När vi släpper ut lammen ur boxen med sin mamma och allt fungerar det är den bästa tiden med små lamm, varje gång man kliver in i stallet och utfodrar så drar de igång sina race. De är riktiga glädjespridare. I år har vi fått flera svartvita lamm, de är för söta. De här två är Skäckens barn den tredje är vit. Skäcken själv har endast sina svarta ben och prickar i ansiktet kvar sedan är hon begie-vit, antagligen blir den här lilla tackan också ljus med tiden.
Lammkammaren är på plats och här serveras finaste ängshöet (i balkonglåda, man tager vad man haver) som jag sparat särskilt till den här perioden och lite lammpellets. Får är verkligen läraktiga, det går fort så har lammen förstått det praktiska med eget krypin. Här kan man få lugn och ro och komma undan från jobbiga tackor och mammor.
Herregud vad tanterna bräker på sina små som kan ligga och sova väldigt hårt innanför grindarna, helt oberörda av mammas högljudda bräkande över noll gensvar eller mjölkstinna juver. Nu har sex tackor lammat 14 lamm, fyra kvar varav Lotta är stor som ett hus, ifjol fick hon fyrlingar.
Minstingen, ungtackan Bellas ena lilla pyttelamm kikar ut från lammningsboxen, han är så pyrelig så han kan krypa emellan rören i grinden fast han är så liten så än så länge är det bara mamma och brorsa som gäller. .
Han har precis börjat göra små jämfotahopp och busa lite. Bella får stå i box några extra dagar med sina små så mjölken kommer igång ordentligt
Pappa Baxe upp i dagen med huvud som en liten getabock och fin frisyr. Pälsen är lite blandad kompott mellan finull och gobeläng.
Här är en av de "normalstora" lammen som föddes på valborgsmässoaftonens kväll, ledartakcan Lillis är mamma. Jämn och fin päls med finast finaste krusen som pappa Harald. Här står hon och väntar på att mamma ska ge signal för matdags. Ett kort bräkande när mjölken rinner till.
Lillis i sin spanarposition, alla är inne i stallet just nu, här utanför är fullt med halm och skit efter vinterns utevistelse. Vi ska städa upp innan vi kan släppa ut alla till rastgården också får tackorna lamma färdigt utan spring ut och in. Ska skicka in träckprov till Vidilab den här veckan också så får vi se om de ska avamaskas innan släpp på bete senare. Det har vi sluppit tidigare år men man vet aldrig, det är bra att hålla dom inne tills vi gjort eventuell avmaskning så de inte sprids några oönskade parasiter på betet.
5 kommentarer:
De är så söta så man dör...Men mycket jobb är det ju. Napplamm tar massor av tid och uppmärksamhet. Men hur man än gör så blir det överskottslamm. Och man kan ju inte slå ihjäl dem. Inte jag i alla fall. Men har ni provat adoptionsgrind? Det är ju 2förbjudet" men jag har lyckats med flera adoptioner i år, och med tackor som blir sådär prilliga och stöter bort sina egna. Men man måste ju vara där i precis rättögonblick och sätta fast dem i grinden. Och då kan man ju ibland vara i skolan...
Så underbara bilder! Roligt att få se de där söta små liven...
//bara Anna
Annacecar.blogspot.com
Himmel vad söta dom små liven är!
Vi har inga i år då vi ju inte bor hemma permanent än. Men det är inte utan att man får en viss lamm-abstinens! Ha det gott! Hälsar Therese
Ja söta som socker är dom och redan fulla i bus.
Förstår abstinensen Theres. Vi har ingen adoptionsgrind annars hade jag provat det. Är den verkligen olaglig jag tycker var och varannan använder såna, verkar vara en bra lösning. Ska se till att vi har en till nästa år. Vi har ju alltid nåt napplamm eftersom det blir så många per tacka. Nu går de på lammbaren så arbetet är enklare. Irriterande att se den Svarta Frökenfröken som har mat så det räcker och blir över i sitt juver. Lammnäring kostar pengar, så det är ingen bra affär med knäppa fårmödrar. Hon får vara hur mysig som helst övriga tider på året men nåt att avla på är hon inte.
Gulligullan... vad trevligt du har det!!!
Skicka en kommentar