Här händer det grejer som vi faktiskt planerat ska hända, ni kanske kommer ihåg att jag önskat mig en brokvist, kallfarstu eller glasveranda för att jag är så enormt less på blötan och snön som tränger sig på när man inte har ett brotak som skydd. I sommras så gjorde jag en skiss och lät en snickare räkna på jobbet. Nu är det på gång, Göran och hans dotter Lena har rest stommen så nu kan vi se hur proportionerna blir.
Själv hade man ju föredragit att bygga under barmarksperioden men nu blir det så här istället, det finns inget dåligt väder vet vi ju. Är det för kallt så står bygget stilla men nu har det varit -10 och det är visst bra arbetsväder.
Den blir större en vår befintliga träbro och det blir en kallfarstu eller inglasad brokvist. Kärt barn har många namn och just en sådan här tillbyggnad har jag förstått heter lite olika i vårt avlånga land.
Jag är lite spänd på resultatet, tänk om det blir helt fel? Men "timmermannen" har gjort fina jobb och har ett gott rykte, det är också han som dottern och Olof anlitat i sin byggnation. Själv tycker han det är extra roligt att få bygga på ett "riktigt" hus.
Egentligen skulle den kanske vara en aningens mindre om den var byggd i början på 1900-talet men nu blir den så pass rymlig så den passar våra behov, vi lever ju trots allt här och nu. Vi får återkomma längre fram för just nu visar termometern -25 så imorgon kanske de gör ett inomhusjobb istället.
söndag 3 februari 2013
fredag 1 februari 2013
Nu har de nya skinnen kommit!
Hellånga och fluffiga mattskinn, de här är beredda hos Tranås skinnberedning. Vi har delat upp våra skinn och skickat till både Donnia och Tranås, det har vi gjort varje år för att ta reda på vad som passar våra Finullsskinn bäst.
Nu vet jag att Tranås är bäst på att göra fina mattskinn. Donnia gör tvättbara mattskinn och det fungerar inte för våra finfibriga skinn så vi får alltid tillbaka klippta plädskinn när vi skickat dom dit. Inte så kul när man öppnar packen och alla skinn är nedklippta. De tvättbara är jättefina också men som sagt vi har större efterfrågan på hellånga mattskinn.
Det finns fluffiga skinn och skinn med tydlig stapel. Man kan väl enkelt uttryck säga att de vackraste skinnen sitter kvar på våra djur i stallet. Det här med päls, ull och skinn är en hel vetenskap och aveln är helt avgörande för att behålla och utveckla den fina ullen, de som går till slakt har vi av någon anledning (förutom att de är baggar) valt bort.
Våra skinn är inte putsade och klippta i ljumskarna dvs vi låter lädret vara kvar så får man själv klippa bort den delen om man vill. Personligen tycker jag det är fint och ser naturligt ut, man förstår att skinnet faktiskt ursprungligen kommer från ett djur.
Klippt tvättbart skinn med fina mjuka små krus.
Svarta skinn som är en aning blekta och tyvärr nedklippta. Ifjol fick vi alla sorterade som mattskinn och de blev superfina. Den här gången så valde berederiet att klippa ner alla svarta skinn (Donnias sortering) så i år har vi inga lurviga "björnskinn" till salu.
Har redan sålt några och några är tingade. Sedan så ska dottern få välja sig några fina till sitt nya hem, de kommer nog att pryda sin plats i soffan eller nedanför sängen.
Nu vet jag att Tranås är bäst på att göra fina mattskinn. Donnia gör tvättbara mattskinn och det fungerar inte för våra finfibriga skinn så vi får alltid tillbaka klippta plädskinn när vi skickat dom dit. Inte så kul när man öppnar packen och alla skinn är nedklippta. De tvättbara är jättefina också men som sagt vi har större efterfrågan på hellånga mattskinn.
Här närmast ligger det mattskinn (lång oklippt päls) och längre bort tvättbara plädskinn (klippta 35mm). Mockasidan är slipad i naturell färg.
Det finns fluffiga skinn och skinn med tydlig stapel. Man kan väl enkelt uttryck säga att de vackraste skinnen sitter kvar på våra djur i stallet. Det här med päls, ull och skinn är en hel vetenskap och aveln är helt avgörande för att behålla och utveckla den fina ullen, de som går till slakt har vi av någon anledning (förutom att de är baggar) valt bort.
Våra skinn är inte putsade och klippta i ljumskarna dvs vi låter lädret vara kvar så får man själv klippa bort den delen om man vill. Personligen tycker jag det är fint och ser naturligt ut, man förstår att skinnet faktiskt ursprungligen kommer från ett djur.
Klippt tvättbart skinn med fina mjuka små krus.
Svarta skinn som är en aning blekta och tyvärr nedklippta. Ifjol fick vi alla sorterade som mattskinn och de blev superfina. Den här gången så valde berederiet att klippa ner alla svarta skinn (Donnias sortering) så i år har vi inga lurviga "björnskinn" till salu.
Har redan sålt några och några är tingade. Sedan så ska dottern få välja sig några fina till sitt nya hem, de kommer nog att pryda sin plats i soffan eller nedanför sängen.
onsdag 30 januari 2013
Att åka på en käftsmäll...
Lite vårdslöst uttryckt men så har de senaste dagarna känts. Vår gamla pappa har efter en vecka på sjukhus stilla somnat in, 89 år gammal. Han har ju alltid funnits, ni vet ens föräldrar är ju odödliga fast man begriper ju det tokiga i en sån tanke. Det är tio år sedan mamma gick bort i cancer och efter det har han strävsamt kämpat på i "ensamheten" som han kallde sitt liv som änkling, de första åren hemma i villan och sista året på ett boende i centrum.
Det känns ovant och konstigt att vi syskon nu är äldst i vår familj och att åren hit har gått svindlande fort.
Den här bilden är från midsommarhelgen i sommras, syrran har hämtat pappa och tagit honom på en biltur innan de kom hem till oss, vi har fikat kaffe och tårta ute i sommarvärmen eftersom det är min födelsedag. Det var en bra dag och ett fint minne av vår glada, fina pappa.
söndag 27 januari 2013
Nytt och gammalt, yllesockar på och målmedvetenhet!
Nytt och gammalt, skåpet stod i farstun när de köpte huset. Nu har den fått flytta in i köket och ska användas till förvaring av porslin med mera. Stor gasspis var ett önskemål som dottern hade, hon gillar att laga mat och baka.
Alla golv är behagligt tempererade tack var golvvärmen, kvar att göra är att sätta trösklar. Här mellan kök och vardagsrum ska det hängas upp skjutdörrar. Det här med golvvärme är ju inte fel men oj vilket projekt om vi skulle besluta oss för att lägga in det i vårt hus, nä det är yllesockar på som gäller hos oss. Det är skönt det med och bra mycket billigare!
Naturella timmerväggar som är skrapade och rengjorda från nubb och gamla limrester. Elen har de fällt in i timmerväggarna. Den gamla soffan följde med huset, paret som sålde sin "sommarstuga" var så glada att slippa komma upp från Stockholm och ta reda på alla inventarier och verktyg så de fick ingå i köpet. Gamla skåp och byråer kan man alltid ha användning för.
Kakelugnen är suverän, ger fin värme plus att man ser elden då den har en glaslucka innanför mässingsluckorna.
Här testar Atle och husse gästsängen medan Olof slappar i soffan och filosoferar om forsättningen på byggandet. De har varit så himla idoga och duktiga med hela det här projektet. Jag är väldigt imponerad att deras ork och målmedvetenhet. Som jag skrev för över två år sedan då det köpte den här gården så måste man vara överens om arbetsinsatsen, pengarna och saker man får avstå när man ger sig in i ett bygge av den här storleken, det är inget som går av sig själv och många beslut som ska fattas på vägen. Grattis till ert fina hem Nea och Olof!
onsdag 23 januari 2013
Man tar sig för pannan.
Det är många tokigheter som våra myndigheter häver ur sig, nu senast Jordbruksverkets förslag på beskattning av vårt svenska kött, man tar sig för pannan milt sagt...
Har man bara en känsla av att det är fel men känner att orden tryter så kan man få argument av Cornucopia som för övrigt slår huvudet på spiken i det mesta!
Läs vad Cornucopia skriver om nötkött, mjölkproduktion och fossila bränslen i bifogad länk:
http://cornucopia.cornubot.se/2013/01/notkreatur-i-sverige-1866-2007.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+blogspot%2FxnFd+%28Cornucopia%3F%29
Har man bara en känsla av att det är fel men känner att orden tryter så kan man få argument av Cornucopia som för övrigt slår huvudet på spiken i det mesta!
Läs vad Cornucopia skriver om nötkött, mjölkproduktion och fossila bränslen i bifogad länk:
http://cornucopia.cornubot.se/2013/01/notkreatur-i-sverige-1866-2007.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+blogspot%2FxnFd+%28Cornucopia%3F%29
måndag 21 januari 2013
Sol, dagsljus, avgaser och oljud.
Söndag, vi städar i stall och på gårdsplan, kör in foder och halm, rensar hagen på avgnagda sälgkvistar som jag lagt in som tidsfördriv till fåren. Kör någon vända till återvinningsstationen med sorterade sopor, dricker kaffe i bleka solstrålar som letar sig in i köket och lagar middag utan att stressa. Umgås under vardagliga sysslor helt enkelt, det finns något avstressande i det också.
Nu är jag inne i en period där jag jobbar 6 dagar i veckan så helgerna bara kommer och går. På söndagen blir det lite pyssel ute under de timmar det är dagsljus sedan ska det städas och tvättas inför kommande arbetsvecka och hux flux är det kväll igen. Det liv vi lever nu är verkligen i stor kontrast till den ljusa årstidens ackumulerade "ska-göra-dagar" då man somnar av äkta fysisk trötthet varje kväll, nu är man mest trött av att det är så mörkt och segt!
Mannen finputsar uppfarten och tar en grovjobbar-paus dvs hänger på "spaden" en stund. Kolla, vi har glömt att sätta tillbaka fönstret in till höladan. Vi öppnar alltid upp där på våren så att svalorna kan komma in även när dörrarna är stängda. Spelar inte så stor roll nu förutom när det är snöstorm och nordlig vind då blir det en präktig snöhög över hela golvet nedanför.
Vacker solig söndag innebär att ett tungt moln av avgaser från alla snöskotrar på sjön letar sig upp på höjden. Inte riktigt, men många är det i villaområdena som tar fram sina skotrar och kör fram och tillbaka (utan mening och mål enligt en irriterad trädgårdsmästare).
Jag störs inte lika mycket som mannen, det hör liksom till, men lite jobbigt kan de vara när man bara vill höra på tystnaden och andas frisk luft. Har faktiskt tipsat honom att vi kan köpa en stor gård med mycket mark uppåt älvdalen i inlandet. Man kan få mycket för pengarna här i Norrbotten bara man är beredd att flytta från tätorterna i kustlandet. Han är inte så sugen på det så vi blir kvar och får stå ut med oljud och avgaser från leksakerna som var och varannan villaboende familj köper till sina tonåringar.
Nu är jag inne i en period där jag jobbar 6 dagar i veckan så helgerna bara kommer och går. På söndagen blir det lite pyssel ute under de timmar det är dagsljus sedan ska det städas och tvättas inför kommande arbetsvecka och hux flux är det kväll igen. Det liv vi lever nu är verkligen i stor kontrast till den ljusa årstidens ackumulerade "ska-göra-dagar" då man somnar av äkta fysisk trötthet varje kväll, nu är man mest trött av att det är så mörkt och segt!
Hursom, det var finfint väder för att få lite saker gjorda utomhus, mildväder och klar himmel med en sol som tar sig upp lite högre för var dag som går.
Vacker solig söndag innebär att ett tungt moln av avgaser från alla snöskotrar på sjön letar sig upp på höjden. Inte riktigt, men många är det i villaområdena som tar fram sina skotrar och kör fram och tillbaka (utan mening och mål enligt en irriterad trädgårdsmästare).
Jag störs inte lika mycket som mannen, det hör liksom till, men lite jobbigt kan de vara när man bara vill höra på tystnaden och andas frisk luft. Har faktiskt tipsat honom att vi kan köpa en stor gård med mycket mark uppåt älvdalen i inlandet. Man kan få mycket för pengarna här i Norrbotten bara man är beredd att flytta från tätorterna i kustlandet. Han är inte så sugen på det så vi blir kvar och får stå ut med oljud och avgaser från leksakerna som var och varannan villaboende familj köper till sina tonåringar.
lördag 19 januari 2013
Bök med ensilage...
Ojoj sånt bök det är med ensilaget just nu. Vi är mitt i vintern som hos oss innebär kyla med minus 25-35 grader. Vårt fina torra hösilage fick enormt mycket regn på sig efter det börjat torka, det märks nu på torra strån och örter som ligger varv efter varv i is. Nu ger jag upp och beställer en värmedyna modell lantbruk för så här orkar vi inte hålla på.
Trädgårdsmästaren hjälper mig att med yxa och korp spätta loss sjok och klumpar med stenfruset ensilage som vi sedan tinar med elkabeln som hänger i en slinga vid vattenkaret. Till nästa dag så har "maten" tinat hjälpligt så de kan tugga och få i sig även av de största klumparna. Rutinen på vår gård är att den som utfodrar gör iordning nästa måltid så den ligger uppvägd och klar på mjölkkärran, nu under vinter med extra utrustning dvs värmekabel och hästfiltar.
Men tanterna låter sig inte bekommas, de äter med god aptit, tuggar i sig isiga stycken och försöker skaka och slå sönder klumparna för de vill ju sortera sig till de bästa bitarna. Här springer de in till maten som ligger på foderbordet och väntar.
Det här var igårkväll då vi fått mildväder med 3 minus på kvällen. Då passade jag på att öppna alla dörrar så varmluften tar sig in i ladan och stallet. Idag har det milda vädret fortsatt så det var en aning lättare att spätta loss foder från balen. Vi har skalat av halva och tänkte ta resten imorgon. Ensilaget får ligga på loggolvet som isiga höhögar, 400 kg förfars inte i det kalla vädret.
Annars så har haft en seg arbetsvecka både jag och trädgårdsmästaren, långa arbetsdagar och mörker gör att man inte hinner mycket mer än arbete och att göra det nödvändigaste hemma, inte ens blogga.
Senare på kvällen landar vi inne i värmen och hips vips så är det dags att sova för att orka med nästa dag. Ni känner säkert igen er, energin räcker inte till så mycket mer periodvis.
Vintermörkret hjälper inte till med några fina bilder heller så nu får vi hålla till godo med fartränder och suddiga motiv. När vi är här ute och jobbar så har vi iallafall bra arbetsbelysning det är jag glad för!
Trädgårdsmästaren hjälper mig att med yxa och korp spätta loss sjok och klumpar med stenfruset ensilage som vi sedan tinar med elkabeln som hänger i en slinga vid vattenkaret. Till nästa dag så har "maten" tinat hjälpligt så de kan tugga och få i sig även av de största klumparna. Rutinen på vår gård är att den som utfodrar gör iordning nästa måltid så den ligger uppvägd och klar på mjölkkärran, nu under vinter med extra utrustning dvs värmekabel och hästfiltar.
Men tanterna låter sig inte bekommas, de äter med god aptit, tuggar i sig isiga stycken och försöker skaka och slå sönder klumparna för de vill ju sortera sig till de bästa bitarna. Här springer de in till maten som ligger på foderbordet och väntar.
Det här var igårkväll då vi fått mildväder med 3 minus på kvällen. Då passade jag på att öppna alla dörrar så varmluften tar sig in i ladan och stallet. Idag har det milda vädret fortsatt så det var en aning lättare att spätta loss foder från balen. Vi har skalat av halva och tänkte ta resten imorgon. Ensilaget får ligga på loggolvet som isiga höhögar, 400 kg förfars inte i det kalla vädret.
Annars så har haft en seg arbetsvecka både jag och trädgårdsmästaren, långa arbetsdagar och mörker gör att man inte hinner mycket mer än arbete och att göra det nödvändigaste hemma, inte ens blogga.
Senare på kvällen landar vi inne i värmen och hips vips så är det dags att sova för att orka med nästa dag. Ni känner säkert igen er, energin räcker inte till så mycket mer periodvis.
Vintermörkret hjälper inte till med några fina bilder heller så nu får vi hålla till godo med fartränder och suddiga motiv. När vi är här ute och jobbar så har vi iallafall bra arbetsbelysning det är jag glad för!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)