Ojoj sånt bök det är med ensilaget just nu. Vi är mitt i vintern som hos oss innebär kyla med minus 25-35 grader. Vårt fina torra hösilage fick enormt mycket regn på sig efter det börjat torka, det märks nu på torra strån och örter som ligger varv efter varv i is. Nu ger jag upp och beställer en värmedyna modell lantbruk för så här orkar vi inte hålla på.
Trädgårdsmästaren hjälper mig att med yxa och korp spätta loss sjok och klumpar med stenfruset ensilage som vi sedan tinar med elkabeln som hänger i en slinga vid vattenkaret. Till nästa dag så har "maten" tinat hjälpligt så de kan tugga och få i sig även av de största klumparna. Rutinen på vår gård är att den som utfodrar gör iordning nästa måltid så den ligger uppvägd och klar på mjölkkärran, nu under vinter med extra utrustning dvs värmekabel och hästfiltar.
Men tanterna låter sig inte bekommas, de äter med god aptit, tuggar i sig isiga stycken och försöker skaka och slå sönder klumparna för de vill ju sortera sig till de bästa bitarna. Här springer de in till maten som ligger på foderbordet och väntar.
Det här var igårkväll då vi fått mildväder med 3 minus på kvällen. Då passade jag på att öppna alla dörrar så varmluften tar sig in i ladan och stallet. Idag har det milda vädret fortsatt så det var en aning lättare att spätta loss foder från balen. Vi har skalat av halva och tänkte ta resten imorgon. Ensilaget får ligga på loggolvet som isiga höhögar, 400 kg förfars inte i det kalla vädret.
Annars så har haft en seg arbetsvecka både jag och trädgårdsmästaren, långa arbetsdagar och mörker gör att man inte hinner mycket mer än arbete och att göra det nödvändigaste hemma, inte ens blogga.
Senare på kvällen landar vi inne i värmen och hips vips så är det dags att sova för att orka med nästa dag. Ni känner säkert igen er, energin räcker inte till så mycket mer periodvis.
Vintermörkret hjälper inte till med några fina bilder heller så nu får vi hålla till godo med fartränder och suddiga motiv. När vi är här ute och jobbar så har vi iallafall bra arbetsbelysning det är jag glad för!
6 kommentarer:
Ja, fy för mörker och kyla. Nu längtar jag verkligen efter långa och ljua dagar. Men det lär dröja ännu ett par månader.
Snön har i och för sig kommit tillbaks hos oss och tar udden av det värsta mörkret. Men dagarna är trots allt korta och på kvällarna är man synnerligen trött....
Oj, vad jag beundrar er som har djur. Mycket jobb men jag antar att livet ger mer tillbaka.
Snön är helt avgörande för stt stå ut med mörkret, hos oss är snöfria höstar väldigt jobbiga!
Ja djuren ger mycket tillbaka och vi har ju valt själv. Det blir ju enklare nu när ljuset kommer tillbaka, kallt men ljust är att föredra framför detta mörker!
Mildväder och låter värmen komma in vid minus tre ? He, he....Jag beundrar er också. Vi har ju vår ensilage i "KORV" men har tröttnat lite på det och funderar på att gå över till rundbalar igen. Vi har varit och tittat på en balupprivare, balupprullare heter det va? En begagnad. Skulle inte det vara något för er? Eller hjälper det inte mot isen? Man förstör ju armar och axlar på att dra i ensilage och vi orkar inte det längre.
Många kramar från Mie
Hej Mien, jag tror att den måste vara hyfsat tinad för att kunna rivas/mixas. Alltså våra balar är totalt genomfrusna! Visserligen har fodret torkat i strängar innan vi balade men sedan fick vi ju regn på det så fukten ligger på strånas yta som en ishinna, på det är balarna pressade hårt. Vi har som tur är få djur så än så länge orkar vi hålla på med yxa och grep. På önskelistan är en traktor med lastare så vi kan använda balgrip, nu använder vi baklastaren till framkörning av balar det går men är inte optimalt. Sedan kanske det är läge för en balupprullare men först en matta som man kan tina de frusna med. Voj voj, det blir snabbt investeringar av större mått även när man är småskalig...
Kram på dig med!
Vi ska betala 8000 + moms för balupprivaren. Ja, det är mycket utgifter och lite inkomster. Tur man har ett annat " flöde" , ett ord jag fick lära mig på skogskursen och som kreditgivare är förtjusta i. Man ska alltså försörja sitt lantbruk på förvärvsinkomst? Hörde två snubbar stå och prata på Lillemas gymnastikträning häromkvällen.
- Han har bara trettio amkor kvar, men han har väl inte råd att ha fler...
Det är så det pratas. Som om vi som har djur har råd att ha det. helt sjukt.
Skicka en kommentar