Persianen på vädring och höga strutsar.

Jag köpte en päls för några år sedan, på söndags loppisen som är på Hötorget. Den inte helt politiskt korrekta persianpälsen kostade 200 kr och var knappt använd. Kunde inte låta bli.
Den har värmt mig flera kalla vinterdagar sedan dess. När termometern kryper ned mot -25 är den perfekt att ha på sig. Jag använder den som vardagsplagg. Den är väldigt tung så snabba promenader passar den inte till.

Karakul heter rasen som den tas ifrån. Det är lammen som slaktas och ger dessa fina skinn. De vuxna fåren har grå, grov och märghaltig päls. För de finaste skinnen krävs 4 dagar gamla lamm! De exklusivaste skinnen heter breitschwartz-skinn, ser ut som vågig plysch och kommer från "ofödda" lamm. Ingen trevlig tanke.

Jag vädrar pälsen och hänger undan den. Till vintern kommer den fram igen och jag ägnar alltid lammen som bidragit med sina små skinn en och flera tankar.

Jag fick tag i en gammal bok om fårskötsel som kom ut första gången 1935, författaren är Nils Insulander och det här exemplaret är från 1942.

Interssant att läsa och jämföra nutida litteratur. Maedi Visna finns inte med kan jag upplysa.

Det var i den här jag hittade namnet på perisian-fåret. Det gjordes några inkorsningar av Karakul i våra svenska lantraser under 30-40 talet enligt författaren. Kanske därför som min persian känns som svart gotlandsfår? Här en fårgård: http://www.plfkarakuls.com/

Vi har snart snickrat klart foderborden, satte fast bräderna med skruv så att det relativt snabbt går att ändra i höjdled.

Några grindar.

En avslutande tur med "arbetshästen". Här syns den snygga lådan som O snickrat till motorsåg och annan utrustning man bör ha med sig i skogen.

Trädgårdsmästaren sålde ett par stallportar i dag, vi har ju städat och rensat i ladan, till ett par från Slagnäs som har Strutsfarm, http://www.strutsfarmen.com/. De köpte den som var 190 bred x 250 hög. Tydligen perfekt mått till strutsar!