Skinnberedning och premiering

Vi gjorde studiebesök hos två skinnberederier, Tranås skinnberedning  och Donnia skinn.

 

Hos Tranås skinnberedning träffade vi trevliga Eva Bjersander som driver Ödins Garveri i Visby. Hon var här för att sortera och gå igenom alla skinn som hon och hennes kollegor skickat för beredning, mer om Evas företag kan ni läsa om här.

På köpet fick vi en lektion i sortering och hur hon som skinnhandlare tänker när hon går igenom de olika skinnen. Alla skinn har sin användning och om ni håller på med skinn så är sorteringen ett av de viktigaste momenten, rätt skinn på rätt plats. Vi fick också se hur hennes egen märkning med kniv ser ut på ett färdigberett skinn. Mycket snyggare än den vanliga stansningen!

 

Tranås bereder alla skinn på plats, det är många moment innan det blir en färdigt mjukt skinn. Här tas resterande fettslamsor bort genom putsning mellan valsarna.

Skinn som ska vidare till nästa moment, det är ett tjugotal olika stationer innan skinnet är klart. Ganska fantastiskt att vi får hem våra egena skinn efter allt de har varit med om på vägen.

 De stora karen där skinnen garvas.

 En del vill ha färgad mockasida, det gör man här.

Torkning i stora tumlare med fint spån som fluffar och suger upp fukt. Om ditt skinn fäller mjäll (av spån) så är det som är kvar efter den här tumlingen. Svarta skinn tumlas inte den med spån eftersom de skulle bli helt vitprickiga och fula av den behandlingen, det tar tid att få bort allt och en del stannar alltså kvar i botten på skinnen.

 Sedan klipps de som ska klippas en gång till. Mattskinnen kardas så de blir helt fluffiga.

Färdigt vitt Leicesterskinn som jag tror är plädklippt, 35 mm. Ulf Axelsson, VD,  guidade oss och svarade på alla våra frågor, ett väldigt trevligt besök som ökade på kunskapen om hur våra skinn blir till.



Donnia skinnberedning.
Efter Tranås så åkte vi vidare till Donnia skinn där Katarina Ugrinovska, andra generationen som driver Donnia tog emot och guidade oss runt deras verksamhet.

Donnia skickar sina skinn till sitt berederi i Bosnien som de efter några år förvärvat för att driva i egen regi. Även där är det slutna system med återvinning av spillvatten och utvinning av det krom som används vid garvning. Hennes pappa Tome har ju tidigare arbetat som produktionschef vid Tranås garveri och har efter det startat Donnia.
Både Ulf på Tranås och Katarina på Donnia berättar att deras inleveranser på skinn ökar,  under 2011 med 15 000 skinn per företag, inte undra på att vi får vänta på våra leveranser!
Att bygga upp ett nytt garveri på plats i Sverige är idag en omöjlighet med dagens miljökrav kopplat till de investeringar som krävs. Det var också något som slog mig när vi strövade runt på Tranås att allt var väldigt väl använt och slitet, det är nog ingen fabrik man bara flyttar till ett bättre ställe eller byter ut hela golvet och bassängerna på.

Grundaren av Donnia, Tome har hunnit med att jobba på Grönland också, där gravade han ett skinn med trofémonterat huvud. Just den här isbjörnen var en sådan som började komma in till bebyggelsen så tillslut avlivades den.

 Sorterade och märkta skinn som ska med nästa långtradare till Bosnien.

Katarina visar deras märk-/stansmaskin, vi fick också se hur hon skär till råhudarna och tar bort svansarna ifall de är kvar. Den här stansen gör små sifffror som sitter på sidan eller i ljumsken på skinnet. Även här fick vi diskutera och fråga hur olika skinn bereds och behandlas. Vad ekoskinnen är och hur de bereds.
Katarinas meddelande till oss och våra kunder var att tänka om med att alla skinn ska vara tvättbara, det är ju faktiskt inte naturligt att tvätta ett skinn i vatten. Själva pälshåret tål alltid att tvättas ur med lite ullschampo.
-Jag träffar ju kunder, ofta unga mammor, som så fort de får hem sitt nya skinn slänger det i tvättmaskinen för att vara säker på att det är rent och då kommer det precis från beredningen! Det är något som har blivit väldigt fel här, skinnen är levande och ska inte behnadlas som ett tygstycke.

Skinnpremiering

 Söndag var premieringsdag för pälsskinn.

Ett stort antal skinn låg i långa rader indelade i olika klasser, mattskinn, pläd, päls, lamm, vuxen, och vita skinn. Vi i publiken fick rösta på våra favoriter.

Själv röstade jag på det här storlockiga mattskinnet som senare vann sin klass. Det var Fjällbete som skickat in det.
Överlag så var alla skinn mindre glansiga än tidigare år och med mycket spindelull något som även domarna påpekade och funderade på orsakerna.  Kanske kan den blöta sommaren och hösten ha påverkat.
Efter prisutdelning så höll Dag Ygdren ett seminarium där han höjde ett varnande finger för färgens utveckling bland pälsfåren bl a mot rödbruna toppar och orena grå nyanser. Eftermiddagens workshops hade just färg som huvudtema.

Efter Dag berättade Elvy Johansson om sin bok Lammskinn och hur hon och hennes man drivit lammproduktion och skinnförädling under många år. Jag passade på att köpa en bok av trevliga Elvy som vi träffat hos Gertrud Karlsson, de är gamla vänner och båda verksamma inom skinnhantverket, Elvy som är utbildad pälstekniker har genom åren sytt många pälsar, mer om Kälder Skinnbod kan man läsa här.
Efter det här så var vi tvungna att susa vidare till Arlanda för att börja vår hemresa. Många intryck och nya bekanstskaper har vi fått efter den här studieresan. Jag har lärt mig mycket nytt och faktiskt blivit sugen på att börja sy i skinn, vi får väl se här framöver. Någongång...