Gullungar, mygg och röjarkompis.

Mina fina flaskisar, tacklammet (som inte fått något namn) och Pontus som alla våra bagglamm som får "välling" kallas. De vill så gärna komma till mig men törs förstås inte för elstängslet.

Bakom dom ligger en del av flocken och vilar sig i skuggan, den här eftermiddagen är det molnigt och det blåser så just här är det väldigt behagligt och myggritt!

Det kan man inte säga om det här stället. I hagen nere vid sjön där vi släpper baggarna på bete är det enormt, enormt mycket MYGG och SVIDON. Det är så mycket så man får vara försiktig med att andas genom munnen.
Långärmat, tjocka arbetsbyxor, stövlar, hjälm med visir och utsläppt hår för att hindra dom ettrigaste från att krypa in i öron och hårbotten är en bra grund för att överhuvudtaget stå ut sedan är det bästa att ignorera betten och surret för biten blir man!

Jag har slarvat och inte röjt här tidigare, eller slarvat är väl fel beskrivning min tid har gått till annat, sedan har vi haft en sådan snabb vår och försommar så allt har vuxit snabbt.

Här är jag med min kompis "röjarn", vi umgås en hel del under växtsäsongen. Han är en riktig slitvarg som gör sitt jobb i ur och skur, bäst när det är torrt i markerna förstås. Det blir några kilometer att vandra varje betessäsong. Jag tror jag går tre gånger och röjer under alla elstängsel, vi vill inte ha några rymmande djur så det gäller att ha bra kräm på trådarna.

Med den här insatsen så gick voltmätaren i botten från att tidigare ha visat 3000 som mest. Ja ni ser ju varför, det är en hel del växtlighet i och under stängslet. Jag har dragit upp skyddet från "klingan" för att komma åt bättre, det är mycket teknik för att göra jobbet snabbt men effektivt, bra att ha visir för ansiktet för utan skydd så sprättar det upp en hel del på kroppen, både sten och växtdelar.