torsdag 9 maj 2013

Att välta ett får.

Torsdag eftermiddag då kom äntligen Lottas lamm. Som vi har väntat! Hon har varit redigt stor så redan för några dagar sedan fick hon egen stor box att vara i. Hon är min favorit kan man lugnt säga, supermorsa med trevligt temperament fint juver och bra kropp utan att bli fet. Ullen är inte exemplarisk men helt okej, sammantaget så är hon ett väldigt trevligt får att ha att göra med.
 
Hon har hos oss lammat tvillingar, trillingar, fyrlingar och i år trillingar igen. De var stora och livliga  med långa fölben. Två tackor och en stor redig bagge.

Med egen box i anslutning till foderbordet har hon haft gott om mat och sluppit trängas och slåss om kraftfodret.
När jag var på lammningskurs tidigare i våras så berättade veterinär Ulrika Köning från Fårhälsovården att en anledning till bukmuskelruptur hos högdräktiga tackor (bråck i bukmuskeln) är bl a  trängsel vid foderbordet. Om det är trångt så pressar de sig fram för att få kraftfoder med stora påfrestningar för bukmuskeln som följd. Det kan man förstå är man ser en sådan här mage.
Om det blir tryck på sidorna så har magen inte utrymme att ta vägen någon annan stans än nedåt. Har ni sett en tacka med bråck? Det ser inte skönt ut och har hon väl fått det så avlar man såklart inte vidare på henne.
Tjocka tanter mår bäst av runda foderhäcker där de får bra med plats eller extremt generösa ytor vid raka foderbord med andra ord.
 
Torsdag kom lammen, jag jobbade hela dagen men dottern hade varit hem och tittat till och allt såg lugnt ut dvs hon åt och vankade av och an i sin stora box.
När jag kom hem vid fem på eftermiddagen så bytte jag om och slevade i mig lite mat stående vid diskbänken innan jag gick ut. Eftersom man aldrig vet när man kommer in från fårhuset så är det bra att ha grundat med nåt i magen.

Den synen som mötte mig då jag klev in i fårhuset till en kakafoni av bräkande kommer jag inte glömma i första taget. Lotta låg platt på rygg med benen spretande rakt upp i luften, alltså vilket adrenalipåslag. För er som inte har får; det är högst onaturligt för ett får att ligga så om de gör det så är de antagligen döda.
Fem långa kliv så var jag inne i boxen för att se om hon levde, hon andades stötvis och rörde lite på bakbenen. Snabbt och förhållandevis lätt tippade jag över henne på rätt köl och fick upp henne på alla fyra. Så stod hon en stund och bara flåsade. Pysslade lite med henne och lyssnade på andningen som blev normal efter ett tag.

Medan hon pustade ut så utfodrade jag alla andra utsvultna, när jag tittade till henne igen så hade en fosterblåsa kommit ut, det var ju det som var på gång när hon välte. Antagligen så la hon sig ned för att krysta och när hon tog spjärn så tippade hon över på rygg och där blev hon fast då magarna på var sida om kroppen la sig som ankare platt mot marken.

Nu tog värkarna fart igen och hon bäddade och fixade. Jag ringde in dottern till hjälp, ifall det skulle vara något felläge. Det är lika bra att finnas på plats när man inser det och samtidigt skönt att vara två efter den knasiga inledningen. Senare kom även syrran som anade att något var på gång. Själv stod jag bakom Lottas rygg de gånger hon la sig utan stöd från boxkanten eftersom hon ville till att välta över varje gång hon tog i.

 
Nu behövde vi inte rätta något, alla kom ut enligt regelboken men Lotta var förstås medtagen efter dramatiken tidigare så jag hjälpte till med att torka av och ge råmjölk. Serverade ljummet vatten och en slurk energibalans lite senare på kvällen då jag tyckte hon hade svårt att hålla sig på benen så de fick dia. Men nu på morgonen har alla ätit ordentligt och somnat under lampan.
Funderar på hur länge hon legat upp och ner på rygg, kanske trettio minuter eller en timme, dottern lämnaade henne två timmar tidigare och då syntes inget på henne. Hoppas bara att det inte blir nåt knas med lungorna av att vomvätska runnit ned i dom.
Ja vilket drama, som värsta Texelmadamen* välter hon upp och ned. Nu kan jag se fördelar med tackor som har merparten av magen nedåt mot marken, de råkar nog inte ut för detta.

Här är några andra filurer, i boxen två små lamm från en förstalammare och utanför de betydligt större som redan är en vecka gamla.


Jag har inte bråttom med att släppa ut de här två de får växa till sig någon dag till.
20 lamm än så länge, nu har vi bara en tacka olammad, det är en förstalammare som ser ut att få två, håller tummarna för att det går utan problem.
Håhåjajja kanske man skulle ta och städa lite, vi har stängt idag så det är bara skönt att få vara hemma och greja. Dottern brukar påpeka att det luktar får hemma hos oss, inte så konstigt kanske under den här perioden...
 
*Texel är en fårras som är smått känd för denna problematik, stor bred rygg gör att de lätt tippar över på rygg utan att kunna rulla tillbaka.
 
 
 

2 kommentarer:

ylven sa...

Vilken tur att det verkar ha gått bra! Att det inte var mer än tre i den stora magen! Men att hon inte kom runt själv när hon hamnat på rygg förstår man ju!

Hur stora lamm får dina får? Jag har förstått att mina får ganska små ;-) när ett 3-kilos är bland de största jag fått!

Annelie sa...

Ja vi trodde nog att det var fyra i år igen men tre räcker gott :-)
Eftersom det är allt från enfödd till fyrling så är det stor spridning på vikterna. Än så länge vägde den minsta 1,5kg (tvillingfödd) medan trillingarna vägde 2,3 2,5 och 3,1. Men störst är den enfödde baggen på 5kg. Jag väger dagen efter födsel så de har lagt på sig 150-250 gr. Snittet blir så här lågt 3,3kg. Ett år fick vi bjässar, inte kul för det var jobbiga lammningar, flera som vägde 6-7kg!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails