Så igår var det samma visa, värkar som bara höll på och höll på. Nu ingrep vi snabbare, syrran assisterar när jag rättar till, den här gången var det enklare. Vika frambenens klövar framåt och lägga huvudet på frambenen, sedan klarar hon det ganska bra själv även om jag hjälper till så det inte blir så långdraget.
Även andra lammet låg med frambenen bakåt då blir det liksom ingen dykning ut i friska luften mer som kullerbytta inåt igen. Fast jag har varit med om huvudstupa lammning. det är väldigt jobbigt för tackan men det går om lammet inte är för stort.
Lillis med sin första för i år, hon har ett väldigt stort juver som blir mindre, tack och lov, efter några dagar. Det har inte varit några problem med att få lammen att dia, efter ett tag så hittar de själva.
Sedan kommer brorsan han är också vit och pigg, ska upp på benen direkt.
Tre timmar senare så var båda hyfsat torra och mätta efter att ha diat i omgågnar. Lillis drack en hel hink vatten och började äta av höet. Vid sista titten klockan 23 låg lammen under lampan med sin stolta mamma bredvid. Jag rafsade ut lite hinnor och jox från ströbädden och halmade mer, fyllde på vatten och kikade lite på den fina lilla familjen innan jag gick och lade mig.
I morse när jag kom ut så låg ett dött lamm i halmen, hon hade fått ytterligare ett lamm under natten, det låg kvar i sina hinnor.
Så onödigt och slarvigt av mig, nu har jag lärt mig det. Kolla alltid när det är fellägen så det inte är kvar ytterligare lamm i magen som inte hittar ut eller kommer felvänd. Fy vad trist! Men hon har ju två präktiga kids som tur är.
2 kommentarer:
Vi hade också mycket fellägen i år... Det är väl ett sådant år kanske.
Vi hade en tacka i år som också fick två lamm, UTAN fellägen, på kvällen. Och morgonen därpå låg där ett dött i hinnor i boxen, så det kan hända ändå...
Ja vi kan ju inte alltid vara med och hjälpa till men du vet hur det känns, lite småbittert när man tänker att man kunde gjort lite mer... ;-)
Skicka en kommentar