Whiskyprovning

Lördagkväll hos Palle och Monika, vi samlas för årets första provning med gänget. Det är 2,5 cl i varje glas x 6 det blir 15 cl. Man behöver inte dricka upp allt men det glömmer man bort efter två glas!

Det är bra om man har tagit en smörgås innan så man har lite mat i magen (vi äter efter provningen). Kan bli ganska på lyset helt enkelt. Jag hade jobbat på dagen och lördagar blir intensiva utan lunchpaus så jag är ganska hungrig när jag kommer hem efter jobbet. Trädgårdsmästaren tycker det är konstigt att jag som jobbar med mat ska ha så svårt att få i mig något under en arbetadag, det är bara så att ibland hinns det inte med men kaffe blir det alltid ett antal koppar av.



Först whisky och sedan god mat och prat! Kolla, här är det sned bild, jag är redan påverkad?! Det som inte syns är att jag backade in i vardagsrumsbordet och välte lite vinglas med baken när jag skulle ta den här usla bilden, ingen bra prognos för kvällen har precis börjat och jag har bara sippat på välkomstdrinken...




Här är det Palle Ulla-Karin och närmast Janne S som läser på om de olika sorterna vi har hällt upp i glasen. Förstå att man kan bli berusad? Sex glas till var och en med dessa sorter:

Matisse 19 year singel malt

Balveine 14 year Golden Cask (köpte vi i Qatar, mycket god)

Bladnoch Connoisseurs choice (den var bäst tyckte jag)

Aberfeldy 12 year

Laphroaig 18 year (gillade jag också,väldigt rökig)

Sista var en luring som vi fick gissa, Janne hade blandat sprit med essens, det var bara trädgårdsmästarn som knäckte den nöten, men vi var alla överens om att den var intetsägande och ...hmm konstig innan vi fick reda på lurendrejeriet.

Vi provar bara singelmalt förstås inga blended.






Stilstudie, Tomas känner på doften och Trädårdsmästaren han tar en klunk. Monika och Anita har redan smakat av och väntar på fler kommentarer. När man provar whisky dricker man genom att låta vätskan rinna ned på sidorna av tungan innan man sväljer, då får man fram alla fina smaker som vanilj, gräddkola, blomdoft, mango, kanel och torv mm.




Efter provningen så bjöd Monika och Palle på thailänsk mat, det var vårrullar, fisksoppa, kycklinggryta och köttgryta kryddigt och gott. Efterrätten var marängsviss, passade bra efter alla flytande och matiga starkvaror. Avslutade kvällen i tid så att säga så har varit pigga och utvilade idag.

Jag blev väckt kl 6.00 av trädgårdsmästaren som meddelade att det är -17 ute kanske baggarna vill ha mat?
De är ju snaggade och ligger ute i ladan så det är inte så varmt i deras box. På med kläderna och ut och fodra. Hungriga killar med genomfrusen vattenhink väntade på mig. Inne i stallet hos tackorna var det lugnt alla låg och sov och temperaturen var +3. Dom fick också ha sitt morgonmål. Sedan kröp jag ned i sängen igen och tog en rejäl sovmorgon, det behövdes.

Klippardag

Idag har alla blivit klippta och verkade. Jag tänkte göra allt i god tid det här året och då är klippning 5 veckor innan de första lammen kommer ok.


De vuxna var i fint hull, men årslammen var tunnare precis som jag befarat. Ska nog dela dem i två grupper så lammen får äta upp sig med eget foder .


Klippare idag var Martin från Antnäs, kabelsaxen monterade vi upp i lufttrumman för att få rätt höjd. Ströbädden har vuxit så den gick inte att hänga i taket. Men det fungerade utmärkt. Här är det stora Alva som blir av med ullen.


Stora Lotta och lilla Skäcken med de svart benen, hon är liten och ganska tunn.


Här står de och väntar på sin tur, nyfikna på vad vi håller på med. Martin gjorde ett mycket bra jobb, jag städade mellan klippen, öppnade box för in och utsläpp och försåg klipparen med dryck.


Ullen åker i sopsäckar den här gången, till hösten ska jag ta reda på den.

Vi tog baggarna sist (blev inga bilder tagna då), de var stillsammare men bråkiga med varandra när vi släppte tillbaka dem i boxen. Harald fick stå när han blev klippt, man ska ha ganska stor räckvidd för att nå runt en fullvuxen bagge och samtidigt orka vrida och vända på honom. Vi spände fast honom och efter de första tagen med maskinen så stod han hyfsat still och lät sig friseras.


Spattigaste lammet var Frökenfröken, hon ville inte vara med vred och vände sig som värsta masken. Det är jobbigare att klippa svarta får, det är svårt att se i allt det svarta men som tur är så var det soligt och ljust idag.


Trinda magar gör det svårt för tackorna att andas så det får gå undan med klippningen jag blir själv andfådd bara av att höra deras stånkande.
Själv har Martin 95 tackor så han har gjort det här några gånger. Han tyckte att tackorna var väldigt storvuxna och att de hade tjock ull, efter några tackor så bytte han skär för maskinen började ticka det gick ganska tungt genom den finfibriga och tjocka pälsen.
Ja nu är vi redo, sista veckorna ska de få äta och vila och så är det bara att vänta på LAMMEN!

En del är tjocka andra är smala och några är små

Det är åtta tackor hos oss, fem av dem är på tjocken det kan jag se men ungtackorna är luriga. Jag tror att en av dem, den svarta Fröken-fröken, kan ha lamm i magen men de andra två är väldigt små och slanka. Det blir nog tydligare imorgon för då ska alla klippas, baggarna också.
Greta som fick fyrlingar ifjol hon är stor igen blir minst tre lamm. De andra känns lite lagom runda, Lotta har stora putande sadelväskor men är så kvick i vändningarna, magen är inte så besvärlig ännu


Jag har bara en tackgrupp så det blir alltid konkurrens om maten. Det vanliga är att dela upp tackorna efter ålder eller antal foster så de får rätt förutsättningar just vad gäller mat/utfodring dvs dela dem i olika flockar och boxar. Det har vi inte gjort hos oss, flocken är så liten och så kan alla gå ut på dagarna, det skulle inte gå om vi delade upp dom.

De har gott om plats vid foderbordet men de äldre tackorna är ena hejare på att snabbt tugga i sig allt. De tre årslammen pysslar på och sorterar mycket mer, liksom vrider och vänder på stråna innan de bestämmer sig för att äta.

Storleksskillnaden var inte så tydlig ifjol som i år antagligen för att tackorna nu med sina 3 år är fullvuxna och då ser årslammen väldigt små och "pyreliga" ut.
Första lammet borde komma runt den 20:e april. Jag har precis avslutat första doseringen med selen och börjat ge lite kraftfoder, betfor har de fått smaka sedan någon vecka tillbaka.
Nedräkning har liksom börjat och nu hoppas jag på problemfria sista veckor, inga sjuka tackor tack!

Slår mig precis att man lever i sin egen värld men så plötsligt blir man brutalt påmind när man slår på radion eller kollar nyheterna. Vilket banalt och enkelt liv man har jämfört med andra just nu...

Ulliga, lockiga renar och goda viltmiddagen!

Vassaste bönan i byn, Nessy 9år, hälsar på baggarna. Hon gillar att jaga älg och ren men det här var ena lurviga saker. Näe ulliga och lockiga renar var inget för henne.
Förra vintern smet hon och jagade efter några renar och var borta i flera timmar. Matte Sussie var ute och letade och fick vara riktigt orolig innan hon av en tillfällighet hittade henne på ett skoterspår helt slut och apatisk.


Här är Nessy med sin dotter och dotterdotter, de jagar gobitar i snön. Dansk Svensk gårdshund är ju främst en gårdsvaktare och råttjägare men en del har väldigt stark jaktinstinkt. Nessy hon jagar stort som smått, fågel och fyrbeta djur medan de andra två är mer för gobitar och någon sork.



Lördag bjöd på kanonväder, vi kunde vara ute hela dagen. Städade i höladan och eldade lite skräp. Krattade ensilage och halmade ströbäddar.



Det var Sussie och hennes flickor (Atles tjejer) som kom förbi på sin lördagspromenad. Här lyckades jag få med alla på samma bild. Det är inte lätt för hastigheten är hög på de här brudarna (Sussie står iallafall still) och kondition har de. Atle har ju sitt gamla benbrott dom gör att han blir halt om han studsar runt för mycket så han är inte lika kvick.

Lördag var också dagen för vår återkommande viltmiddag här på höjden. Trädgårdsmästaren och hans kompisar tillagar det som jagats under höst och vinter.

Vi smög in en lammstek på buffén också. Det är den han putsar till lite grovt här på bild.

Sedan var det orre, järpe, hare och älg. Fåglar och hare får man börja med att plocka och flå. Älgen och lammet är ju färdigstyckat och putsat då där är det bara att bestämma hur de ska tillagas.

Peter och Åsas 3 åriga dotter Ebbas reaktion när hon såg den vita haren; åhh vad söt, ska vi äta den, vad gott! Det är så befriande och skönt att veta att vissa barn verkligen får se hur maten kommer på bordet.

I år var vi 16 vuxna och 5 barn, när vi började med den här årliga middagen för 6-7 år sedan så var det inga barn med helt enkelt för att de inte fanns då. Ljudnivån är hög och all mat smakade fantastiskt bra som vanligt.

Stig och T förser sig ur grytorna, på menyn var det följande...

Älgstek med enbär- och chillikryddad gräddsås.

Canneloni fyllda med färserad orre och skogssvamp

Tjälknöl marinerad med tranbär och honung

Gryta på hare med svamp och morötter

Stekt orre med rödvinssås
Sallad med tomater och skivade fikon
Potatisbakelser med palsternacka och västerbottensost bakade i smördeg.

När man äter så här mycket så är det gott med en lättare efterrätt så vi åt glass med skogshallon till efterrätt!

Det är valfritt vad man vill dricka till, det får var och en ta med sig!
Måste säga att grytan med älg och vår inlagda chilli var väldigt god och lagom stark. Lammsteken fick gå på låg temperatur i ugnen så den blev väldigt saftig och god den också.

Sedan när barnen börjar knoppa in så kan vi spela spel och verkligen umgås.
Spelade Retrospelet uppdelade på två lag tjejer mot killar. Måste säga att våra vänner har barn som är vana att vara med, de somnar i kökssoffan eller inne i salen fast det är hög ljudnivå och det spelas musik och pratas.

Åsså lite musikfrågor från spotify.

Vi är flera som bara ses några gånger per år just så här, det är verkligen trevligt och vi har alltid roligt tillsammans, det blir mycket som ska avhandlas sedan sist.

Hus som byggs, jobb som byts och även relationer som förändras.

Se upp med knarrande golv!

Vi bor ju i en gammal norrbottensgård. Golven är furuplank som är kilsågade dvs den avsmalnande toppen och den bredare rotändan är kvar. Så här gjorde man innan sågverken gjorde jobbet. De är alltså handbilade och hyvlade för hand och undersidan är grovt tillyxade. Golven lades med topp- och rotände mot varann för att få ett fint rejält golv. För att få det att hålla ihop så narade man med stora dymlingar.
Senare tiders golv är ju spontade men det blev "modernt" när sågverken och hyvlerierna slog igenom 1880-1900.

Här syns undersidan på en golvplanka, golvåsarna som var av timmer bar upp golvet och för att det skulle bli jämt och ligga still så högg man ut undersidan på planken, anpassade efter hur golvstocken var formad.
När vi renoverade så gjöt vi en platta i bl a köket, sedan så la vi reglar under stockarna, inte cc60 som är dagens byggnorm, snarare cc200 som passar bra när man har tjocka dimensioner på planken och de redan är anpassade för det avståndet. Det är ett "flytande" homogent plankgolv vi pratar om här.


Nåväl det såg ut så här när jag kom hem idag, trädgårdsmästaren har varit hemma och donat med golvplanken för vi har haft ett läckage på en slang till diskmaskinen.

Antagligen har det stått och droppat väldigt länge för att nu på slutet snarare spruta ut vatten i diskbänkskåpet och vidare ned på golvet bakom diskbänken, ned mellan golvspringorna. Vi har ett plasttråg under diskmaskinen men vad hjälper det när det är en slang till maskinen som är trasig och allt rinner ned bakom?

Vi har lite "knarriga" golv i vanliga fall men just framför diskbänken har det börjat "knirka" ordentligt nu i vinter.
Se upp med knarrande golv! Jag har tjatat på T om just det här, att vi nog har en vattenskada. Men vi har kollat och känt på ledningar men inte märkt något så det är lurigt. Inte förrän jag städade diskbänkskåpet samtidigt som maskinen var igång förstod jag att här har vi ett seriöst problem som stavas VATTENSKADA.



Trädgårdsmästaren tar igen sig lite efter några vansinnesutbrott när han för fjärde gången har varit upp på vinden och letat verktyg plus att han här precis har kommit på hur j*vla idiotiskt varmt det är att ha på sig långkalsoger under jeansen inomhus.

Det är ju bra att vi inte har trossbotten eller parkettgolv. När planken var avlägsnade så var det lätt att dra ut den blöta isoleringen och känna efter hur reglarna klarat allt vatten. Det var bara en som vi fick ta bort alla andra var torra och fina. Så nu är all isolering under diskbänken borta och det står två fläktar och brummar nere på betongen *hemtrevligt*.

Men lite bök och stök var det, de här planken jonglerar man inte med precis, långa och tunga som de är. Jag är hursomhelst glad att vi inte behöver riva hela köket, nu får fläktarna sköta jobbet om det så ska ta hela våren.

På lördag har vi viltmiddag så då ska golvet tillbaka provisoriskt så våra kockar och gäster inte behöver hoppa runt bland reglarna.

Finaste Pärlhyacinterna och Minipåskliljorna står på bordet och ser våriga ut. Nejlikor i olika färger är min passion, de är vackra och så står de ut med värme och sol (det gör inte tulpaner).

Jobbade lördagen som gick men fick njuta av solen på söndag när jag var ledig, sedan har jag knatat på på jobbet med en tilltagande bihåleinflammation. Tills jag fick några Rinexin av en kompis, så effektivt och skönt att slippa sitta på vårdcentralen halva dagen! Vilken lycka att slippa den bultande värken som känndes som en spik rakt in ovanför ögat. Så nu börjar jag vara människa igen.


All snö har rasat ned från taken och frusit ihop till ogenomträngliga isvallar. Vi skottar förstås framför alla dörrar vi använder men så kom trädgårdsmästaren på att han skulle in på dasset (en dörr som vi inte använder vintertid) och det var inte helt enkelt.


Passade på att vara ute värmen, städade lite i växthuset och drack söndagskaffet här.

Vinrankorna hade kvar 15 klasar som vi inte skördat, fy vilket slöseri. Tog bort alla skräpiga blad också och några gröna tomater som låg på ett fat. Det är som om vintern bara kom över oss väldigt snabbt för vi hade lämnat skottkärran och spaden som vi slutade i höstas. Det var bara att fortsätta nu när vi klev in i växthuset igen.


Budda hukar bakom stora vattenkrukan. Den här "tunnan" har varit med många år. Den har vi glömt ute till sent på höstarna några år så den har fått sina frostskador. Lergods och norrbottniska vintrar är ingen bra kombination. Men förhoppningsvis håller den några år till, patina har den fått iallafall och många liter vatten fångar den upp från taken.

Morgon

Kurre sitter i stalldörren och "myser" med plastflikarna som vi hängt upp som köldridå. Han vill gärna vara med där det händer saker. En stillsam söndagmorgon så är det här som händer, lite vind som flyttar runt några plasremsor.


Några hungriga får som är väldigt nyfikna på vad kissen håller på med men är för skraja för att gå fram. Men flickorna och tanterna måste hålla koll på vad han gör mellan tuggorna...