Snart ser vi den inte mer på ett tag och Prickis hon har gått vidare

Solen orkar knappt upp. Vi går stadig fram mot årets mörkaste dag innan det vänder igen. Att vakna till sol är inte så vanligt i november det är mest mulet och grått. Det har inte kommit så mycket snö men är kallt, -20 på morgonen.


Första advent idag, hos oss är det aldrig en andaktfull helg mer än att vi tänder ljus och äter gemensam frukost. Sedan är det arbete, jag har öppet på caféet och jobbar full dag. Skyltsöndag är en härlig dag, mycket folk i farten och alla är så glada både barn och vuxna.

Här ligger brandvarnaren framme på köksbordet så att jag ska komma ihåg att köpa nytt batteri. Vi eldar i alla spisar och bränner många ljus nu så det är viktigt med fungerande varnare, speciellt som vi bor i ett gammalt timmerhus.

En till bild från höjden där man ser hur solen lyser upp andra sidan av sjön.

Nu ikväll efter jobbet har jag grupperat om i stallet och ordnat så att Prickis, hon med juverinflammationen, lugnt och stilla har fått gå vidare till de eviga ängarna. Jobbigt att ta bort en till synes pigg och frisk tacka. Jag velade hit och dit med mitt beslut om leva eller dö men bestämde som jag tänkte först, att ta bort henne.

Ringde till veterinären också för att höra vad hon tyckte. Efter att jag beskrivit hur jag tömt juvret på vargegg genom det hål som blivit var hennes raka besked avlivning. Att hålla henne avskild från sin flock var heller inte ett alternativ varken för mig eller för Prickis, får är ju riktiga flockdjur.

Har pratat med Lantbrukstjänst (som hämtar avlivade/självdöda lantbruksdjur) troligtvis så kör de till Boden imorgonbitti och kan komma och hämta henne då.

Trista sidor med djurhållning det här med avlivning, tackorna hinner bli riktiga personligheter och alla mina damer är så keliga och trevliga.