Hur gick det för Sparris?

Idag tog vi bort Sparris. Efter en sista kontakt med veterinären om läget och alternativen så bestämde jag att det fick räcka nu. Hon var ganska stadig men klarade bara av att gå i vänstervarv trots att hon verkligen ansträngde sig att försöka byta riktning, mot slutet i fart som värsta quarterhästen. När hon skulle lägga sig var det samma metod, piruetter tills bakdelen vek ner sig, om inte jag hann hjälpa henne innan förstås.

I söndags tändes hoppet lite då hon började tugga i sig grovfoder igen. Tidigare hade hon ratat både hö och ensilage och bara velat knapra kraftfoder, men det tordes vi inte ge annat än som lite tilltugg och strössel på hösilaget. Vatten och energibalans har hon druckit och som sagt hö hela söndagen.

Väldigt ansträngt och sakta tuggade hon i sig höet och ensilaget, vommen jobbade, slurpade och brummade men inget idisslande kom i gång.  

Det blir väldigt tydligt vilka effektiva malande käkar ett friskt får har när man står inför en sjuk individ som tuggar höet lika effektivt som en slö sidavbitare eller plattång.

Känslan när man såg henne var att något i skallen gjorde att kopplingen mellan hjärnan och kroppen inte fungerade, som en strokepatient som måste lära om att tugga maten och prata. Men sväljreflex hade hon fortfarande och hon klarade av att dricka vatten ur sin hink, ingen feber eller undertemperatur heller.

Måndag och tisdag har hon låtit bli maten helt, jag kryddade med några pellets men hon ratade dom också. Så det har varit en tung dag för den här fårägaren idag, att ta bort en tacka med lamm i magen känns ju bara så helt fel! Tro mig vi har övervägt andra alternativ, från igångsättning och kejsarsnitt till att hålla henne vid liv till lammning. Men mitt belsut blev att nu är det nog, inget mer lidande för fina Sparris.

Efter att vi städat och rengjort vattenhinkar och höhäck i hennes box så lägger sig lugnet och alla ligger och vilar i halmen efter maten. Det är lammning snart, focus har legat på en enda sjuk individ de senaste dagarna men nu kräver de här tjockisarna vår uppmärksamhet.

Beräknad lammning 27/4 men jag har beredskap och kollar flera gånger om dagen sedan i lördags. De är för fina, som stora fyrbenta mumintroll ligger de och myser i halmen. Vi får glädjas åt de tackor vi har kvar och hålla tummarna för lammen som kommer. Förresten så har jag behållit en tacka efter Sparris så jag tror hon får bli en ny Sparris, lite som mjölkbönderna gör med sina kossor, de får samma namn som sin mamma.