Baggarna vid sjön.

Det är tidig morgon i bagghagen, jag har precis utfodrat herrarna med torrhö och en hink vatten eftersom det nu i september är slut på grönt gräs och löven är ointressanta och näringsfattiga. Det har hipsvips börjat bli höst på riktigt med gula löv som singlar ned mot marken fulla med dagg så här på morgonen.
Det tar bara några minuter att promenera till hagen vid sjön och ge dom morgonmålet. Det är två ivrigt trampande och dovt bräkande bessar som väntar på att jag ska komma med gosakerna, antagligen har det väntat en stund på sin frukost
Snart ska de få komma hem till vinterhagen och sin sköna rengjorda box som är fylld med lyxig kornhalm.
Förra året gick de hem själva då de kom runt stängslet vid stranden genom att vattnet i sjön sjunkit undan. Ganska skönt att veta att de helst vill vara hemma på gården så man slipper jaga dom runt byn. Skulle de komma ut ur hagen i år igen är jag säker på att de söker sig hemåt och vill in i sin box snabbt som bara den. Den här hösten har varit varm och skön länge men nu ska visst kylan komma, det blir antagligen bara skönt för de här gubbarna som har enorma pälsar på sig efter en frodig betessommar.
Hagen har fungerat bra och det gör ett utmärkt jobb med att bekämpa slyn även om tackorna är tusen gånger effektivare.
I år fick vi sätta upp skyltar på hagen för att varna för det olämpliga med att kliva in till baggarna för att hälsa på dom. Herregud att det finns oförståndiga och naiva människor, att barn och ungdomar kan vara otänkta är väl inte så konstigt men vuxna??

Tidigare i augusti när jag och trädgårdsmästaren håller på att måla gaveln på huset så hör och ser vi en grupp människor närma sig gården nere vid hagen, vi har en gång- och cykelväg som går genom våra marker. Sällskapet stannar vi baggarnas vindskydd där de ligger om dagarna. Lite oroligt frågar jag T vad det är för några, om det är barn och vad de gör (eftersom jag fått avstyra påhälsningar i hagen av just pojkar i tioårsåldern tidigare). Trädgårdsmästaren som står högt på byggställningen säger lugnande att det är två vuxna och en liten tjej på cykel, "de ska nog bara titta". Men sen ändrar han sig snabbt och busvisslar på dom där nere vid sjön, -gå genast ut ur hagen, det där är inga keldjur, det är baggar som kan stångas!

Hugaligen, den lilla tjejen hade klivit över eltrådarna in till baggarna medan de två vuxna stor utanför och tittade på! Svaret vi fick från de två vuxna var att hon är så van vid djur???  Jamen hur tänker folk, vad var det för idioter, gud jag blir alldeles kall efter hela ryggen när jag tänker på den lilla flicka i sin rosa cyklehjälm.

Nu är det ju inte säkert att det hade hänt något, kan tänka mig att de blivit nyfikna och puffat lite på henne men tänk om de börjat trampa runt och gruffat och tävlat om att komma fram först för att få lite gos?  Det gick bra och flickan klev ut ur hagen snabbt då hon hörde varningen om hur baggar kan stångas och att det är svårt att bedöma och hinna undan om de gör det. De två vuxna såg lite skamsna ut och lär aldrig mer släppa in henne i en hage till djur de inte känner eller vet något om.

Efter det har jag ju begripit att folk som är ovana vid djur och får tror att baggar alltid har horn, ja vissa ungdomar kallar till och med våra baggar för getter när dom passerar.
-Kolla getterna har jag hört flera gånger när de cyklar förbi. Tur att Baxe och Harald inte förstår för de skulle nog själva bli lite upprörda över att jämföras med ett par getter...