söndag 11 januari 2015

Högst oplanerat men inte helt oväntat...

Alltså, känslan när man kommer ut i stallet och möts av det här...

Fredagens morgonutfodring tog en helt annan vändning än jag tänkt mig. Jag har varit rejält förkyld de senaste dagarna med både värk i kroppen och knoppen så på på fredagmorgon kände jag att det nog var läge att stanna hemma från arbetet och vila. Så jag masade mig ut till djuren med baktanken att snabbt få krypa ner i sängvärmen igen och sova några timmar till.

Men mina planer tog snabbt en annan riktning för i stallet där alla tackor väntade förväntansfullt på min ankomst med maten var även deras uppmärksamhet riktade på de små krabater som Sparris pysslade med i ett hörn.

Inför den vanliga lamningen vet man ju vad som väntar och är någon vecka innan mentalt förberedd. Så känslan som spred sig i kroppen då jag fick syn på dom här två var något helt nytt för mig. Glädje och överraskning särskilt när allting verkade ha gått bra. Pigga och runda om magen så de hade uppenbarligen diat båda två.

Det var bara att hugga i och bära fram grindar, värmelampa, foderkrubba och vattenhink medan merparten av tackorna stod vid foderbordet och åt. Inför vanliga lamningssäsongen har jag ju plockat fram och ställt i ordning minst en eller två boxar i god tid innan. Men det gick bra och Sparris följde snällt efter mig och lammen in i sin egen box.

Hyfsat renslickade och varma om nosen men små och taniga. Vi har ju inte extrautfodrat med kraftfoder och korn som vi gör inför den vanliga lamningen. Jag har ju förstått att hon varit dräktig men att utfodra en tacka på sidan om de övriga under två månader är liksom inte gångbart hos oss så man kan väl säga att jag hoppades det skulle lösa sig med att hon inte hade så många foster. Hon har antagligen blivit tjuvbetäckt av något bagglamm innan vi skiljde ifrån.

Den chansningen tycks ju ha fungerat, det blev en tacka och en bagge, härkomst okänd, ska kolla mina noteringar för att ungefär reda ut vem som kan vara pappa till dom. Vet ju vilka bagglamm som var mest brådmogna och vilka dagar våra nya avelsbaggar anlände samt när de lyckades smita in till tackorna den första tiden de var hos oss.

Så min morgon i sjuksängen blev istället att göra det bästa för de här små. Det gick riktigt bra för efter att jag fått boxa in dom gick jag in och vilade några timmar. Sedan på eftermiddagen hade de rätat ut sig lite mer och fyllt på kroppen med mjölk så de var runda och goa som små lamm blir efter några timmars diande.




Jag är glad att vi just den här dagen bara hade -5C ute så i stallet var det riktigt varmt för den här årstiden, inte värre än det kan vara i april som är lammningsperiod i vanliga fall.

Men dom är inte speciellt stora, den här tackan fick trillingar i våras och de var bra mycket större än dom här två små.
Som vanligt blir man lätt kvar extra länge i stallet bara för att man inte riktigt kan slita sig. Att sedan på kvällen stå i mörkret  med bara värmelampa och nattbelysning på och lyssna på idisslandet är så rogivande! Nu hoppas jag att de kommer igång med diandet och att Sparris har nog med mjölk, för de lär behöva all näring och värme de kan få då det blir kallare ute. Redan nu är det -14C och det klarnar vilket betyder ännu mer kyla.

fredag 2 januari 2015

En katts julhelg, uppvärmda möbler och årets julgran.

När man är hemma så här flera dagar i sträck så går det upp för en hur lite verkstad det är om man är katt. Barmarkstiden är våra katter riktiga jägare som mest är utomhus hela tiden. Stor skillnad mot vintern, då uppskattar de ett dukat bord flera gånger om dagen och en varm liggplats mellan måltiderna. Är det kallare än -10C ute hålls de helst inne i köket i väl inövad slappar-position.

Här är det Tjorv som som placerat sig i korgstolen i köket. Den här platsen är lite av en favorit för husets tre katter. Full uppsikt över händelsernas centrum (köket)  men ändå en egen vrå nära elementet. Köksbordet är också populärt men inte då husfolket är hemma, så pass mycket förstånd har de här kissarna fått med åren.

Från kallfarstun har man full uppsikt över gårdsplanen. Här kan man sitta och speja utan att frysa om tassarna. Tidigare innan vi hade byggt den här så var de inte så sugna att sitta ute på bron. Då fick vi ställa ut en stol med ett fårskinn så de skulle ha någonstans att hålla till medan de väntade på att bli insläppta. Det kan ta en stund om man som katt går ut på jakt klockan fyra på morgonen.

Jag får sällan sitta i korgstolen själv, men försöker ta min tekopp och sitta där lyssnandes till brasan i köksspisen, därav pallen som får fungera som avställningsyta till koppen. Den är också bra att stå på när trädgårdsmästaren kliver upp och kollar hur mycket elmätaren snurrar i skåpet ovanför garderoben.

Men sedan ligger kissarna här igen, de är gärna två som trängs om utrymmet. De putsar varandra och Nils som nu är gammal och kantig över ryggen får extra värme av någon av brödernas runda och välmående kroppar. Det är väldigt tydligt när man lyfter i Nils hur liten och tunn han blivit de sista året, man ser att han föredrar värme och vila framför utevistelse och jakt.

Kurre sitter vid köksbordet på en varm ylletröja. Han är den som gärna håller sig utomhus trots kyla och snöoväder. Det tycks alltid finnas något att göra ute i ladan och lagårn där fåren är. Jag vill inte riktigt veta vad han pysslar med utan kan bara konstatera att han gärna sitter högt upp på halmbalarna, där han har bra utsikt över golvet. 
Fåren gillar inte när han är och stryker runt deras box i mörkret, då blir de stirriga och oroliga. Han är trots allt ett rovdjur om än väldigt liten och söt.

En annan favoritplats är på toppen av kistan där jag förvarar skinn och filtar. Den står framför fönstret så är man katt kan man hålla ett öga på gårdsplanen och samtidigt få värme från elementet, korgstolen är förstås också ett alternativ. 

Ja så här pågår det, katterna hasar runt mellan olika liggplatser där även husfolket får sägas ingå som en sorts praktiskt uppvärmda möbler. Det lustiga är att så fort jag lägger mig i soffan så har jag tre katter och en hund draperade på och runt mig medan trädgårdsmästaren sitter lös och ledig i sin fåtölj eller soffhörna. Det måste hänga ihop med att jag är bra på att ligga stilla medan han hela tiden rör på sig eller helt enkelt skuffar undan alla fyrbeningar. 

Ni som har katt och hund känner nog igen er... man kan ligga krokig som en banan hellre än att knuffa ner en djupt sovande katt eller snusande hund, alla vet eller anar väl hur obehagligt det är att trilla ur sängen när man sover som bäst!

Årets julgran pryder sin plats, den är huggen nere vid sjön i baggarnas hage, den har inte börjat barra ännu men snart åker den ut hursomhelst, nu kliar det i fingrarna att börja införa vardagen här igen efter en lång och skön ledighet för min del!


torsdag 1 januari 2015

God fortsättning!

Årets sista dag kom med "nyårsblidan" som trädgårdsmästaren kallar det. Plusgrader med dropp från taken och fuktig luft som faller som blöta iskristaller, inte riktigt regn men nära på. Efter att ha hållit sig inomhus mest hela tiden under julens kyliga dagar blir det en himla aktivitet med allt som ska göras i det milda vädret. Här är jag bakom vedboden och hämtar mer ved från lagret vi har ute. Fyller på flera backar som jag kan dra fram på snöbjörnen i djupsnön.

Hos fåren serveras kvällsmålet inomhus i trygga stallet. De gillar inte att vara ute i vinternatten och jag stänger alltid dörren om dom när kvällen kommer. Särskilt nyårsnatten är vi noga med att bomma igen så ingen förlupen raket eller "ufoballong"  ska landa fel och ställa till med elände.

Vagnen med ensilage fyller vi på utomhus vid balen och kör sedan in eller till foderhäckarna ute i hagen. Jag brukar ladda morgongivan färdigt så det bara är att släppa ut alla på morgonen till dukat bord. 
Till jul och nyår får de lite extra godsaker som morötter och äppelbitar samt några tussar med vanligt skulltorkat ängshö som är lyxdiet här hos oss.

De sista två åren har vi skördat vallen till perfekt torkväder så vi sluppit stå och hacka med korp och yxa för att få lös några varv. Det är väldigt skönt ska jag säga, för med genomfrusen ensilageboll, var varje utfodring ett rejält fyspass som vi behövde vara två för att klara av.


Baggarna står inne i sin box fortfarande, men nu ska de få komma ut i sin hage igen. Man ser boxdörren med den extra ribban över för att hålla dom innanför boxväggarna. Har väl aldrig varit med om sådana vigulanta och envisa baggar som dom här tre. Ska bli spännande att se vad de tycker om att vi höjt hagens stängsel på den sida som gränsar till tackorna, misstänker att Lester snabbt räknar ut att han kan hoppa över någon annanstans, de andra två är inte lika finurliga och smarta som han. Men nu är ju ingen brunstig så de är förmodligen inte så lockande, vi håller tummarna att det ska fungera.

