Tunnisarna Sparris och Stigge

Lilla bagglammet från andra kullen som föddes på valborgsmässoafton fick komma in i värmen 1:a maj. Han fick inte mat och var lös i magen, mamma Lillis var inte vidare intresserad av den lille. Sitt tacklamm som hon fick först sköter hon väldigt noga men även hon var liten och tunn.

Tvättade av honom och bäddade ner honom i handdukar och filtar efter att han fått lammnäring. Råmjölk hann han dia en hel del när han var alldeles nyfödd, men sedan så var tackan inte så brydd i honom. Det var en trillingfödsel men sista lammet var dödfött.

En riktig tunnis som inte har hunnit äta ordentligt. Han låg flera timmar under filtarna, jag lyfte bara upp honom i knät när han fick flaskan som en liten bebis. Varannan timme fick han lammnäring och mellan målen så sov han och tömde magen. När han sög lite bättre så gav jag honom Lamtonic som är en riktig boost för små klena lammisar. På etiketten står att det tar 6-8 timmar för full effekt.

Så blev det, nästan prick 6 timmar senare så kommer han ut till mig i köket bräkande och stapplande på det hala golvet. Ett litet mirakel, vilken dunderkur! Atle han är en jättesnäll farbror som snusar och svansar runt lilla lammet, vill vara med och leka lite men är så försiktig och glad. Mera lammnäring och sedan när klockan var mitt i natten så gick jag ut med honom till Lillis och hennes tacklam. Han var inte välkommen men hon lät honom vara, är oftast enklast att föra tillbaka ett lamm under natten när det är lugnt och ganska mörkt i stallet.

Har gett honom flaskan och stått med när han diat sedan dess. Fortfarand buffar hon undan honom men på nåt vis kommer han åt att äta så nu har han bara fått lite lammnäring morgon och kväll. Här ligger dom under lampan och vilar sig lite. Lilla Sparris först och sedan Stigge.

Sina namn har de fått av våra kompisar som var med när de kom till världen, tack Marianne och Stig för hjälpen!