Öronmärken och lite lammtvätt.

Ropar in lammen från betet, de får mat i foderhäcken nu. Det är så lite kvar att beta här i hagen. Men de mumsar i sig hösilaget med god aptit. Alla som ska till slakteriet har vi märkt med återtagsmärken, det gjorde vi tidigare i veckan för att slippa stressa med det precis innan transporten kommer.
Phu, jobbigt att ta hål i öronen med ett krav när vi skickar till kontrollslakteri.

Trädgårdsmästaren hjälpte mig med den sabla combitången som är för stor för mina händer. Extra svårt är det då man ska hålla ett piggelint 45kg tungt lamm still så att märket hamnar på rätt plats. Det värsta är nog ljudet när tångens stift slår igenom märket, det smäller som ett dovt pistolskott, både vi och lammen tycker det är otäckt. Kan ju tänka själv att ha det oljudet alldeles i örat, skraj skulle man bli. Ska prova en annan tång till nästa år kanske den passar min hand bättre och låter mindre.

Det ska väl i och för sig inte kännas mer än när vi gör hål i öronen men lite jobbigt är det allt. Vi är ett bra team jag och trädgårdsmästaren, jag fångade in och höll fast och han märkte. Det passar mig att hålla lammen jag är lugn och brusar inte upp när de inte vill vara med. Det gäller bara att ha ett bra grepp som är behagligt men fast. Mannen är mer gör-det-här-snabbt-orienterad så att klämma i märken i flygande fläng det är han bra på.

Hehe, men här om kvällen då jag tvättade av en lammrumpa som var helt nerskiten efter allt regnande var det jag som tappade tålamodet. Trädgårdsmästaren skulle hålla den lilla tackan medan jag sköljde med ljummet vatten. Det tar sin tid att få bort all skit som bildat kockor och klumpar under svansen. En hink gick bra sedan började hon hoppa som värsta rodeohästen. Blöt, skitig och hal som en tvål smet hon ur hans grepp.
Då kunde jag inte hålla mig utan det slank ur mig,
-Men förfan är du klen?
Jag som aldrig brusar upp, det här är en typisk trädgårdsmästarreplik när vi bråkar om nåt trivialt göromål där han är starkare än mig. Men där vi stod i mörkret med fårskit upp till armbågarna kändes det väldigt passande, ombytta roller för en gångs skull.