torsdag 2 maj 2013

Lamm.

Ja lamningen har ju kommit igång. Först ut var lilla Flinga som fick en fin bagge i år igen. Stor och stadig och väldigt ompysslad av sin mamma. Det här är bilder från igår eftermiddag när jag släppte ut dom ur lamningsboxen.

 Stora världen med en massa tjocka och elaka fårtanter som stångas och föser en hit och dit.

De är verkligen söta och försiktiga så här i början, hänger mamma i kjolarna vart hon än går. Jag släpper alltid efter måltid det blir lugnast så. Den här killen kom på måndag morgon efter en och en halv dags värkarbete, jag hann bli lite orolig att något var fel men så var det inte. Det syntes bara tydligt på henne vad som var på gång. Duktiga Flinga fixar allt själv, jag smög bara in och backade in henne i boxen med lammet framför nosen då hon var klar.

Han vägde 5kg och hade ökat till 6,1kg på tre dagar, det är bra. Som vanligt blir jag helt förundrad över tackornas kapacitet och återhämting. Bara en sådan sak att på några dagar är hon helt ren och vit igen från att ha varit helt nersmetad och blodig runt juver och hasor. Ull och halm är en bra kombination.

Det har kommit lamm varje dag så nu har vi elva små krabater i fårstallet. Trist nog så upprepar sig historien med svarta Frökenfröken.
Jag funderade på frysboxen för henne efter förra lamningen men gav henne en till chans. Men tyvärr är hon lite rubbad då det gäller små lamm. En lammis är ok men två, tre eller fyra? Näe glöm det matte. Fyra födda de tre första utan problem men sista brydde hon sig inte om och eftersom jag själv gick jag in och tog en kopp te för att låta henne bonda med sina tre små i lugn och ro så vet jag inte om den levde vid födseln, trodde faktiskt inte det var möjligt att hon bar på fyra.

Tvåan och trean vill hon inte släppa fram till spenarna. Blir helt galen och bara rusar runt och trampar på allt och alla, även mig då jag efter att ha hållit mig borta till slut ingrep i förvirringen. Så nu har vi två småttisar i egen kupé som jag ger flaska i vänta på att de växer till sig lite så de kan börja med lammbaren. Ska ut ikväll och sedan går jag upp vid tre tiden och ger ett nattmål. Men från i morgon blir det fyra gånger per dygn.

Så här tillbringar de dagarna, nära mamma och syrran men skyddade från hennes rusningar i boxen.
De har fått en värmelampa också så de har det varm och gott. Det är lättare för mig att se mitt i natten också då jag smyger ut för att nappa. De andra lamningarna har varit okomplicerade och helt normala, framklövar först och huvud sedan, trillingar och tvillingar.

Idag fick en av ungtackorna två mini lamm. Hon är ju liten i sig själv så det blir inga stora lamm, som tur är. Jag har varit orolig att det skulle gå åt pipsvängen för helst hade jag sett att hon gick tom. Men men nu blev det inte så. Istället får hon två, just födda när jag kom hem. Det var tur att jag kom precis då, tvåan var liten och klen så han fick tillbringa en stund innanför min jacka, passade på att mjölka ur lite råmjök och ge honom när han fått upp värmen. Efter en timme med upprepade små doser råmjölk var han pigg och diade själv.

Vilken skillnad det är på en tacka med perfekta modersegenskaper. Den här lilla tonårstackan pratar och puffar, och står helt still när de söker spenen, lyfter lite på benet så de ska hitta bättre. Sedan låter hon mig mjölka ur och ha lammet innanför kläderna utan att bli orolig. Det är en skön känsla efter att ha tampats med prilliga Frökenfröken som förstås bara är ett får med något fel i huvudet...

Nu blir det nattmål till de små och sedan sova en stund innan nästa. Kan vara bra att ta en nattkoll hursomhelst, Mimmi stod i ett hörn och vägde på alla fyra benen med slokande öron det brukar vara ett tecken på lamning.

3 kommentarer:

malinns sa...

Åh, vad trevligt att få läsa om fåren. har ingen egen erfarenhet av får men lammen är ju bara för söta. Lycka till med kullen.

Fru Purjo sa...

Så obeskrivligt söt! Vilka ögon...vill krama den :)

Dinna bestyr med lamning, och tackor som inte riktigt gör som det var tänkt, påminner mig väldans möe om vårat fixande med hönsen när det är dags för kycklingar.
Hönorna klarar det oftast själva, men så finns det några som gör att man får springa ofta till hösnhuset för att se till att det går bra ;-)

Annelie sa...

Tack malinns, det händer mycket under ett fårår och lammningen är höjdpunkten men också den tid som är mest tidskrävande.

Fru Purjo; små eller stora så blir det både bekymmer och glädje. Tänker ibland på hur man slår knut på sig själv för att fixa och trixa där andra skulle vara mer rationella. Fast egentligen inte för jag ser ju att fårkollegor med större besättningar än vi har lägger ner sin själ i att få allt att fungera.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails