det vi har lite mer.

fredag 7 november 2014

Bandyutrustning till den hågade!

Jag kan bara inte låta bli... Olof och trädgårdsmästaren på allhelgonaafton då de fyndat i en av trädgårdsmästarens latjolajbans-väskor. Den som spar han har kan man väl säga.

Bandyhandskar modell äldre. Välsydda i riktigt skinn, stoppade och slitstarka får man förmoda.

Bandyboll, virkad i tåligt garn och betydligt mjukare än dagens bandyboll.

Ja inte vet jag hur man tänkte med de tidiga bandy- och hockeyhjälmarna, men nog var det begränsat med skydd? Trädgårdsmästaren har den äldsta modellen på knoppen, den som lämnar tinningen bar... större delen av skallen är ju helt oskyddad!


söndag 2 november 2014

Hur gick det för Prinsessan?

Hur gick det för lilla Pyret/Prinsessan som blev årets flasklamm? Kanske ni kommer ihåg den lilla spetan som var tre äpplen hög? Jo hon lever och har hälsan såklart. Hon hade det lite tufft i början men var alltid med och tog för sig, mycket livsglädje i den lilla kroppen när hon väl kom igång.

Det är så här jag ser henne när jag kommer in i fårhuset eller hagen, en liten uppmärksam tackfröken med enormt stora öron och ögon som söker kontakt. Vi har bara satt ett märke i henne för hennes slutdestination var något helt annat än våran avelsbesättning... så var det tänkt ialla fall.

 Här igen, kollar efter mig och vad jag gör medan de andra tittar på annat.

Alla andra har fokus på utsikten och dagens fina väder, men inte lilla Prinsessan, hon vill veta vad matte kan tänkas göra.
Jag tänkte förstås hela tiden att jag inte skulle falla till föga och göra några dumma urval denna säsong. Hon har inte den bästa ullen och är ju minst sagt liten och pinnig över manke och kors. Inte det bästa avelsmaterialet på någon ledd, förutom lynnet då.

Men när vi skulle märka lammen med återtags märken en kväll innan slaktbilen kom så var det faktiskt inte jag som fegade ur. Nä det var trädgårdsmästaren som tyckte jag var känslokall och grym som tänkte skicka finaste lilla gullet till slakt och jag var såklart inte svårövertalad.
Så hon blev kvar.

Totalt behöll vi fem lamm av årets kull. Fyra superfina också lilla spetan som är lite fula ankungen, men man vet ju inte hur hon utvecklas. Fint temperament och lätthanterlig tack vare sin vilja att komma fram så fort man gör minsta vink. Nu ska jag planera avelsgrupperna och sedan göra indelning innan vi släpper på baggarna, men den här lilla tackan ska få vänta ett år innan hon betäcks, så liten och pyrelig hon är.

fredag 31 oktober 2014

Men jag då?

Skönt med ledig långhelg, vår Allhelgonahelg börjar så här. Med förmiddagsvila på soffan. Fast bara för husets katter, vi ska på morgonpromenad jag och Atle. Det är det han sitter och väntar på.
Han ser förväntansfull ut, han vet att efter matte gjort morgonsysslorna i stallet så ska vi ut på prommis. Helst en lite längre de dagar det är fint väder och jag är ledig. Om jag drar ut lite på förberedelserna genom att äta frukost först eller ta en kaffe stående vid diskbänken då har jag den här lilla figuren i hasorna som intensivt iakttar minsta rörelse jag gör för att få bekräftat att nu är vi på väg. Hela han är som ett litet frågetecken.... men jag då? När är det min tur?

söndag 26 oktober 2014

Gjort klart inför vintern

Semester i alla ära, men vad det blir körigt hemmavid bara för att man reser bort en vecka! Vi har jobbat på som bara den för att ta igen det. I torsdags klippte vi fåren, bättre sent än aldrig som fårklipparen Martin sa. Snabbt var det gjort, det som tar tid är att ordna logistiken före och efter, vi tar ju reda på all ull så det är noga med hanteringen. Nu ska den bara packas och skickas iväg.

Växthuset är städat och trädgårdsmöbler inplockade för denna säsong. Vattenslangar till alla vattenkar är tömda och ihoprullade. Hemmet är städat, tvätthögen efter semestern och förra helgens timmerförflyttning är rentvättad och vikt, vinterkläder framplockade och sommar dito undanhängda. Vintersulor bytta på båda bilarna. Halm, torrhö och korn hemkörd och stuvad i höladan. Saltstenar och lösmineraler inhandlade. Bilarna besiktade och körklara ännu ett år. Kvar är att få in all ved, men det ska trädgårdsmästaren ägna sig åt i veckan bland annat. Sedan har vi några några lastbilslass med sand som ska planeras ut innan vintern slår till på allvar.

Växthuset innan städningen var genomförd. Vemodigt och trist men så här är det ju varje år. På slutet av odlingssäsongen tappar man liksom intresset... och sedan när allt fryser bort då är det inte alls trevligt att titta in hit och verkligen inget ställe man tar sin kaffekopp och går till en ledig lördagmorgon.
Men nu är det städat och fint, redo för vinter och en kommande vårvinter då vi börjar nyttja det som "kaffestuga" soliga marsdagar. 


Så här såg det ut i fredags, då får man lite panik över allt man inte hunnit göra som ska vara gjort innan vi går i ide här på höjden. Vi vet ju att den hinner tina bort några gånger innan den stannar på riktigt men nog är det så att vintern snart är över oss!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails