Men kan farbror skynda sig lite?

Har du en såg eller röjsax i händerna så är du genast populär på den här gården.




Den här björken har vi pratat om att ta ned hela sommaren för den skuggar bästa solen mitt på dagen vid växthuset. Så idag när vi satt ute och drack kaffe så kom jag på att vi kan ta ned den med en hög stubbe så blir det en stadig stängselstolpe av den.




Sagt och gjort alltså. Självklart kommer alla tjejer sättande genom hagen när det hör sågens första drag och ser "farbrorn" som håller i den. Bäst att stå nära så man inte missar någon gobit.

-Kan han skynda sig lite, vi svääälter ihjääällll. Stress-test, man kan få hög puls av mindre



Hoppsan här kom det lite annat, Cikorian blommar med sin fina lavendelblåa blomma. Den är med i vallfröblandningen som vi köpte från Olssons fröer ifjol. Sedan är det svingel, gräsfröblandning, timotej, och två olika vitklöver undrar om det inte var Svartkämpar också...




Misson completed, ser inte så kul ut men det blev ljust och bra och hela björktoppen gick åt på ett nafs. Nu behöver vi inte flytta runt när vi vill få lite sol på oss.

Hela söndagen var en bra arbetsdag, stängselfix till marken jag arrenderar av grannen Lennart, rensning av trädgårdsland, röjning under alla stängseltrådar, sista gången för i år antar jag och så hann vi såga ner några svartvinbärsbuskar, sedan har vi hängt framför tv:n och avnjutit nyskördade kokta rödbetor med kryddsmör.

Mitt i vårt kvällsmål så gick larmet på caféet. När det går så ringer det hemma och på min mobil, jag kan säga att adrenalinet går igång när man hör sirenen i luren. Vi fick kasta oss i bilen och snabbt köra in till företaget för att se om det var inbrott eller vad? Falsklarm den här gången antagligen något elavbrott som gjort att det gått igång. Hursomhelst är det värst när larmet går på natten för då är det nästan alltid ett riktigt inbrott men det är en annan historia.

Mönstringskurs.

I veckan har jag och dottern varit på kurs i hur man mönstrar lamm. Ett tiotal deltagare från hela Norrbotten samlades i Avan hos Anna Karin Sundqvist som har pälsfår. Hushållningsällskapet och Norrbottens fåravelsförening var arrangör med Riksdomare Margareta Kjellberg som kursledare.
Här är ett ståtliga bagglamm, min bild blev inte så bra, han har rak och fin rygg.




I förgrunden står nästa generation mönstrare, Anna Karins dotter kan redan mycket och prickade in poängen bra.



Pälsbedömningen är viktig på pälsfår förstås. Man registrerar färg, längd, stapel, jämnhet, glans och täthet.


En tacka, betydligt nättare men med fina poäng. Fick se ett exempel på ett lamm som antagligen haft någon brist som liten. Det ger dåliga resultat i tillväxten och syns på pälsens färgsammansättning.

Vi tittade på andra raser också. Här ett så kallat Svea-får. Korsning för köttproduktion. Margareta Kjellberg som är Riksdomare berättade att sådana här raser aldrig finns med på riksbedömningen då det uteslutande handlar om renrasiga får. Men det är viktigt att kunna mönstra den egna besättningen och intressant att se hur baggen slår igenom i aveln.

Köttras handlar om just kött/muskelbyggnad, att man avlar på djur med bra kropp och starka ben och klövar såklart. En bra avelsbagge ska klara många "språng" så han får absolut inte ha en dålig benställning.

Det var en mycket givande kurs med många frågor och bra exempel på olika djur. Margareta som varit med i många år har mycket kunskap att dela med sig av. Just diskussionerna på sidan om ger väl så mycket som själva huvudämnet.

Som vanligt så lär man sig mycket av att träffa andra med får som intresse. Jag fick tips på lite olika transporter. Allt från fyra grindar och en presenning på jeepflaket till rejäla boxar och skåp byggda på ett släp.
Här hemma ska det nu mönstras.

