söndag 28 september 2014

Tomater och chilli

Nu börjar odlingssäsongen gå mot sitt slut. Flera frostnätter upplyser oss om att nu är den här varma hösten definitivt över. Aubergineplantan kämpar på med sina bleklila blommor i den tilltagande kylan. Jag tror vi endast hann få en frukt att växa till sig lite.

Tomaterna trivs bra i vårt glashus men den sista veckan har trädgårdsmästaren avlövat och rensat hårt bland de kvarvarande plantorna. Vi har skördat mängder men nu har det stannat upp, så de sista gröna får vi plocka in för mognad i köksfönstren. Choclat cherry.

Chillin är tåligare och verkar inte känna av den svalare temperaturen så mycket. Men ärligt talat så är intresset för odlingarna lite på fallande den här tiden på året. Bulgarian Carrot.

Vi skördar och pratar om nästa säsong. Här är det vintertomat "Piennolo" som hänger i stora fasta klasar. Ska bli spännande att se hur den klarar sig framåt hösten och vintern. Vi ska prova förvaring i skafferiet för att hålla det lite svalt.

Purple peach.

Whipperssnapper och Orange Santa, den första är en supergod liten sort som man gärna plockar av och stoppar i munnen direkt medan den gula bifftomaten passar bra i matlagning och sallader stor och "matig" som den är.

Röd pepperoni mild nästan som en paprika. Den uppåtväxande tror jag är är Fish pepper.

Big Red är en återkommande sort här hos oss.



Red Odessa innan den blir röd, vi skördar och låter den mogna inomhus i värmen.

Sammanfattning av odlingssäongen. För många plantor på liten yta, superbra väder hela sommaren gjorde att det gick bra ändå eftersom vi kunde ställa ut många plantor mot husväggen utan skydd.
Till nästa år ska vi förkultivera mindre antal sorter och inte skola om hela sådden. Helt enkelt våga slänga det som vi inte får plats med! Det blev bara lite för mycket av tomater och chilli det här året

onsdag 17 september 2014

Arbetsrum för en gubbe.

Här på höjden pågår olika byggprojekt samtidigt. Det snickras och byggs efter humör kan man väl säga. Vi har ju inget garage eller liknande uppvärmt utrymme så det har stått högt upp på önskelistan. Vintern är lång och kall och det finns helt klart behov av ett uppvärmt rum där man kan snickra och fixa... för att inte tala om förvaring av målarfärg och liknande som inte mår så bra av minusgrader.

Just det här byggprojektet går under namnet "Pettsonbodan" då det kommer att bli ett rum fullt med arbetsbänkar, verktyg och alla sorters "bra att ha saker" ungefär som gubben Pettson har det i barnböckerna.
Trädgårdsmästaren är barnsligt förtjust i det lilla hobbyrummet som han ser som sitt eget lilla krypin.

Det slår mig nu när jag ser bilderna att väggen med man-tager-vad-man-haver-virke är helt rätt enligt inredningstrenden just nu, patinerade plank är snyggt och stylish, även om det inte var tanken här.

Utsikten från fönstret är väl inte den finaste men då portarna står öppna så blir det även ljusare inne i Petsson-bodan. Funderar på att sätta kattlucka in här också, det skulle ju vara praktiskt med ett hyfsat varmt utrymme till gårdens katter ifall vi är bortresta vintertid.

Men det är en hel del kvar att fixa än så länge. Vi håller samtidigt på att bygga ny box till baggarna i andra änden på höladan. Alla fårägare börjar sin karriär (inte alltid men ofta) med SJ-pallar som bokstavliga stöttepelare i sin fårhållning. Även vi har tagit till dom då vi byggt inhägnader och boxar. Baggarnas box var ett ihopplock av diverse pallar och skivor som vi nu äntligen har rivit och ska ersätta med något mer ordentligt.

Det blir riktigt bra kan jag meddela, bäst blir det med två fungerande boxdörrar så man slipper den provisoriska grinden för hålet, den som varit så bökig att öppna så man hellre klättrar över boxkanten. Inte alltid så praktiskt och ganska slitigt stundtals särskilt när baggarna har blivit äldre och lite mer opålitliga. Man vill så att säga kunna göra en snabb och smidig sorti om det skulle bli lite turbulent inne hos dom.

lördag 13 september 2014

Tomt.

