Så här ser den ut.

När vi varit på semester har Nallebohus dvs Göran och hans dotter Lena jobbat på med vår kallfarstu.
Jag har ju ett visst mått av kontrollbehov så det var med viss vånda jag åkte i väg och lämnade bygget helt i någon annans händer. Jag hade förstås gjort en skiss med allt vad det innebär, dvs bara begriplig på ett ungefär hur jag ville att den skulle se ut för att passa till huset. Men jag blev glad och nöjd när vi svängde upp på gården trötta och slitna efter 22 timmars resa.

De har gjort ett jättebra jobb som inte är riktigt klart ännu då plåtslagaren ska lägga taket och bläcken. Det enda de fick ändra på var råplanen de satt runt fönstren (som är kvar här på bilden) där satt vi profilerade foder istället så de stämmer bättre med övrig fasad.

Sedan bestämde vi redan innan jag reste att göra taket lite flackare för att slippa såga sönder hela "midjan" som ligger under övervåningens småfönster. Fasaden på vårt hus är original från 1890 så det finns inte exakt lika dimensioner men jag tycker att Göran lyckats bra med det material vi har att tillgå, jag kan passa på att göra lite reklam för Ängesbysågen som har ett bra sortiment och helt andra priser än de stora byggvaruhusen.

Vi hade inte på långa vägar klarat av att bygga något bättre själva och trädgårdsmästaren medger motvilligt att det var en bra idé att leja för bygget och att det var färdigt när vi kom hem. Men hade vi inte vetat vem Göran var och vilka jobb han gjort då hade vi aldrig vågat lämna bort det på det här viset.
Vill lämnade till och med in fönstren för omkittning hos glasmästaren, trots trädgårdsmästarens vija att göra det själv, hoppas bara vårfåglarna håller sig borta från kittet så vi slipper göra om det. Farstun är redan populär bland våra katter så vi får hoppas att fåglarna inte törs fram.

Det har varit soliga dagar sedan vi kom hem men även regn (?!). Ur led är världen men idag söndag har vi mulet efter gårdagens snö och hårda vind, vanligt marsväder helt enkelt med några minusgrader.  Marskatten Tjorv i husses knä när vi tar första kaffekoppen ute efter vår solsemester.

Sedan har vi fått besök från Lillgärdet, Nea och Olof kom sparkandes från Sävast.

Dvs Olof sparkar och dottern får skjuts, det tar 40 minuter med sparken till oss meddelade dom.
Det känns i benen och rumpan kan jag säga, lastvikt och minimum med nedförsbackar, bara flackt landskap, ingen crosstrainer behövs efter en sådan här tur.