tisdag 11 februari 2014

Dillkött och sticklingar.

Gjorde ett långkok i söndags på flera kg tackkött, spetsade men någon lammlägg också. När man ändå är hemma och kokar så kan man ta många påsar från frysen, det blir ju hursomhelst mycket ben och mindre kött när allt är klart. Kryddade vattnet med salt, kryddpeppar och lagerblad. Sedan fick det puttra på tills allt kött lossnade från benen.

När jag sedan putsat köttet och skurit det i fina små tärningar så stekte jag två stora rödlökar i smör och tillsatte sedan köttet, 1dl fryst dill, 3 matskedar stark senap och lika mycket tomatpuré. Toppade med några dl silad buljong också fick det koka ihop ytterligare 20 minuter, meningen är att köttet ska bli trådigt och falla isär.

Så ikväll har jag lagat en vol-au-vent, ett pajskal fyllt med dillstuvat fårkött som jag gratinerar med lite ost och dill i ugnen. Egentligen ska det var färs från tacka eller lamm som man tillagar enligt ovan (minus långkoket förstås).

Grunden till receptet har jag fått av Josefin på Eufåria i Svensbyn. Eftersom jag ville ha en lite krämigare konsistens så använde jag cremé fraiche istället för gräddfil som är "redningen och avrundningen" i originalreceptet.
Måste säga att det blev supergott! Jag gillar dill till; potatis, sallader, dressingar, lax, löjrom och nu även dillkött.

När jag var barn var dillkött något äckligt simmigt vi serverades i matbespisningen på låg- och mellanstadiet. Har ganska otrevliga minnen från matsalen som låg i källaren där man satt på långa rader vid borden. Alla var tvungna att äta upp det som låg på tallriken och i värsta fall fick man handgripligen hjälp av någon bastant mattant, nej det är inga mysiga matminnen man har därifrån. Vet att min syrra inte äter sill av den anledningen, fy för att bli tvångsmatad med löksill!

Tur att vi är uppvuxna med en mamma som lagade suveränt god mat och aldrig var rädd för att prova nytt, däremot tror jag aldrig hon serverade dillkött, inte vad jag minns iallafall...



På köksbänken står de nyplanterade sticklingarna från dotterns pelargonior. Här under lampan vid fönstret där värmen stiger upp från elementet ska vi nog lyckas få igång dom. Än så länge får de ha lite gladpack över sig för att hålla fukten bättre. I ett annat köksfönster är det planterat små krukor med chillifrön. Nu har odlingsäsongen startat så smått på Höjden!

lördag 8 februari 2014

Lågdräktighet

Lilla sötnöten 69:an efter favorittackan Lotta, hon som välte på rygg då hon skulle lamma i våras. Till vänster står storasyster Bella med sitt typiska "Lotta-huvud". Ja de flesta ser ju bara att det är en fårskalle i profil men för mig så har hon ett speciellt utseende som direkt säger mig att hon är avkomma till Lotta.

Just nu händer det inte mycket i fårstallet. Mina tackor är inne i den period man kallar lågdräktighet. De är ganska nätta om magarna fortfarande. Än så länge ger vi endast grovfoder i form av hösilage och fri tillgång till lösmineraler och saltsten.

Ska kolla almanackan lite mer ingående för att passa in fårklipparn eftersom vi helst vill klippa så sent det bara går för att slippa ha nakna får mitt i värsta vinterkylan.
Ett år då vi klippte kring 17 mars så hängde jag upp värmelampor hos baggarna eftersom de i princip har utemiljö i sin box, det är inte så skönt med nattemperatur på -20 när man precis blivit av med all päls. Tackorna fick vara instängda nattetid så i deras stall var det behagliga -10 på nätterna. Inga problem då det är dragfritt och gott om halm att bädda ner sig i. Idisslande djur alstrar mycket värme.


De får mat ute i våra provisoriska höhäckar som fungerar förvånansvärt bra. Vi har dom en bit ner i hagen så de måste ta sig en promenad för att komma dit. Medvetet har vi gjort så för att de ska röra på sig. Motion är bra och jag inbillar mig att lammen i magarna kan lägga sig i rätt position lättare om tacka rör på sig lite mer.

Kvällsmålet får dom oftast inomhus. Då kan även de små ungdjuren äta i lugn och ro utan att behöva lämna matbordet när de andra ätit färdigt och går och lägger sig. Ingen, speciellt inte små tacklamm av låg rang, vill stå ute vid foderhäcken ensam i mörkret medan alla andra går in och lägger sig.

I takt med att tackornas lamm växer till sig så minskar utrymmet i vommen, då börjar vi med kraftfoder för att de ska få i sig all den näring de behöver. Det här är särskilt viktigt just till Finullsfår som i regel har fler än två lamm i magen.

Just när jag tog de här bilderna så har de precis avslutat morgonens ätande, de är helt enkelt ganska nöjda och därmed tysta. De står bara här ute och ser sig omkring, är det lugnt och stilla så håller de till ute. Men när det blåser och snöar går de mer än gärna in i stallet.

De två små närmast kameran har vi inte betäckt i år. De var så pass små så de får vänta.  Jag skulle nog säga att våra tackor växer färdigt på ungefär tre år lite beroende på hur många de var i kullen dvs vilken start de fick från början och genetiskt påbrå.
En del tackor blir stora medan andra behåller sin nätta storlek. Lagom är bäst förstås, vi har försökt välja stadiga kroppar med bra rygg och kors. Inte alltid så lätt att bedöma på ett litet lamm då det händer mycket under tillväxten.


onsdag 5 februari 2014

Att anlägga en gräsmatta

Jag hittade ett inlägg från i somras som jag påbörjat men inte publicerat. Det är från dottern och Olofs gård, då de höll på med gräsmattan på baksidan av huset. Här var tidigare helt igenvuxet med sly och större träd, tomten som hör till torpet, som numer är utbyggt till ett "hus", är totalt på 4000kvm.

Man kan säga att det gick att ana potentialen men att man inte förstod hur stor den egentligen var. Presenningen närmast markerar var växthuset ska placeras och den andra lite längre bort markerar ett tänkt trädgårdsland.

De har röjt bort alla buskar och träd sedan har de lejt Johan som brukar slå våra vallar att komma med stora plogen och sedan harven. Det blev en hel del rötter och bös att kratta och plocka ihop men det blir en fin stadig gräsyta på den här gamla åkermarken med tiden.

Den här dagen var vi och hjälpte till med att plantera äppelträd och komma med allmänt glada tillrop om placering av växthus och trädgårdsland.


Efter att de sådde in och vältade några varv så hann gräset etablerade sig fint. I augusti fick de klippa ett antal gånger. En hyfsad jämn och stadig gräsyta som passar utmärkt i den här miljön med stora träd i kanterna.

Blir spännande att se hur den klarat sig till våren! Under hösten, innan vintern slog till i december så byggde de växthuset för att de vill ha det färdigt till vårens och sommarens odling. De är så arbetsamma och bra på att bygga och göra saker tillsammans. Mer om deras husrenovering kan man läsa om här.

När Olof höll på att färdigställa växthuset så stannade en av grannarna till för att språka lite, en äldre man med hund... om ni ser bilden framför er.
- Här går det undan minsann. Du får ju alla oss andra att framstå som slöfockar. Det fattar du väl att nu vill ju varenda käring i kvarteret ha ett sånt här växthus!

måndag 3 februari 2014

När katten är borta...

Med tanke på föregående inlägg.
Så ser det ofta ut så här när husfolket kommer hem, ja rent av när vi bara lämnar köket och efter en stund återvänder för att hämta något eller lägga in en vedpinne i köksspisen. Jag måste uttrycka ett rejält "schaas" för att de ska masa sig ned med några kliv på stolen bredvid.

Helt lugnt och utan att göra sig någon brådska ligger och sitter Tjorv och längre bak gammel mannen Nils på köksbordet. Världens bästa utkikspunkt med full koll.

söndag 2 februari 2014

Skogssork?

Den här lilla gynnaren med familj bor under fågelbordet, ja det vill säga den här är numer död och bostadslös. Våra katter jagar och håller rent runt knutarna, särskilt under den period vi har barmark. Vintertid har dom sina ställen som dom patrullerar konstant och fågelbordet med omgivningar är en sådan plats.

Den här var extremt liten och har antaglig dött av skräck när Kurre fångade honom. De kan variera i storlek, mellan 75-135 mm lång kropp. De större exemplaren ryms inte i handflatan, de är ganska groteska med stora gula tänder, långt ifrån lika söta som den här lilla.

Det torde vara en sork men vilken sort är lite knepigare att bestämma. Troligtvis den vanligt förekommande Åkersorken men med tanke på svansens längd så kan det också vara en Skogssork (även kallad Ängssork).
Skogssorkar har längre svans, 35-72mm jämfört med åkersorkens 18-49mm, vidare ska den även ha glesare päls i och på örat. Hmm det här exemplaret har väldigt mycket päls på och i öronen så jag håller mig till att det är en Åkersork.

Hursomhelst så är dessa små djur inget vi har besvär av. De föredrar vegetationen utomhus och äter frön och rötter i huvudsak. När det är "sorkår" så får vi förstås ta reda på fler döda exemplar som våra katter stolt levererar till husets entré.

Att de gräver gångar och gnager upp rötterna på äppelträden och minerar hela åkern är inte heller så lyckat, en stor död sork kan kontaminera en hel ensilageboll.
Den stora behållningen med sork är att vi under våren får se fler häckande kärrhökar, hökugglor och jordugglor här på gården, alltid trevligt när de kommer lågt flygande över vallen på sin jakt efter föda.

Det kanske är någon som har ett annat förslag på vad det kan vara för sort?

onsdag 29 januari 2014

Stadig temperatur!

Är så himla glad att solen visar sig, allt blir så mycket lättare med solljus. Sedan så har temperaturen hållit sig på stadig och lagom kall nivå de senaste dagarna. Det är stor skillnad på -10C och -30C, rena rama blidan och så pass "milt" att bilen startar även om man glömt koppla i motorvärmaren.
Nu vill katter och hundar vara ute igen, själv tar jag gärna en promenad, inte för att jag måste utan för att jag vill.

Fler plus i kanten är att vattenkaret i fårhuset håller temperaturen så att jag slipper slå hål med yxan och fiska upp sjoken med issleven. Fåren klarar sig bra när det är kallt bara de har fullt på foderbordet och torr halm att borra ner sig i men jag märker att de gärna står ute och spanar när det är soliga fina dagar. Det är helt enkelt bra mycket trevligare med gnistrande sol och lagom med kyla!

På företaget är det lugnt, håller på med bokslut och lite allmänt städande, bra att få det gjort nu när vi har gott om tid och glest mellan kunderna!

söndag 26 januari 2014

Vedboden.

Stapla ved är ju något som många gårdsägare ägnar vår och sommar till. Här hos oss har vi två system för vedförvaring. Det här är ett av dom, plastbackar som trädgårdsmästaren samlat på sig genom åren. Vanligtvis så kommer de köpta perennerna packade i sådana här luftiga, staplingsbara backar. Dessa packar vi den torra veden i och ställer in i vedboden. Sedan när vintern kommer är det lätt att bära in de färdiga vedbackarna och stapla i farstun och hallen innan man fyller vedförvaringen inomhus.

När vi eldar som mest så tar vi in flera och travar upp dom bredvid öppenspisen i salen, vi hoppar över det där med att sätta dom i någon snyggare vedlår/vedkorg, det blir mest praktiskt för när det är kallt eldar vi många brasor och då duger det inte men några "snygga vedkorgar" eftersom de töms i ett nafs. 


Brukar tänka på det där med snyggheten när man ser inredningsreportage med den lantliga stilen. Då är det ofta en fin eldstad utan skräp och damm, inte ett endaste sågspån eller söndersmulad bark som stör den fina bilden. Verkligheten ser förstås annorlunda ut och för oss som eldar för att hålla värmen. Det är ganska uppenbart att de flesta lantlivsreportage inte visar verkligheten.



Vedboden är en del av timringen som är det ursprungliga stallet. Här var plats för två hästar som stod i spiltor med foderbord. De två nordsvenskar som stått här har nog haft det ganska varmt och gott men en aning lågt i tak. Vi har rivit ut inredningen, skottat bort sand och mossa från innertaket (som var halvruttet) och tagit bort det murkna trägolvet sedan har vi kärrat in grus på golvet, så nu är det ett torrt men kallt förråd för en del av våra trädgårdspryttlar.

På andra sidan timmerväggen är dasset med fem platser plus gödselhögen som hör till stallet, väldigt praktisk förvaring och kompostering av all dynga!. Förr var det självklart så att gårdens avträde och gödsel var rikedom, inget fick förfaras allt skulle "återanvändas".

Det är ett tag innan vi ska plantera om pelargoniorna och rulla ut vattenslangarna igen men nu är vi på rätt väg i alla fall. Men det ska eldas många brasor i köksspisen och kaminen innan den riktiga våren är här!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails