Vovve-besök på lördagen!

Finaste Lydia med sin valp Cara-Mia


Efter lördagsjobb på caféet så hjälpte jag T sota skorstenarna. Rättare sagt, jag höll i stegen nere på marken och han klättrade runt som en katt på taken.
Ju äldre jag blir desto mer höjdrädd. När vi murade skorstenen till salen för några år sedan så var jag tvungen att klättra upp för att hantlanga och bistå med mitt ögonmått. Det var jobbigt, jag höll inte på att ta mig ner på stegen igen. Det var en ny erfarenhet för jag har aldrig haft problem med att klättra på byggställningar och stegar förut. Så nu håller jag gärna koll på stegen när det ska sotas.


Precis när vi är färdiga så svänger Eva upp på gården, det är Atles uppfödare. Med sig hade hon Posita, Tintin, Lydia och lilla valpen Cara-Mia.
Atle var inne i huset och blev helt tokig när han hörde Evas bil. De har inte träffats på två år tror jag men han komihåg billjudet och det han förknippar med det. Uppfödarmatte med alla tikarna, Atles familjemedlemmar, mamma, moster, syster och nu lilla systerdottern Cara-Mia (lite tramsig får man väl vara och lägga in mänskliga tolkningar på hundrelationer?)


Han kröp nästa ur skinnet och lilla Mia hon skuttade runt hon med.

Typiskt att kattälskaren som inte är så förtjust i hundar genast blir den populäraste personen i köket.

Alla ville pussa trädgårdsmästaren och få lite uppmärksamhet.

Men inte lilla Mia hon satt helst i mattes knä och tittade på all uppståndelse.

Lydia får massage av syrran, en riktig knäkatt den här tjejen.

Posita hittade bästa stolen i köket och låg där med full koll på hundar och katter.

Kopior av varandra både till utseende och temperament. Lugna, trygga och väldigt sociala.

Sitta tillsammans gick också bra, eller rättare sagt lilla Mia låg helst på mammas rygg. Lite kaffe och smörgås innan Eva drog vidare till Över Kalix där hon bor just nu. Jätteroligt att träffas, det får inte gå så här lång tid till nästa gång! Evas kennel heter Freileys mer hittar du på hennes sida: http://www.freileys.cybersite.se/