En del går på tovningskurs.

Men inte jag. Jag håller mig liksom lite längre ned i näringskedjan.
I tisdags så var jag på seminarium om fotröta hos får. Det var Ulrika Köning från Svenska djurhälsovården som höll en mycket givande och illustrativ föreläsning och diskussion om våra fårs fötter.
Här på bild ligger baggen Lennarts fossingar och dom var inte friska (kan säga att de luktade inte hallon, fotröta luktar mycket speciellt).
Det är inte rötan man ser här det är en helt vanlig "Vita lilnjen separation" som går att klippa/skära till så det växer rätt igen. Nej klövrötan börjar i klövspalten mellan klövarna (man måste sära på klöven för att se). Lite enkelt förklarat så börjar det med ett sår i huden där sedan bakterien får fotfäste för att sedan, om den inte behandlas, sprida sig upp på det mjuka i klövens innervägg. Det vätskar sig och blir en beläggning som ser ut som philadelphiaost och allt hår lossnar tillslut. När det gått riktigt långt (inte behandlingsbart) så lossnar hela sulan och fåret går och står på klövens yttervägg.
Enkelt beskrivet kan man säga att blöta, orena och varma miljöer i kombination med bakterien blir klövröta.


Vi tittade på friska klövar också. En massa fräscha lammklövar som det inte var några fel på.
Svenska djurhälsovården har gjort en tidsbegränsad undersökning på vart 10:e slaktat lamm från några utvalda slakterier i Sverige. Den visade att klövrötan fanns överallt, även väl representerad i Norrbotten. Svenska djurhälsovården blev själva överraskade av studien då de trodde att de nordligaste länen skulle vara utanför smittområdet. Så nu tar de krafttag och informerar och uppmanar alla fårägare (veterinärer och fårklippare) att hålla koll på sina fårs fossingar.

Skandinavien har tagit efter Australien och vi är de enda länder som har ett åtgärdsprogram som går ut på att utrota all klövröta. I Storbritannien där fårnäringen är verkligt stor har 96% av alla får fotröta! Där försöker man hålla smittan på "lågt nivå" genom att spreja klövarna lite nu och då. Det måste vara väldigt jobbigt både fysiskt och psykiskt för den engelska fårbonden att leva med.
Som sagt ett bra seminarium med deltagare från alla led, fårägare, veterinärer och djurskyddsinspektörer.