Nyårsaftonen firade vi hos syrran med kompisen Eva Marie, lugnt och stillsamt med god mat och en hel del champagne. Trädgårdsmästaren kunde slappa i soffan med sin trasiga höft, ungefär som när vi är hemma. Att sitta rakt upp och ner fungerar inte några längre stunder för honom just nu. Värktabletter och champagne är väl inte bästa kombinationen men han blev helt bedövad och smärtfri så nyårsfirandet gick bra.

Efter avslutat taberas var vi hemma någon timme efter tolvslaget. Det blev en välbehövlig sovmorgon efter stallbestyr och rastning av hund, sedan har det här året börjat med stillsamma gårdssysslor och kaffe till ljudet av vedspisens knastrande i köket. God fortsättningpå er!



måndag 29 december 2014

Lite dagsljus och härliga -28C

Passar på att ta promenad innan mörkret sveper över oss igen. Det är vackert men kallt ute, Atle fick stanna hemma då mätaren visade -28C, han får kramp i tassarna trots värmande täcke. Himlen blir azurblå med rosa toner där ljuset försvinner, mäktigt och vackert, går liksom inte att fånga på bild. Solen på nedgång, eller rättare sagt den har knappt varit upp. Det syns tydligt hur lågt den står när man ser månen samtidigt.  

Hela december var en svart och snöslaskig månad, först några dagar innan julafton kom det äntligen snö som fått ligga kvar, så först nu har den riktiga vintern börjat hos oss. Nu för tiden kommer snön senare än då jag var barn. Nåväl det lär ju snöa resten av vintern så vi ska väl inte klaga, ner ska den i någon form och jag föredrar snö framför iskallt regn.

Det är iallafall skönt att slippa isen i fårens hage eller leran som det var innan det frös på. Får gillar inte leriga hagar, det är inte bra för deras klövar. Men det här är ganska perfekt, vit fräsch snö som knarrar under fötter och klövar. Lagom är förstås bäst så man inte behöver skotta eller sopa ren foderhäckarna varje dag.

Eftersom de står ute och äter några timmar hamnar ju en hel del spillning och kiss utomhus och vi sparar på strömaterial. Halm kostar pengar och behövs till lamningen, då det är extra viktigt att det är rent och fint inne. Det lär bli många lamm denna vår, fler än vi planerat... så det lär gå åt mycket halm för att hålla det torrt och rent inne i stallet.

Förresten så är det då minst en som kommer lamma redan i januari, ytterligare en tacka är misstänkt rund om magen. Hoppas det inte händer när vi har så här kallt och hoppas det går bra överhuvud taget. Det är svårt att extrautfodra en eller två individer i vår lilla flock så vi ger bara ensilage och lösmineraler än så länge, det kommer jag väl att få ångra ska ni se.

lördag 27 december 2014

Lediga dagar!

Härliga julhelg! Här tar vi det lugnt hemma i stugvärmen, vi gör inte många knop den här julhelgen, som vanligt är det skönt att koppla av och bara mysa på helt "måste" befriade.

Vi tar det lugnt med familjen, äter god mat och softar framför öppen spisen med kaffe och varm glögg. Äter aningen för mycket gosaker men det hör ju liksom till, den vanliga vardagen  kommer snart iallafall.

Annandagen bjöd vi syrran, dottern och Olof på en lättare jullunch här på Höjden. Julafton firade vi hos svåger och svägerska, glömde kameran hemma så det blev inte förevigat, men men det ser ju ungefär likadant ut som varje år... nöjda miner, en hel drös med klappar och god mat i överflöd.

Julafton borta eller hemma spelar igen roll, glöggen står på värmning mest hela tiden iallafall, det luktar gott av varm glögg, hyacinter och julgran. Vi kör med saftglögg som man kan spetsa med lite rom om man känner för det. Passar bra då vi får både promenerande och bilkörande gäster.

Dagsljuset är minst sagt sparsamt men eftersom vi fått kallare till jul så är det klart väder ute vilket hjälper till att hålla kvar dagsljuset innan det börjar skymma vid 13-tiden. Nackdelen är att vattenkaret i fårhuset fryser och baggarnas vattenhink som jag byter morgon och kväll är en rejäl isbit att hantera.

En av fördelarna är att vi utan att skämmas kan spendera många timmar framför brasan inne i stugvärmen, Atle och jag trängs på fårskinnet i soffan.
Han har inte mycket till päls, det har ingen DSG så de är väldigt frusna av sig. Säkert skulle han pälsa på sig mer om vi var mycket utomhus men med sitt ihopspikade framben är han känslig för kyla och blir snabbt "trebent" då det är -20 ute. Inte mig emot, bara vi kan gå en kortare prommis är han nöjd och belåten. Han är en riktig soffpotatis under vinterhalvåret.

Då vi firat julen borta det här året har vi inte fyllt på med så mycket mat och godis hemma, det känns bara bra. Julskinka, lite kallskuret, löjrom och köttbullar plus lite konfekt, nötter och frukt är allt vi har. Själv gillar jag dadlar, torkade fikon och blodapelsiner det är barndomens jular för mig och frukten blir snabbt till en festlig och god fruktsallad om man vill ha lite variation.
Tanken var att inte göda på husfolket allt för mycket den här julen och det känns som om det har fungerat mycket bra. God fortsättning på julhelgen alla fina!

fredag 19 december 2014

Rymlingar

Innan vi släppte  baggarna till tackorna i november så var de och sonderade terrängen helt på egen hand. En lördag förmiddag möttes jag av det här när jag var på väg ut med Atle.
Tre "gangsters" som mumsar ensilage och håller koll på tackorna som går i hagen omgärdad med elstängsel. Inga problem, de följde snällt med in i ladan till sin box. Det var bara det att efter ett tag var de tillbaka trots att jag kollat stängsel och spanat efter spår hur de tagit sig ut och kommit fram till att de hoppat som gaseller på något vis. Den här gången stannade jag kvar för att kika hur de gjorde. Lester vår stora lugna bagge travade snabbt iväg runt hörnet i deras vinterhage och dök sedan upp lugnt promenerandes utefter väggen med två följeslagare bakom sig. Det var inte den vägen han skulle komma ifall de hade hoppat över stängslet. I mitten står Bruse med rödfärg på sidorna.


Så jag fick leta bakåt i deras spår för att begripa hur de tagit sig ut. Hittade ett kryphål bokstavligt talat... De har krypit under ladan några meter för att sedan komma ut bakom en virkeshög på gaveln av ladan. Inte en väg man tänker att ett får ska ta då det är både trångt och skräpigt här under.


Här har Lester kommit på att man kan krypa ut om man hasar några meter under golvet, fiffigt va?
Möjligtvis har han vuxit upp på bete där det står någon gammal lada eller häbbre som lammen kunde krypa under för att få skugga och skydd undan regn och blåst.  I grannbyn ligger det en sådan lada vid vägen och både tackor och lamm i den hagen kryper under där för middagsvila trots att det är ganska trångt för dom vuxna.

Ingen av våra tidigare baggar har ens kommit på tanken att göra så här, de har inte ens hoppat över då de hade respekt för både elstängsel och vanligt stängsel.
Men den här baggruppen med finurlige Lester i spetsen hittar på både det ena och andra. Efter frånskiljningen tidigare i december hittade jag samtliga killar i tackornas stall en eftermiddag, då hade de hoppat över stängslet i sin hage och även tackornas elstängsel.

Efter den rymningen lämnade jag kvar lilla baggen Bruse för efterbetäckning medan Lester och bruna Putte fått stå inne i box under tiden. Men nu kan vi släppa ut dom i hagen som vi har höjt stängslet på rejält. Vid det här laget måste tackorna vara mindre intressanta då garanterat alla är betäckta. Det var ju så jag inte skulle ha det i år men men det blir inte alltid som man planerat.

Att vara månskensbonde med nytt jobb är inte den bästa kombinationen just nu särskilt som trädgårdsmästaren är småkrasslig i rygg och höft. Det ska bli skönt med några lediga dagar mellan jul och nyår, det ser jag verkligen framemot!


lördag 13 december 2014

Tak vare här!

Uppbygandet av fårens sommarladugård i form av en gammal lada som vi flyttat till gårdshagen fortsätter. Taket är halvvägs på plats. Här ser man åsarna med  nya "raftar" på plats.

Takutsprånget följer åsarnas längd, känns lite kort men så här var det gjort tidigare på den här timringen. Jag ska tillägga att det är bästa svärsonen (vi har bara en) som står för takläggandet. Trädgårdsmästaren dras med en inflammation i höften som gör honom helt ur skick att anstränga sig med att kliva och klättra så för hans del är det lättare arbete på marken som gäller.

Vi återvinner gammalt plåttak som finns i gömmorna. Möjligtvis kommer de bästa bitarna från det gamla taket till användning också. Det är väl ett och annat spikhål i plåten  men inget som kommer inverka på funktionen som regn och solskydd för våran fårflock.


Nu är arbetet pausat men återupptas förhoppningsvis när vårsolen återvänder. Det är inte vidare kul att arbeta ute i mörker och snö, de här bilderna är från november då snön låg som ett lätt uppfriskande ytskikt över markerna. Efter det har det både snöat och regnat så allt är isigt och glashalt, det är helt enkelt med livet som insats att klättra runt på stegar och ställningar så vi avvaktar i väntan på bättre, ingen ko på isen än på ett tag. Det ska nog bli klart innan betessäsongen börjar!
  







LinkWithin

Related Posts with Thumbnails