Nu bär skoterspåren, det är lätt att ta sig över betesmarken, Olof har kört upp lite spår så vi kan promenera och åka skidor. Här är dottern och jag på prommis med Atle som redan hunnit ut på vallen.
Atle älskar att springa lös på skoterspår, han kan inte hålla samma lusiga takt som oss, nä han vill vara några hundra meter framför och tokrusa fram och tillbaka.
Vi passerar Harald och Baxe som står i sin vinterhage och kollar vad vi gör. Det kommer så enormt mycket snö här hos oss så de har bara en liten stig ut till solen där de brukar stå och idissla spanandes mot skogen och sjön.
Vi skottar upp en vändplan åt dom för när det snöar som mest har de ingen lust att gå ut i djupsnön eftersom vi utfodrar dom inne i ladan, det är enklare för oss också har vi bättre koll på hur dom mår. Lite kli bakom örat och någon gosak måste ju även gubbarna få. Längre fram när det blir mer barmark så lägger vi in sälg och rönn så de har något att pyssla med.
Här fortsätter vår promenad ner mot kallkällan och den del av hagen som vi röjde i höstas, det är nog 60-70 cm snödjup här, den har redan börjat sjunka ihop.
Kallkällan är populär, här fryser det aldrig. Lömskt hål som man kan gå ner sig i om man är ute i mörkret. Populärt bland fåglar och vilt, ett riktigt vattenhål som på savannen. Kollade på ett annat mindre vattenhål också, det ligger i närheten av ett grind i en av sommarens hagar, inte så lämpligt så jag ska flytta den öppningen. Phu vad jobbigt om någon tacka skulle gå ner sig i ett sådant sankhål!
I höstas skulle trädgårdsmästaren visa hur sank marken var genom att släppa ett järnspett rakt ner i gräset (som jag trodde att han gjorde). Plupp sa det bara och marken svalde hela spettet, bara fem centimeter stack upp. Då blev jag lite stressad och drog om elstängslet snabbt som sjutton.
Fast man är ute på sina marker och går dagligen så vet man inte allt, det kanske är tur det för hur nojig orkar man vara? Får gillar inte blöta marker och håller sig helst på torra hårda jordar men oturen kan ju vara framme.
7 kommentarer:
Fascinerande blöthål! Jag förstår om du drog om staketet! Men å andra sidan måste det vara ett jättebra ställe att få ner jordspett, om det inte går någon annan stans!
Här nere i nordöstra hörnet av Småland har vi också snö. Det ligger fortfarande ett par decimeter kvar på åkrarna! Jag tror inte att det blir någon traditionsenlig potatissättning den 1 maj i år.
Det finns många faror för fåren. Jag har upptäckt en skrothög med bla gamla plåthinkar utan botten i det som ska bli min första hage. Måste nog stängsla bort det. Min bagge fastnade och blev hängande upp och ner i ett äppleträd som spruckit, han kunde ha dött om vi inte kunnat hjälpa honom så snabbt! Jag kommer att specialgranska träden i hagen...
Vi upplever också en kall vinter och vårvinter, känns avlägset med riktig vår just nu.
Tänk att på gamla gårdar är det alltid sophögar med järnskrot, vi har samlat flera släp och sålt till "skroten". Just hinkar och gammal taggtåd är otäcka.
När man har får blir man mycket riskmedveten (mmed all rätt)och kan snabbt måla upp otäcka scenarier i huvudet.:-)
Underbart med blogginlägg om snödjup och kallkällor. Jag har ingen överblick men tror det är lite ovanligt att fota och blogga om de ämnena. LIKE!
Kallkällor är värdefulla: http://www.kallakademin.se/
Snyggt pannplåtstak dessutom :-)
Ja kanske lite insnöat, hehe men det är den verklighet vi lever i här. Det är härligt med vårvinter men nog längtar vi efter barmark.
Ja visst är det ett snyggt tak, helt rak i nocken, under är det sticktak. Vi är väldigt glada över att de som bodde här la pannplåt på alla byggnader, det har sparat många kronor åt oss och alla byggnader står stadigt utan rötskador och annat trist.
Har bekanta som tycker pannplåt är simpelt men det får man ta ur dom, de begriper inte bättre helt enkelt :-)
Sådan där pannplåt verkar ju dessutom hålla i evighet!
Exakt, det tillverkas inte sådan här tjock plåt längre.
Och i norra Sverige är det väldigt lite problem med rost på pannplåt!
Skicka en kommentar