Fårskallar

Våra lamm växer bra trots sommarens  torka och nedbetade hagar. De ökar med 300-350g per dag så nu har jag gjort en slaktanmälan. Förresten så är det inte torrt längre, det öser ned regn mest hela dagarna nu.

När vi kommit så här långt in på säsongen så är det dags för avskiljning av lammen från tackorna. Då tar vi lammen till ett nytt fräscht återväxtbete så de ska få växa till sig ordentligt de sista veckorna. Medan tackorna får gå på en mager vall för att sina av efter några dagar inne i stallet på mager kost..

Sagt och gjort, vi tar in alla i stallet sorterar ut lammen, det är alltid några mammiga som inte alls vill förstå det finfina med att vi vill dela på dom så det är lite bök och stök innan alla är i varsin fålla. Det underlättar arbetet om man håller fåren tätt tillsammans, blir lugnare så i flocken men varmt och trångt för oss tvåbeningar förstås.

Passar på att kolla lite kroppar och ull när vi står så här trångt, ljuset är inte det bästa här inne men man kan se strukturen på fällen ganska bra.

Hyfsat tydliga staplar och vacker gobelängkrus på den här ullen. Tätheten är helt ok även om jag föredrar den glesare i botten. Glansen är jättefin, som vackraste silket.

Nu kan jag bara meddela att årets avskiljning fick förhinder vid namn "synnerligen-mammiga-fårskalliga-lamm-". Hur vi än försökte så var det tre lamm som hela tiden smet genom hagarna tillbaka till stallbacken utanför fårhusets dörr. De fick med sig tre lamm till och efter ett tag så sprang hela gänget efter. När mörkret kom så avbröt vi hela projektet och släppte ihop alla igen.

Så vi har låtit dom gå tillsammans i några dagar och alla verkar nöjda särskilt tackorna för de har ju fått komma till det nya fina betet som inte var tänkt för dom. Tänker att vi gör ett nytt försök till helgen men då ska vi stänga in lammen i fårhuset och ta bort tackorna. Det blir liksom lite mer hemmaplan för lammen på det sättet, eventuellt låter jag smitarlammen ha kvar sin mamma för att få lugn och ro flocken och hoppas att tackorna trivs i sin  ny-gamla hage med fin utsikt ner mot sjön.

 Jaja dessa fårskallar de har liksom en egen ordning de lever efter. Mina tackor gillar sitt stall och kan vara ganska högljudda om de inte trivs med situationen så vi hoppas att de går med på att flytta istället för lammen..

Att frossa i grönsaker och bär...

Den här tiden är ju bara bäst! Vi äter inte mycket lagad mat under odlingsäsongen, vi har inte ens grillat så värst mycket den här sommaren. Däremot så har vi ätit sallader i alla former och blandningar. Så gott och precis vad man har orkat med i sommarvärmen.

Nu har ju rotsakerna blivit färdiga också. Så gott att få koka några rödbetor och bönor som man sedan kan äta med ett gott örtsmör.
Jag kan inte ta åt mig äran av allt nyskördat på bilden utan det är min syrra som levererat lite smått och gott från sitt stora trädgårdsland. Vi har ätit av allt utom squashen som jag tänkte prova baka kakor av. Jag gillar ju morotskaka och rödbetskaka så en kaka med squash borde också smaka bra.

Hallonsäsongen är över sedan någon vecka men som tur är har vi hunnit äta mängder av dom goda bären, både odlade och skogshallon. Godast att bara äta med en skvätt mjölk blandat med lite grädde. Dottern illustrerar storleken på finaste hallonen från Mockträskbär som vi hade ett litet utbyte med. Tomatplantor mot nyskördade hallon har trädgårdsmästaren ordnat, inte dumt att avnjuta i augustisolen med en kopp kaffe till.

Just nu försöker jag njuta av lediga helger och flextid på mitt företag. Märker hur jag sakta håller på att avprogrammera mig själv från mitt tidigare hektiska caféliv där jag alltid var på språng med någonting för händerna. Kan bara meddela att det går hur bra som helst men visst saknar jag gästerna och mina kollegor inom handeln. Vi delar ju inte vardagen på samma sätt som tidigare då vi alltid träffades och hade morgonfika tillsammans innan vi öppnade för dagen, så viss "abstinens" får jag nog dras med ett tag.

Kaffekonsumtionen har då helt klart gått ned och jag har inte druckit en mineralvatten på två veckor, vilket är väldigt ovanligt för den här kroppen :-)

Ett livstycke

Ett hemsytt livstycke till ett barn hittade vi bland ved och skräp ute i en av ladorna när vi började rusta den här gården för snart 20 år sedan.

Efter varsam tvätt, lite vattenånga och några drag med strykjärnet så pryder den nu en av väggarna ute i bagarstugan, ett minne om en barndom för länge sedan.

Hemsytt livstycke för en pojke eller flicka i 6-7 års åldern skulle jag tro. Sytt av grovt tyg som fodrats med mjukt bomullstyg från en skjorta eller blus. Knapparna i sidorna höll strumpebanden på plats. Min mamma som var född på 30-talet blev nostalgisk då hon såg den här lilla hemsydda skapelsen, den väckte många minnen till liv.
Alla vi som har föräldrar födda i början på 1900-talet har säkert hört deras historier om strumpor och livstycken som hasar och kliar.

Att den är kantad med bomullstyg känns omtänksamt för det var nog ett vasst tyg att ha nära kroppen även om man hade en undertröja på sig. Den är sydd både för hand och på maskin. Nu när jag ser på bilderna så ser tyget ut att vara av lin men det är ett grovt ylletyg. Den användes nog på 20-talet av flera av de barn som är född på den här gården, tänk vad det här plagget skulle kunna berätta!

Skriande Drongo och väder som bara pågår...

Helt galet varmt vi har nu, tropiska nätter är ovanligt på våra breddgrader. Vi har väl alltid någon natt varje sommar med värme över +18 grader men nu så radar dom upp sig vecka efter vecka! Hela juli har vi haft kanonväder och det fortsätter.
De senaste nätterna har vi haft 20-23 grader varmt och sedan under dagen blir det ytterligare några grader plus och gassande sol.
Som fatalistisk norrbottning *ironisk*  tänker jag att det här fina vädret kommer att straffa sig på ett eller annat sätt, nu eller till vintern

Luften är fuktigt varm på morgonen, påminner om Indien faktiskt. Det enda som saknas är Drongons skriande, vi får nöja oss med morgonpigga Kråkor istället. Baksidan av huset värms fort upp av morgonsolen.

Sjön ligger spegelblank och det är helt stilla ute. Står här och tänker på alla människor och djur som just nu måste evakueras i Västmanland på grund av den stora branden. Fy vad ruggigt, vi har också extremt torrt i skog och mark så det kan även drabba Norrbotten.

Efter den stora skogsbranden i Bodträskfors 2006 så är alla i kommunen medvetna om faran för brand i skog och mark, den gången brann det i 29 dagar från den 11/8 och framåt. Stora arealer (1900ha) med skog gick upp i rök och flera familjer fick evakueras. Jag kan tänka mig att delar av vår räddningstjänst är på plats för att bistå i arbetet med den brand som härjar nu.

Hur som helst så är det skönt att vara ute tidigt på morgonen, skuggan gör det behagligt att röra sig på gården. Senare mitt på dagen så gassar solen och vi håller oss under parasollet eller längre ut på gården där vi har några träd som ger behagligt solskydd.

Siesta har fått en tydlig innebörd även på våra breddgrader, det blir inte mycket gjort mitt på dagen, både vi och gårdens djur försöker bara vara utan att anstränga sig för mycket, något annat skulle bara vara dumt att utsätta sig för.

Helt klart så mår planteringarna bra i värmen. Längst bak i bild syns trädgårdsmästarens tomatplantor som han inte velat kasta bort, det var de som inte fick plats i växthuset. Men vad gör väl det för i den här värmen går det utmärkt att odla ute vid väggen.

Vi har nog aldrig varit med om en sådan här lång och varm sommar som bara pågår dag efter dag. Det har kommit lite regn då och då men värmen har hela tiden återkommit, det är ett väldigt stabilt högtryck som parkerat sig över vårt län. Fort vänjer man sig och tycker att så här ska det ju självklart vara, det är ju sommar. Vi njuter så länge det varar och fyller på med solenergi!

Gubbar...

Nå men hallo på er. Kvällsbild på den här gårdens gubbar. En med gröna fingrar också de ätbara röda. Det här året blir alla jordgubbar små men väldigt goda, vi vattnade landet lite väl sent och i solen och hettan som varit så har de inte växt som de brukar. De är däremot många till antalet. Ser nu att just i den här skålen är det ganska stora bär, så vi har nog skördat alla storlekar.

De två senaste dagarna har vi frossat i blåbär, hallon och jordgubbar, bärsäsongen är igång och det är så lyxigt med nyplockade bär till frukost, det gäller att passa på när trädgårdsmästaren plockar hem godsakerna, han gillar att plocka bär i skogen.

Själv har jag nu lämnat mitt café bakom mig och börjat på mitt nya arbete i grannkommunen, veckan har varit allt annat än lugn men snart är det helg och då ska jag pusta ut lite. Det är det som är det fina i kråksången att jag inte behöver arbeta helg om jag nu inte absolut vill och jag kan väl ärligt säga att det ska jag undvika hädanefter. Men som egenföretagare vet man ju aldrig... det kan ju köra ihop sig någon gång!

Prunkande växthus och finfina maskrosor

Hela Sverige har ju toppenväder just nu. Hos oss har temperaturen legat kring (ovanliga) 30 grader C i skuggan dagtid och 18-20 på nätterna, så har vi haft det i 4 veckor!