Avandagen

I lördags var det "Höslaget", det är byn Avan som arrangerar en dag med byaktiviteter. Det är försäljning av olika produkter som görs i byn och bagarstugebakning, veteranbilsutställning, barnridning och mycket mycket mer.

Här stannar vi och tar oss en varmkorv.

Det är min kompis AnneMarie som slår upp köksfönstret och säljer varmkorv till saltsugna besökare.

Nytt för i år var att hennes dotter Kajsa sålde våfflor inne på gården. Så där satt vi lite senare och njöt i solen.

Någon sålde perenner.

Hemkokade syrliga karameller.

Till tältet med thailändsk mat ringlade sig kön lång.

Sedan fanns det loppis med fina grejer. På en gräsplätt hade några 10-åriga flickor satt upp ett bord med skylten "Nagelacksmålning", glömde att ta bild på dom de var för söta och kunder hade de.

Det såldes saft, marmelad och sylt, Rybsolja, fina skinn och tovade saker av pälsfår, allt producerat i byn. Den här dagen är det alltid fint väder!? Solen sken på alla som kom på besök, det blir bara fler och fler besökare för varje år. Ett bra bevis på kvalitén på de saker som erbjuds.

Det kändes som en scen ur "Morden i Midsommer" stundtals. Kanske ett cluedo blir nästa grepp.

Resorb i jätteförpackning.

Jaha, att man aldrig kan hålla truten, mina lamm har varit i finfin kondition, det har jag nöjt talat om för de som frågat hur de mår. Men det får jag äta upp nu, fyra av dem har diarré och det är inte så bra. Kan vara parasiter men det kan också bero på vårt kraftiga bete i kombination med att det regnat varje dag hela veckan. Betet är vallen/återväxten och där har inte gått ett betesdjur på 30 år så det ska vara parasitfritt.
Tur att Granngården har storpack av vätskeersättning och att vi har torrhö hemma. De har blivit dåliga med några dagars mellanrum. Ungefär tre dagar tar det innan balansen är återställd och det kommer ut fastare spillning iform av komockor. Så iveckan blir det tvätt av baggrumpor.
Alla tacklamm har klarat sig. Om de får välja mellan en hink med saltbalans och en hink vanligt vatten så föredrar de saltbalansen.


Ikväll har vi skiljt ifrån bagglammen, de är i en egen hage över natten, sedan får vi se om de kan gå med gammelbaggarna. Provade att föra över dom dit på en gång men det var ingen hit. Harald och Baxe blev så till sig över att få nya kompisar så de skrämde bort småkillarna från hagen. De hoppadee över trådarna och sprang hem till stallet igen rejält uppskärrade över allt det nya och de stora hårdhänta killlarna.
Inte så genomtänkt av mig men nu vet jag det. Man kan göra en liknelse med att fösa in ett gäng åttaåringar på ett party med 25-åringar som inte tar någon hänsyn till minderåriga.


Dottern och trädgårdsmästaren snickrar på vindskyddet till lammen. Det är gamla järn från timmerkälksmedar fästade under syllen så att den lätt ska gå att flytta mellan hagarna med 4-hjulingen. Sedan ska det vara vindtätt på nedre delen och öppet på den övre och så plåttak. Vi drog in den i hagen i kväll och det gick plättlätt. Inga märken i gräset och så pass lätt att den går att flytta på plats på två man.

På komposten.

Vi har en jättestor kompost där trädgårdsmästaren lägger alla växtdelar och jordrester från sitt företag. Vi passar på att fylla igen lite gropar och slipper betala för att lämna komposten på Bodens kommuns soptipp, ja så är det, de tar betalt av alla företag som vill lämna kompost iform av prima jord och växtdelar.


Det är fina växter som tittar upp. Solrosorna blir gigantiska och gamla ratade växter som petunior och penséer får ett andra liv. Men det tittar fram en och annan exotisk vegetabil också.


Samma dag som jag upptäckte den här vackra "bladväxten" så kom det in en kund på caféet som bara ville upplysa mig om den lilla cannabisodlingen som hon hade sett på vår mark när hon tog en promenad förbi oss.
Men det är äkta "rephampa" som inte ger någon effekt på centrala nervsystemet hur mycket man än drar i sig.

