tisdag 11 februari 2014

Dillkött och sticklingar.

Gjorde ett långkok i söndags på flera kg tackkött, spetsade men någon lammlägg också. När man ändå är hemma och kokar så kan man ta många påsar från frysen, det blir ju hursomhelst mycket ben och mindre kött när allt är klart. Kryddade vattnet med salt, kryddpeppar och lagerblad. Sedan fick det puttra på tills allt kött lossnade från benen.

När jag sedan putsat köttet och skurit det i fina små tärningar så stekte jag två stora rödlökar i smör och tillsatte sedan köttet, 1dl fryst dill, 3 matskedar stark senap och lika mycket tomatpuré. Toppade med några dl silad buljong också fick det koka ihop ytterligare 20 minuter, meningen är att köttet ska bli trådigt och falla isär.

Så ikväll har jag lagat en vol-au-vent, ett pajskal fyllt med dillstuvat fårkött som jag gratinerar med lite ost och dill i ugnen. Egentligen ska det var färs från tacka eller lamm som man tillagar enligt ovan (minus långkoket förstås).

Grunden till receptet har jag fått av Josefin på Eufåria i Svensbyn. Eftersom jag ville ha en lite krämigare konsistens så använde jag cremé fraiche istället för gräddfil som är "redningen och avrundningen" i originalreceptet.
Måste säga att det blev supergott! Jag gillar dill till; potatis, sallader, dressingar, lax, löjrom och nu även dillkött.

När jag var barn var dillkött något äckligt simmigt vi serverades i matbespisningen på låg- och mellanstadiet. Har ganska otrevliga minnen från matsalen som låg i källaren där man satt på långa rader vid borden. Alla var tvungna att äta upp det som låg på tallriken och i värsta fall fick man handgripligen hjälp av någon bastant mattant, nej det är inga mysiga matminnen man har därifrån. Vet att min syrra inte äter sill av den anledningen, fy för att bli tvångsmatad med löksill!

Tur att vi är uppvuxna med en mamma som lagade suveränt god mat och aldrig var rädd för att prova nytt, däremot tror jag aldrig hon serverade dillkött, inte vad jag minns iallafall...



På köksbänken står de nyplanterade sticklingarna från dotterns pelargonior. Här under lampan vid fönstret där värmen stiger upp från elementet ska vi nog lyckas få igång dom. Än så länge får de ha lite gladpack över sig för att hålla fukten bättre. I ett annat köksfönster är det planterat små krukor med chillifrön. Nu har odlingsäsongen startat så smått på Höjden!

2 kommentarer:

Fru Purjo sa...

Uuuu....skolmatsalen var sällan en plats man besökte med nöje :(

Så jäkla vansinnigt att man trodde att det skulle bli bättre av att man blev tvingad i ngn maten....!??

Men din paj blev jag väldans sugen på :)

Annelie sa...

Jaha anade väl att jag inte var ensam om den upplevelsen. Ja den var god, mannen i huset summerade smaken med att "man bör tycka om dill när man äter den här maträtten". Säger nog en hel del om smaken :-)

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails