Hursomhelst så är svarta Frökenfröken hans mamma, hon som iår igen bara ville ha sitt första lamm och stötte bort sina två andra, precis som hon gjorde i fjol. Så nu är han (och hans syrra) ett flasklamm, en flaskis som vi säger. Här är han på besök inne i vårt badrum, han har precis fått sig en välbehövlig rengörning av bak och hasor eftersom han fått diarré.
Farbror Atle som älskar lamm är med och ser till att han känner sig hemmastadd.
Snusar och slickar lite på hans mjuka öron medan Pontus själv är lite konfunderad över den konstiga miljön. Eftersom han inte fått dia några större mängder råmjölk som innehåller nyttigheter och ger motståndskraft till allt möjligt ett lamm kan råka ut för så har han lättare att bli sjuk. Det vanligaste är att just magen krånglar.
När han är så här liten är det enklast att bära in honom till badrummet för tvätt, han har ju inte heller en mamma som blir orolig för att han är borta en stund. Schamponering med lite såpvatten och sedan tork med frottéhandduk och han är som ny igen. Tvätten lär jag få upprepa, det är lättare att se om det är ny skit som rinner ur honom nu eller gammal fasttorkad.
Nu håller vi tummarna att han blir bättre och kan börja äta lite hö för det borde han intressera sig för i den här åldern som för hans del är 14 dagar idag.
Riktigt oskarapa bilder men som vanligt undviker jag blixt samtidigt som motivet var högst ovilligt att stå still ens en sekund. Måste bara berätta att det klapprar jättegulligt av hans små klövar när spatserar omkring här inne :-)
1 kommentar:
Ja, ljudet av små klövar på golvet det är ju bland det sötaste...
Vi har emellanåt brukat ta in klena lamm i köket för att få fart på dem och ibland har de fått stanna inne i en låda över natten. Ett par gånger då de blivit bättre har de tagit sig över lådkanten och kommit trippande in i sovrummet på morgonsidan för att få sig lite Pontus lammnäring. Då har man hört de där små klövarna mot golvet och så ett litet försiktigt bää nedanför sängen...
Skicka en kommentar