Frukostkompisar

Nu när vi inte har några barn hemma, ja det är ju många år sedan dottern flyttade hemifrån det var ju då jag skaffade hund, så är det andra som sitter med till bords.
Här är det Atle som lyssnar till "husbondensröst".



Och på den andra sitter gammel katten Nils, eller sitter och sitter han blir lite ivrig när han ser att vi skivar ost till frukostmackan, han älskar ost, så han måste ställa sig med framtassarna på bordsskivan. Inte kan man motstå lilla försiktiga Nils så självklart får han en rulle ost att kalasa på.


Nu är det vardag igen och då ser min frukost ut så här. Voltaren är för att jag har ont i ryggen, det har jag ibland, men nu är det en riktig huggvärk. Antagligen har det blivit för mycket hukande över fårkroppar, klövar och juver. Blir nog en kort arbetsdag för mig idag. Det bästa är att stå och gå men det krampar i musklerna efter några timmar och då måste jag få sträcka ut ryggen på en säng.

Det är pest med värk och jobbigt att be om hjälp med att ta på sig kläder och plocka upp saker från golvet plus att jag har svårt att klara stallet själv (rättare sagt det går inte för det är tungt med ensilage och vattenhinkar). Det ska alltid åka ned saker på golvet och marken när man är så här handikappad. Tänk vad många gånger man böjer sig ned utan att reflektera över den fantastiska rörligheten.