Den här perioden på året är finalen på en intensiv period som börjar med lamningen i april, fortsätter med stängsel och betesplanering i maj och juni  för att sedan fortsätta med daglig omsorg om flocken fram till frånskiljning och sista betesläppet i augusti innan slaktbilen slutligen rullar ut från gården.

Det är skönt att få det gjort men det är också vemodigt. Tror nog att alla som skickar djur till slakt känner likadant. En kluven märklig känsla, samtidigt som man redan tänker framåt på nästa säsong. I all fall i det här huvudet är det fullt med tankar på hur man gör det ännu bättre, både för människor och djur ska jag väl tillägga. Här ska nu städas innan vi kan stalla in för vintern, 30 cm hårdpackad ströbädden ska ut och det ska sopas och spolas för att få det rent.

I fredags hämtade vi hem köttlådorna från slakteriet, de är nu utdelade till sina beställare, våra fina trogna kunder som med sin vilja och iver att köpa lokalproducerat beteskött är så viktiga i vår verksamhet på den här gården!

Under den allmänna uppståndelsen som varit de sista dagarna med slaktbilen, leveranser med kött, transporter med avelsbaggar, skinnköpare och köttkunder som kommer och far så ligger tackorna och myser helt frikopplade och lediga efter en lång period med lamm.

De går just nu i hagen mot sjön. Här har de riktig semester, ligger i skuggan på dagarna och blir serverad mat morgon och kväll eftersom betet tryter. Det andra betet ska de få ströva på om någon vecka, först ska vi gruppera om våra baggar som nu har anlänt till gården. De står i box i stallet så vi hinner bekanta oss lite och se om de har några oönskade baciller som bryter ut efter deras miljöombyte, jag får återkomma med bilder på de snyggingarna!



söndag 7 september 2014

Inte så pigg vovve, ny bagge och ihjälstångad bagge.

Har en gammal liten hund som varit lite ur form. Något som gjort honom lite spak och gnällig. Atle har råkat ut för en sträckning i ett av muskelfästena i sitt skadade ben, det som han bröt som 6 månaders valp.
På bilden är det någon dag efter det hände. Konvalecent som får ligga under duntäcket och ha det skönt. Det har varit många lyft upp och ner av liten hund i en veckas tid eftersom matte införde hopp- förbud från höga höjder efter incidenten.

Han förstod själv att det var läge att be om hjälp efter att ha provat en och två gånger. Det var inte skönt upptäckte han då. Så efter det har han varit noga med att säga till när han hoppa ner från något.

Att det är just det dåliga benet har väl sin förklaring i att han är mindre musklad och allmänt försiktig med rörelser på vänster framben. Hursomhelst så vid en häftig "skutta-upp-snabbt-som-tusan- rörelse" så hände någonting.. Vi trodde först att han brutit benet igen men efter lite klämmande och böjande så förstod jag att så inte var fallet. Men helt klart påverkad och väldigt rädd om tassen har han varit i några dagar.

Nu är han återställd och går på alla fyra igen och matte ser till att det blir i lugnt tempo, inga häftiga rörelser eller höga hopp upp eller ner.
Han börjar ju vara en äldre herre med sina 10 år, det är så lätt att glömma att den här pigga lilla killen med sitt krokiga framben faktiskt har varit en del av den här familjen så länge!

Hos oss fortsätter det fina vädret med soliga varma höstdagar och svala daggiga nätter. Det är bara att passa på att få saker gjorda medan vi har så fint väder. Idag har jag laserat hammocken innan i ställer undan den till nästa år. 
I ärlighetens namn har vi inte använt den på hela sommaren då den har stått på åtgärdslistan med absolut lägsta prioritet. Spelar ingen större roll för jag har verkligen inte haft tid att ligga i den men till nästa sommar då ska den användas!


Trädgårdsmästaren målade bordet i samma lasyr, bort med det gröna, nu är trämöblerna mörkgrå istället! Lasyr är bra, förlåtande och täcker hyfsat så det går att byta kulör om man vill ha det mörkare.


Annat som händer är att vi planerar det nya fåråret. Slaktbilen kommer till vecka så ikväll ska jag och trädgårdsmästaren sätta i återtagsmärken i öronen på de vi skickar. Det är alltid lika trist moment det här med att knipsa fast brickor i öronen, usch jag skulle verkligen vilja slippa, borde gå att hitta ett annat sätt att fästa brickor i befintliga märken tycker jag. 

Att skicka till slakteriet är inte heller kul men ett av syftena med att ha lamm, vi kan ju inte behålla alla hur gärna vi än vill och efterfrågan på lammkött i våra trakter är bra så vi har inga problem med att sälja det.
  
Jag har hunnit gårdsmönstra och plockat ut några tacklamm till egen rekrytering. Sedan har vi varit och hämtat hem den här snyggingen från Anna-Carin i Avan. Det är ett stort stadigt bagglamm av blandras Päls och Leicester. Han har haft egen kupé i några dagar för att vi ska se om han har några baciller som poppar upp. Men nu går han med slaktlammen på betet och har det gott, än så länge frisk och pigg. Väldigt stilig men reserverad, stor och stadig så ingen verkar bråka med honom.

Vi hoppas på lamm med snyggare skinn och bättre slaktkroppar efter honom. Vi har ju tagit bort våra gamla baggar och köper in nya till kommande års avel, totalt tänkte vi ha tre baggar, de andra två blir renrasig Finull!

Förresten så hade vi en tråkig inledning på helgen då ett av våra största och finaste bagglamm blev ihjälstångad i fredagskväll. Trädgårsmästaren såg när det hände och försökte hjälpa honom med att dra ut honom ur hagen bort från alla bråkstakar men det var försent, så han avblodade direkt och sedan fick vi hjälp av vår private slaktare Alf som turligt nog var hemma. Han gjorde en utryckning till oss och genomförde en "renslakt" dvs det mesta görs på marken innan man hänger upp kroppen att svalna. 
Med tanke på den här händelsen och att jag har en ny fin avelsbagge jag är rädd om så känns den planerade slakten välkommen minst sagt.

torsdag 21 augusti 2014

Fårskallar

Våra lamm växer bra trots sommarens  torka och nedbetade hagar. De ökar med 300-350g per dag så nu har jag gjort en slaktanmälan. Förresten så är det inte torrt längre, det öser ned regn mest hela dagarna nu.

När vi kommit så här långt in på säsongen så är det dags för avskiljning av lammen från tackorna. Då tar vi lammen till ett nytt fräscht återväxtbete så de ska få växa till sig ordentligt de sista veckorna. Medan tackorna får gå på en mager vall för att sina av efter några dagar inne i stallet på mager kost..

Sagt och gjort, vi tar in alla i stallet sorterar ut lammen, det är alltid några mammiga som inte alls vill förstå det finfina med att vi vill dela på dom så det är lite bök och stök innan alla är i varsin fålla. Det underlättar arbetet om man håller fåren tätt tillsammans, blir lugnare så i flocken men varmt och trångt för oss tvåbeningar förstås.

Passar på att kolla lite kroppar och ull när vi står så här trångt, ljuset är inte det bästa här inne men man kan se strukturen på fällen ganska bra.

Hyfsat tydliga staplar och vacker gobelängkrus på den här ullen. Tätheten är helt ok även om jag föredrar den glesare i botten. Glansen är jättefin, som vackraste silket.

Nu kan jag bara meddela att årets avskiljning fick förhinder vid namn "synnerligen-mammiga-fårskalliga-lamm-". Hur vi än försökte så var det tre lamm som hela tiden smet genom hagarna tillbaka till stallbacken utanför fårhusets dörr. De fick med sig tre lamm till och efter ett tag så sprang hela gänget efter. När mörkret kom så avbröt vi hela projektet och släppte ihop alla igen.

Så vi har låtit dom gå tillsammans i några dagar och alla verkar nöjda särskilt tackorna för de har ju fått komma till det nya fina betet som inte var tänkt för dom. Tänker att vi gör ett nytt försök till helgen men då ska vi stänga in lammen i fårhuset och ta bort tackorna. Det blir liksom lite mer hemmaplan för lammen på det sättet, eventuellt låter jag smitarlammen ha kvar sin mamma för att få lugn och ro flocken och hoppas att tackorna trivs i sin  ny-gamla hage med fin utsikt ner mot sjön.

 Jaja dessa fårskallar de har liksom en egen ordning de lever efter. Mina tackor gillar sitt stall och kan vara ganska högljudda om de inte trivs med situationen så vi hoppas att de går med på att flytta istället för lammen..

tisdag 19 augusti 2014

Att frossa i grönsaker och bär...

Den här tiden är ju bara bäst! Vi äter inte mycket lagad mat under odlingsäsongen, vi har inte ens grillat så värst mycket den här sommaren. Däremot så har vi ätit sallader i alla former och blandningar. Så gott och precis vad man har orkat med i sommarvärmen.

Nu har ju rotsakerna blivit färdiga också. Så gott att få koka några rödbetor och bönor som man sedan kan äta med ett gott örtsmör.
Jag kan inte ta åt mig äran av allt nyskördat på bilden utan det är min syrra som levererat lite smått och gott från sitt stora trädgårdsland. Vi har ätit av allt utom squashen som jag tänkte prova baka kakor av. Jag gillar ju morotskaka och rödbetskaka så en kaka med squash borde också smaka bra.

Hallonsäsongen är över sedan någon vecka men som tur är har vi hunnit äta mängder av dom goda bären, både odlade och skogshallon. Godast att bara äta med en skvätt mjölk blandat med lite grädde. Dottern illustrerar storleken på finaste hallonen från Mockträskbär som vi hade ett litet utbyte med. Tomatplantor mot nyskördade hallon har trädgårdsmästaren ordnat, inte dumt att avnjuta i augustisolen med en kopp kaffe till.

Just nu försöker jag njuta av lediga helger och flextid på mitt företag. Märker hur jag sakta håller på att avprogrammera mig själv från mitt tidigare hektiska caféliv där jag alltid var på språng med någonting för händerna. Kan bara meddela att det går hur bra som helst men visst saknar jag gästerna och mina kollegor inom handeln. Vi delar ju inte vardagen på samma sätt som tidigare då vi alltid träffades och hade morgonfika tillsammans innan vi öppnade för dagen, så viss "abstinens" får jag nog dras med ett tag.

Kaffekonsumtionen har då helt klart gått ned och jag har inte druckit en mineralvatten på två veckor, vilket är väldigt ovanligt för den här kroppen :-)



onsdag 13 augusti 2014

Ett livstycke




Ett hemsytt livstycke till ett barn hittade vi bland ved och skräp ute i en av ladorna när vi började rusta den här gården för snart 20 år sedan.

Efter varsam tvätt, lite vattenånga och några drag med strykjärnet så pryder den nu en av väggarna ute i bagarstugan, ett minne om en barndom för länge sedan.

Hemsytt livstycke för en pojke eller flicka i 6-7 års åldern skulle jag tro. Sytt av grovt tyg som fodrats med mjukt bomullstyg från en skjorta eller blus. Knapparna i sidorna höll strumpebanden på plats. Min mamma som var född på 30-talet blev nostalgisk då hon såg den här lilla hemsydda skapelsen, den väckte många minnen till liv.
Alla vi som har föräldrar födda i början på 1900-talet har säkert hört deras historier om strumpor och livstycken som hasar och kliar.

Att den är kantad med bomullstyg känns omtänksamt för det var nog ett vasst tyg att ha nära kroppen även om man hade en undertröja på sig. Den är sydd både för hand och på maskin. Nu när jag ser på bilderna så ser tyget ut att vara av lin men det är ett grovt ylletyg. Den användes nog på 20-talet av flera av de barn som är född på den här gården, tänk vad det här plagget skulle kunna berätta!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails