måndag 2 september 2013

Höst på höjden.

Nu är det definitivt höst. Vi har haft en jättefin augusti med varma dagar och kvällar. Men sista veckan så har kylan kommit smygande, blöt dagg på kvällen med rå luft och nästan nollgradigt på natten. Att det är höst vet vi ju också eftersom vi skiljt lammen från sina mammor. Nu har de gått på eget bete ett tag och vuxit till sig rejält de sista dagarna. Så här ser det ut på morgonen när jag tittar till dom, lugnt slappande med tuggande käkar.

Skuggan är skön, på någon timme så värmer solen upp luften och det blir riktigt varmt. Svidknotten hör också hösten till, de är synnerligen besvärliga för fåren. Själv märker vi inte av dom men så fort man kliver in i hagen och lammen kommer fram så omges man av svärmar av små små ettriga blodsugare som kryper in i öron och ögon. Väldigt irriterande för folk och fä, jag förstår att lammen föredrar att beta på natten när det är kallt för då håller sig knotten djupt i gräset och undviker att flyga upp i kylan, likaså är det lugnare att vara i skuggan, här är det inte heller så mycket svidon.

Trädgårdslandet som vi kom igång med så sent denna säsong har hunnit i kapp och börjat bli övervuxet. Nu skördar vi palsternackor, rödbetor och morötter. Salladen är övervuxen, löken har precis blivit klar och potatisen tar vi senare. Lite övervuxen sallad kan jag leva med bara man får koka sig lite rödbetor med en smörklick till och nypa sig några mogna smultron till frukost.

Tackorna stallade vi in ett dygn när vi skiljde från, dels för att lammen inte ska höra och se sina mammor men mest för att ha koll på fodret som under sinläggningen är av det magra halmlika slaget. De fick kornhalm med gräsinslag att tugga på och dagen efter släppte vi dom på samma bete de gått på med lammen. En nerbetad återväxt med gråbo och hallonsnår i kanterna.
Jag ska klämma igenom alla juver lite senare men än så länge verkar alla må bra. Sedan ifjol så skiljer vi bort alla lamm, även de tacklamm vi ska behålla, då får tackan återhämta sig och båda juverhalvorna sinar samtidigt. Sedan efter två-tre veckor får tacklammen komma tillbaka till flocken.
Här är det Lillis som fyller på vätska vid vattenkaret.


Långveden som legat i drivor på gårdsplanen är nu kapad och klyvd. Trädgårdsmästaren och svärsonen Olof körde ett långpass 08.00-20.00 för att bli klar med det. Båda två var ganska slut efter det arbetspasset men det är skönt att ha det gjort. Nu har vi ved för två vintrar i vedboden, det känns väldigt bra!

Gammel Nils hittar man nu för tiden ofta så här, han ligger och myser på någon varm fläck i solen eller på ett lammskinn.

Eller så här, nerborrad i en varm grop på höskullen. Det är skumt i höladan så det är inte alltid man ser vad som finns i höet. Reaktionen på den här lilla pälsklädda herrn blev först "hjälp en stor råtta" tills jag såg att det var fina Nils. Självklart spanar han på ovälkomna rådisar på logen medan han ligger här helt tyst och orörlig. Det märks att han blir äldre han ligger ofta och vilar mellan måltiderna, det är inte så mycket aktivitet nu för tiden.

Den här sommaren passerade snabbt, för snabbt. Men jag gillar som tur är hösten även om den är vemodig. Här är vi i båt på Luleälv på väg till svåger och svägerska i Harads, bron är den som går mellan Bodträskfors och Harads samhälle, förr var här ett färjeställe. När jag tänker efter så är den här trippen den enda utflykt vi gjort denna sommar. Vi har lite att ta igen i höst på den fronten. Men nu är iallafall halva huset målat, nästa år har vi det lite enklare partierna kvar att måla, så det borde gå snabbare.

7 kommentarer:

MrsUniversum sa...

Intressant att få uppgifter från livet på fårgården. Nisse i höet var en höjdare tycker jag som minns... Undrar också hur många kubikmeter ved det går åt per år...

Annelie sa...

Ja här flyter allt på i sin vanliga takt. Nu stressar vi, kylan gör att allt från målning till utgödsling måste bli klart innan minusgrader på natten blir en självklarhet. Det var ca 10m3 långved som kapades och klövs till två hushåll. För oss som stödeldar i vedspis och kamin utöver jordvärme räcker det i minst två år.

Högagärde sa...

Hösten är en speciell tid för oss fårägare och det är mycket att stå i.
Härlig bild på katten som ligger på fårskinnet.

Ha en fin helg
Elisabeth

Annelie sa...

Tack Elisabet det samma till dig, har stått och paketerat lammkött och älgkött hela kvällen så nu är frysen proppfull inför vintern!

Livet på Nedergård sa...

Tänkte fråga hur du gör med tackornas juver. Vi har också skiljt ifrån 4,5 mån. gamla tacklamm nu och jag undrar hur man skall kunna avgöra om man behöver mjölka lite för att lätta på trycket, eller om det inte brukar behövas med så stora lamm? Hur länge tar de måntro innan juvren krymper?

Annelie sa...

Har du låtit dom stanna av med maten en dag (ja betet är ju hursom magert den här tiden) eller mer så är det jättebra. Här orkar vi sällan hålla dom inne mer än en natt sedan åker dom ut på bete igen. Självklart bräker dom efter ungarna men mest efter mat tror jag :-). Än så länge har jag låtit bli att mjölka ur. De får ganska stora juver men efter en vecka börjar de gå ihop och efter tre veckor är det mest bara tomma skinnpåsar. Om det inte är bakterier i spenkanalen/juvret så ska det fungera, kroppen tar tillbaka mjölken. Jag har bara klämt igenom de största juvren och de känns, peppar peppar, bra. Blir en grundligare undersökning när vi klipper. Nu har det gått över tre veckor och vår ledartacka som har kojuver(enorma) har äntligen gått ihop till en fluffig och mjuk skinnpåse. Men det är alltid lite oroande och vi tjejer kan antagligen bättre föreställa oss hur det spänner och är obehagligt.

Livet på Nedergård sa...

Ok, tack! Jo, stackarena har bara fått halm och minimalt lite hö ett par dagar. Jag hade också tänkt låta bli att mjölka tills vidare om inte någon blir riktigt sprickfärdig. Än ser det ok ut men nog går jag ju här och oroar mig för inflammationer...

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails