Barndomens tomte får herdesplatsen på klaffbyrån i hallen. En liten nött porslinstomte med ljushållare som jag alltid har funnits hemma hos oss när jag var barn.
Nu får han vistas i hallen och möta oss när vi kommer hem. Han kan hålla ett öga på post, nycklar och trädgårdsmästarens spelbongar. Den här ytan har fått bli som ett litet minnesaltare med småpryttlar i ögonhöjd som alla har en koppling till vår barndom och uppväxt. Nostalgi är kanske en mer rätt benämning för vi är ju födda på 50- och 60-talet så det här är mer mormor-generationens fattigmanspynt.
Fredagkväll ägnades åt att klä granen. Dagarna innan jul har vi fullt ös i våra verksamheter så då finns inte tid till granpyntning så därför gör vi det i god tid, då får man njuta av den lite längre också. För oss som för många andra är julen en traditionsbunden högtid.
Vi är så långt från religionsivrare man kan komma och julen ägnas i stillhet hemma med god mat och avkopplande samvaro. Det är nog en vanlig inställning bland våra vänner, få av dom läser bibelord och besöker julottan, hmm jag tror endast en av mina vänner gör det när jag tänker efter.
Trädgårdsmästaren gick ur statskyrkan som ung men jag är kvar trots påtryckningar från honom, vi har en del existentiella diskussioner emellanåt där hans högljudda argument inte biter på mina mer kristan-humanistiska åsikter, den radikale trädgårdsmästaren blir helt galen *fniss*.
Varje år säger vi att nu ska vi ha en lite mindre gran men det blir sällan så. Den här är hög, vid och gles med en liten krokig stam. Men som tidigare granar blev den fin iallafall. Det luktar gott i salen av gran och hyacint nu, de riktiga juldofterna för oss här på höjden.
Nu ska jag ut och skotta snö, det har snöat i flera dagar så landskapet är helt vitt och fluffigt. Vackert och som det ska vara i december.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar