Atle han är så fin med lammen, ska hjälpa till och helst leka lite.
Lilla Pyret som vi kallar henne, en från sista fyrlingskullen.
Snyggt svart banadage av flexilinda och bomull. Man får inte linda för hårt men det ska sitta så det tål lite skutt och spring. Jag lindar om varannan dag och byter bomull, det läker fint efter det att jag klämt ut allt var och gett penicillin.
Olof och lilla Pyret.
Nu är hon pigg igen och har slutat halta, springer runt med de andra och busar. Ligger i lammkammaren och vilar eller tar sig en slurk från lammbaren. Hon blev ett flasklamm när mamma Kajsa fick juverinflammation. Nu har hon, helt på egen hand, lärt sig hur hinken med nappar fungerar så jag slipper passa med nappflaskan.
3 kommentarer:
Så fint att se att ni månar så mycket om fåren och lammen. Vackert av er att "ta hem" veterinären "bara" för ett lamm...
(läste tidigare inlägg)
Om ni har vägarna förbi Ö-vikstrakten någongång så titta in på Gårdsbacken på en kopp kaffe så visar vi gärna Gimmie och Fame i arbete med fåren. Du har helt rätt i att även om de föds med vallningsinstinkt så är det mycket träning bakom en färdig vallhund. Vi planerar att ta en kull valpar på Fame till våren -13. ;))
Lycka till med lillpyret.
/Paula på Gårdsbacken
Lillpyret är redan mycket större, det går fort. Vallhund finns ju på önskelistan, ganska otippat så är min man väldigt sugen (han är utprägald kattmänniska). Han vill ha en hund som håller sig hemma på gården och är hörsam! Då kanske du anar att vår Atle är väldigt självständig och stundtals döv på båda öronen. Möjligtvis (hmm) feluppfostrad men väldigt självständig, smart och högt älskad av matte!
Skicka en kommentar