Jag arbetar inomhus hela dagarna förutom då jag serverar eller hämtar disk på vår stora uteservering. Det är olidligt varmt när jag kliver ut från den komfortabla AC-kylda serveringen för att hämta eller lämna något till gästerna som sitter i skuggan under våra stora markiser och svalkar sig med en kall öl eller ett glas rosévin.
Vi går ju inte precis omkring i shorts och linne när vi arbetar och både kök och diskrum blir extremt varmt och fuktigt.
Hursomhelst är jag väldigt glad för investeringen i en kylanläggning som gör att vi orkar med våra långa arbetspass, gästerna uppskattar den också då inte alla vill sitta ute i solgasset och svettas.

Värmen är iallafall bra för växtligheten i vårat växthus, vi vattnar och låter dörrarna stå öppna dygnet runt. Det blir olidligt hett här inne dagtid.
Mycket vatten går det, den här veckan har kommunen gått ut med telefon- och sms-meddelande till alla abonnenter om att vara återhållsam. Det trots att vi tar vatten från Luleälven, ja inte ytvatten som Luleborna får hållas med utan en grundvattentäkt från en av öarna i älven, så hinner inte anläggningarna med att filtrera och lufta det som pumpas upp.
En vattenläcka nu så kollapsar vattenförsörjningen. Tur att vi har egen brunn till bevattning, men djuren får lyxigt kranvatten i sina vattenkar, det mår dom bäst av.

Årets odlingar är något överdrivet många till antalet, många sorter och flera exemplar av varje gör växthuset tätt av grönska. Vi som brukar ha gott om yta för umgänge här inne får knappast plats.
Trädgårdsmästaren erkänner själv att det blev lite mycket av allt, men det är svårt att kasta bort plantor så nu under sensommaren får vi frossa i tomater aubergine, paprika och gurka.

Det ironiska är ju att det här året har jag inte avsättning för våra goda tomater och paprikor på caféet eftersom jag precis i detta nu håller på att sälja det, vi får äta upp det själva helt enkelt.
Nedräkningen har börjat, på tisdagkväll låser jag dörren för sista gången och lämnar nycklarna till de nya ägarna, vemodigt men skönt på ett konstigt sätt.

Gurkan har klarat sig från mjöldagg (peppar peppar ta i trä), de når upp till taknocken vid det här laget och fortsätter blomma.
Det är härligt med tropisk värme men fåren gillar det inte något vidare. Vallarna är knastertorra, helt sönderbrända på sina ställen.
Tur att vi har en del mark med kall fuktig jord som grönskar trots solgasset, sedan så är det en vall som är full av maskros som också ser frodig ut, pålrötter är finfint när solen gassar och tar död på allt annat! Det är väl någon mening med ogräs verkar det som...

Natt kl. 01.30

Jag har några lamm som går igenom trådarna längst ned på betet, ful ovana som vi måste få ordning på. Anledningen är mindre väl fungerande elstängsel och påhittiga lamm. Längst ned på vänster sida om stängslet ser man några svarta och grå prickar, där ska det inte vara några lamm och beta just nu...

Klockan är halv två på natten, det är ljust men dimmigt och jag har gått ut för att kolla vad som står på då det nyss var ett himla liv i hagen, Storspoven varnade med sina höga distinkta drillar så att jag vaknade av oljudet. Efter ett tag ser jag en liten skuttande figur som far runt lite planlöst långt nere på vallen, unga mickel räv var på besök. Våra tackor är kloka så de går genast hem med alla sina barn, även om lammen är stora nu så vet man ju aldrig vad som kan hända.

Det är svalt och skönt ute, vi har full sommarvärme på dagarna och då ligger de helst i skuggan och idisslar, går bara ut i den solgassande hagen korta svängar. Men däremot på natten så betar de intensivt eller bara står och njuter av svalkan.
Tänk att vi fick riktig sommarvärme i år, man ska inte klaga men en aning kvalmigt och tungjobbat är det när solen gassar. Allt som ska göras på gården gör vi under kvällarna, dels för att jag jobbar men sedan så är det helt enkelt för varmt dagtid.

Sommarvistet eller vindskyddet är en typisk gisten ängslada som som är en vanlig syn på vallarna i Norrbotten. Den har sackat ihop tack vare väder och vind men främst för att någon sågat upp ett hål på långsidan utan att spara de två nedersta stockarven intakta. De kan för all del ha ruttnat upp också men jag tror att den tidigare ägaren varit lite för obrydd om ladans framtid och helt enkelt sågat upp hålet för långt ned utan att tänka på att hela konstruktionen försvagas. 

Plåttaket är ett typiskt man tager-vad-man-haver tak som ligger ovanpå det gamla sticktaket. Fullt fungerande och tätt så det är inte därför timringen farit illa. Den här ladan ska vi plocka ned och timra upp på ett annat ställe, kanske i höst rent av. Den ska rätas upp och få ny syll, även i fortsättningen ska den fungera som sommarviste för våra får men på en annan plats. 

Lammen som går genom eltrådarna kommer sist, i full karriär vilt bräkande efter sina mammor. Sedan blir det lugnt då alla hittat varandra och de har fått dia lite för att lugna ner sig efter att ha kommit efter när hela flocken gick hem. Ja och så här håller det på natt efter natt. Nu är det snart dags att skilja från, det brukar vi göra i augusti så någon vecka till får de gå tillsammans.