Kräftor och en liten astronomilektion.

Vi var bjudna på kräftfest hos trädgårdsmästarens bror och fru.

Att få äta kräftor en varm och solig kväll prickar man in vart tredje år ungefär. Den här pajen med grönsaker och oliver var jättegod.

Dottern och min syrra hade laddat med saker de tycker förhöjer ett kalas.

Underbart att få sitta på verandan med utsikt över Svartbyträsket, helt klart Bodens bästa gårdsställe, ja förutom vårt eget Höjden då.

Min svägerska är lärare och börjar jobba till veckan. I Boden drar man ner på skolor (som på alla andra mindre orter) för hennes skola så har det inneburit sammanslagning med ett annat område och flytt av hela skolan med årskurser från 1-6 . Inget litet projekt att börja skolåret med. Lokaler, medarbetere och elever är delvis nya.

-Men eleverna tycker det är kul och spännande att få åka buss till skolan istället för att gå.

Jag har ju inga skolbarn längre som tur för är vilket hattande hit och dit det verkar vara nu med friskolor och sammanslagningar. Det är bra med förändring för det mesta men en fungerande kommunal grundskola måste vara det bästa för alla.

Jag hade tagit med Snälleröds ekologiska snapsar, goda allihop. Själv föredrar jag för det mesta Hallandsfläder eller OP:s, snapsentusiast som jag är.

Sedan fick vi en lektion i hur man bygger en stjärnkikare.

Här ett okular med lock från grädd- och juicetetror.

Tuben består av flera delar och linser, sedan bygger man på med olika okular (det man tittar igenom) för att få den förstoring som krävs. Här kollar Trädgårdsmästaren in vårt hus som är på andra sidan sjön. -Faaen, den fasaden behöver målas, jag ser in i ena knuten som vi inte lagat ännu.

Linserna beställer man och sedan kan man bygga okularet själv, här är det ett dammsugarrör, en rörbit från ett växthus vattensystem och några ventilskruvar från ett cykelhjul som bildar ett hölje till färdigslipade linser beställda från USA.

Stativet är också hemmabyggt, väldigt imponerande. Kikaren är utrustad med en motor som man ställer in efter jordens rörelse, så man kan följa ett objekt på himlen dag för dag utan att skruva och ändra läge.

Hobbyastronomen själv förevisar och förklarar.

Här sitter bröderna. Längst bort mitt i bild på andra sidan sjön är vår gård. Nu ser man den efter det att Olof och T fällt flera träd som skymt sjöutsikten för oss.

På vintern kan man åka skidor eller om det är blankis ta sparken över till varandra.

Kassler-lamm på återväxtbete

Här går Lillis och äter på återväxten. Ett livs levande kassler-lamm.
I förrgårnatt så bräkte det konstant från hagen bakom höladan, jag var ut några gånger men kunde inte se att det var något fel, de gick lugnt och betade.
Men bräkandet fortsatte så tillslut drog jag på mig arbetskläderna och traskade ut i hagen. Hittade först inte något konstigt men såg tillslut en stor vit sten i baggarnas vinterhage (där ska det inte vara några får just nu) som Olof håller på att sätta nytt stängsel runt. Det var Lillis som trasslat in sig i en rulle gammalt fårnät. Där låg hon fångad med hela kroppen inrullad i kasslernät, benen spretande genom maskorna. Fick gå in och väcka trädgårdsmästaren och så hjälptes vi åt att klippa loss henne med avbitartången. Jag höll henne stilla och T klippte. Lite förvirrad var hon när hon kom upp, skavsår på benen men inget farligt. Vilken tur att jag gick ut och att det inte var taggtråd hon trasslat in sig i.


Vallen har växt i det milda och fuktiga vädret. Här äts det för fullt.
Nu ikväll strilar regnet och alla går ute och betar. Olof har stängslat klart baggarnas vinterhage och bytt lite trådar i tackornas rasthage, så bra att det är klart inför hösten!